Där vädret bestämmer

Väderöarna och Väderöbod är de mest isolerade öarna längs Bohusläns kust. Nordsjöns stormar har fritt spelrum och genom århundradena har hemska skeppsbrott inträffat här.

Har man intresse för naturens storhet, dykning eller fågelliv har man fått en plats att längta till. Längtade gjorde jag sedan mitt förra besök. Då, i april 1998, var det storslaget öde på den lilla ögruppen. I den väl skyddade naturhamnen Rockan låg det en båt vid de privatägda båthusen - i övrigt intet, om man inte räknar in djurlivet förstås. Till exempel knubbsälar på hällarna och i de fiskrika vattnen, samt ejdrar som slogs och hoade dygnet runt. Den till synes provisoriska bryggan vid Väderö-Storös östra sida hade vi för oss själva. Nu i somras, på vår kustresa, berättade jag för de i familjen som ville lyssna, om intrycken från Väderöarna våren 1998. Jag var klok nog att slänga in en brasklapp som i korthet gick ut på att saker och ting kan vara annorlunda nu den varma sommaren 2006. Annorlunda var ordet, sa Bull - båtar överallt, människor likaså. Hamnvärdarna hade fullt upp att fördela och omfördela platserna i gästhamnen. Där den lilla bryggan hade liksom slingrat sig fram längs berget ståtade nu ett mastodontbryggbygge. Stort som ett dansgolv med plats för både människor och fåglar. Speciellt mycket verkade förhållandet uppskattas av gråtruten »Valle från Väderöarna«. Inte så konstigt kanske eftersom han har fått möjlighet att utveckla sitt sinne för gourmetmat på denna stiliga brygga. Valle hackade i sig gåslever, parmaskinka och annat matnyttigt som vänligt sinnade båtmänniskor bjöd på.

Från Fjällbacka kom en strid ström av besökare med turbåtar. Glass i mängder konsumerades på stående fot. Och så mitt i allt detta ett plötsligt smakprov på vad vädergudarna förmår även en solig och varm högsommardag, i alla fall om platsen heter Väderöarna. Vinden ökar till kulingstyrka från nordost och åska med tillhörande kraftig hagelby drar in och skingrar allt vad glassätare heter. Det hela är över på tio minuter, solen skiner åter och glassförsäljningen når nya höjder. Men kulingen består och besöket på Väderöbod blåser bort denna gång. Denna utposternas utpost är förmodligen Sveriges svårtillgängligaste fyrplats med sitt utsatta läge väster om Väderöarna, och att hamn saknas.

»Projekt Väderöarna« observerar havsbottnen runt den lilla ögruppen sedan 1980-talet. I och med läget är vattenkvalitén relativt bra men övergödningen märks numera även här. Utsikten från de högsta bergen på Ramnö och Väderö-Storö är formidabel. Härliga vyer åt alla håll och härifrån har man koll på Väderöbod utåt havet och Fjällbackaskärgården och fastlandet i öster. Väderöarna är en plats att längta till och att låta sig inspireras av - kanske blir mitt nästa besök där en vinterupplevelse, jag hoppas det!

Text och foto: Sören Colbing