Äventyr i liten båt

Segling behöver alls inte vara komplicerat. Eller dyrt eller märkvärdigt. Gunilla och Erik har en Campus på sex meter. Med den stack de till Gotska Sandön i somras.

Text & Foto: Mats Göthlin

De satt och tittade på det stora sjökortet över Stockholms skärgård som hängde på väggen. Åland högst upp, Gotska Sandön längst ner.

- Ska vi inte segla dit? sa Gunilla till Erik och pekade på Gotska Sandön.

- Visst, varför inte.

Svårare behöver ett beslut inte vara. Både Gunilla Berg och Erik Kallin är mycket vana seglare, men de har mest kappseglat i 505, Mothjolle, Laser, och andra enmansjollar. Icke utan framgång. De har även campat i dessa båtar i Stockholms ytterskärgård. Så de är vana vid det fria seglarlivet. Det går alldeles utmärkt att semestra i små segeljollar. Det behövs alls ingen stor eller dyr båt med kojer och andra bekvämligheter för att uppleva skärgårdens storslagenhet. Något många tyvärr tror. Det lilla seglarlivet är oftast mer rikt på upplevelser än det stora. Det visar inte minst Gunillas och Eriks seglats till Gotska Sandön, fyra mil norr om Fårö i Östersjön.

7 TIMMAR FRÅN HUVUDSKÄR

Gunilla och Erik köpte sin Campus 650 för tre år sedan. Anledningen var att de ville segla tillsammans i samma båt igen.

- Det var lite bökigt att få med sig vatten och proviant i de små jollarna. Då måste man hålla sig i närheten av skärgårdsaffärerna och det är inte alltid man vill det, berättar Gunilla.

Campus är en 6,5 meter lång båt med en sänkköl på 60 kilo och fällbart roder. För att öka stadgan kan man fylla en vattenbarlasttank på 150 liter belägen runt költrumman. En båt med fina seglingsegenskaper som särskilt på undanvind påminner om en jolle. Det bästa med Campusen är annars att den är trailerbar. Med köl och roder upphissat är det bara att vinscha upp den, lossa förstaget, ta ner masten, surra alltihop, koppla till bilen och sticka iväg. Gjort på 20 minuter. Alla sjöar och hav blir tillgängliga.

- Var ni aldrig oroliga att ge er ut på havet i en så pass liten båt?

- Nej, man klarar ju det, så länge man har lite vett och sans. Man får kolla in väderprognoserna och segla lagom hårt. Ungefär som att att segla en jolle, inte pressa henne, menar Erik.

- Och det gick bra? - Ja, vi hade en behaglig resa i 5-7 m/s. Vi gick först till Huvudskär, varifrån det är rakt sydostlig kurs mot Gotska Sandön, där vi avvaktade väderrapporterna. Vi ville inte gärna ha bonnkryss hela vägen. Nu hade vi tur och fi ck sträckbog. Det tog oss sju-åtta timmar från Huvudskär, varav fyra timmar utan landkontakt, säger Erik och Gunilla fyller i:

- Vi hade vår GPS som vanligt, men också VHF på den här turen för att få bra och säkra väderprognoser och möjlighet att kalla på hjälp. Nödraketer hade vi också skaffat. Ett tag tänkte vi på att ha livflotte, om man kanske skulle segla på en stock, men vi tyckte det skulle bli för mycket. Vi gick på kompasskurs 150 grader hela tiden och höll mellan fyra och sex knop och gjorde inte ett enda slag. Det var härligt.

- Upplevde ni aldrig någon obehagskänsla? Jag menar att vara ensam på havet utan land i sikte.

- Nej, trots att vi inte har någon havsvana mer än att jag seglat Lilla Gotland Runt en gång i tiden, berättar Erik. Då var det till exempel värre när vi seglade Mothjolle utanför Almagrundet i hård vind. Då var man liten. Det här var en behaglig tur.

- Handelsfartygen var i så fall det enda som kändes lite osäkert. De gick i strid ström och man fick nästan leta efter en lucka, säger Gunilla.

- Väjer de?

- Ja, jag tror faktiskt att de gör det ... om de är nyktra, tillägger Erik med ett garv. Jag har personligen fått följa detta trevliga par på nära håll på Nämdöfjärden. De har alltid seglat ganska avancerade jollar, Moth, RS 600, 505. Och de har seglat alla tider på året, även kulna, stormiga höstdagar. Ett tufft par alltså.

- Är ni äventyrliga av er?

- Nej, det är vi nog inte. Det här kändes inte som ett äventyr. Det var mer naturupplevelse med lite krydda på. Vi har alltid tyckt om att segla längst ut i havsbandet för naturupplevelsens skull. Och det kan man ju förstås säga är ett äventyr bara det. Som för alla som seglar där, berättar de båda växelvis.

BARA SAND

På Gotska Sandön finns ingen hamn eller brygga. Inga skyddade vikar. Bara långa sandstränder som är mycket långgrunda en bit ut, men sedan blir det djupare, där ett stort område med två till sex meters djup tar vid. Det är där man ankrar upp för att med jolle ta sig in till ön, som är ett naturreservat, med sina mäktiga vidder och orörda skog som håller ihop hela ön. Annars skulle Gotska Sandön bara var en enda stor sanddyn.

- Hur gjorde ni som inte hade någon jolle?

- Vår båt är ju som en stor jolle, så vi gick nästan ända in till land. Vi ankrade på svaj på ganska grunt vatten med köl och roder upphissat. Sedan tog vi en tamp med oss och vadade iland.

Gunilla och Erik sov över tre nätter, alltid i båten. Men det var en ganska orolig sömn eftersom det sällan är sjölä någonstans på ön. Vågorna sveper runt ön och det gungar en del. Men det finns vandrarhem och det går att tälta om man tycker att båten ligger tryggt och inte behöver vaka över den.

- Vad var bäst med turen?

- Att komma fram. När vi ankrat upp och ätit middag kändes det som om vi kommit till Paradiset. Det blågröna vattnet är något alldeles extra. Det är som i Karibien. Det måste bero på sanden och ljuset. Många konstnärer kommer hit för ljusets skull, precis som till Skagen. Man blev faktiskt lite lyrisk, tycker båda samstämmigt.

- Vad gjorde ni på land i tre dagar?

- Vi promenerade och tog det lugnt och tittade på den mäktiga naturen. Gotska Sandön är ett naturreservat och fullt av orörd natur. Men mest är det sand, sand och åter sand. Olika sorts sand dock. Ibland stenar och knotor. Det finns massor av sanddyner som blåst in och begravt gammal skog. Det finns också lämningar av militärer och fyrvaktmästare, berättar Erik.

- Känslan av att ha så mycket yta för sig själv var fantastisk. På hela vår kuststräcka låg det tre båtar. Under högsäsong mitt i juli. Vi hade kilometervis med sandstrand att loda omkring på för oss själva. Vi träffade kanske tio personer på ön under våra tre dagar, inte mer. Och då stannade man och pratade om hur man kommit dit, om vädret och den fantastiska ön. Det var väldigt trevligt.

Ön är åtta kilometer lång och fem kilometer bred, så man kan gå runt den på en dag, men det är jobbigt att gå i sand, tycker Gunilla - Och hur tog ni er hem så småningom?

- Vi funderade på att ta oss ner till Fårö, men det hade blivit ren kryss så vi slörade hem igen, bitvis med härlig spinnakergång. Båten går nästan dubbelt så fort då. Med rätt förutsättningar planar man på i tio - femton knop med spinnaker. Vi kom hem lika odramatiskt som vi kom dit, bara lite snabbare. Sammantaget en fantastisk seglats.

LÄR KÄNNA DIN BÅT

- Till sist, har ni några goda råd till dem som vill sticka ut på semesterseglats i en mindre båt?

- Man ska inte sticka ut på havet eller segla till Gotska Sandön innan man känner sin båt. Det är nödvändigt. Vi behövde förstärka akterspegeln med marinplywood på insidan vid roderbeslaget och snurrefästet. Det kändes inte tillräckligt starkt där. Roderbeslagen gjorde vi också nya och kraftigare. Det är ett stort roder på Campusen som ger mycket kraft och då måste också beslagen vara kraftiga. Ett roderhaveri är bland det värsta man kan råka ut för. Men allt det där hade vi gjort innan vi ens tänkte på Gotska Sandön, säger Gunilla. Annars gäller det vi sa tidigare. Lyssna på väderrapporterna och segla med vett och sans, menar Erik.

- Och vad blir det i sommar?

- Då blir det nog Gotland. Vi köpte en bok om Gotland i vintras. Det finns en mängd fina hamnar där. Sen har vi Åland också kvar att uppleva. Skottland lockar också.

- Har det blivit dags att lämna Stockholms skärgård nu och bli riktiga långseglare?

- Det verkar inte bättre, säger Gunilla.