5 kallsupar - 1+1+1 = noll

Det har seglat förbi en och annan flopp, ett och annat platt fall de senaste 35 åren. Här är de fem jag minns. Varsågod och skölj.

I slutet av 1970-talet är Volvos diversifieringshumör på topp. Fritid är det enda som människor kommer att ha på 2000-talet, spår man. Låt oss gå in och ta för oss i fritidsbåtbranschen, denna amatörmässiga hönsgård av idealister, renons på ekonomiskt tänkande och storskalighet. Så sa man inte öppet, men så tänkte man. Man köpte på ett bräde Jofa, Triss och Ryds och fick ett himla brett båtprogram vars delar i mångt och mycket lappade över varandra. Men med hjälp av goda administratörer och en armé marknadssoldater hade man bantat ner programmet till 17 modeller 1980. Och då slog man till med namnbyte. Triss skulle flottan heta. Det var det hetaste varumärket, dessutom gångbart på alla europeiska språk. Genialt? Nej.

Det fanns en hake. Triss var ett starkt varumärke i Göteborg med omnejd. Bland seglare. Men i övriga landet var det okänt. Många associerade till Pelle Svanslös kompis Trisse. Okej, sa marknadssoldaterna. Marknaden är till för att manipuleras och övertygas av skickligt folk som vi. Och så drog de till med den ena kampanjen efter den andra. Uttern, Örnvik och Crescent tog hem marknadsandelar i takt med att missnöjda Trissåterförsäljare började sälja märken som folk kände till, nämligen Uttern, Örnvik och Crescent. Snart nog drog sig Volvo ur framtidsbranschen och idealisterna fick ta hand om disken. Triss begravdes. Ryds återuppstod.

Text och foto: Lasee Genberg

Användar Respons