Vad skulle vi som seglar ta oss till utan block? Hur skulle vi klara att tygla kraften i rigg, segel och båt? Hur skulle vi kunna omvandla vindens styrka till framåtdrivande energi och njutningsfull segling? Tur att blocken finns!
De många maskinerna står sida vid sida i fabrikslokalen, vissa av modernare snitt medan andra ser ut att ha åtskilliga år på nacken. Det pyser och smäller, slamrar och fräser. Luften doftar lätt av plast, metall och något annat, obestämbart. Kanske något smörjmedel? Solljuset silas in genom de stora panoramafönstren , med havet glittrande utanför. Arbetarna hanterar maskinerna med noggrann blick och vana händer. Någon maskin gjuter välformade delar i gråsvart plastkomposit, en annan svarvar rostfria sprintar ur en stång och en tredje skär med hårt vattentryck och millimeterprecision ut perfekt avpassade delar ur en tjock rostfri plåt. Rutgerson i Marstrand är Sveriges enda tillverkare av block. Ja, inte bara block, utan också skenor, travare, portlights och en massa annan båtutrustning. Fast alltihop började för över 30 år sedan med en speciellt utformad segelring, som då revolutionerade segelmakarnas arbete: - De tidigare ringarna syddes fast med 50 stygn och det tog 20 minuter. Vår ring har istället 50 taggar som pressas ihop under högt tryck på 20 sekunder. På varje storsegel kunde en segelmakare spara uppemot sex timmar genom att använda vår metod, minns uppfi nnaren och Rutgersons grundare Göran Rutgerson.VÄRLDSREKORD OCH VÄNSKAP
Göran Rutgersons vänskap med de amerikanska bröderna Peter och Olof Harken utmynnade i ett affärssamarbete som innebar att Harken sålde Rutgerson i USA och Rutgerson sålde Harken här hemma. Fast det var innan Rutgerson själva började tillverka exempelvis block: - Ja, då sprack affärssamarbetet. Men vänskapen består än idag! skrattar Göran och pekar på en bild på väggen som visar när han satte hastighetsrekord med en segelfarkost på land. 86 miles per hour, motsvarande nästan 140 km/h, var världsrekord 1980, före kolfiber och exotiska segelmaterial. Intresset för segling och höga farter delades med Harkenbröderna. Men nu var det ju block det skulle handla om...GAMMAL PRINCIP
Principen - att bryta ett rep för att ändra riktning eller åstadkomma en utväxling - är gammal. Stenblocken till Egyptens pyramider vinschades uppåt på träkälkar och när romarna byggde sin huvudstad användes block och talja. På vikingaskepp och segelfartyg var blocken en självklar del av utrustningen, och likadant är det idag. Dagens block är helt lika gårdagens, åtminstone funktionellt. Men när det gäller tillverkningsmaterial, vikter, friktion och storlekar har det hänt en hel del, inte minst på senare år: - Sedan vi började med block för drygt 20 år sedan har vikterna reducerats med en tredjedel och friktionen halverats, samtidigt som brottslasterna är desamma, berättar Göran Rutgerson och håller upp ett äldre och ett nyare block för att åskådliggöra skillnaderna. En kontrollvägning visar att det gamla blocket väger 263 gram och efterföljaren 190, alltså nästan en tredjedels differens. Nya material och nya kombinationer av material är en stor del av förklaringen till den snabba utvecklingen. Tack vare dessa har också tåligheten mot skadligt solljus ökat, och därmed livslängden. De block som tillverkas idag ska inte bli lika spröda med tiden som gårdagens: - Fast vi har ändå bara en halv skokartong med reklamationer varje år, påpekar Göran Rutgerson.MONTERING FÖR HAND
Hos Rutgerson dominerar tre råmaterial i tillverkningen av block - rostfritt stål, aluminium och termoplast. Den sistnämnda kommer som granulat i 25-kilossäckar från Schweiz. Vita och svarta kulor hälls i en stor trattliknande behållare på den maskin som gjuter blocksidor, skivor och andra plast- eller kompositdetaljer. Granulatet värms upp till 300 grader, samma temperatur som smälter bly, och blandas i lika delar med glas i fiberform. Det är alltså samma typ av glasfi ber som när man bygger vanliga båtskrov, fast då är ju glasfibern sammansatt i en matta och utgör bara en dryg tredjedel av det färdiga resultatet. Den uppvärmda och blandade kompositmassan sprutas med 120 tons tryck in i en stålform, där insprutningshålet placerats så att fibrerna automatiskt ska lägga sig i den riktning som skapar högst hållfasthet i blocket. Ut kommer sedan färdiga blocksidor, som svalnar och poleras av innan de går vidare i monteringen. All montering hos Rutgerson sker för hand: - Vi tillverkar för små serier för att det ska vara lönsamt med robotar eller liknande, konstaterar Göran och berömmer sina medarbetare för deras noggrannhet och precision. Han poängterar också att med egen tillverkning behåller och utvecklar man kompetensen bättre än om jobbet läggs ut på underleverantörer. Att flytta tillverkningen till något låglöneland som Kina är inget som attraherar Rutgerson, i alla fall inte just nu: - Nej, vi bygger visserligen upp ett kontor i Kina, men än så länge säljer vi mer dit än vi köper, skrattar Göran och nämner att segelmakerier som Neil Pryde och Gaastra är stora kunder i Kina.VATTENSTRÅLE I MACH 3
Det rostfria stålet som används är uteslutande svenskt. Ur en stor rulle med stålplåt klipps och skärs de plåtbitar som ska monteras på ett block för att hålla skotlåset på plats. Sedan böjs och bockas bitarna för att öka passform och hållfasthet, innan de slutligen poleras: - Även rostfritt rostar om inte ytan är tillräckligt bra, så den ska helst vara blankpolerad, menar Göran Rutgerson, som ur den aspekten inte gillar trender med målat eller mattpolerat stål. Schacklar, skotråttor och muttrar som används till blocken köps färdiga, och nitarna som håller ihop dem kommer från underleverantörer, men trissan och sidorna gjuts alltså hos Rutgersons. Vid en maskin svarvas de rostfria sprintarna ur långa stålstänger, där överblivet material ringlar sig som blank stålull i avfallsbehållaren. Moln av vattenånga stiger upp bakom ett skydd av plexiglas vid en maskin, där man varnas för att titta in utan skyddsglasögon. Anledningen är lättförståelig . Med ett svindlande högt tryck på hela 4 150 bar sprutas vatten i Mach 3 (ja, det är tre gånger ljudets hastighet, över 1 000 m/s eller 3 600 km/h, och snabbare än Jas 39 Gripen), för att skära ut metalldetaljer ur en stor rostfri plåt med millimeterprecision. Vattnet blandas dessutom med en speciell australisk ökensand, så där sticker man inte precis in fingrarna...NYA MATERIAL
Priserna på rostfritt stål har skjutit i höjden ordentligt på senare år. Från den tyska tågvirkesproducenten Liros har Segling fått pressmeddelanden om en ny typ av mjuk schackel i den höghållfasta fi bern dyneema. Samma fiber används av australiska Ronstan istället för schackel och bygel i deras nya blockserie Orbit, och de har därmed lyckats med konststycket att både minimera vikten och sänka priset, samtidigt som brottstyrkan ökat. Enligt Ronstan är deras fiber/polymerteknik tio gånger starkare än stål och mycket lättare. Men Göran Rutgerson framhåller ändå rostfritt stål: - Ja, vi har inga planer på att ersätta stålet med något annat, bekräftar han. Titan är ett annat material som används flitigt på extrema kappseglingsmaskiner, med en viktbesparing på 85 procent men till en kostnad som är 50 gånger högre. Dessutom smäller titan av tvärt, utan någon som helst förvarning om vad som ska ske. Rostfritt stål är segare och deformeras innan det går sönder.HÅRDA TESTER
I Rutgersons testbänkar utsätts både egna och andras produkter för påfrestningar och tester. Chalmers tekniska högskola har lånat utrustningen för en studie som jämfört travare från fyra stora tillverkare. Slutsatsen är att rullager ger mindre motstånd än kullager, åtminstone när belastningen ökar. I riktigt lätt vind kan dock kullagret vara fördelaktigare. När jag själv provar att dra rep som är uppspända med samma belastning mellan block med kullager och block med glidlager känner jag en tydlig skillnad. Glidlagret ger mindre friktion: - Kulorna i kullager deformeras och kan fastna mot varandra, hävdar Göran Rutgerson och påpekar att de också är känsligare för saltinträngning. Storskotet på en vanlig 34-fots cruisingsegelbåt belastas med ungefär 600 kg under normal segling, vilket innebär 200 kg per block om storskotstaljan är treskuren. Vi tar ett block med brottstyrka på 1 200 kg och arbetslast på 600 kg och spänner upp det i en maskin som med fem tons dragkraft sträcker med en hastighet av 1,5 millimeter i sekunden. Jag vill veta när det smäller sönder och hur det ser ut då.KRAFTIG KNALL
Vid 600 kg, som alltså är blockets rekommenderade arbetslast, stannar vi maskinen och drar plexiglasskyddet åt sidan såpass att jag kan känna på linan. Den är ordentligt spänd, men jag klarar att röra den något. När samma sak görs vid 900 kg belastning så kan jag däremot knappt rubba linan. Det här är belastningar långt utöver vad som är brukligt på en normal segelbåt, och som vida överstiger något jag själv har känt på en lina. När belastningen slutligen närmar sig 1 200 kg så hinner jag precis se hur schackeln deformeras kraftigt. Sedan dröjer det inte länge förrän vi hör en kraftig knall och ryggar tillbaka, medan delar av det gråsvarta kompositmaterialet far omkring. Något sådant vill jag aldrig behöva uppleva ombord. Teknikern som sköter maskinen berättar att brottet skedde vid 1 250 kg. Blocket klarade alltså vad som utlovats. Göran Rutgerson ser nöjd ut.BLOCK ENLIGT NATIONALENCYKLOPEDIN
BLOCK, del av en mekanisk lyft- eller draganordning bestående av ett blockhus i vilket trissor är lagrade. Block och linor utgör tillsammans en talja, med vilken dragkraften kan riktas och förstärkas. På en segelbåt sitter block och talja mellan båt och storsegelbom och används för att skota storseglet.BLOCK ENLIGT NAUTISK UPPSLAGSBOK, SKRIVEN AV SEGLINGS MEDARBETARE BENGT O. HULT GAMLA TIDERS BLOCK
bestod i huvudsak av ett blockhus av trä, en eller fl era skivor (trissor) av metall och en stropp av tågvirke runt blockhuset i vilken blocket fästes. Moderna block är mycket tunnare och lätttare. Sidorna kan vara av rostfritt stål eller nylon med lätthål för viktens skull. Skivorna kan göras av nylon, delrin eller andra motståndskraftiga syntetmaterial och är ofta kullagrade. Block med en skiva kallas enkelt och med två dubbelt. Fler skivor kan förekomma. Om de två skivorna sitter efter varandra är det ett fi olblock. Ett kastblock är öppet eller kan öppnas så att linan kan läggas in i skivans spår i stället för att dras igenom. Speciellt till storskotet på jollar används spärrblock. På ett sådant går skivan lätt åt ena hållet vid hemtagning men låses åt det andra så länge linan är sträckt. På en del block kan spärren kopplas från och till.
WIKIPEDIA
beskriver hur olika utväxlingar resulterar i ökad lyftkraft, men också ökad hemtagnings-sträcka i linan. Klassiska exempel som man minns från skolans fysiklektioner.
TEXT: JOAKIM HERMANSSON
FOTO: DAN LJUNGSVIK
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu