Ledartavla

Idag är det 20 år sedan jag reggade mig som medlem här på Maringuiden. Har för mig att jag satt och hade lite att göra på jobbet när jag reggade mig. Var med ett tag innan dess och skrev som gäst, vilket gick på den tiden. Vet inte om man ska fira eller fundera på om man är riktigt klok. Jag bestämmer mig för att fira. Det är roligast så. Hoppas vi alla får en bra fortsättning på båt-sommaren!

Hej! Jag börjar med att be om Ursäkt så det är gjort. Den närmaste tiden följer jag en uppmaning i Cornucopia att vara lite obekväm, obekväm på så vis att jag ska lyfta upp kriget och folkmordet i Ukraina lite mera i dagens ljus. Uppmaningen kan läsas här (hoppas jag). Iden verkar vara rätt enkel, prata om kriget och folkmordet i Ukraina överallt även om det är obekvämt. Eftersom jag inte har någon egen vilja så följer jag givetvis denna uppmaning till punkt och pricka. Det jag önskar här och nu är att de av er som inte bryr sig så mycket om kriget försöker ändra på det. Ukraina behöver hjälp och stöd. Här finns några organisationer som är helt okej att skänka pengar till och Cornucopia är en utmärkt nyhetsförmedlare. Enklast är att ge ett bidrag direkt till den ukrainska staten, UNITED24 - The initiative of the President of Ukraine (https://u24.gov.ua/)

Varför är miljörörelsen så ointresserad av att stoppa den rostiga ryska rosneftflottan i Östersjön? https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-tankas-ryska-skuggflottan-fran-fartyg-utanfor-gotland Det verkar bara vara Greenpeace som bryr sig. https://www.greenpeace.org/sweden/agera/oil-is-war/ Jag är ingen greepeaceälskare, men när de vill göra något som jag tycker är bra så tyckte jag det är helt okej att skriva på deras namninsamling mot den ryska skuggflottan. Jag vill inte få olja mellan tårna när jag badar och jag vill absolut inte att Ryssland ska få in pengar så att de kan fortsätta kriga i Ukraina.

Hej hopp! Mycket positiva updates i frågan - jag har lyckats få tag i ersättningsruta original ifrån fabriken i Italien. Leverans om ett par veckor, monteras av https://www.strigin.se till våren när temperaturen är lite bättre. Än är rutan inte på plats, men känns otroligt mycket mer lovande än det gjorde för ett par veckor sedan Jag återkommer med bilder etc senare i vår (Ifall någon bryr sig!)

Oavsett om det beror på att jag är svårt förändringsobenägen eller för att det finns nya metoder som anses bättre än de antika metoder som de flesta rörmontörer använder idag så är min rekommendation att du väljer en gängtätning som är flexibel och justerbar under arbetets gång utan att det blir läckage. Det kan vara lite meckigt att montera flera gängrördelar så att allt hamna rätt. I min stockkonservativa och bakåtsträvande värld är lin och kladd något som fungerar just på det viset (det kanske även Loctite 577 gör). Om du under arbetets gång upptäcker att du behöver vrida lite på någon del så är det bara att göra det, både i samband med montaget och senare. Sedan kan lin och Unipak ligga evigt länge i en låda och när man behöver det så fungerar det precis lika komplicerat, kladdigt och tidsödande som förra gången man använde det.

Hej! Hoppas jag svarar rätt på mitt inlägg nu. Är första gången jag ställt en fråga i detta forum. Först av allt ett mycket stort TACK för att ni ställt upp och gett olika förslag på lösningar. Detta har verkligen hjälpt oss på riktigt! Denna båten vi har nu är ny för oss sedan i slutet av förra säsongen så mycket att lära. Svaret på vår gåta med gas var varken gasläcka (huvudkranen var avstängd och inte helt rätt symtom för denna gas), eller septiktanken (som ni skrev borde inte den ge tillräckligt med gas även om det luktar illa. Vi har dock neutraliserat doften enligt förslag och skall åtgärda vidare för säkerhets skull). Svaret var istället som flera av er skrev att läckande batteri till bogpropellern under sängen i förruffen. Vi hade bytt 4 batterier men fanns visst fler i båten, totalt 8 st.... Enligt försäljningen var alla batterier i båten nya förra säsongen.... så nu går vår utredning vidare med om det överladdas eller inte. Har köpt nytt batteri. Lite läskigt att sova över fortfarande...

Jag blir förvånad! Vi har fullskaligt krig i Europa och en despotisk ledare i öster som ställer om hela Ryssland till ren krigsekonomi och räknar med att 30 - 40 % av budgeten ska användas för kriget i Ukraina och upprustning av den ruska krigsmakten och samtidigt ser vissa problem med att öva vårt försvar. Det är sällan svårt att se var de militära områdena är belägna och det är sällan svårt att förstå vad som gäller, men det kräver viss ansträngning. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/skjutfalt-avlysningar/uto/tilltradesforbud-uto-v20-2024.pdf Jag tror att problemet är att de flesta inte har papperssjökort och därför missar en hel del information som är lite knepigare att få fram i plottern. Det kan man inte beskylla Försvarsmakten för kan jag tycka. Som svensk medborgare får man segla genom militära skyddsområden, men som utländsk medborgare får man inte göra det. Sedan har väl de flesta militära skyddsområdena tagits bort jämfört med hur det var förra gången vi var rädda för ryssen. Dags att ta vårt försvar på allvar igen!

Bara två..? En del grejer har jag minst tre utav… När det gäller skiftnyckar vet jag inte hur många jag har, men det är sådana jag fått i arv av farfar, morfar, en ingift farbror (egentiden farmors systers andra make…) och från min far… sedan har jag köpt några själv och fått av barnen på fars dag… Bacho är bäst! Ett par för att se på nära håll med, ett par för att se på långt håll, och ett tredje par att använda när man letar efter de andra paren…. Så är nu detta mysterium nästan löst. Jag har hittat skruven instucken i ett hål i ikeahyllans ”ben”. Jag vet ju inte hur det gått till, den har ju iallfall inte studsat dit själv. Men det jag vet är att det hittilsvarande yngsta barnbarnet varit med i förrådet för att plocka fram julsakerna. Sladden till vänster är till en batteriladdare som jag idag kopplade ur, och då såg jag skruven. Men jag har uppenbarligen missat den vid andra tillfällen som jag letat. Det är väl litet ”Douglas Adamspsykologi” över detta, man finner saker och ting när man inte letar efter dem. Ungefär som konsten att flyga, man kastar sig till marken och missar…. Man det var iallafall roligt att läsa alla goda råd, en del godare än andra…. 🙃

I barndomen på 70 talet var det fest varje helg hemma hos nån granne, en av de hade hembrännare i tvättstugan som gick året runt, så sprit var ingen brist, alla bryggde även vin. Vi barn var med, småbarn låg hemma och vaktades genom att ha telefonlinjen öppen, och man ibland lyssnade om de skrek. En granne hade en ombyggd fiskebåt från västkusten, motorn var en tändkula från Säfle, den stod ju mitt i båten, i typ som en garderob nere i kajutan, man gick ner för en trappa bredvid och fick gå runt den för att komma till dörren och komma åt motorn. Startproceduren var att vrida om en kran vid ratten, gå ner till motorn, tända en patron, stoppa i den och skruva på locket, sen dra ut en fjädrande pinne på svänghjulet och stampa till på den. Om motorn startade måste man fort vrida tillbaka kranen vid ratten. Vanligtvis gick det åt 2-3 försök innan den tuffade igång. Denna båt användes flitigt på somrarna för festerna, även då var vi barn med, flytvästar hade vi, användes för att bada, så de var sällan på när vi åkte. Dessa har ju ganska hög stäv, och det var en repstege för att klättra ombord, inte helt enkelt, framför allt för de som tittat för djupt i flaskan. En kväll när vi skulle kasta loss från en kobbe ropade nån ”Är alla ombord” ropade nån annan JA, och vi åkte iväg, kanske var det 15-20 personer på båten ink oss några barn. Vi satt i aktern som var öppen när nån stack upp huvudet från kajutan och undrade ”Var är Offersson ??” Offersson var en liten klen gubbe från Skåne, knappt hörbar för en stockholmare, dessutom stammade han och vartannat ord var en svordom. Efter en stunds letande hörde jag hans svordomar, han hängde fortfarande i repstegen, det var han som lossat repet, men de hade åkt iväg innan han kom upp, han hade halkat på nedersta pinnen och satt nu gränsle över den med halva kroppen i vattnet, båtens fart även om det bara var 5 knop, gjorde att han inte orkade dra sig upp. Man tänker så här efteråt, vad hade hänt om ingen saknat han, resan hem var nog 2 timmar. En annan resa företogs i Augusti, vi var på kräftskiva ute på en ö, då var det bara grannen, morsan, farsan och jag 11 år gammal. Grannen var stupfull, farsan redigt berusad, morsan skapligt onykter. Grannen skulle först försöka få igång motorn, han lyckades inte träffa hålet för patronen trots flera försök ”Akta på dig sa farsan, jag fixar det här” Grannen la sig på soffan och somnade. Farsan lyckades efter några försök få i en patron, sparkade till och fick backtändning (hade inte ställt svänghjulet rätt) Jag satt vid ratten redo att vrida om kranen när takluckan över motorn flög upp och hamnade i sjön, en sån där orange som polisens hundbilar hade på den tiden, det var farsans huvud som slog bort den när motorn slog bakut !! Han la sig på den andra soffan med ont i benet….och somnade. Nu var det jag och morsan kvar, hon är vänsterhänt och kan omöjligt skruva på ett högergängat lock. Vi ställde svänghjulet rätt, morsan tände på patronen, stoppade i den, jag skruvade på locket, morsan stampade till och jag sprang ut till ratten och vred om kranen….vi var igång !! Lossar och lägger ut, tändkulan är tydligen sövande, efter 5 min föll morsan åt sidan, hon sov. Jag styrde själv hem båten i augustinatten. Geografiskt då för er som är intresserade så hände detta i Mälaren nära Stockholm, vi startade på östra sidan av Eldgagnsö mot Hässebysidan, åkte genom Råkarsundet och halvvägs ner i långtarmen, det finns ju en del grynnor och prickar första biten att hålla reda på, men jag var redan då kunnig om vattnen runtomkring, kunde läsa sjökort och båten hade en bra sökarlykta. Väckte morsan när vi var framme, vi la till och gick hem, grannen och farsan kom haltande hem på förmiddagen, ingen av de mindes vad som hänt. Kan väl även nämna att man försökte nå Åland med denna båt, men kraftig motvind gjorde att båten bara stod och stampade, efter 3 timmar såg de fortfarande svenska fastlandet bakom, och vände om. Efter den resan plockades motorn isär och fick bla nya kolvringar, jag mins kolven, lång, stor som en mindre hink och den hade ett helt gäng kolvringar. Tyvärr har vi inga bilder kvar från den tiden eller på båten.

Danmark nekar ryska fartyg tillträde till hamnar. Vill man krångla till det för ryssarna så går det. Endast ryssvänner vill få oss att tro att det inte går att göra något.

Kan inte riktigt släppa det här Jotun-mysteriet. Har läst på och snokat men får helt enkelt inte rätsida på det. Pusselbitarna jag har är enligt följande. Enligt de nya (nåja, 2012) EU-reglerna (biocidförordningen) ska biocidprodukter/bekämpningsmedel godkännas i en slags tvåstegsraket. Först ska den verksamma substansen studeras noggrant och få ett slags principgodkännande. Detta görs EU-gemensamt; Europeiska kemikaliemyndigheten EHCA (med huvudkontor i Helsingfors) utser ett land som får göra utvärderingen och sedan får EHCA:s kommitté för biocidprodukter (där alla medlemsländer är representerade) ta ställning till utredningen. Först därefter kan man börja godkänna produkter som innehåller den verksamma substansen. När det gäller bottenfärger så finns det två helt dominerande substanser, nämligen koppar(I)-oxid och koppartiocyanat. Koppar(I)oxid är något vanligare eftersom det är lite mindre giftigt för människor; koppartiocyanat används ofta som alternativ i vita eller ljusgrå färger eftersom substansen i sig är vitfärgad (koppar(I)-oxid är rödfärgad). Biocideffekten är i princip densamma, det är kopparjonerna som gör jobbet. Båda dessa två har granskats och godkänts enligt biocidförordningen; i båda fallen var det Frankrike som ansvarade för utredningen. Godkännandet har dock några brasklappar men det kan vi ta en annan gång. En viktig poäng med de nya reglerna är att undvika dubbelarbete; det är väldigt dyrt och tidskrävande både för tillverkarna och för myndigheterna med all vetenskaplig dokumentation som krävs (i den franska utvärderingen av koppar(I)-oxid är enbart listan över de studier och rapporter som använts bortåt hundra sidor lång). Detta gäller inte bara processen för att godkänna verksamma substanser utan även produktgodkännandena. Som jag varit inne på tidigare så finns det en process som kallas "ömsesidigt erkännande" där tanken är att om man fått en produkt godkänd i ett EU-land (referensmedlemsstaten eller referenslandet) så kan man ansöka om att andra EU-länder också ska acceptera det godkännandet utan att behöva göra en egen utvärdering av produkten. När man ansöker om detta så har respektive lands kemikalieinspektion 90 dagar på sig att granska referenslandets godkännande och eventuellt invända mot det. Alla länder man söker erkännande från ska i princip överens om villkor och krav för användningen av produkten; de ska nämligen vara samma överallt. Om något land anser att godkännandet är helt felaktigt (dvs produkten borde inte ha godkänts alls) så tas detta först till en slags medlingsgrupp som EHCA sköter, och om man fortfarande inte kommer överens kan ärendet sparkas uppåt till EU-kommissionen för ett avgörande. Lyckas man inte nå någon överenskommelse om användningsvillkor mm inom 90 dagar så får de länder som tycker att referenslandets villkor mm duger erkänna produktgodkännandet för sin egen del, om de vill. Nu kommer vi äntligen till Jotun. Likt andra tillverkare har Jotun ansökt om godkännande enligt biocidförordningen för länge sedan. Uppenbarligen har detta gjorts i Norge. Norge är inte med i EU, men de är med i EES, vilket betyder att de har tillgång till EU:s inre marknad och de är representerade hos EHCA. När jag skrivit "EU" ovan är det egentligen riktigare att skriva EES. Jotun har också redan på förhand ansökt om ömsesidigt erkännande, helt säkert i Sverige och troligen även i andra länder. I väntan på att det nya godkännandet ska komma har Jotun fortsatt sälja sina färger i Sverige med stöd av de gamla svenska produktgodkännandena. 2023-09-01 kontaktade dock Jotun Kemikalieinspektionen för att dra tillbaka sin ansökan om ömsesidigt erkännande, men, och detta är märkligt, inte för alla sina biocidfärger. Ansökan om ömsesidigt erkännande drogs bara tillbaka för de färger som innehåller koppar(I)-oxid; deras vita västkustfärger som innehåller koppartiocyanat har fortfarande öppna ansökningar om ömsesidigt erkännande. För dessa färger är läget precis som det varit i flera år: de har fortfarande svenska godkännanden i väntan på godkännande enligt EU-reglerna och får fortsätta säljas tills vidare. Tre veckor efter detta, 2023-09-21, kommer norska Miljødirektoratet med ett beslut att godkänna Jotuns ansökan för en familj med biocidprodukter som kallas "Sea 1", vilken innefattar ett antal färger med koppar(I)-oxid som verksam substans. I denna familj ingår bland annat Racing VK och NonStop VK, men dock inte i färgerna vitt och grått eftersom dessa har koppartiocyanat som verksam substans. I villkoren för godkännandet står bland mycket annat att produkterna får användas på fritidsbåtar upp till 24 meter långa med hemmahamn i havsmiljö. Nu har jag ännu fler frågor än när jag började. Jotun skrev så här till Praktiskt Båtägande: Med det jag funnit ovan i åtanke så har jag mycket svårt att se hur den första meningen skulle kunna vara sann, oavsett hur välvilligt jag tolkar den. Kemikalieinspektionen har överhuvudtaget inte haft någon möjlighet att se över Jotuns tillstånd eftersom de aldrig ansökt om att få produkterna utvärderade i Sverige. Jotuns ansökan har "legat i Sverige" endast i den bemärkelsen att deras ansökan om ömsesidigt erkännande legat och och samlat damm hos KemI i väntan på att deras norska ansökan om produktgodkännande ska bli klar, och de drog tillbaka sin svenska ansökan innan detta skedde. Även om det hade varit så som Jotun påstår i den andra meningen och KemI ställt krav på användningsvillkor som utesluter fritidsbåtar, så hade man i värsta fall helt enkelt kunnat vänta ut detta i 90 dagar. Därefter hade de länder som tycker de norska villkoren är OK kunnat erkänna det norska godkännandet ändå, så det verkar ändå som en märklig anledning till att dra tillbaka den svenska ansökan. På tal om 90 dagar så har det nu gått längre än så sedan Jotun fick godkänt i Norge. Det har dock inte synts till några godkännanden i andra länder. Om de hade ansökt om erkännande i andra länder på samma sätt som de gjort i Sverige (s.k. parallellt erkännande) så borde godkännanden för alla inblandade länder ha dykt upp i ECHA:s biocidregister samtidigt som det norska godkännandet, men inga andra länder har synts till. Kanske har de ansökt på andra vis på andra håll, men varför har jag svårt att begripa. Det hela är ytterst svårbegripligt och jag förstår inte vad de sysslar med. Om nu KemI kommer vägra biocidfärger helt, varför har de inte återtagit ansökan för koppartiocyanatfärgerna också? De påstår ju i mailet som citeras tidigare i tråden att de kommer avveckla hela sortimentet, men vad väntar de på? Deras gamla produktgodkännande för de produkterna gäller bara tills i maj nästa år, knappt längre än för de återkallade produkterna. Och varför är de ute och sladdar i media på det här viset och påstår att KemI ska ha "lämnat besked" under hand på något mystiskt vis? Internationals VC17m-ärende är också ett stort mysterium, förresten. Varför valde man just Finland av alla länder som referensland? VC17m har vad jag vet aldrig varit godkänd i Finland tidigare; finnarna tillåter typ samma färger som vi gör på ostkusten, dvs mycket lågt kopparinnehåll. Nu ska ju reglerna i biocidförordningen visserligen vara samma i hela EU och finnarna hade nog kunnat godkänna med villkor som förhindrar användning i Östersjön, men det är ändå ett mycket svårförklarligt varför de ville att just Finland skulle göra utvärderingen. Det vore intressant att läsa den finska motiveringen till beslutet, jag ska se om jag kan få ut det efter helgerna.

Man kan hoppas på att även rödgröna politiker så småningom kan börja studera vetenskapliga fakta i stället för grönideologi. Vad gäller bottenfärger med t.ex. kopparföreningar i, så har SXK via vetenskapligt utformade mätningar konstaterat att mängden t.ex. koppar i vattnet i stora marinor (som t.ex. Björlanda kile som är en bassäng med trångt utlopp och tusen båtar) ligger under det hygieniska gränsvärdet för dricksvatten. Trots detta vägrar de rödgröna aktivisterna att beakta dessa mätresultat utan fortsätter sin häxjakt på vad båtbottnarnas ytskikt innehåller. Problemet är att Sverige saknar är lagar som kräver att myndigheter måste anpassa sina beslut till vetenskapliga fakta, samt en slags domstol dit man kan anmäla brott mot lagen.

Det blev lättare än förväntat. Först lossade jag på den i bilden ovan högra bak 1mm,sen tänkte jag lossa den fram också, men det tog några varv och den var fortfarande inte ens 1mm bort från stöttan. Hm. Så gick jag runt för att kolla vänster bak, den som nästan hade en buckla för all vikt låg på den. Hoppsan den var 5cm ifrån stöttan där! Ojdå, kollade kölen där under den var ju spikrak. Okej så skruva upp vänster bak, mätte med en dunk me lite vatten i som jag la på stegen, justerade lite till bara genon att lossa den fram. Tills dunkens vatten var i våg. Perfekt. Tog inte ens 5min, den rätade upp sig själv.

Jodå, jag lever fortfarande om nu någon undrar. Ingenting blir som man tänkt sig. Har bara bryggseglat några gånger sedan slutet av juli. Båten har legat still och sannolikt blivit bevuxen med en massa havstulpaner. Min gamla mor avled icke oväntat i början av augusti. Det var mycket jobb med att ordna och begravning då vi har en del släktingar som bor både utomlands såsom i Skåne, Dalarna och Härjedalen. Sedan boupptäckning, städning och tömning av lägenheten. Då faller jag illa och får en ful fraktur på underarmen, vänster, tur i oturen. Kunde dock delta i ett veteranbilsrally, men det var svårt att manövrera blinkersen… Väntade i nån vecka på operation, som påbörjades men fick avbrytas då jag inte tålde narkosmedel, blodtrycket försvann. Sedan planerades det in en ny operation där man tog in extra resurser och andra anestesimetoder. Då skrev jag ett testamente och delgav frun alla koder… Men den operationen gick bra. Det blev mycket meccano inopererat. Så nu är jag sjukskriven till mitten av januari-25, och sannolikt sex månader till, planerar att gå i pension i mars. Jag får ännu inte träna armen, inte lyfta, inte vrida. Och jag når inte att peta mig på näsan med vänster hand, och då når jag ju heller inte den delen vi i normala fall sitter på, vilket blir svårt när jag varit på toa, den rena högerhanden får göra det smutsiga jobbet vilket tar emot. Nu kan jag klä mig själv och kan nästan bre smör på brödet. Båten skall snart upp, jag har engagerat en kompis och sonen som får hjälpa till. Drevet skall av och lämnas in för byte av samtliga packboxar etc. @Makro blir litet inblandad i det med kontakten av en bra drevmekaniker. Ja så ser det ut efter operation, ulna var av på flera ställen, radius hade också en fraktur, och låg helt fel, senorna hade lossnat mm. Men studera skruvskallarna noga, visst ser det ut som om det är torx? Så att ensam lyfta av drevet och sedan lyfta in det i bilen är liksom inte aktuellt i nuläget. Så då vet ni varför jag tagit en timeout härifrån, jobbigt att hantera tangentbordet med en hand… Annars mår jag bra… Titanskruvar är dyra, jag får väl en räkning så småningom från ortopedkliniken, en så kallad ”fraktura”.:-)

Jag har ju genom åren gjort en del tester på just detta, och med en viss del erfarenhet (men fortfarande en skvätt av troende) så: - Zinkanoder är oftast gjorda av mycket ren zink, då det är väldigt billigt och incitamentet att använda något annat inte finns. Potentialmätningar jag gjort visar också på i princip obefintlig skillnad, oavsett om det är VP, Watski, Biltema eller Ali. - Magnesiumanoder är väldigt ovanliga i jämförelse och dyra. Antagligen det därför ibland verkar vara även annat än magnesium, då potentialen s.a.s. inte stämmer på alla jag kontrollmätt. - Aluminiumanoder är som nämnts sällan ren aluminium utan innehåller annat för att få dem mindre ädla än ren aluminium - som de annars inte skulle skydda. Oftast rätt lika potential mellan olika fabrikat, men från "noname" har jag i ett (dock bara ett) fall mätt "aluanoder" som verkat vara just bokstavligen aluminium, dvs samma rena aluminium som det skall skydda. Fungerar ju inte. Vill sedan också påstå att jakten på att få en fungerande anod i sötvatten är lite av hysteri och att lägga mycket energi på att lösa ett (oftast) icke-problem. Sötvatten leder ström rent uselt jämfört med saltvatten, och problemet där är bara en bråkdel av om båten ligger i saltvatten. I tester jag gjort fick jag lägga på helt orealistiska felspänningar för att överhuvudtaget få till en märkbar elektrolytisk korrosion i sötvatten. Att anoden inte offrar sig i sötvatten har alltså egentligen mest helt andra orsaker än att det är fel material. Problemet finns helt enkelt inte i samma utsträckning. Zink är f.ö. precis lika mycket mer oädelt än det som skall skyddas oavsett om det är sött eller salt vatten. Visst offrar sig magnesium något snabbare, men skillnaden under samma förhållanden är marginell. "Aluminium" har fördelen att hålla sig ren (se nedan), annars inget egentligt plus mot zink. Nackdelen med zink är möjligen att det i sötvatten gärna bildas en vitaktig beläggning som till viss del kan vara isolerande. Men min erfarenhet är att det inte alls är i den utsträckning att anoden inte alls fungerar. Snarast beror nog förklaringen på att man försökt motivera att den (oftast) nästan uteblivna offringen i sötvatten måste bero på detta, för ögat uppenbara. Har f.ö. enbart zink på min (huvudsakliga) båt, som i princip enbart går i sötvatten. Anoder som då håller i minst 5-10 år (!). I motorn (där anoderna spolas kraftigt) får jag ingen vit beläggning, på propelleraxelcentrum, roder m.m. borstas de varje år efter upptagning då det ibland är lite vitaktigt men även annan "skit". Men det viktigaste är att det inte finns spår av någon korrosion på propeller, axel eller andra metalldelar. Då vet man att anoden funkar, även om den verkar offra sig i snigelfart. För att den inte offrar sig kan alltså bero på väldigt många fler saker än bara anodmaterialet. I detta fall så enkelt som sötvattnets ledningsförmåga.

Det blev en missuppfattning ombord då barnbarna var med. Jag hade pratat om att vi var tvungna att omgående fixa med sugtömning. Äldsta barnbarnet hade hört fel, trodde jag sade ”surströmming” och blev litet besviken när dom inte hade surströmming i den sydbohuslänska ICA-butiken. Jag gillar inte surströmming, men tycker det är bra med sugtömning, och den enda gemensamma nämnaren är väl lukten…. 😀

Nu har fyndet fått en ny ägare! Förhoppningsvis kommer båten i vatten igwn efter 60 år på land. Upplägget blir att köparen får betala en symbolisk slant, när han fått den i sjön swishar jag tillbaks halva summan.

Från min båt är det förbjudet att hoppa iland, det ska gå att kliva iland lugnt o sansat.

Mer sannolikt är att det beror på att de flesta berörda båtägare tycker det är bra att sanera sina båtar från hormonstörande gifter, att de ställer upp på och i förekommande fall varit med om att rösta fram skärpta miljöregler i sina båtklubbar.

Börja öva vid en mack-brygga när macken har stängt. De är ofta väl ”madrasserade”. Då upptäcker du hur den aktuella båten uppför sig.

Okej, så ett försök på att rekapitulera hela bakgrunden, om jag har förstått det rätt, så började det hela med att du betalade för att låta göra en XRF-mätning på din båt för nu några år sedan, detta utan att Transporstyrelsen haft med saken att göra. Resultatet av "din egen" undersökning visade på höga tennhalter och och indikerade därmed att det sannolikt fanns TBT i något färglager på din botten (vilket om jag minns rätt du redan misstänkte på förväg och faktiskt hoppades på). Därefter meddelar du detta frivilligt till Transportstyrelsen, utan att de frågat om det eftersom de inte ens vet att din båt existerar, och du bad dem förelägga dig att sanera båten för att du skulle få en sak att driva juridiskt. Transportstyrelsen, som innan dess inte hade något ärende på din båt, startar alltså nu ett ärende, vilket alltså är efter att du själv skickat in dina provsvar från den undersökning du låtit göra. Transportstyrelsen finner att provsvaren indikerar att det finns TBT på ditt skrov och gör som du ber om och förelägger dig att åtgärda botten och nu efter ett antal för dig förlorade juridiska rundor och där din sak inte vann framgång så har du nu sanerat din båt för att slippa betala vite. Och därför är du nu, med facit i hand, sur över att det kanske funnits ett alternativt sätt att testa botten på istället för XRF-mätningen som du betalade för.........fast då hade du inte haft en sak att driva, eller hur. Denna alternativa metod du refererar till är beskriven i en IMO-guideline (vilket inom IMO-världen betyder att det är en rekommendation/riktlinje och inte är ett tvingande dokument att följa, vilket även framgår av artikel 11 som du ofta hänvisar till, men det har jag utifrån vad du skriver förstått att du inte förstått) som riktar sig till stater/länder med anledning av de inspektioner en stat har rätt att göra på fartyg. Den är alltså en intern guideline för hur en stats inspektörer kan testa. Och nu är du sur på Transportstyrelsen för att de inte meddelat dig om dessa "interna riktlinjer" (som myndigheten kan välja att tillämpa i sin tillsyn om den vill) innan du, utan deras vetskap, beställde och lät utföra en XRF-mätning från privat aktör, vars resultat du sedan själv skickade in till myndigheten. Och du är nu ännu surare över att Transportstyrelsen helt enkelt inte bara ignorerar och blundar för det testresultat som du själv givit dem och tycker de istället ska låta dig göra ett nytt test enligt den andra metoden som du då själv hävdar skulle visa att du inte har TBT på skrovet. ....och där är vi nu! Vari lurendrejeriet ligger är för mig oklart. Ja, jag har sagt det förr, ta professionell juridisk hjälp av någon som kan detta istället och vet hur man skriver och vad som är relevant etc. Ta t.ex. ditt mail till högsta förvaltningsdomstolen i inlägget här ovanför, som är en hel A4 fylld med påståenden om provningsmetoder och IMO och EU etc och i tillägg 3 st bilagor, men essensen av mailet är en fråga på som kommer redan på rad 3 och det är i tillägg en Ja eller Nej fråga, allt annat är bara text som inte har något som helst med din fråga att göra, det är bara utfyllnad. Så jag gissar att du kommer få ett Ja eller Nej som svar på hela den A4 sidan och de tre bilagorna. PS. Artikel 11 avser för övrigt ett lands rättighet till inspektion av annat lands fartyg (annan flagga).

Jag har visserligen inte induktionshäll, men väl mikro, kaffebryggare, AC på 230V m.m. och en inverter som - när allt är igång - med lätthet kan dra 150-200A från 12V för att leverera de kW som förbrukas på 230V. Kablarna är inget problem. Som nämnts sitter invertern precis vid batterierna, och de 50mm² som kopplar in den är gott och väl under 2x 1m i längd. Inte heller är prislappen på en bra "sinusinverter" av lite storlek ett problem idag - om man inte måste köpa de finaste fabrikaten från specialbutikerna förstås.... Batterierna (LiFePO4) är valda bl.a. för att kunna klara lite högre strömmar. Med 150A kontinuerlig urladdningsström per batteri kan de tre (teoretiskt) lämna 450A, och sedan ännu mer i kortvarig toppbelastning. Här är det akterpropellern som är dimensionerande, men det är klart - man vill ju inte skada batterierna eller riskera avstängning om mikron samtidigt råkar gå med förberedande måltid vid en tilläggning. Vilket är fullt möjligt. Därav lite "marginal". Däremot skulle jag inte, trots motorbåt och lite "kraftresurser" både med laddning och batterier, överväga en elektrisk häll eller spis av något slag. Det tär enormt på batterikapaciteten, mycket mer än man tror (och blir tyvärr lätt mer än @raols förträffliga uträkning ovan). Med 230V-bryggare och mikro löser man de korta, snabba behoven väldigt energieffektivt och billigt. Några koppar bryggkaffe eller en mugg te tar kanske som mest 5 min i bryggaren och ännu kortare i mikron. Värma gårdagens grillrester är gjort på några minuter och tar max 4-5Ah, vilket snabbt blir återladdat t.o.m. av solpanelerna. För mer långkok och konventionell matlagning används gasolhällen, men egentligen bara till det. Detta är i alla fall den lösning och kombo i "köket" vi kommit fram till är den mest optimala för vår del.

Den vetenskapliga sanningen är den som gäller här och nu. Den är ett levande dokument som förändras över tid, det har den alltid gjort och kommer alltid att göra, vilket vi vill det eller inte. Sedan finns det alltid extremister som hävdar motsatsen, som de som fortfarande hävdar att jorden är platt, som ett exempel. Det finns fler 😖

Dessvärre har det gått prestige i frågan om koppar i bottenfärger och myndigheterna som har föreskriftsrätten samt ger ut regelverken kan inte backa. Det är för sent. Då skulle de fullständigt tappa sin auktoritet. Jämför med frågan om zinkbottenfärger. De ville inte stå för att beslutet om zink i bottenfärger var fel. I stället fick färgtillverkarna löfte om att de skulle få ha koppar i sina burkar om de bara tog bort zinkbottenfärgerna. På det viset slapp ansvariga (oansvariga) myndigheter utfärda förbud för zinkbottenfärgerna.... En bekant berättade om en hamn där det genomfördes XRF-mätning för att identifiera båtar med tenn på bottnarna (jag vill inte skriva TBT för det mäter de inte, de mäter tenn och har någon algoritm för vad de anser är TBT-halt i mätvärdet). En av mätgubbarna såg en båt med Coppercoat och mätte halten koppar på den (den var inte uppsatt på listan över båtar som skulle mätas men han mätte ändå av egenintresse). Tittade på resultatet, konstaterade att det var hög kopparhalt. Men tillade att de hade några Coppercoatmålade båtar som de följt. Dessa båtar minskade inte i kopparhalt = inget kopparläckage. Samt avslutade med sin privata uppfattning om att det var den bästa (tolkades som att han menade miljövänligaste) bottenfärg man kunde ha.

Saknar "Other" som alternativ på t ex användning/syfte. Vi är nog många som har båten för semester, men det passade inte in så bra. Sedan känns det väldigt avigt att ange "1" för något man håller med om mest, som är viktigast, och "5" för minst viktigt. Något finns inbyggt i de flesta av oss att viktningen är tvärtom (även om jag förstår att ni tänkt "prioritet", men skriver viktighet istället). Lite senare i frågeformuläret är skalan den omvända. Ok, det är ju bara att tänka, men ändå.... På frågan hur mycket bränsle fritidsbåtarna gör åt per år vore det bra att veta om ni menar Sverige eller t.o.m. worldwide. Och varför inte nämna en siffra för t ex nyttosjöfarten som jämförelse ? Kände mig direkt som en bov i sammanhanget, även om jag bara tankar vartannat år och spenderar min semester i båten istället för att flyga utomlands Vilka "stora satsningar" ? Har inte hört talas om någonting när det gäller elektrisk infrastruktur för fritidsbåtar i mina trakter. Så ser verkligheten ut här, men har jag kanske missat något ? Sedan är det nog inte utbildning som behövs. Kanske ändå, känner väl till elektrisk motor men elektroniska motorer var ett nytt begrepp 😉 . Däremot skulle jag glatt hoppa på tåget om det presenterades en lösning som är rimlig i pris och har storlek samt räckvidd och fart jämförbar med min nuvarande båt. Största hindret för att få fler att gå över till elektrisk drivning är alltså snarast teknik och prestanda. Deplacementbåtar och framförallt segelbåtar ligger inom räckhåll för det som finns idag, men skall el bli ett alternativ för alla andra båttyper inklusive min egen) så räcker inte "utbildning". Räckvidden och farten är en kraftig begränsare, och idag finns knappt en enda modell som skulle kunna ta mig de sträckor som jag behöver. Och med de få som finns skulle jag behöva köra så sakta att sjön hinner ändra sig flera gånger innan jag är framme. Och här finns ingen skärgård att gå in bakom om det börjar dumma sig. Det är inte heller frågan om det GÅR. Det finns alltid entusiaster som kan få saker att funka. Nej, alternativet måste vara rimligt, enkelt och jämförbart. Och inte minst säkert: Det finns ingen som skulle tycka det är förnuftigt att ge sig ut på sjön med bränsle så man precis kommer fram. Så varför skulle det vara mer förnuftigt bara för att det är eldrift ? Man kan göra mycket i miljöns namn, men att tumma på säkerheten är ganska korkat (även om en del, särskilt icke båtmänniskor inte ser problemet). Situationen på sjön är heller inte jämförbar med t ex bil. Det kan snabbt uppstå oväntad situation så planen ändras och mer energi kan gå åt. Och skulle energin ta slut kan man inte som i en bil köra in till kanten och så är faran över.

Eilean som gjort ett antal inlägg i länken hade mycket kunskaper om ankring efter ett antal långseglingar (Han gick tyvärr hastigt bort, rätt tidigt, för några år sedan - även jag har lärt mig mycket av hans erfarenheter). Mina erfarenheter av svajankring, å vi ligger ofta på svaj, är att jag uppskattar att jag bytt från ankarolinaband o kort kätting till kätting hela vägen. Vid val av ankare så ska man, förutom dragkraften, titta på förmågan att fastna vid t.ex. en vindkantring. Om du inte kan lita på att ankaret greppar efter en nattlig vindkantring så sover du dåligt. Olika ankare fungerar olika bra på olika bottnar. Bruce är inte riktigt bra på något men fungerar på de flesta bottnar. Det är väl därför det blivit populärt. Orginalbruce som var tillverkade i smitt stål hade en vass kant längst fram och skar ner i botten betydligt bättre än Fuskbruce som är tillverkade i gjutet stål och är betydligt trubbigare i nosen. Har de väl grävt ner sig så är de rätt likvärdiga. Vid en vindkantring så är Fuskbruce inte lika tryggt p.g.a. sin sämre grävförmåga. (Bruce lär vara framtaget för att förankra oljeborrplattformar där dragriktningen är konstant.) Framförallt på gräsbevuxna lerbottnar så är Bruce helt kass. Det tar med sig en grästuss o kanar sedan längs botten. Danfort som är lätta att handskas med fungerar utmärkt på lösa geggiga bottnar där det lätt gräver ner sig. Ännu sämre än Bruce på hårda bottnar där det bara kasar. Jag har själv ankrat många gånger med hemmasvetsat Danfort i Vänern o kan intyga att det fungerade bra på de lösa bottnarna, på Västkustens hårda lerbottnar med snäckskal var det helt kass. Stockankare är otympliga men utomordentliga för att ta sig igenom hårda bottnar. Plogankare som finns i många varianter är kanske inte lika draghållfasta i lösa geggiga bottnar som ett Bruce men på alla övriga bottnar så vinner nog plogankaret. En stor fördel med plogankare är att de har god förmåga att gräva ner sig efter vindkantring. Drar man fast ett plogankare så det sitter så är det lika tryggt som ett Bruce på lösa bottnar (det är ofta fastare material längre ner dit plogankaret har lätt att ta sig - om man får backa tre meter extra vid fastdragning spelar ingen roll). Titta på bilder av långseglare vad som hänger i stäven... Delta är ett förhållandevis billigt plogankare. Mantus, Rockna, Spade m. fl. har bättre gripförmåga än Delta men kostar lite mer. Mitt egna stävankare är ett 12 kg Ultraankare med 30 m 8mm kätting. Ultra har ingen generalagent i Sverige längre så man får nog leta utomlands för att köpa ett sådant. Att jag fastnade för Ultra var plogankarets förmåga att greppa vid vindkantring jämfört med Bruce. Å så fanns Delta bara i 10 o 15 kg. 15 kg fick inte plats på min båt. Ultra fanns i 12 kg som fick plats... För att ligga tryggt i hårdare vindar så ankra på minst 6m djup och gärna upp till 10m. Då blir kättinglängden tillräckligt tung för att ge en bra fjädring (vid 3m så blir kättingen väldigt stum även om det läggs ut lika många meter kätting). Båten svajar inte så långt ut i sida som med rep/ankarband och rycken blir obetydliga (det är rycken som gör att ankaret draggar). Till akterankare vid förtöjning mot land är ankarolinaband utmärkt. Vid all annan ankring är ankarband kass och vill man inte ha kätting så har rep bättre elasticitet och är att föredra i stället för ankarband. Jag har svajat i byar på 22m/s med denna utrustning utan att ankaret flyttat sig en meter. Andra båtar i samma vik med sämre utrustning draggade frekvent o fick ankra om flera gånger den natten. Efter att ankaret är utlagt så ska kättingen sträckas ut o ankaret backas fast vilket avslutas med lite högre varv på motorn. Sedan kan vi sova lugnt även om vinden ökar eller vrider under natten.

Jag förstår Din frustration. Men, om jag förstår Ditt situation rätt så vill jag påstå att Din reaktion och aktion är missriktad. Låt mig ta ett exempel. Du köper en begagnad båt, i den båten sitter en plotter av märket Simrad. Du anser att plottern inte är tillfyllest enligt Dina önskemål och vill därför ha support. Vem ska Du vända Dig till för att för att få support gällande plottern? Vem har Du i detta fall ingått ett avtal med? Jo, säljaren av Din båt och där har Du leverantören som Du skall söka supporten hos. Du kommer inte att få för Dig tillfredsställande support vare sig från Brunswick eller Navico Group, eller Simrad Group, eller Simrad Sverige, eller BiJaKa, eller Byggplast-Båtprylar, eller Hjertmans. Du är helt enkelt inte kund till någon av dessa leverantörer. Däremot får Simrad Sveriges återförsäljare i Sverige support av Simrad Sverige som i sin tur får support av Simrad Group, som i sin tur och i förekommande fall får support av Navico Group. Båtbranschen är i detta fall inte konstigare än exempelvis bilbranschen. Inte kontaktar man väl Volvo Personvagnar AB om man har funderingar gällande funktionen på ljusreglaget i sin XC40. Företagen stänger inte ner sin supportavdelning, de ger support till sin kund. Sen kan man förvisso ifrågasätta de mjuka värdena i detta "kedjebrev", men i den alltmer globaliserade och nätbaserade marknaden kommer detta agerande och därtill hörande "problem" bli mer och mer vanligt förekommande. Men varför ska Simrad Sverige bekosta support för produkter som köpts exempelvis av Amazon eller Ebay? Förvisso finns det företag som i ren goodwill svarar på både tokigt och slugt, men de blir allt färre fullt naturligt. För en tid sedan läste jag en utredning som ett institut gjort gällande bl.a. goodwill och av den utredningen framgick med all önskvärd tydlighet att värdet av de affärer som goodwill gav var mikroskopiskt om ens mätbart. Många konsumenter sätter tyvärr missbruk av denna goodwill i system. Allt handlar om pengar, i alla led och på alla sidor om bordet.

Nej, detta är inte en bild från Träbåtsfestivalen i Skärhamn. Bilden är exponerad av Carlaförlagets vykortsfotograf någon gång under den mellersta delen av yngre mahognyåldern. Gissa var? Årtal? Innan 1965 det vet jag. Killen i gummibåten är iallafall undertecknad. Motorseglaren med vitt skrov och blå brädgång i bildens vänsterkant hette iallafall ”Laban” och hade hemmahamn i Vänersborg. Folkbåten i mitten var byggd på Hjalmar Olssons varv på Arendal hette ”Trollet IV” och hade nummer 418.

Demokrati är bra...på land. Jag har många gånger sett och hört... besättningar som skall börja MBL-förhandla med befälhavaren under pågående hamnmanövrar, det blir aldrig lyckat. Men när båten är under segel, på gång är det befälhavaren ombord som bestämmer, även rorsman kan ha visst inflytande på hur besluten fattas, och i en fritidsbåt är ju ofta befälhavaren och rorsman samma person. Men om besättningen springer som yra höns på däck, eller nästan sämre då dom sitter blixtstilla i sittbrunnen eller sitter i vägen på däck som oengagerade fripassagerare är det minst lika illa. Det är naturligtvis lätt att skriva, svårare att praktisera, men om man vet med sig att en tilläggning kan bli besvärlig kan man ju hålla sig en stund i hamnens yttre delar och göra en snabb genomgång med besättningen hur dom skall agera, hur man bedömer att båten reagerar etc. Som ett exempel för några år sedan på Åstol, en frisk bris från SV. ett fåtal lediga platser i hamnen. -Är fendrarna uthängda? bra! förtamparna på plats? bra! Befälhavaren/rorsman har tittat upp i skyn på segelbåtarnas vindexar och studerat flaggorna i land. Det blåser friskt från väst, eller sydväst. En snabb breifing med besättningen som är det samma som "familjen"; Vi siktar in oss på platsen mellan Maxi999an där (pekar med hela handen) och den "blåa tyska segelbåten" där, den som är ordentligt avfendrad, vi kommer att driva ner mot "tyskens" bb-sida. Men jag lägger båten och siktar på snipan som ligger i lovart, och driver i sidled med stöd av bogpropellern, och när vi kommer nästan rakt för den lediga platsen kör jag framåt ganska kraftigt, håll i er! är alla med på det? du tar förlinorna, du tar bojkroken och försöker kroka "den" bojen, om vi missar bojen gör inga fåfänga försök att fånga den, då ror vi hellre ut en akerförtöjning med gummibåten senare. Du håller i barnbarnen och hundarna och ser till att dessa inte springer upp på däck. Jag tar törn mot sb-sidan mot "tysken".. är alla med på det, vet ni vad ni skall göra? Förtöjningen går som tänkt, men kanske inte helt överraskande mobiliserar den tyska befälhavaren sin besättning, som med "ordnung unt rettung" genast befinner sig på däck och uppe på bryggan för att hjälpa till, även maxins besättning ställer ifrån sig kaffet, wienerbröden och gammeldansken för att vara stand-by. Mr Murphy, welcome onboard! 'Samma sommar, Syd-Koster, Brevik. regn, måttlig sydlig vind som ändrar riktning. En till synes enkel tilläggning på en lagom smal plats... Några "hjälpsamma" båtägare på bryggan som ger delvis motsägelsefulla instruktioner. Besättningen ombord på min båt har kraftfulla synpunkter hur och var vi skall förtöja det fanns alldeles för många viljor i det.. barn på fördäck, båten driver först åt rätt håll, sedan vrider sig båten med fören mot vinden, ankarspelet är trögt, kättingen vill först inte falla ut, en besättningsmedlem uppmanas att sparka på ankaret (vilket denna gjort tidigare) varvid ankaret fälls samtidigt som rorsman börjar att backa... ja kättingen in i dubbelpropellern, tvärstopp för motorn, ankaret på botten och sitter fast. Nya kommandon från bryggan, dessutom på ett delvis främmande språk som nästan är allenarådande i norra Bohuslän, norsk, sannolikt bokmål. Till slut tar en av männen på bryggan emot en lång lina från oss, och lyckas dra in båten halvvägs mot bryggan, men vi sitter ju fast med ankaret i botten akterut. regnet och blåsten tilltar, åska in över land. En gravt kissenödig hund tas i land över grannbåten, liksom badsugna barnbarn, bra att få dessa i land då blir det lugnare ombord. Då kommer nästa kommando på norska språket från bryggan... "Lossa på konen" då har befälhavaren fått hjärnstopp och tänker ett steg för långt, kona på norsk... vad är det? ju fru, ursäkta, ropar befälhavaren inåt land, "vad skal, min fru göra?" -Naj, icke deres fru, utan konen längst ut på axel, så att dere kan fjerne propellrerne så pass att dere kan få ur kättingen... Alltså på med cyklop och våtdräkt (16 grader i ytvattnet) beväpna mig med propellerverktyget och en planka att låsa propellrarna med, lossa konan, trassla ut kättingen, riva mig på havstulpaner, slå knogarna blodiga i drevet... men det gick väldigt bra ändå. Ja tillslut kommer båten in till bryggan, ankaret med kätting trasslas ut och blir ilagt tre meter bakom båten, det får räcka. Nu är det ett skyfall, åska och blixtar kommer samtidigt. Samtidigt kommer även barnbarnen springande lätt blodiga och blåslagna och gråtande. Dessa hade halkat och slagit sig en hel del när dom hade skyndat sig upp ur vattnet då dom vet att det är direkt ohälsosamt att bada när åskan går. Bamseplåstren var slut, men det fanns glass i frysfacket. Bebälhavaren skulle ha en stor kopp varmt kaffe, men det var bara ljummet, gasolen tog slut. Sedan hade hunden diarré också... det är inte nyttigt att dricka havsvatten, ens för hundar. Om nu befälhavaren kunnat förutse iallfall en del av situationen, och om besättningen lyssnat hade det möjligen gått litet bättre, och bamseplåster fanns att köpa på öns ICA. Ny fyllda gasolflaskor fanns ombord. Sens moral, ha alltid välfyllda gasolflaskor och bamseplåster ombord, man vet ju aldrig vad som kan hända.

Trodde att Arkimedes princip var att när en kropp sänks ner i ett badkar så ringer telefonen.

Hej Jag har inaktiverat dom förhatliga Överlagringsannonserna nu. Detta kan ta upp till en timme för att slå igen för alla besökare. Om det dyker upp nya fulingar som är oönskade så skicka PM eller maila mikael.stavhammar etc. Trevlig måndag!

personen anser att den är offer för en myndighet som missbrukar sin makt - check! ✅ ser inte sin egen roll i konflkten - check! ✅ personen är påstridig och kan hota med anmälan till andra myndigheter, polis, domstol eller att kontakta medier. - check! ✅ personen skickar flera mejl eller brev och dessa skickas med kopior till flera - check! ✅ personen skriver gärna med fet stil och i versaler. - Har ej noterat. ofta använder personen ett juridiskt språk, men den kan också använda starka metaforer. - check! ✅ personen spelar gärna in samtalen - Vet ej personer med rättshaveristiskt beteende söker gärna upp andra med liknande erfarenheter. De kan anmäla sig som ombud för andra om deras eget ärende inte längre är aktuellt. [5] - check! ✅ personen begär ut stora mängder handlingar och ställer detaljerade frågor kring dem.[6] - check! ✅ Sju av nio är ändå inte dåligt, grattis! https://sv.wikipedia.org/wiki/Rättshaverist

Monterat en Sleipner SX80 Akterpropeller i vinter. Drog likt båtbyggaren Nord West monterat till bogisen dubbla 50mm² kablar mellan startbatterier(dubbelmontage) till Skyllermarksplint på aktern där gick jag över till 95mm² sista metern. Extra batteri blir aldrig aktuellt i båten varken i aktern eller fören. Nya brytare (en till bog och en till akter) samt säkring, tidigare gick bogisen över startbatteribrytarna. Mycket kabel på jordplinten blir det. Skaffa ett hydrualpressverktyg(kinamodell funkar), använd dubbel sexkantspressning, montera krympslang, använd riktiga rörkabelskor( fått av ställverksbyggare). Jag hittade 17 meter 50mm² H07V-R på Tradera för 900kr. Sammanlagt 14 meter dubbel 50mm² ger teoretiskt beräknat spänningsfall på 0,8 volt vilket anses acceptabelt för bog o akterpropp.

Fast nu har ju rättssystemet visat dig att det inte föreligger några fel, så då är vi lite tillbaka till en tidigare fråga… Du har fått otroligt många tips. För snart fyra år sedan fick du tipset att åtgärda din båtbotten med hormonstörande färg. Istället valde du en egen väg, lycklig över att själv ordna ett vitesföreläggande såg du dig som en vinnare. Du beskrev verkligen hur kul du hade, det här var t o m roligare än att få segla. Nu kommer räkningen. Du skall därför får TVÅ råd av mig. 1. Slå kostnaden per timme av skoj du haft under de fyra åren, och se det som en avgift för ditt nöje. Som en biobiljett eller liknande? 2. Överväga att lyssna på andra människors råd i framtiden. Önskar dig en fin söndag 🙂 Snart är det sjösättning, och det är båtmässa just nu.

Våren 2016 blev jag kontaktad av två äldre klubbkompisar som funderade på om jag kunde hjälpa dem att uppgradera batterikapaciteten i förbrukningsbanken i deras båtar. Dessa gubbar är oskiljaktiga bröder och har därmed i identiska båtar med i princip identisk utrustning, det den ena hittar på ska även den andra ha. Dessa gentlemän använder sina båtar relativ ofta, sin ålder till trots. Nåväl, det monterades 3 st Tudor 80 Ah Marine & Leisure i båda båtarna, så även en redig landströmsladdare från Mobitronic. Så skulle det vara enligt gubbarna, och så fick det bli. Handlaren som de köpte batterierna av hade sett till att alla 6 batterierna hade samma batchnummer. Förtent gummikabel av grov kaliber, nya polskor och kopplingsplintar monterades också. Den ene gentlemannens son hade den bestämda uppfattningen att plus skulle tas från batteri 1, medan minus skulle tas från batteri 3 och hans pappa ville att vi skulle göra som sonen sade. Den andre av gentlemännen tyckte det var bättre att samma batteri fick bidra med såväl plus- som minuspol. Landströmsladdaren anslöts också mot kopplingsplinten. För två veckor sedan återkom dessa gubbar, jo man kan kalla dem gubbar för den ene har hunnit bli 83 år och den andre 78. Nu funderade de på att montera solceller innan sjösättning, för det var nog så att batterierna upplevdes som lite trötta. Jag tyckte att vi kunde göra ett belastningsprov på batterierna så att de fick koll på batteriernas status innan några beslut skulle fattas. Batterierna sattes på laddning och fick så vara under nio dygn, därefter fick de vila helt bortkopplade från såväl laddare som elsystem i ett dygn. Batterierna hade efter detta dygn en vilospänning mellan 12,6V och 12,7V. Vad visade då belastningsprovet? Jo, båt 1 (den med plus från batteri 1 och minus från batteri 3) batteri 1,2 och 3 kapacitet 18%, 19% och 17%. Båt 2 (den med såväl plus som minus från batteri 1) batteri 1,2 och 3 kapacitet 4%, 13% och 22%. Det finns säkert en massa om och men, men detta faktum är smått intressant ändå (anser jag som inte har doktorsexamen på batterier heller...)

Idag på Båtmässan i Göteborg hade vi storbesök ivår monter av medlemen "Gedda". Han har varit medlem på maringuiden sedan 2004-02-06 nästan på dagen 20-år sedan. Ett stort tack från oss bakom spakarna för alla goda råd du bidragit med genom åren. Passa på att kom in till Båtmässan och snacka båt. Vi finns i monter F02:42

Det är alltid lika fascinerande med såna här undersökningar. Varför så oerhört snäva åldersspann för lägre åldrar, för att sen klumpa ihop alla som är över 30 (jag gissar att säkert 90 % av aktiva här på forumet är äldre än så, och förmodligen även en stor majoritet av alla som har båt)? Ett sjönödskit ska absolut inte innehålla en VHF-radio. Nödkit, då tänker man sig nåt man plockar fram när det hänt nåt. En handhållen radio kan inte ligga oanvänd länge. Batteriet kommer att ta slut och den är då obrukbar tills den laddats igen (och kanske har batteriet tagit stryk av att vara urladdat länge). Dessutom är det problematiskt att en radio inte är aktivt använd, för den bör åtminstone vara relativt regelbundet hanterad, så den som ska använda den i skarpt läge är bekväm med funktioner och sånt. Ska man sen kunna använda DSC-funktionen, så behöver radion först vara programmerad med ett MMSI-nummer. Inget man sätter sig för att göra i ett nödläge... Också problematiskt med en förhållandevis dyr elektronikpryl i ett nödkit. Det borde bara innehålla "döda" grejer, så att säga. Nödraket, nja, kitet lär knappast vara riktat mot folk som gör långa överfarter på öppet hav utan snarare glada semesterbåtåkare längs kusterna. Nödraketer fyller inte mycket funktion på en fritidsbåt i dag, med mobiler och radio tillgängliga. Ska det absolut vara pyroteknik med, så är ett par nödbloss bättre. Men helst inget alls sånt. Signalflaggor? Vad tänker du dig för nödsituation där signalflaggor ska användas? Skippa! Plugg för hål är bra, men ännu bättre är pluggAR för hål. Flera olika storlekar och både hårda (t ex trä) och mjuka (nåt sorts gummi eller silikongummi så de kan tvingas in och lättare täta även lite oregelbundna hål. Kanske också en burk sån där klistrig tätningspasta som jag sett verkar funka bra på vissa typer av hål. Signalhorn, det tolkar jag som en sån där liten tryckluftstuta. Ja, det är vettigt, för det är en grej man aldrig behöver i normala situationer, utan först när saker gått lite snett, som tät dimma eller så. Första hjälpen-kit är bra. Gärna ett rätt omfattande med många av varje typ. Flera kompresser, flera rullar gasväv. Många plåster i olika storlekar och även på "band" som kan klippas, och då ska det vara bra kvalitet som klistrar bra och tål väta - jag upptäckte för några år sen att plåstren i kitet vi hade var totalt värdelösa. Lossade efter nån minut från torr och ren hud. Jag förbrukade samtliga i paketet innan det hade slutat blöda, och då tog det ändå bara tiotalet minuter kanske... Kitet bör även innehålla värmefiltar, en riktigt bra sax, kirurgtejp, desinfektionsvåtservetter styckförpackade. Kniv, tja, det tycker jag ju ska finnas lättåtkomligt i alla båtar hela tiden, inte nåt man ska behöva gräva i ett nödkit efter, men jag vet ju att det inte ser ut så. Knivar är billiga och tar inte mycket plats i ett kit, så visst.

Jag gillar lin och Unipak, det funkar alltid och går att justera utan att det blir otätt. https://www.bauhaus.se/lin-unipak-rorkitt-lin-13gr

Den lilla glipan skulle jag fyllt med Sikaflex men sett till att maska av ordentligt så det bara fyller hålet. Kolla även under/bakom så inte kletet tar vägen någon oönskad stans.

Att glasfiberlaminat i ett båtskrov suger åt sig hundratals liter med vatten under en säsong är en skröna som en forumdeltagare punkterade genom att låta ett antal bitar laminat ligga i blöt en längre tid. Bitarna vägdes före blötläggningen och vid några tillfällen under blötläggningstiden då de togs upp, torkades av o vägdes för att återigen läggas i blöt. Det var obetydlig viktändring på bitarna. Om skadan inte av arten att den försvagar skrovet så är det värt risken att köpa båten till rätt pris. Täck båten så det inte kan rinna ner vatten på skadan. Slipa upp ordentligt på skadestället och en bra bit utanför. Låt torka ordentligt. gärna till nästa vår. Att det är blött i skadan beror nog på att det är fransigt så att regnvatten hänger kvar. När skadan blir slipad o slät så kommer vattnet inte att kunna bli stående på nuvarande sätt. Lägg på ny glasfibermatta och polyester eller epoxy över skadan. Om du är orolig för försvagning av skrovet så lägg på några lager extra med matta. Den kommer även att fungera som slitskydd för de framtida småskador som du kanske förorsakar själv. Nöj dig inte med att spackla skadan. Det ger ingen hållfasthet och riskerar att spricka upp när skrovet flexar vid slag i sjön som en bowrider alltid kommer att vara utsatt för.

Enligt moderna regelverk så ska det finnas huvudsäkring efter batteriet. Den ska vara placerad inom 30 cm från batteriet. Om säkringen måste sitta längre bort så ska kabeln från batteri till säkring gå i skyddsslang (vanlig slang för elinstallation i bostäder fungerar fint). Det är mycket effekt lagrat i ett batteri. Om du får kortis på kabeln så kan träinredning och annat antändas, så säkring gör båten tryggare. Tänk på att du ska ha samma kabeldimension hela vägen fram till spridningspunkten/säkringsboxen där du fortsätter med klenare kablar och för d dimensionerna anpassade säkringar. Jag hade velat ha både säkring o brytare mellan regulatorn och spridningsplinten (å så har jag det..). Du verkar sakna brytaren. När 12V till regulatorn bryts "så slutar den fungera". Blir det kortis i kabeln mellan solpanel o regulator så pajar oftast panelen (det har hänt mig p.g.a. dålig installation på varv) å så händer inget mer. Det finns ju ingen energi lagrad i panelen så den sätter inte fyr på samma sätt som batterikablarna. Anderssonkontakterna är rejäla men lite klumpiga. Jag har installerat ett par kraftiga eluttag där jag använt Weipu SP21. De har kontakter i olika kombinationer (hankontakter, honkontakter, chassimontage, kabelmontage, täcklock). Det finns en tvåpolig som klarar 30A. Själv valde jag en fyrpolig som parkopplades med fyrledare så den ska klara 60A (luftpumpen till gummibåten tar 40A). Det gick med lite pyssel att få in en trefaskabel med skyddsjord (d.v.s. fyra ledare) i kontakten och få den vattentät. Conrad.se eller conrad.de har ett rätt stort sortiment med Weipu ( .de har fler att välja på). 50% urladdning är en gräns som absolut inte ska underskridas om du vill undvika att skada batteriet. Redan vid urladdning ner till 50% så blir batteriet rätt kortlivat. Jag hade tidigare AGM-batterier (300Ah) som oftast inte laddades ur mer än 10% och någon enstaka gång ner till 20%. De batterierna höll i elva säsonger... På morgnarna med lite belysning, mobilladdning och storförbrukaren kylbox så var ofta 10% (30Ah) förbrukade, vilket så klart fylldes på av solceller under dagen och lite motorgång. Med din rätt lilla solpanel och begränsad laddning från motorn så skulle jag rekommendera att sätta in mer än ett batteri. Det finns även mulna dagar då solpanelen inte ger så mycket. Med nyinstallerade LFP så har jag det omvända problemet - att inte ladda för mycket så generatorn tar skada. Utan begränsare så laddar det över 60A och det klarar inte generatorn någon längre tid.

Nu är jag klar (typ)!! Den gångna veckan har bestått i att färdigställa båten. Jag har försökt optimera tiden genom att eliminera väntetider (ex. färg som skall härdas) genom att göra en insats på morgonen innan jobbet och en kort stund ex. på lunchen. Varje moment går ju hyfsat snabbt men sen är ju momenten kanske fler än vad som är möjligt att föreställa sig. Efter att jag plastat aktergrejen (mellan aktertoft och akterspegel) så skar jag till kanterna på den så att den passade in. När jag plastade den så lät jag glasfibern gå omlott i mitten så att mittpartiet (c:a 40 cm) byggdes upp med 8 lager glasfiber, vilket blev bra stadigt. Jag plastade fast stöd i med hjälp av divinycell mot skrovet vilket bär upp bra längs kanterna. Inga som helst problem att stå på den. Jag hämtade hem motorn i förra veckan och fick låna med mig en mall för borrhålen. Innan jag kunde malla in hålen så var jag tvungen att fixa "listen" på akterspegeln. Jag har ju velat bygga upp båten i stil med original varför jag vill behålla den orange listen för utseendets skull. När den var på plats så kunde jag mäta in mallen på akterspegeln. Jag mätte diagonalerna flertalet gånger för att vara säker på att hitta centrum. När hålen var borrade så borrade jag upp dom med en lite större borr för att kunna stryka hålets väggar med polyester för att försöka minska risken för att vatten skall kunna nå plyfan i akterspegeln. Efter att allt plastats färdigt så slipade jag i stort sett allt en sväng. På några ställen behövde jag bättra på lite med både mer glasfiber/polyester samt använda glasfiberspackel. Efter att jag hade strukit på det första varvet topcoat (getcoat, vax och härdare) så var det rätt tydligt var finishen var diskutabel Det blev också lite missöden som exempelvis att jag bladade i aceton i stället för härdare i 2 kg gelcoat samt målade med det - det härdade aldrig så jag fick med hjälp av en spackel skrapa bort den blöta gelcoaten och därefter göra en ny laddning fast med härdare iblandat i stället.. Känns som en tydlig indikation att orken/fokuset börjar tryta.. Efter 2 lager gelcoat så monterades motorn på akterspegeln. Jag var noggrann med tätningsmassa vid hålen. Efter att motorn monterats fast så kunde jag konstatera att det var omöjligt att få dit styrvajern pga. att pinnen var så lång att den inte gick att få rak med akterspegeln... Så att ehh.. Det var bara att lossa motorn, vinkla den åt sidan och trycka dit styrvajern och sedan skruva fast motorn igen. Jag hoppas innerligt mycket nu att jag lyckades få dit tillräckligt med tätningsmassa.. Sen återstod "bara" att montera reglage, varvräknare, dra el- och bränsleslang från förtoften till aktern. Installera huvudbrytare, säkringshållare, länspump (med genomföringar) samt skruva dit luckorna i alla tofter. Jag lade på lite mer topcoat i ett tunt lager för att få en lite bättre finish på det efter att ha orsakat lite småskador i den från skruvdragare och andra verktyg. Dock är jag sjukt osäker på om jag fick till blandningen av topcoat då det, efter två timmar, fortfarande var klibbigt. Jag får se i morgon helt enkelt - i värsta fall få jag blanda lite mer topcoat och stryka på igen. Ett snabbt, men ack så kladdigt, moment. I morgon, fredag, blir det till att sjösätta och fara ut till stugan på ön. Där kommer jag ta en välförtjänt bastu med tillhörande dryck!

Har du inte sett ett enda nyhetsinslag om ryssarnas invasion av Ukraina och hur ukrainska soldater lever, jobbar och strider för att behålla sitt hemland fritt? Ser det ut som skjutbanor där man testar hur det går till att skjuta? Om Sveriges försvarsmakt med trovärdighet ska kunna försvara vår frihet och demokrati (det innefattar att de kommer att försvara även dig och andra försvarsmotståndare oberoende av om du/ni är kritiska till att försvarsmakten finns och genomför skarpa stridsövningar) så krävs det att de kan öva, med skarp ammunition och under så realistiska förhållanden som det går på de begränsade områden där de kan genomföra tillämpade skjutövningar med skarp stridsammunition under fredstid, även om det innebär begränsningar av allmänhetens tillträde till övningsplatser och riskområden.

Tänk vad mina skattepengar kunde ha kommit till bättre användning än till det här tramset 😠

Då börjar säsongen med snöstorm osv. Hade lite tur nu mellan molnen.

Det är nåt hemmagjort. En vanlig gummimatta som satts dit med korta skruvar eller nåt sånt. Ny gummimatta kan du köpa från Biltema och andra liknande butiker för småpengar. Inget som behövs. Tveksamt om det gör nån nytta alls, men tanken är förmodligen att minska vattenmotståndet en gnutta.

Kanske kan du tejpa mellanrummet först, med tejp som har exakt rätt bredd, och sen bara använda kanterna av den för att placera den andra tejpen?

Om vi försöker översätta en D11 till landbaserade fordon hamnar vi på exempelvis Volvo D12 eller D13. Eller varför inte översätta till Scanias 11-liters maskin. Om vi för exemplets skull utgår från att medelhastigheten för lastbilen är 55 km/h skulle alltså 1200 h motsvara 6600 mil. Nu körs ju marinmotorer i ständig uppförsbacke men ingen åkare skulle väl fundera om 7000 mil på mätaren är mycket, inte ens under tuffa förhållanden. Vi inom det marina livet har nog gått i skrämselskola utan någon eftertanke för vi är så urbota rädd timmar på mätaren. Det ska bytas det ena före och det andra efter på grund av att säljaren tycker så. Visst, om/när haveriet väl sker så får det andra konsekvenser får sjöfararen än för landfararen men vi båtägare borde nog oftare fundera på om det är rimligt att byta med den periodicitet som vissa säljare påstår.

Det är just detta som är problemet för många båtägare: "Jag är ingen Victronsäljare, men köp deras produkter och bestäm själv vad den ska göra så är problemet ur världen." Det krävs en del grundläggande kunskap om batterikemi och "burkarnas beteende". För dem som inte vet "vad de ska bestämma" åt de intelligenta laddarna så riskerar de att alltför tidigt behöva byta batterier. Jag tror att de flesta medverkande i tråden har rätt i sina tankar om hur problemet med sönderladdade batterier kan minimeras, de gör det bara på olika sätt. ( @patrikflink @IngemarE @Seawolf @ChristerN för att nämna några..) De som läser och tar åt sig av råden här kommer garanterat att hitta någon modell som passar dem och den installation de har. För båtägare som inte orkar sätta sig in i hur batterikemi, "burkar" eller laddningsinställningar ska hanteras så är mina enkla råd: Ladda fullt på hösten, koppla loss batterierna, låt dem stå kvar i båten och ladda fullt igen på våren. Blybatterier tål den hanteringen. När/om det sker kortare besök i båten under vintern så är det inte skadligt att låta batteriladdaren var ansluten under kortare tider. Sen får man klura ut hur batterierna ska skötas under sommaren. Även då blir det samma problem för batterierna vid långvarig laddning utan kunskaper. Då vill man kanske ha batterierna anslutna hela tiden för att strömförsörja en del grejor i båten. Jag har löst det genom att bara använda solcellerna och ställa in MPPT-regulatorn "snällt" (men nu är jag tillbaka i det krävs kunskap om inställningar..) för att t.ex. kunna ha igång kylen även när vi lämnar båten.

Du fick ju rådet att ta hjälp av barnbarnen. Du skulle utnyttjat det tidigare....