20 år på haven i en segelkanot

Han fyllde 80 år i februari och de senaste 20 åren har han mestadels tillbringat i en 6,5 meter lång segelkanot på världshaven. Men nu är Sveriges kanske mesta längeseglare hemma igen.

Små måsskitar till moln fläckar Stockholmshimlen, turisterna spatserar runt i shorts och trivs på Skeppsholmen och ljuden av skräckblandad förtjusning fortplantar sig över vattnet från nöjesparken Gröna Lund. Dagen var som gjord för en hemkomst. Och en hemkomst fick vi se. Jag kan inte låta bli att tänka på Bilbo i Sagan om ringen. Han ställer till med kalas och mitt i allt passar huvudpersonen själv på att försvinna spårlöst.

Det här var precis likadant - fast tvärtom. Vi var en brokig skara människor förhandsinformationen om att fredagen den 31 juli 2009 skulle han komma tillbaka, Sveriges kanske mesta längeseglare, Nils-Göran Bennich-Björkman. Efter närmare 20 år på världshaven skulle han runda Beckholmen, passera Gröna Lund och stilla glida in till bryggan vid det lilla kaféet på Skeppsholmen i centrala Stockholm, och där bjuda på kaffe och bullar och berätta historier för oss förväntansfulla.

Och tänk att det gjorde han också. Hans blott 6,5 meter långa segelkanot Peter Pan såg så bräcklig ut där på Stockholms vattenspegel och det var något sorgset över att se hur seglen bärgades och beslogs för sista gången. Men hos dagens huvudperson vilade inga sorger.

- Hej allihopa, jag har köpt med mig lite att äta och dricka. Ni är välkomna ombord allesammans.

Fast i Panama

Sent på hösten 1990 kastade Bennich, som han kallas här hemma, loss och har sedan dess i olika om gångar styrt sin egenbyggda segelkanot runt på världshaven, till mångas förtjusning som har mött honom och till andras förtret.

Som när han skulle passera Panamakanalen.

- De ville inte släppa igenom mig, de sa att min båt var för liten. Gör kanalen mindre då så kanske det går bättre, sa jag. De gillade inte mitt skämt och jag fick vänta 13 månader på att komma igenom. Men då gick jag fortade än alla andra, berättar han, till synes utan ett uns bitterhet i rösten. Berättarlusten lyser ur hans ögon och brottstycken av hans resa spelas upp för oss försam lade. Med Bennichs öppna sinne gör man lätt nya vänner och allra vänast var Brasilien.

- Jag stannade ungefär tre månader överallt, så man hann lära känna folk. Brasilien är verkligen ett land som har allt. Tänk att folk som inget äger ändå är så hjälpsamma. Olyckan har varit framme ett flertal gånger under seglingen. 700 distans från Galapagos bröt han stormasten och seglade 2 300 distans till Franska Polynesien för bara mesan. Och i Sydatlanten pajade nedre roderbeslaget. Bennich tog det med ro, lade sig i kojen, läste en god bok och funderade ut en lösning. Tre nödroder senare blev bästa medicinen ändå att styra med seglen.

Brand ombord

Trots allvarliga haverier var det ändå närmast att resan tog en ände med förskräckelse på upploppet. En av de sista nätterna innan hemkomsten lämnade han båten och när han kom tillbaka hade spritköket så när satt hela båten i brand, men det klarade sig med några svedda träl och ett ödelagt skeppsapotek. Vad ska du göra nu när du är hemma igen?

- Jag ska sälja båten och sedan tänkte jag köpa mig en Marieholm av något slag. Jag måste ju ha någonstans att bo. Kan du tänka dig att segla i väg igen?

- Jag brukar inte säga att jag seglat jorden runt utan att jag har seglat runt på jorden. Jag skulle kunna tänka mig att segla till Moskva och i Polen har jag aldrig varit, så man vet aldrig.

Text & Foto: Jens Augustinsson

Data

"BENNICHS" SEGELKANOT

Längd 6,50 m

Bredd 1,80 m

Vikt 550 kg

Djup 0,35 m

Djup (sticksvärd) 1,35 m

Segel 17 kvm

Barlast 180 kg

Inv. höjd 1,10 m

Byggår 1990

Begagnatpris 100 000 kr