Sex vattenskotrar ingår numera i Sjöräddningssällskapets flotta. Snabb, smidig och grundgående är uppskattade egenskaper.
Hos Sjöräddningssällskapet finns Anders Jönsson, operativ chef, som betraktar vattenskotern som »havets motorcykel« och menar att den attraherar en viss typ av människor med ett visst beteende. Däremot tycker han inte att den utgör något speciellt störningsmoment. Anders Jönsson representerar den organisation, Sjöräddningssällskapet, som är den nyttoorganisation som mer än andra har gått i bräschen för bruket av vattenskoter i den egna verksamheten. Sjöräddningssällskapet är en fristående, ideell organisation men sorterar ändå operativt under Sjöfartsverkets sjöräddningsresurser tillsammans med Kustbevakning, Sjöpolis, Försvarsmakten med flera, och man har stor erfarenhet av dramatiska och besvärliga räddningsuppdrag. En mycket viktig del av verksamheten är att utveckla de egna räddningsbåtarna. Att Sjöräddningssällskapet snabbt fick en stor flotta av snabba men dyra sjöräddningsfarkoster, Rescuerunner, har en dramatisk bakgrund. Denna räddningsenhet har faktiskt sina rötter i hawaiansk surfräddning där man arbetar med en vattenskoter med räddningssläde för att snabbt plocka upp personer ur vattnet. 2001 inleddes ett utvecklingssamarbete med Sjöräddningssällskapet och industridesigner Fredrik Falkman för att utveckla en modern däcksbåt för Sjöräddningssällskapets 20 meter långa kryssare. Sommaren 2003 sjösattes prototypen.
Samma år kraschade marinens helikopter H99 i samband med ett övningsuppdrag tillsammans med Sjöräddningssällskapet. Alla sex personer ombord omkom. En flygarkollega ville hedra de sex omkomna genom att samla in medel till en Rescuerunner. Egentligen hade han bara tänkt samla in till en Rescuerunner men responsen var så stor att alla de omkomna hedrades med varsin. Rescuerunner är nu en oumbärlig del av sällskapets flotta sedan 2005. Rescuerunnern är i grunden en Yamaha FX140 med standardmotorn på 140 hästkrafter, toppfart på cirka 40 knop och en aktionsradie på omkring 70 sjömil. Modifieringen består av ett nytt skrov i oöm polyetylen. Skrovet är längre och bredare än standard-Yamahans. Därmed blir den stadigare och man får plats med en ordentlig räddningsplattform akteröver. Sju separata flyttankar gör den osänkbar. En speciell lucka i plattformen gör det möjligt att enkelt rensa insuget från tång och sjögräs om man varit inne på grunt vatten.
Jag besökte Jonas Svartling vid sjöräddningsstationen i Dalarö. Han är egentligen marknadschef på ett företag, men har sin frivilliga (oavlönade!) tjänst på sjöräddningskryssaren Rescue Björn Christer, som är en 19,4 meter lång kryssare i Gad Rausing-klassen - de största och modernaste av sjöräddningskryssarna i Sjöräddningssällskapets flotta. I aktern på fartyget finns en specialbyggd ramp med vinsch där en Rescuerunner klamrar sig fast. Idag finns det 20 operativa Rescuerunner runt den svenska kusten, men tio ytterligare är beställda. Jonas är utbildningsansvarig för Rescuerunner på Dalaröstationen, ett uppdrag han tror han fick tack vare sin i grunden kritiska inställning till vattenskotrar. Han har själv svårt att köra lugnt och ansvarsfullt med vattenskotern. »Ibland, vid hastighetsbegränsningar, känns det som man tvingas gå med myrsteg, när man vill ta stora kliv. Det finns stora krafter i vattenskotern som man vill släppa loss. Många upplever det nog inte som en båt, utan mer som en motorcykel.«
När det gäller bruket av vattenskotrar i räddningstjänst ser han dock en rad fördelar. »Jetdriften gör den snabb och smidig. Den tar sig fram på grunda vatten där ingen propellerdriven båt går in. Den är lätt att manövrera, sjösätta och ta upp och dessutom mer sjötålig än en styrpulpet. Kantrar den är det bara att tippa den rätt igen, som en jolle.« Sjösättningen sköter föraren själv genom att lossa fästlinorna, kliva ombord och vicka på den tills den åker bakåt ner i vattnet. Snabba räddningsinsatser kan genomföras utan att flera personer behöver bindas vid en uppgift. När uppdraget är slutfört kan man ta ombord Rescuerunnern medan moderfartyget kör upp till tio knop. Man kör helt enkelt i hög fart upp på rampen! Men någon måste säkra när man väl är uppe, annars plumsar ekipaget tillbaka. Vi ger oss ut på en liten demonstrationstur och jag får allt det som sagts bekräftat. Vattenskotern har genom Rescuerunner definitivt skaffat sig en nyttoposition som ingen annan sjöfarkost kan fylla.
FAKTA RESCUERUNNER
Baseras på Yamah FX140
Motor Yamaha 140 hk
Topphastighet 40 knop
Skrov Polyetylen
Längd 3,60 meter
Bredd 1,50 meter
Extrautrustad med 2 undervattensstrålkastare, el-handvärmare, motorvärmare, batteriladdare, kastlina, bygel med transponder, radarreflektor, lanternor, AIS, plattform med renslucka, 6 st stroppar för räddning, extra uppfällbar knap.
RESCUERUNNER
Rescuerunnern är ingen vattenskoter i vanlig mening, utan en specialdesignad räddningsenhet och den används endast vid sjöräddningsuppdrag. Det stora akterdäcket, precis över vattenytan, skiljer tydligt ut Rescuerunner som en
räddningsbåt. Den är uppbyggd av två huvuddelar: en styv kassett som innehåller motor på 140 hästkrafter, vattenjet och styrning med mera från Yamaha FX140. Runt detta finns ett segt flyt- och skyddsskrov av polyetylen, med mjuka fendrar med flyttankar runt om. Det är långt och brett vilket ger bra stadga och utrymme för en räddningsplattform. Kassetten sitter inskjuten i ett spår på ytterskrovet och säkras med två stora sprintar. Ytterskrovet är oömt så att föraren kan koncentrera sig på att hjälpa och rädda i stället för att behöva oroa sig för skador i materialet. Hål går lätt att laga och i värsta fall är det bara att byta skrov! Vid räddning ur vattnet använder föraren motorns kraft i stället för sin egen styrka. Genom en gir och ett gaspådrag trycks akterdäcket ner och den nödställde sköljs snabbt och enkelt upp på akterdäcket. Mest uppmärksammad är en räddning av fem tyskar från en havererad segelbåt på ett grund som inte kunde nås med andra båtar.
SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET
Sjöräddningssällskapet, eller Svenska Sällskapet för Räddning av Skeppsbrutne (SSRS), är en ideell förening. Alla båtar har frivillig besättning som dygnet runt, året om, är beredd att rycka ut inom 15 minuter och verksamheten
drivs helt utan bidrag från staten.
Vid förra sekelskiftet var den svenska sjöräddningen så usel att man använde den som skräckexempel vid ett internationellt sjöfartssymposium 1901. Verksamheten startades som ideell frivilligorganisation 1907, av Sveriges Allmänna Sjöfartsförening efter flera svåra sjöolyckor där tragedin hade kunnat undvikas om resurser funnits. De närmast berörda, det vill säga de som runt kusterna levde med och nära havet, samlade in pengar för att gemensamt köpa in räddningsbåtar och kunna driva räddningsstationer. Redan första året samlade man 1 000 medlemmar. En siffra som idag har stigit till över 50 000.
De första räddningsbåtarna var större roddbåtar, men 1912 köptes den första motordrivna livräddningskryssaren. Så småningom kunde man effektivisera räddningsarbetet genom mer snabbgående båtar. På 1970-talet inköptes sällskapets första ribb och 2005 den första Rescuerunnern. De byggs utifrån egna ritningar på svenska varv, helt eller delvis bekostade av företag, fonder eller enskilda personer. Hittills har sällskapet räddat över 70 000 människor i sjönöd!
För medlemmar finns speciell service:
o Kostnadsfri assistans vid driftstopp, t ex köra ut reservdel.
o Kostnadsfri bogsering till närmaste hamn.
o Kostnadsfri hjälp med att kontakta varv, reparatör och anhörig.
Medlemskapet kostar 600 kronor per år.
Bli medlem, det tjänar du och alla på!
Plusgiro 900 500-0, Bankgiro 900-5000.
Text: Stefan Iwanowski
Foto: Sjöräddningssällskapet och Stefan Iwanowski
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu