Årets hembygge

Eric Westerberg i Brände är på god väg med ett av Sveriges mer ovanliga hembyggen.

Mörkret har lagt sig över Västerbotten och verkstaden i Brändes grannby Kålaboda. Snön knarrar under skorna och det varma ljuset ur fönstren och gnistrandet från en svets verkar lockande i kylan. Väl innanför dörren träder man in i en hobbyverkstad av tämligen seriöst snitt. Svetsar, pelarborrmaskiner, materialupplag och välfyllda verktygstavlor trängs med gigantiska bock- och klippverktyg värdiga tung verkstadsindustri. Direkt innanför den stora dubbelporten står en amerikanare under renovering, och i lokalens centrum, som sig bör, ståtar den - Eriks ubåt! Mina farhågor har kommit på skam. Killen är helt redig och fullt i ordning! Ubåtsbygget är seriöst och genomtänkt.

»Den kommer att bli cirka 5,70 meter lång och huvudtuben blir cirka 1,50 meter i diameter. Längst sidorna ligger ballasttankarna påsvetsade och trimtankarna kommer att placeras i för och akter så att jag kan balansera upp ubåtens lutning. Höjdroder kommer att placeras längst sidorna i för och akter«, berättar Eric.

»Den måste väga 10,5 ton med fyllda tankar för att kunna gå ner i undervattensläge. Idag väger konstruktionen ungefär 5,5 ton. Undre delen av ubåten är konstruerad av 40 millimeters plåt. Andra delar är gjorda i 20 respektive 15 millimeter. Hittills har jag gjort av med 80 kilo svetstråd och det kan nog gå åt åtminstone 40 kilo till. Det motsvarar en hel del meter svets, men jag har nog aldrig tänkt på exakt hur långt det blir.«

Materialet bockar Eric själv i en modifierad plåtpress modell större. Han har ett förflutet som egenföretagare inom verkstadsindustrin och har maskinresurser som de flesta hemmapulare saknar. Han är utbildad maskiningenjör och konstruerar såväl maskiner som alla detaljer till ubåten

»Huvudtankarna kommer alltid att vara helt fyllda. För att komma ner i undervattensläge måste jag fylla trimtankarna och de extra hundra kilona gör att ubåten kan sjunka. Tankarna är inte så stora och då undviker jag riskerna med fria vätskeytor och skvalp«, förklarar Eric. »Jag har en kompressor som drivs av dieselmotorn och den komprimerar luften i tankar. När jag ska tömma tankarna blåser man in luft i huvudtankarna och då bär de av upp ...«

»Jag hade tänkt mig en utrymningslucka i botten med den har jag skippat. Det ska inte behövas. Ubåten ska inte kunna hamna upp och ner. Den mycket tyngre i botten. Den ska helt enkelt inte kunna hamna på fel köl!« Vad som inte är helt bestämt är hur det blir med kommunikationen. En kortvågsradio har funnits som tanke, men då måste någon också ha en mottagare.

»Nej«, säger Eric. »Jag får helt enkelt klara mig själv där nere i djupet. I övervattensläge kommer ett periskop att hjälpa till med sikten utåt. I själva periskopet ska en kamera sitta och den visar sin bild på en monitor nere i manöverutrymmet, längst fram i ubåten. »Det kommer att bli siktrutor längst fram i båten. Där ska jag skära upp hål och sedan svetsa en konstruktion med ram för siktglasen. Det blir någon typ av plexiglas, jag skulle tippa på 40 millimeter tjockt. Sen bultas glaset med en sarg så det bör inte bli någon märkbar försvagning av skrovet.«

»Propellerbladen regleras av den ihåliga drivaxeln. På så vis så kan jag gå back genom att enbart reglera bladen. Dessutom måste jag kunna reglera stigningen för att inte överbelasta motorerna. I övervattensläge driver dieselmotorn farkosten samtidigt som den via en elmotor laddar batterierna. I undervattensläge tar elmotorn över. Men eftersom den är mycket svagare så måste jag ställa ner stigningen så att den inte överbelastas. Det här, och en hel del andra funktioner, kommer att övervakas av en PLC. Ett slags styrdator«, förklarar Eric.

Från början tyckte vänner och bekanta att han var lite knäpp. Men allt eftersom bygget tar form blir de mer och mer intresserade, men än så länge har ingen anmält sitt intresse till premiärturen. Just nu tillverkar Eric massor av svarvade detaljer. Bussningar och lagerhus med mera. Rodren akterut har kommit på plats, men mycket återstår. »Jag planerar att vara klar till sommaren och premiärturen blir i Bygdeträsket. Det ska bli intressant «, säger Eric. Vi Båtägare håller med och lovar att gå till botten med den här historien längre fram.

Text: Lasse Genberg