Catch 7.5 sätter kursen mot framtiden

En drygt sju och en halv meter lång båt som drar 0,4 liter bensin i 22 knop lägger ut morgondagens kompasskurs för hela båtindustrin.

Mycket lång vattenlinje, negativ stäv, raka höga fribord och baktung gång i vattnet. Nej, Catch 7.5 är inte vacker att skåda. Med det blir väl så när linjerna bestäms av funktion och inte av en självupptagen estet.

Tanken bakom bygget ligger helt i linje med dagens brinnande samtalsämne, som varit på tapeten i ett par decennier men först nu fått fäste i undervegetationen. Hotet mot miljön. Koldioxiden som hotar att kväva oss på sikt. Det är inte smart att bygga båtar allt tyngre utrustade och klara prestandan genom att skicka in fl er hästar i maskinrummet - vilket är fullt möjligt eftersom motorfabrikanter hela tiden lyckas med konststycket att konstruera lättare och starkare motorer. Vill man vara elak hävdar man att ansvaret för att utveckla båtar de senaste 40 åren har motorindustrin tagit. Varven och konstruktörerna har vevat samma trudelutt på sina positiv år efter år. Kika under vattenlinjen på en båt från mitten av 1960-talet, strunt samma om det är planande, halvplanande eller deplacerande, och jämför med en byggd i år. Noll skillnad. Att dagens båt har högre toppfart och är snålare på bränslet är motorns förtjänst.

Catch 7.5 drar 0,39 liter per sjömil i en fart på 22 knop med 60 hästkrafter på akterspegeln. Den sensationellt låga bränsleförbrukningen är skrovets förtjänst, och i slutändan konstruktören Thomas Wibergs. Bedriften kan sannolikt upprepas med en 60-hästars Evinrude född på 1960-talet. Okej, hur får man betala för den bedriften? Det finns inga gratis luncher, eller hur? Ta ett exempel från bilsidan. Volvos familjebil V70 med snåldieseln drar halvlitern milen. Priset för den låga bränsleförbrukningen är högt. Det krävs en körsträcka på 3 000-4 000 mil om året innan man kan räkna hem mellanskillnaden till den konventionella bensinversionen.

Men Catch 7.5 kostar inte mer än sina konkurrenter. Trots att skrovet är vakuumgjuten sandwich, en dyr men urstyv konstruktion, och trots att båten som helhet är välbyggd som få, snarast ett hantverk. Förklaringen är att den klarar sig med 60 hästkrafter på akterspegeln, medan konkurrenterna för det mesta kräver det dubbla. 60 hästar är bra mycket billigare än 120.

Hur ser då fröken Catch 7.5 ut under vattenlinjen? Anders Axelsson på B & C Marine i Västerås har vänligheten att dra upp henne på rampen. Hon är inte märkvärdig på något vis. 16 graders vinkel vid akterspegeln blir betydligt vassare vid stäven. Steglister slutar strax efter nollspantet, halvvägs akterut där en költunnel börjar. Den är av ungefär samma snitt som på Fjordlingen, men här slutar tunneln dryga metern före akterspegeln. I den pressas luft in från självlänsarna som smörjer skrovet den sista biten. Ett par inbyggda trimplan anas under badplattformarna, nedvinklade tre grader enligt uppgift. De eliminerar planingströskeln helt och hållet. En kanske avgörande faktor för den låga bränsleförbrukningen är att fröken har getingmidja. Ett konven tionellt bygge på 7,5 meters längd håller normalt en bredd på drygt 2,5 meter. Catch 7.5 är 2,10 meter smal.

Och därmed rank? Nej. Anders och jag sätter oss på den breda relingen. Fröken niger en decimeter. Vi går runt på de breda gångborden runt styrpulpeten. Hon ligger stadigt. Den vattenfyllda tunneln ger verksam ballast djupt ner i skrovet.

Vi far ut på en platt Mälaren utanför Västerås. Anders drar på långsamt upp till 5 000 varv, den ideala marschfarten då förbrukningen är 0,4 liter per 1 852 meter. Hondas 60 hästar väsnas mer än vanligt. Eller gör den det? Det kanske är skrovet som är ovanligt tyst. Så är det. Skrovet varken slamrar eller väsnas (det går trots allt små vågor, och ett och annat förbipasserande svall stöter vi på). Gången är uppnosig, baktung. Halva skrovet akterut ligger i vattnet. Van vid planande båtar tycker jag att det känns som om vi plöjer fram eller snarare tar oss fram med aktern släpande i vattnet. Jag tar över ratten. Tar oss från noll till toppfart 29 knop långsamt, långsamt. Inte ett spår av planingströskel. Hon går stadigt. Jag trimmar in, lägger dikt roder. Bågen blir vid, ty skrovet håller i utan att kasa eller hugga. Godkänd framfart såvitt jag kan bedöma. Hoppas på en provtur i krabb inomskärs sjö och tio meter per sekund längre fram i sommar.

Catch 7.5 är enligt broschyren ”avsedd för sportfiske, familjeturer och transport i skärgården.” En styrpulpetare vill jag säga med generösa gångbord, markant hög, trygg reling och ett stort stuv i pulpeten där all packning och en toalettstol får plats. Pulpeten är smal, dels för att båten är smal, dels för att det frigör breda gångbord så att folk med lätthet kan ta sig från för till akter. De två stolarna är lika bekväma som välgjorda. Den främre delen av sittdynan kan fällas upp. Vindskyddet är måttligt. Övriga passagerare från vänligen ta plats vid akterspegelns hörn på enkla pallplatser eller för om styrpulpeten. Primitivt, minst sagt. Å andra sidan, överallt kommer man åt relingen. Innerskrovet har uttag så att man slipper stå med fötterna som Chaplin när man pysslar relingsvis. Hon är välbyggd. Har en strålande finish - som ska bli bättre, lovar Thore Berntsson, en av landets mest meriterade båtbyggare i såväl trä som plast.

I år tillverkas tio, femton båtar. Hur många det blir framgent hänger på hur snabbt återförsäljarnätet byggs ut och hur hon blir mottagen av den vanligtvis stockkonservativa marknaden. För min del är jag övertygad om att Catch 7.5 är en milstolpe, en nydanare som sätter avtryck, en konstruktion som får efterföljare.