Ledartavla

Idag är det 20 år sedan jag reggade mig som medlem här på Maringuiden. Har för mig att jag satt och hade lite att göra på jobbet när jag reggade mig. Var med ett tag innan dess och skrev som gäst, vilket gick på den tiden. Vet inte om man ska fira eller fundera på om man är riktigt klok. Jag bestämmer mig för att fira. Det är roligast så. Hoppas vi alla får en bra fortsättning på båt-sommaren!

Det är inte unikt för Maringuiden, alla forum har medlemmar med olika nivå på kunskap och färdigheter. En del kan inte tänka sig annat än att köpa nytt. Andra lindar om sin generator hemma på köksbordet med begagnad lindtråd från en gammal ABB-motor. Man får som trådskapare ta att det kommer svar från alla synvinklar. Det är sällan man kan göra ett entydigt sammandrag av svaren man får i diskussionen som uppstår. Det blir ungefär så här: En tämligen nybliven medlem har ett problem med sin motor. Utan att nämna vilket märke, om det är en utombordare eller inombordare, utan att ens först har öppnat på motorkåpan ställs sedan en fråga och kanske ett eget förslag på hur problemet kunde lösas. Vad tycker forumets allvetande om det? Jo så här: 1. Googla för helvete! 2. Att lösa problemet på det sättet är livsfarligt, alla kommer att dö! 3. Det är olagligt. 4. Någon har en bekant vars moster minsann är advokat (inom företagsjuridik) och hon hävdar bestämt att det visst är lagligt. 5. En skriver ett långt inlägg där vederbörande omständligt och ibland på ett underhållande sätt förklarar att hen inte har något svar på trådskaparens dilemma. 6. Följande inlägg handlar om hur miljövidrig en sådan lösning är. 7. Svaret på det är att det är så få som gör på det sättet att det i praktiken inte har någon som helst miljöpåverkan. 8. Två gamla forumrävar tar upp någon gammal dispyt. 9. En föreslår järntråd. 10. En annan hävdar då att man måste använda rostfri järntråd. 11. Nästa hävdar att det banne mig heter syrafast järntråd. 12. Där är det läge för någon att påminna om att inte köpa den syrafasta järntråden på Biltema. 13. Nästa ser det som en omöjlighet att kalla syrafast ståltråd för järntråd. 14. Någon yngling under 65 menar att järntråd är stenålders och rekommenderar buntband. 15. Följande inflikar att det i så fall skall vara väderbeständiga märkesbuntband, annars blir det livsfarligt och alla kommer att dö. 16. Då är det läge att påminna om att man skall använda dubbla buntband och lägga dem så att låsningarna är på varsin sida. 17. Buntbanden skall i alla fall inte köpas på Biltema! 18. En av de gamla forumrävarna lämnar forumet efter ett ilsket sista inlägg. Trådskaparen har vid det här laget suckat djupt och lämnat sin tråd och forumet åt sitt öde. Två dagar senare är den gamla forumräven som lämnade forumet i vredesmod tillbaka under ny pseudonym. Femton år senare är det någon ny forummedlem som frågar hur TS löste sitt problem eftersom vederbörande har samma problem...

Då var riggen klar och uppsträckt. Inget satt fel, inget var trasigt. Inga problem med tie-rods. Lutningen akteröver är helt okej. Och jag fick lite trevligt kvälls-snack.

Hej! Jag börjar med att be om Ursäkt så det är gjort. Den närmaste tiden följer jag en uppmaning i Cornucopia att vara lite obekväm, obekväm på så vis att jag ska lyfta upp kriget och folkmordet i Ukraina lite mera i dagens ljus. Uppmaningen kan läsas här (hoppas jag). Iden verkar vara rätt enkel, prata om kriget och folkmordet i Ukraina överallt även om det är obekvämt. Eftersom jag inte har någon egen vilja så följer jag givetvis denna uppmaning till punkt och pricka. Det jag önskar här och nu är att de av er som inte bryr sig så mycket om kriget försöker ändra på det. Ukraina behöver hjälp och stöd. Här finns några organisationer som är helt okej att skänka pengar till och Cornucopia är en utmärkt nyhetsförmedlare. Enklast är att ge ett bidrag direkt till den ukrainska staten, UNITED24 - The initiative of the President of Ukraine (https://u24.gov.ua/)

God jul till alla forumdeltagare framförallt till administratörerna! Detta året har ju varit bra konstigt då en pandemi satt käppar i hjulen, eller skall vi hellre skriva ”trasslat in linor i propellrarna”? Att umgås IRL och diskutera olika saker har belagts med restriktioner, men att på ett forum få ventilera sina frågor och funderingar har ju som vanligt gått väldigt bra, man kan ju förvisso drabbas av datavirus, men det går ju att vaccinera sig mot det. Fortfarande är det de ”elektriska diskussionerna” som blir längst och mest omfattande. Strömmen i elledningen tarvar fler frågor än strömmen i vattnet. Och hur skall nu en strömslukande bogpropeller egentligen försörjas, hur många frågor har gällt den saken? Och det är nästan ofrånkomligt att diskussionerna letar sig vidare genom ännu ej spänningssatta kablar mot solceller, litiumbatterier och elverk, inte sällan kan det komma in åsikter om galvaniska strömmar mitt i alltihopa, det är minst sagts spännande, U=IR. Och hur lång är egentligen en kabel? 185,2 meter på ett ungefär, det vet nu alla, men kabelarean då? Och vilken färg är det på isoleringen? Klimatet på Maringuidens olika forum är ju mestadels bra, visst kan det blåsa upp till kuling med ilskna regn- eller hagelskurar ibland men det är ju sällsynt, och de gånger detta skett har nog inte de drabbade tagit del av väderleksrapporter och tidigare stormvarningar ordentligt eller kanske missuppfattat det hela, eller navigerat fel helt enkelt. Och det kanske är så att vissa farvatten är fulla med ömma tår och förrädiska bôar. Liksom outmärkta farleder med släckta fyrar, där lurar ”sjörövarna” dom som övar sig till sjöss. Där är det lugnare, eftersom det i farleder och på öppna fria vatten riskerar man att bli påseglad av såväl supertankers som vattenskotrar och allt där emellan. Att vända sjökortet upp och ned när man färdas söderut är ungefär som att läsa mellan raderna, det ger nyttig information det med. Men man kan ju tura över Öresund också, ta samma båt som sist, besättningen tycks vara väldigt musikalisk, då styrman spelar hammondorgel och båtsman är batterist, man har sällan trist och får varsin påse Twist. Detta då enligt Torsson. Jag och frun vi förlovade oss på en öresundsfärja som hette Carola, en gång då sångerskan med det namnet var baby, den enda Carola man kände till då var den som Robban Broberg ville vråla till, på hemmagjord tyska. Ich bin vråla Caroooola. Ja detta hände sig då i modern tid, ganska många år efter ”the big Bang”. Förr i tiden kunde man navigera efter telefonkatalogens gula sidor, det gick ju lagom bra, man hade ingen aning om hur djupt det var, men å andra sidan hade man full kontroll över inom vilket riktnummerområde man befann sig i. Varför får inte min katt ligga när televerkets katta låg? Nu har väl de flesta torrsatt sina båtar ordentligt, och dom som fortfarande ligger i har sannolikt frostskyddat känsliga bordsgenomföringar och motorer. Pandemin har kanske för en del inneburit att det blivit mer tid över till båten och då påbörjat vinterjobben tidigt, man har väl en lista med ”att göra” saker nedskrivna sedan i somras, saker som man irriterar sig på eller sådant som skall förbättras eller bytas ut inför kommande säsong. Det kan vara smågrejer som uppstickande skruvskallar eller stora saker som helrenoveringar. Själv har jag ökat på färskvattenkapaciteten och städat ur ett stort stuvutrymme under durken där jag placerat stapelbara plastbackar med lock, dessa skall rymma alla ”bra att ha” grejer ombord. Vidare blir det en del fortsatt sanering i elsystemet, jag har nu hittat ytterligare kabelhärvor som inte leder någonstans. Möjligen installerar jag en roderlägesgivare med instrument, bra att ha när man manövrerar i hamn, när man vevat fram och tillbaka på ratten flera gånger vet jag tillslut inte riktigt vilken vinkel rodret, eller i detta fallet drevet har. Och nu vill RedKnows att man köper ett dyrt abonnemang, så det kanske blir ett nytt larm också. GPS-antennen skall få ett nytt batteri, kanske skall det till nya gardiner och en ny dekal längs långsidorna också. Sedan har jag någon dold regnvattenläcka någonstans, ett par infästningar till några mantågsstöttor är klart misstänka, så det skall ses över. Kompressorn och drevet skall båda då nya oljor, så det är litet småpyssel. En hel del trädetaljer har skrapats rena från gammal lack och har oljats in istället. Julen lär ju för många bli ”billig” då den rekommenderas att firas i mindre sällskap, det kanske konsumeras mindre sill, skinka, julmust och julsnaps än andra jular då hela tjocka släkten skall ta del av julbordet. Så då kan man ju istället spendera pengarna på nya båtprylar, och dom kan man ju inhandla online. Folkhälsomyndigheten vill ju inte att det skall anordnas någon mellandagsrea, men det blir nog en sådan ändå, just online, jag kan se röda priser litet varstans redan nu. I år har vi inte ens någon julgran, det är nog första gången både jag och frun är granlösa. Men båten har fått litet julbelysning, mest för att se så att jordfelsbrytaren inte löst ut... En designidé till en minst sagt helt fantastisk ficklampa har vi också begåvats med, en lampa som kan allting, till och med lysa upp tillvaron för folk och fä, bara det att den var magnetisk och skulle attrahera en aluminiumbåt, ja det är inte lätt att tänka på allting. Det som citroëns tekniker fordom gjorde, dom fann ypperligt smarta lösningar på komplicerade tekniska problem som knappast ens existerar. Varför göra någonting enkelt då man kan krångla till det? Man har slutat att fråga mig hur jag lutar lutfisken, då jag bruka svara ”i 30-45°”. Faktum är att jag inte ätit lutfisk sedan 1970-talet, och då i väldigt små portioner, jag tycker inte att de smakar illa direkt, men det smakar ju ingenting annat heller, och konsistensen påminner om väl genomblöt wellpapp, så det kan kvitta. Sedan är det ju vanskligt om man får en massa lutfisk på kroken under fisketurerna, det blir ju lätt en slagsida under hemfärden då, och det är nu aldrig bra. Molva molva.

Köpte vår första båt i augusti och även om jag är salig av lycka hittar jag samtidigt nya ”måsten” nästan varje gång jag är där. En stor anledning till köpet var att jag ville ha något att pilla med under vinterhalvåret och det har jag sannerligen nu. På gott och ont 😊 Punkter som jag hoppas på att hinna med denna vintersäsong är: Täta läckage ovanifrån som jag misstänker kommer från pulpit- och mantågsstag på fördäck. Dessa är lösa och mantågen verkar dessutom vara fästade enbart ovanifrån med typ träskruv. De sitter förresten fast sådär utmed hela båten. När jag ändå river ner förpiken så tänkte jag passa på att isolera och klä med ny skrov- och takbeklädnad. Den gamla hade lossat och såg allmänt fläckig o äcklig ut. Båten har ingen däckstömning så det hoppas jag få monterat. Köpte en ny större eltoalett som ska installeras i samma veva. Växel/gasreglage var otroligt slitet så ett nytt är inköpt. Även slangarna/vajrarna ska bytas. Jag planerar att även klä innertaket på hardtoppen i samma vinyl som i övriga båten. Slutligen så har toadörrens teakfanér släppt så den ska jag försöka sätta ny. Kanske blir att jag helt enkelt lämnar in den, får se vad tiden och framför allt plånboken tillåter. Hmm för en som aldrig tidigare har grejat med båt känns det här rätt så överväldigande ska jag erkänna. Men samtidigt väldigt spännande och roligt!! Just det, vinterkonserveringen är faktiskt inte gjord än heller. Den ska göras någon gång i november när de andra grannbåtarna kommer på plats. Hur som haver, här kommer jag lägga upp resultaten punkt efter punkt med bilder så klart. Vet inte om det är givande men jag själv har läst ett antal liknande trådar och ändå känt att jag lärt mig av dem. Återkommer snart med statusuppdatering!

RUFF-avdrag..? Renovering, Uppgradering, Fräscha till och Få bort bottenfärg..?

Det gick några dagar över men det är mycket när man har semester😀 Nu har vi i all fall ett slutresultat. De senaste tre månaderna har inte mycket hänt i baljan, vikten har tydligen inte ändrats alls. Slutresultatet av det här testet är alltså att under sex månader av tillvaro helt under vatten har provbitarnas vikt ökat från 2893 gram till 2913 gram. Alltså en ökning med 20 gram. Översätter vi för enkelhetens skull detta till en båt som på våren väger 2,893 ton som sänks helt under vattenytan så ökar vikten med 20 kg på sex månader. Detta gäller alltså glasfibermassan i båten. Och de här provbitarnas gelcoatyta är inte i bästa skick och ena sidan är helt obehandlad. Så det där med att ett glasfiberskrov suger i sig mängder med vatten under en säsong får vi nog glömma, även om man beaktar mätmetoden och att min enkla våg kan ha en anings mätfel så är det här resultatet långt från den teorin. För att gå vidare och få reda på vad som händer med en normalt flytande båt med normal mängd slagvatten behöver vi nu bättre faciliteter. Någon som ställer upp med en välvårdad, helst splitterny torr båt som ligger i en inomhusbassäng under kontrollerade former under ett halvår? Det behövs också en lyftanordning och en mycket noggrann våg...

Tänkte följa upp med resultatet! Inte många som bemödar sig med det…. Tankavluftningen satt med en 90 graders böj rakt ner mot tanken utan svanhals. Eftersom den är monterad nära däck gick det inte bara att böja till slang som svanhals. Hittade heller ingen lämplig ny att köpa. Tog bef. avluftning och kapade bort 90 gradersböjen. Svetsade sedan på ett rör som bockades uppåt så mycket utrymmet hade plats för uppåt för att få fall. Drog sedan ny slang i en svanhals upp till högsta punkten och sedan ned till tanken. Har kört med detta sedan i våras. Igår inspekterades filtret med spänning…. bara kristallklar diesel i filtret!!! Äntligen rätt, skam den som ger sig! Tack för hjälpen ni som svarade. Hälsningar Trio

Rubriken är inte felstavad. På landbacken finns det magnetskyltar att sätta på bilen, med vit text på grön botten, eller vit text på röd botten, "övningskör" resp. "övningskörning". Eftersom magnetskyltar inte attraherar plast- eller träbåtar, och dessutom kan påverka kompassen har vi inte sådana till sjöss... Tror jag... Men det kunde kanske behövas. För en tid sedan gled vi in i en ganska dålig naturhamn, på en vindpinad udde som dessutom var utsatt för svall från passerande båtar, här låg det redan en mindre snipa, vi var inne och rekade först, bad litet om ursäkt att vi störde kvällsfriden med en ylande hund och skrikande barnbarn. Hunden ville bada och barnen var såväl hungriga, uttråkade som övertrötta, en dålig kombo. Men vi välkomnades iallafall. Backade ut, fällde ankaret, och gick in igen med kättingrassel. Så blev det en liten trevlig pratstund med befälhavaren i den lilla snipan. Denne berättade att det var första gången dom skulle sova över i båten i naturhamn, berättade vidare om alla händelser som hade föranlett denna båttur, det fanns en del detaljer som kunde vara hämtade ur SOS Sällskapsresan. Bland annat hade SSRS bidragit med en lossdragning från den delen av kustens mest välkända och tydlgast utmärkta 0,3m grund. Det var litet svårt att förstå sig på GPSen då kartorna i denna vred sig efter färdriktningen, så ett tankefel låg bakom incidenten. Men fritidsskepparen var lycklig ändå, båten flöt utan läcka och ingen eller inget ombord hade tagit skada. Min besättning erbjöd sig att hjälpa till att slå i ytterligare en bergskil och komplettera med en lina till in till land så att det blev en traditionell hanfot, detta välkomnades, bara det att förtöjningsgodset ombord bestod i sådana klena linor som jag klassificerar som "tvättlinor" men ok, det fick duga. Det var nu ungefär 150 cm mellan våra avfendrade båtar, snipan hade för sin storlek högst adekvata fendertar, sådana som är något större än prinskorvar. Vi tog en öl tillsammans och fortsate att prata, då jag observerade snipans ankarlina som gick från akterdäckets knap lodrätt nedåt, det var omkring 3 meter djupt bakom båtarna. Så jag erbjöd mig att lägga om hans ankare med min gummibåt, jag hade ju ändå inte provkört min elektriska utombordare ordentligt vid denna tidpunkt. Så jag hoppade i gummibåten och halade upp snipans ankare, skepparen påpekade att det var tungt, nyinköpt, kanske avsett för en oceanångare, ok en överdrift, han sade också att det kanske inte var ett så bra ankare, att det fick dåligt fäste. Jag hade då fått ankarkättingen i mina händer, och får sedan upp en vanlig 10kg paraplydragg, som inte var utfälld, jag förvånade mig själv att jag kunde hålla mig, och inte brast ut i skratt, tog väl kanske på pokerfacet. Tja, svarade jag, "det är klart något bättre om man ju om man fäller ut ankaret så här" och så visade jag hur man gjorde, lade det på gummibåtens durk, backade ut så långt som ankarlinan räckte och lade ned i lerorna, som viken i fråga är döpt efter (ja den har ytterligare ett namn). Morgonen därpå blev vi tillönskade god morgon och man tackade för kvällens hjälp och goda råd. Det är roligt att möta trevliga människor, nybörjare till sjöss eller erfarna och väderbitna. I en annan hamn såg vi hur en 27-fots svensk kvalitetsbåt blev inhjälpt utan tack, och hur sedan den besättningen satt passiva när det sprang andra på bryggan för att hjälpa in en annan båt intill, som kom litet snett i sidvinden. Vi såg också hur dom slängde sitt hushållsavfall i glasskioskens papperskorg, dom saknade koden till sopskåpet, den man erhåller då man betalt hamnavgiften. Gubben ombord skurade båtens däck med levang och hamnens vattenslang, inte nog med att det råder bevattningsförbud, och det finns uppsatta skyltar med strikta restriktioner angående hur vattnet får användas, så stod det väl minst två anda båtägare på kö för att få tillgång till slangen. Deras hund gick lös på däck och kunde själv hoppa i land och attackera traktens enda kvarvarande katt. Man avseglade morgonen därpå genom att först ha motorn i gång på tomgång i 20 minuter, sedan strula till det i en från början okomplicerad situation. Ingen ombord, inte ens hunden hade flytväst. En annan av fritidskepparna ropade till den strulande båten: -Dö, har du hyrt den eller? I en helt annan gästhamn var det häromdagen väldigt hårt tryck på platserna, någon hamnvärd syntes inte till. Det låg båtar på redden och väntade in en ledig plats. Jag såg det inte själv eftersom jag var uppe i land med ett av barnbarnen, men en sexmeters svart, övermotoriserad och spoilerförsedd (eller med nån fånig vinge) RIB med unga vuxna killar, enligt uppgift "ståkholmare" snikte sig före en väntande segelbåt med en barnfamilj ombord in på en plats där det var tre-fyra meter djupt, killarna skulle bara i land och köpa glass, det tog tre timmar. Under tiden var det ytterligare några segelbåtar och iallafall en med barnfamilj som inte kom in till bryggan och försvann ut ur hamnen. Det fanns längre in, såväl vid bryggan som intill den samma, gott om platser på grunt vatten där man kunde förtöja mindre båtar tillfälligt för att köpa glass etc. När vi anlände samma hamn tre-fyra timmar tidigare, blev vi invinkade av minst två besättningar, det såg ut som om glipan mellan två båtar bara var 30cm bred, men där hade det legat en större båt innan enligt uppgift, det var en ostlig vind som tryckte ihop båtarna, och jag hade svårt att hålla min egen båt i sidvinden då den drev i väg som en kork i en pissepotta, men med mycket hjälp och glada tillrop från land så kunde vi knö oss in, det är så det skall gå till! Nybörjare har vi alla varit, sjöövare. Men man kan ha olika personligheter, man kan vara lugn och sansad, hjälpsam, ödmjuk, inlärande, eller nochalant och tyken och dessutom ohörsam. Det är det som skiljer båtmänniskorna från de "nautiska nehanderthalarna"....

Idag är det ett år sedan flagskeppet Moskva sjönk. Enligt ryska uppgifter rådde det storm vid förlisningen. Två dagar före förlisningen gav Ukraina ut ett frimärke. Ganska snart blev frimärket en meme. Idag firar jag med ukrainsk öl.

Hej Jag är ute på långsegling med en kanske lite annorlunda tanke än de flesta svenskar som seglar långt och länge. Jag tänkte skapa en tråd där jag kan skriva lite och svara på frågor o s v. Mest för min egen skull. Jag behöver öva på svenska språket. 😄 Jag skriver på telefonen så det blir nog inga långa anekdoter eller kåserier. Jag seglar en Najad 390, s/y Panacea. För närvarande sitter jag fast i Mindelo på Kap Verde med motorproblem. Mitt mål är inte att segla. Mitt mål är att resa, uppleva och lära känna olika kulturer och framförallt mat. Segling är bara ett bra verktyg att göra detta. Jag tar med mig mitt hem och bor där jag trivs. Jag ser mig som en nomad, jag har inget emot att stanna så som jag gjort nu, i drygt 5 veckor på samma plats. Jag har träffat nya vänner, hittat massor med kontakter och mött väldigt många likasinnade. Jag har ingen tidsplan, ingen egentlig tanke på att segla hem igen. Jag försöker att hålla en budget så jag kan segla i tio år. Med lite jobb och inkomster kanske man kan hålla sig flytande, jag vet inte men jag tänker segla så länge ekonomi och hälsa tillåter. Jag lämnade Sverige i Augusti och har hittills kommit till Kap Verde. Jag räknar med knappt 5000nm hittills i år. Från Västervik via Kielkanalen, Nederländerna och sjöarna till Amsterdam, utmed franska kusten, över Biscaya till Spanien, vidare utmed ebriska halvön med tillhörande skräck för späckhuggare, Kanarieöarna, alla utom la palma p g a vulkanutbrottet, till Dakar, upp i Gambiafloden och nu på Kap Verde. En underbar resa med många strapatser. Mellan Lissabon och Praia, Kap Verde, var forummedlemmen @Mackey med hustru med i nio veckor. Som det ser ut nu kan jag kanske komma härifrån inom tre veckor men då är vi nästan i mars och en stor del av säsongen i Karibien är passerad. Kanske blir jag kvar här på Kap Verde till säsongen börjar igen i November. Här finns mycket att utforska. Alla öar är olika så man kan tillbringa lång tid här I "europeiska Karibien" utan att få långtråkigt. Om motorproblemen drar ut i en juridisk tvist har jag väl inget val än att stanna men jag trivs här. Imorgon skall jag åka till grannön med färja och tillbringa några dagar där och vandra tillsammans med en vacker kvinna, man kan ha det sämre. 😎 Ha det fint hemma i trygga men kalla Sverige.

Och efter:

Fel som säljaren säjer är "lätta" att fixa men som inte är fixade gör mej misstänksam.

Har nu vid 2 tillfällen bara i år noterat folk som inte kan uppföra sig i skärgården. Nu senast kom vi först till en naturhamn och tillbaks efter en promenad på ön ser vi på håll att vi fått grannar. När vi närmar oss vår och grannens båt ser vi att en man sitter och skiter nästan helt öppet ca 20 meter från våra båtar-det fanns hur mycket skog och stenar att dölja sig och skiten under. Vi ser också att antal toapapper efter kvinnornas kissande ökar under dagen. Även om man kanske är ovan vid båtliv så hör det normalt hyfs även på landbacken att man inte skräpar ner. Frugan viker i hop sina kisspapper och stoppar i fickan och slänger i soppåsen på båten. Jag plockade på morgonen därpå i hop deras kisspapper och lite skräp, dock ej mannens skitpapper och knöt soppåsen med deras skräp runt deras förtöjningslina innan vi kastade loss, de låg och sov fast klockan var 9.30. Jag blir arg och ledsen när folk skräpar ner i vår underbara skärgård.

YES!!!! Fick upp slangen nu! 😃 Skruvade av oljeåterföringen från turbon vid motorn (koppling, 90 grader, sitter precis ovanför tråget nära där oljestickan går ner). Förde in en 1 mm tjock ståltråd med en krok på. Fiskade ca 15 gånger, sedan napp! Fick ut den till hålet där jag tog tag i den med en spetsig tång. Den satt fast lite men lossnade när jag ryckte i den lite försiktigt några gånger. Fan va skönt! Stort tack för all hjälp! 🙂

Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling. Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten. I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok. Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka. Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka. På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter. Båten lastas på torsdagsmorgonen En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning. Morgonstämning i Sotekanalen Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad. Norr om Bohus-Malmön för enbart fock Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut. Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön Notera det minimala klotet hissat i fören Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten. På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord. Sittbrunnskapell à la Biltema Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen. Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren... Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust. Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund. Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig. Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn. Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk. Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste. Lyckornas gästhamn där jag låg för natten Kyrkan intill vägen Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten. Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt. Regnet kom och gick under färden norrut När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen. Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen. Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö. Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt. Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten. Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden Så bohuslänskt det kan bli Sten från halva Sverige Kargt och lummigt på samma gång Lilla Kornös hamn Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat! Äntligen varm mat! Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant. Den eviga lågan på Preemraff Kvällning Snart läggdags Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg. Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till. Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig Snart hemma igen Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det. Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt. Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge. När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor. Dag 1, torsdag 17 aug Seglad tid: 5 tim 38 min Seglad sträcka: 21.02 nm Seglad snittfart: 3.7 kn Motortid: 2 tim 54 min Motorsträcka: 10.22 nm Motorsnittfart: 3.5 kn Dag 2, fredag 18 aug Seglad tid: 5 tim 14 min Seglad sträcka: 18.08 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 0 tim 13 min Motorsträcka: 0.54 nm Motorsnittfart: 2.5 kn Dag 3, lördag 19 aug Seglad tid: 2 tim 40 min Seglad sträcka: 9.15 nm Seglad snittfart: 3.4 kn Motortid: 5 tim 39 min Motorsträcka: 21.17 nm Motorsnittfart: 3.7 kn Dag 5, måndag 21 aug Seglad tid: 0 tim 15 min Seglad sträcka: 0.42 nm Seglad snittfart: 1.7 kn Motortid: 2 tim 59 min Motorsträcka: 12.52 nm Motorsnittfart: 4.2 kn Totalt Seglad tid: 13 tim 47 min Seglad sträcka: 48.67 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 11 tim 45 min Motorsträcka: 44.45 nm Motorsnittfart: 3.8 kn Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!

Varför är miljörörelsen så ointresserad av att stoppa den rostiga ryska rosneftflottan i Östersjön? https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-tankas-ryska-skuggflottan-fran-fartyg-utanfor-gotland Det verkar bara vara Greenpeace som bryr sig. https://www.greenpeace.org/sweden/agera/oil-is-war/ Jag är ingen greepeaceälskare, men när de vill göra något som jag tycker är bra så tyckte jag det är helt okej att skriva på deras namninsamling mot den ryska skuggflottan. Jag vill inte få olja mellan tårna när jag badar och jag vill absolut inte att Ryssland ska få in pengar så att de kan fortsätta kriga i Ukraina.

Hej hopp! Mycket positiva updates i frågan - jag har lyckats få tag i ersättningsruta original ifrån fabriken i Italien. Leverans om ett par veckor, monteras av https://www.strigin.se till våren när temperaturen är lite bättre. Än är rutan inte på plats, men känns otroligt mycket mer lovande än det gjorde för ett par veckor sedan Jag återkommer med bilder etc senare i vår (Ifall någon bryr sig!)

Så här blev hon till slut, sen bilden togs har jag tillverkat ny flaggstång i rumpan till en mer potent 140cm lång rackare. Flaggar en 150cm flagga just nu (för båtar +40 fot), fint ska det vara Motorn har gått som en dröm hela sommaren, några små bubblor i färgen har det dykt upp i regnet, men man måste ju ha något att göra i vår. //Klas

Kan uppdatera att jag använde mig av Bergalundssnickeri som enligt mig gjorde ett kanon jobb och var lätta och trevliga att ha att göra med. Dom byggde nytt pentry samt installerade ny teak durk. Kan rekommenderas! Innan: blekt faner där lacken släppt och tråkig matta Som det ser ut nu:

Historien med de kvaddade propellrarna fick ett bra slut idag. Efter att ha ringt runt till ett tiotal varv och marinor utan att få tag nya propellrar bestämde vi oss för att linka hemåt. På väg förbi Bullandö ringde vi Brohäll Marin som svarade att vi kunde svänga in. Fem minuter senare kommer vi till kajen och där står fyra man redo med kran, propellrar och verktyg. Medans jag går in på kontoret för att fixa pappersarbetet lyfter de båten, kollar axel och drev, byter propparna och sjösätter. Värsta formel-ett-däckbytet! Efter tio minuter är vi på väg igen, med vad som känns som en ny båt! Vibrationerna som jag vant mig vid är borta och båten går som på räls. Enda ”problemet” är att jag ”tappat” ca 300 varv, de gamla propellrarna hade nog en del ”slip” och nu orkar inte motorn varva ur ordentlig. Får lösas med turbobyte nästa säsong. Väldigt skönt att inte båtsäsongen tog slut iaf!

Hej igen! Först och främst vill jag bara tacka för allt engagemang som har visats, det skapar både trygghet och hoppfullhet att allt är möjligt. Det finns de som har varit med om ruskiga grejer på havet och har därför större respekt för det. Det finns även de pirater som utmanar detta rusk. Alla har vi en story och ett sätt att leva. Och oavsett om majoriteten har stämplat detta äventyr som dumdristigt (vilket jag förstår nu) så har era inlägg fått mig att känna en tillhörighet till båtlivet och då jag ägde inte ens en båt. Men vad är verdict då? Blev det någon båt? Ja, det blev det. Som någon skrev i tråden dök det upp en 68a med mitt namn på strax utanför Sotenäs. Båten är köpt, har fina segel och ligger redan i vattnet (sjösatt i år). Så nu blir det hemseglig från Malmön till Björlanda kile den 2 april ist. Kanske lite kallt, kanske inte lika långt, kanske helt perfekt. Som sagt har era inlägg varit väldigt informationsrika, "vräsiga" och roliga. Och tack till alla som hört av sig via PM som erbjudit seglingshjälp och båtplatser i NKP. Känns som ett väldigt bra forum och community det här. Nu ska jag gå in på blocket och köpa flytvästar. Håll utkik efter mig! båten heter Sinkadus. //Martin PS. Fortsätt gärna att skriv i tråden så att andra kan ta del av goda råd.

Jag har varit med i olika former av nätforum sedan nittiotalet. Till största delen har det rört sig om teknik i olika former. De allra första forumen jag gick med i var helt enkelt e-postlistor. Den första jag gick med i var type2.com som fortfarande har liv i sin hemsida, biblioteket i det forumet är en outsinlig källa till kunskap om gamla luftkylda folkvagnsbussar. Det fungerade helt enkelt så att man lade upp sin e-postadress till listan och därefter flödade mejlen in med frågor och diskussioner. Rätt jobbigt att följa med och epostkontot fylldes snart till brädden. Redan där utkristalliserade sig en del olika typer av deltagare. Egentligen ser deltagarna likadana ut oberoende vilken form forumet har. Har listat några exempel och vissa har kanske anpassats en aning just för Maringuiden. Har säkert hemfallit till att vara någon av dessa själv ibland :-) Och kom ihåg att inte ta illa vid er. Det här är humor. Eller så var det åtminstone tänkt :-) Allvetaren: - Vet allt och delar med sig av sin outsinliga kunskap oberoende om det efterfrågas eller inte. Ovetaren: - Svarar i stort sett i alla trådar. Har inget svar på trådens frågeställning men delar ändå med sig av anekdoter (ibland riktigt trevliga) från sammanhang som med viss långsökthet ibland kan anknytas till tråden och ibland inte det minsta. Sverker/konsumentjuristen: - Ger råd om varför och hur varan kan sverkas oberoende hur gammal den är. Skriver förkortningen ARN i minst var fjärde mening. Begbåtsköparen: - Har köpt en 30 år gammal båt och kräver att allt skall fungera som nytt och känner sig totalblåst när det kommer fram att flera tändstift är dåliga. Kan ha givande utväxling med Sverker/konsumentjuristen. Advokaten: - Berättar att det där är olagligt och ni kommer alla att hamna i fängelse. Det finns egentligen inget lagligt sätt att göra det som trådskaparen vill. Kan tillsammans med Sverker/konsumentjuristen och Begbåtsköparen skapa trådar som genererar rundgång in i evigheten. Arbetsskyddsombudet: - Alla kommer att dö. Det finns inget säkert sätt att göra det som trådskaparen vill göra. Scenarioskaparen: - Din lösning på problemet kan bli livsfarligt om... Sedan skapas ett oerhört osannolikt scenario som utvecklas i en farlig riktning. Samarbetar gärna med Arbetsskyddsombudet och tillsammans kan de åstadkomma de mest förskräckliga scenarion som får trådskaparens idé att se ut som förstadiet till armageddon. Läkaren: - Det där är ytterst giftigt eller kan orsaka oåterkallelig kroppsskada. Finns egentligen inget sätt att göra det där utan att hamna på sjukhus. Tillsammans med Arbetsskyddsombudet och Scenarioskaparen blir det här en riktig idémördargrupp. Försäkringsjuristen - Hävdar att allt går att få ut på försäkringen och om man inte lyckats så beror det på att man är en dålig förhandlare. CE- märkesfetischisten: - Om du ändrar något på din CE-märkta båt så kommer Europols insatsstyrka och beslagtar den och arresterar alla som just då råkar befinna sig på platsen. Rättegången sker förmodligen i krigstribunalen i Haag. Käpphästryttaren: - Hen som ser den där ena grejen som roten till alla problem. T.ex. tvåtaktsmotorer, ingen kan göra ett inlägg som på något sätt berör tvåtaktsmotorer utan att bli påmind om hur nästan all bensin bara rinner oanvänd genom motorn och rakt in i djur- och växtlivet. Kan också vara gasspisar, spritkök, vedkaminer, plastbåtar, träbåtar eller aluminiumbåtar. SD-tourettarn: - Bär släktskap med Käpphästryttaren men har en smalare agenda; allt det där ordnar sig bara gränserna stängs. Konspirationsteoretikern: - Det är big pharma, Sweboat, miljömaffian eller nykteristlobbyn som ligger bakom trådskaparens dilemma. Det är dock aldrig alkoholen, big oil eller big tobacco. Miljöaktivisten: - Det där är miljövidrigt. Finns egentligen inget sätt att göra det där utan att ta kål på glaciärerna. Antimiljöaktivisten: - Säger sig göra saker på ett extra miljövidrigt sätt bara för att visa att hen inte följer fårskocken. Särskrivningspolisen: - Den där som vaknar till när någon skriver morgon kaffe, tak lucka, brytar spets, forum tråd, eller brun hårig sköterska. Den motvillige frågeställaren: - Ställer en fråga om sitt problem och bestrider sedan intensivt alla råd som ges. Den ovetande båtköparen - Hen som köpt en båt för tiotusentals kronor utan att ha den minsta aning om vad hen köpt och inte vågat fråga tidigare ägaren och vill nu slippa googla själv för att få reda på pricken exakt vilket märke och modell båten är. Och slutligen några som på något oförklarligt sätt hänger samman: - Hen som frågar om en Biltemaprodukt. - Hen som frågar om olja - Hen som frågar om olja från Biltema. Vi skall vara glada att vi är olika och att nätforum är bra på det sättet att handgemäng inte kan uppstå :-)

Förstår om detta är ett känsligt ämne. Alla har rätt till sin åsikt, och att uttrycka den. MEN! Undvik att håna, hota och spotta. Håll er till ämnet med en vänlig ton så blir det bra! Har rensat tråden på det dummaste... Trevlig söndag och glöm inte att det är morsdag. Tack på förhand från ett soligt Göteborg! //stavhammar

I onsdags hade jag inbrott i motorbåten, en liten daycruiser med inombordare. Som tur är hade jag övervakningskamera som filmade inne i båten och tjuvarna kunde tas på bar gärning. Polisen kom tjugofem minuter efter att jag ringt (alla polisbilar var upptagna, så de fick skicka en bil från Stockholm City), men trots det kunde tjuvarna gripas på bar gärning med stöldgodset i handen. Bland annat stal tjuvarna övervakningskameran samt en del andra pinaler. I början av filmen hör man diskussioner kring hur de ska kunna stjäla båten nästkommande dag, vidare hade en av tjuvarna en startnyckel för Volvo Penta i fickan, dock passade den inte min båt. Innan diskussioner kring gränskontroller och liknande börjar, tjuvarna var svenska förmågor och hade troligen inte för avsikt att exportera båten. Mina tips för att undvika stöld: - Inombordare - Övervakningskamera

Jag har en Volvo Penta 2003 (VP 2003) i min båt. Under midsommarhelgen började motorn plötsligt avge ett chippande ljud. Det var osäkert varifrån det kom. Jag höll handen över alla spridare och kände hur det kom en luftpuff vid den aktre spridaren. Men inget bränsleläckage. För att försöka se bättre varifrån puffen kom tog jag såpvatten och penslade runt spridaren. Då kom det en kaskad av såpvatten vid foten av spridaren, där den stack upp över topplocket. Ett mycket allvarligt fel som måste åtgärdas omgående. Helt otänkbart att köra omkring med motorn på detta sätt. Problemet är att jag aldrig har sett en spridare och var totalt okunnig om hur det fungerar. Volvos verkstadshandbok visade sig vara totalt värdelös. Hur man får loss spridaren nämndes inte ens trots att detta är ett helt kapitel för sig! På nätet kunde man läsa att den kunde sitta som berg och att den t.o.m. kunde gå av på mitten när man försökte dra ut den. Att få loss spridaren var ett stort bekymmer eftersom jag inte visste hur den satt fast i topplocket. Var den iskruvad med gängor eller endast istoppad? Det visade sig att den endast var istoppad! Hur nu detta kan vara möjligt när det skall sluta tätt. Förklaringen kommer nedan! Det man fick veta i verkstadshandboken var hur man bytte spridarhylsa (läs mer nedan) och vilka specialverktyg som behövdes. Helt värdelöst! Jag ägnade dagar åt att på nätet försöka läsa mig till om vad det kan vara för problem, hur man åtgärdar det och om det överhuvudtaget var något att ge sig på själv. Ringde flera varv som talade om att först i september kunde de titta på båten! Tittade även på Youtube och fick klart för mig att det var en större reparation sannolikt inkluderande att ta av topplocket. Specialverktyg från Volvo á 2000 kr mm. För att göra en lång historia kort så vill jag här dela med mig av mina erfarenheter och om hur jag löste problemet. Detta som ett speciellt tack även till Maringuiden utan vars Forum jag inte hade lyckats med detta jobb. Läckande spridare är inget unikt problem som uppstår genom vanskötsel utan det får tillskrivas tidens tand. Jag fick mycket kunskap här i detta forum och vill återgälda det till andra som råkar ut för samma problem. Motorn går nu klockrent som en symaskin och jag behövde inte ta av topplocket! Kostnaden blev 639 kr + en veckas huvudbry. Du behöver en momentnyckel också för att dra bultarna på ventilkåpan samt muttern till oket som håller spridaren på plats. Båda dras med 20 nm. Hela jobbet kunde ha kostat 10.000 kr eller mer + en förstörd semester utan båt. Det intressanta är att det är i princip likartat på all dieslar. Bränsletillförseln till cylindrarna på en motor kan ske antingen genom en förgasare eller genom spridare. Även bensinmotorer har spridare numera. Dieslarna använder spridare. En spridare är en cylindrisk metalldel. Den kan vara 17 mm i diameter och ca. 200 mm lång. Så här ser den ut på VP 2003 I spetsen på spridaren sitter ett munstycke med små hål som fördelar bränslet till en dimma. Spridaren sitter i ett hål på topplocket och är nedsänkt i en spridarhylsa i koppar, som är mjuk. Längst ner i hylsan, som kan vara plan i botten, som i detta fall, finns ett hål och hylsan fortsätter med en rund pip som kan vara ca. 20 mm lång. Se bild. genom denna pip går spridarens nedre del med munstycket. Observera att det inte finns några som helst packningar eller O-ringar någonstans på spridaren till VP 2003, som skall täta förbindelsen mellan spridaren och spridarhylsan! Det är endast den mjuka kopparen som tätar genom att forma sig efter spridaren genom trycket från spridaroket (se nedan) när man drar åt muttern på pinnbulten som spridaroket sitter på. Detta är en hylsa till VP 2003. Spridarna är förbundna med en bränsleledning och har till uppgift att genom en puff omvandla bränslet genom munstycken till en dimma som sprutas direkt ner i cylindern. På en diesel har man ju inga tändstift, men genom kompressionen som bildas när kolven går upp mot toppen så antänds dimman och genom explosionen så pressas kolven ner för att få en ny bränslepuff när den kommer upp igen osv. En sådan rörelse kallas för cykel och vid varje cykel kommer en bränslepuff. O-ringen på bilden skall enligt verkstadshandboken sitta mellan hylsan och topplocket. Men det behövde jag ju inte bekymra mig för eftersom jag aldrig behövde byta hylsa. Steg 1 Tag loss ventilkåpan så att Du kommer åt alla skruvar som håller fast bränsleledningarna mot spridarna. Ta bort kåpan (tre skruvar på toppen). Under varje skruv sitter en plattbricka, en gummipackning och en rostfri cylinder. Lyft bulten försiktigt och luta den samtidigt åt sidan så får Du med Dig den rostfria cylindern (storlek som en liten hylsnyckel) också. Lyft av ventikåpan. Ta loss bränsleledningarna. Nu ser det ut som på bilden... Här ser Du den aktre spridaren med oket som håller den på plats i topplocket. Problemet är bara att oket sitter på en pinnbult och att det inte går att lyfta bort oket. Det går inte heller att ta spjärn mot oket och bända för att på det sättet försöka bända upp spridaren. OBS! Oket kostar en tusenlapp om Du skadar det! Lösning: tag en polygrip och skruva ur pinnbulten istället! Tag sedan bort oket. Oket gränslar över två paralella plana ytor. Tag en fast nyckel 10-an och vicka försiktigt fram och tillbaka. Har Du tur så ger spridaren efter med en gång. Tag en svetstång och kläm åt runt spridarhuvudet (det är av stål) men akta fästet för bränsleledningen. En svetstång är att rekommendera därför att Du kan ställa in och låsa trycket som Du griper med. Fortsätt vickandet samtidigt som Du drar uppåt. Nu lossnar spridaren och Du kan dra den rakt uppåt. Men! Kolla så att inte hylsan följer med upp! Då rinner kylvatten ner i cylindern! I så fall måste Du tappa av kylvattnet först!!! Glöm inte att stänga genomföringen till kylvattnet. Det finns ingen styrning annat än de släta väggarna i spridarhylsan så Du kan snurra den runt om Du vill. Studera spridaren och även hålet i spridarhylsan. Tag en tuss med stålull och putsa spridaren ren. Men akta spridarspetsen med de fina munstycket så att Du inte täpper till eller skadar de små hålen. Spridarhylsan skall Du vara extra försiktig med. Det är mjuk koppar. Det märkliga är att om Du provar att stoppa ner spridaren när Du putsat den, så glappar den i sidled! Då trodde jag att det var kört. Men icke! Det skall vara så. Den enda tätningen är i botten av hylsan och där måste det vara absolut rent!!! Inga repor eller korrosion accepteras. Eftersom spridaren läckte så var det där jag hade mitt problem. Det fanns en del gegga och även korrossion på den plana ytan i botten av hylsan. Om man kör med motorn när det ser ut så här så blir det förmodligen värre och värre, så att allt beckar igen. Nu finns det två alternativ a) att byta hylsa b) att få den plana ytan på hylsan ren och plan och detsamma för nederdelen av spridaren som ligger an mot hylsans plana yta. a) För att byta hylsa måste man ha specialverktyg från Volvo för ca. 2000 kr. Har man tur så går det att dra ut hylsan med det ena verktyget, utan att ta bort topplocket. Annars måste det av. En ny hylsa sätter man dit med ett andra specialverktyg som är koniskt nedtill och pressar hylsans spets mot topplocket. VARNING! Om Du tänker ta bort hylsan, så måste Du tappa av vattnet i kylsystemet! Annars rinner kylvatten ner i cylindern!!! b) Det finns ett specialverktyg hos Biltema, en fräs (639 kr), som Du driver runt försiktigt för hand och hyvlar på så sätt av ytan tills att den är helt slät utan skavanker. Det blir några ytterst små metallpartiklar (små korn. inga spån) som lossar. Någon liten partikel ramlar säkert ner i hålet där spridarspetsen skall sitta och hamnar på kolven. Men det är ytterst lite och det är mjuk koppar. Du minimerar antalet korn genom att ta en dammsugare och ansluta en plastslang som Du sticker mer i hylsan och suger då och då. Speciellt viktigt är när Du drar runt fräsen de första varven, då det är fler orenheter som skrapas loss än senare. I mitt fall handlade det om ca. 30 varv totalt med fräsen. Sedan var det blankt och fint i botten på hylsan. Hylsans väggar var inte så viktigt eftersom de inte har någon tätande funktion. Fräsverktygssats Biltema. Det står att verktyget passar alla dieselmotorer av Common Rail-typ. Men VP 3000 är inte av denna typ och verktyget passar utmärkt! Det finns ett fräsverktyg nr. 17 med runt huvud och ett med plant. Du väljer naturligtvis det plana. Det hela är ett mycket lätt jobb om Du följer ovanstående beskrivning. Önskar Dig en skön båtsäsong!

Har ett Instagram konto, rensahelahavet. Varje dag/gång vi är ute så tar vi med oss sopor från diverse öar. Slänger och sortera i hemmahamn. Läggs upp på Instagram. Jag blir så ledsen när man ser hur idioter bara lämnar skräp efter sig, mycket spolas upp såklart, men jag och min fru samt kompisar hjälper våran natur så gott det går.

Ok, lite faktakoll här då. 30 ml urin i ca 3-4 liter vatten, det motsvarar knappt en procent i volym. Om vi tar en tiondel av Sveriges kuststräcka (tänk baslinje) blir det ungefär 200 km. Jag tänker här då att båtlivet är koncentrerat till mindre delar av kusten, och en tiondel av kusten är väl en god approximation. Låt oss också anta att utbytet med havet utanför är obefintligt (iofs orimligt), så vi räknar på en avgränsad sträcka ut från land, säg 3 km. Anta också ett medeldjup på 15 m (säkert lågt räknat). Det ger en volym på 9 miljarder kubikmeter. Samtidigt är 8.4 miljoner liter samma sak som 8400 kubikmeter (en volym motsvarande en kub med sidan 44 meter). 8400 kubikmeter i 9 000 000 000 kubikmeter är ungefär 100 000 gånger svagare koncentration än i det där glaskärlet på bilden. Inte särskilt hederlig argumentation. Det går att välja helt andra värden för kustvattenvolym än vad jag gjorde, men inga rimliga värden lär skilja sig åt mer än en storleksordning eller så. 550 000 fritidsbåtar saknar toalett, ja, men de allra flesta av dem används förmodligen bara för dagsturer ut till nån badholme, eller för kortare fisketurer, transport till fritidshus på öar, m m. Nån kanske kissar från båten då och då, men knappast i den omfattningen som anges i exemplet. Det hela låter ungefär som argumentationen från copyrightlobbyn som alltid räknar varje piratexemplar som en förlorad försäljning och kommer fram till att piratkopiering kostar dem biljoner i förlorade intäkter, vilket helt uppenbart är totalt galet. Till sist så kissas inte allt ut under några få dygn, utan det som ändå kissas i havet släpps ut under en period på flera månader, vilket innebär att glasbehållarexemplet i första inlägget hamnar ännu längre från verkligheten.

Miljöpartiet heter den

Oavsett om det beror på att jag är svårt förändringsobenägen eller för att det finns nya metoder som anses bättre än de antika metoder som de flesta rörmontörer använder idag så är min rekommendation att du väljer en gängtätning som är flexibel och justerbar under arbetets gång utan att det blir läckage. Det kan vara lite meckigt att montera flera gängrördelar så att allt hamna rätt. I min stockkonservativa och bakåtsträvande värld är lin och kladd något som fungerar just på det viset (det kanske även Loctite 577 gör). Om du under arbetets gång upptäcker att du behöver vrida lite på någon del så är det bara att göra det, både i samband med montaget och senare. Sedan kan lin och Unipak ligga evigt länge i en låda och när man behöver det så fungerar det precis lika komplicerat, kladdigt och tidsödande som förra gången man använde det.

Hej! Hoppas jag svarar rätt på mitt inlägg nu. Är första gången jag ställt en fråga i detta forum. Först av allt ett mycket stort TACK för att ni ställt upp och gett olika förslag på lösningar. Detta har verkligen hjälpt oss på riktigt! Denna båten vi har nu är ny för oss sedan i slutet av förra säsongen så mycket att lära. Svaret på vår gåta med gas var varken gasläcka (huvudkranen var avstängd och inte helt rätt symtom för denna gas), eller septiktanken (som ni skrev borde inte den ge tillräckligt med gas även om det luktar illa. Vi har dock neutraliserat doften enligt förslag och skall åtgärda vidare för säkerhets skull). Svaret var istället som flera av er skrev att läckande batteri till bogpropellern under sängen i förruffen. Vi hade bytt 4 batterier men fanns visst fler i båten, totalt 8 st.... Enligt försäljningen var alla batterier i båten nya förra säsongen.... så nu går vår utredning vidare med om det överladdas eller inte. Har köpt nytt batteri. Lite läskigt att sova över fortfarande...

Hej! I somras köpte jag en båt igen efter några års uppehåll. Fick den till ett bra pris, haken var att motorn, en gammal MD5a var svårstartad. Eftersom jag haft en svårtstartad MD7a en gång för 20 år sedan som jag fick att gå jättebra tänkte jag att det ska nog vara lätt fixat. "Plocka toppen, slipa om ventilerna, funkar inte det. Kolla kolvringarna, rensa spridaren, så kommer den att gå som ny igen......" Efter att jag köpt båten, plockat ner motorn, insåg jag fort att den var dödsdömd. Toppen hade rostat sönder i avgaskanalen, saltvattnet hade i sin tur droppat ner och rostat sönder avgasventil och ventilsätet. Ventilsätet måste smulats sönder av rosten, trillat ner i förbränningsrummet och hamrat sönder kolven. Spridaren var helt sönderrostat, gick att se rakt igenom den. Råvattenpumpen hade packboxarna flyttat sig så dom blockerade dräneringshålen och på så vis forcerat in vatten in i motoroljan. Kolven visade sig ha kolvringarna fastrostade i kolven, fastkilade och knäcktes när jag försökte ta ut dom. Kompressionen var så nära noll man kan komma. Situationen var... hopplös.. Jag hade gjort ett klipp av sällan skådat slag! Nåväl, eftersom jag har oändligt med tid och lust (obs! ironi) tänkte jag att jag ändå måste ge motorn en chans. Utan att gå in i detaljer bestämde jag mig för att göra ett försök att få motorn att starta i det skick som den var för att se att resten fungerade. S-drevet t.ex.. Köpte ny ventil, tydligen fungerade en ventil från Volvo B18 hjälpligt, rätt dimension på ventilskaftet men ventilskallen fick jag svarva ner till rätt dimension. Slipade brutalt in den rätt in i toppen med grov ventilslippasta och borrmaskin. Den skulle bara in. Den höll tätt till slut men det såg inte vackert ut. Nya kolvringar från samma motor, Volvo B18 hade också hyfsat rätt dimension, 84.14 mm. Svarvade om kolvringspåren för att få dessa att passa. Motorn startade med hjälp av lite startgas, det var trots allt kallt ute, nära 0:an. Backslag fungerade klanderfritt. Motorn lät bra förövrigt. Ut på blocket och leta delar. Fabriksny topp går att få, men likaså en begagnad. En vänlig själ i Stockholm visade sig ha en gammal MD5C liggandes men nu har jag ju en MD5A. Fick tag i topplock, cylinderfoder samt kolv. Prylarna var i gott skick. MD5C:ans kolv har samma diameter men annan höjd än den som MD5A har. 1mm högre kompressionshöjd. Det blev till att svarva ner kolven. Mätte även förbränningsrummet i kolven och efter att ha räknat på volymen får jag det till att jag ökat kompressionsförhållandet med ungefär 5% nu med 10% mindre squishband jämfört med original. Nu 16,9:1, orignal 16:1. Beräkningen är inte 100% korrekt men då jag inte ansträngt mig jättemycket för att ta fram volymen för förbränningsrummet. Kolven är från MD5C slår emot vevaxeln med när den går i botten så där måste den också modifieras om än väldigt lite. Gamla vs nya cylinderfodret. Originaltoppen. Orignaltoppen, någon ser ut att ha försökt svetsa dit ett nytt ventilsäte. 10 poäng för det försöket! Originalkolv, tusentals små kratrar efter rasat ventilsäte (misstänker jag). Original avgasventil. Provisorisk B18 ventil för att provköra motorn. Brutalt inslipas rätt in i toppen, ett desperat försök att försöka hålla den tät för några få minuters körglädje. Ny injektorspets. Omsvarvning av MD5C kolv. Alla delar ultraljudstvättade och monterade. Ny topp med nyfrästa ventilsäten. Maskinslipade ventiler. Ny termostat på 88 grader, tagen från bil men för hög höjd. Fick svarva ner termostaten från 44mm till 42mm för att passa samt tillverka en distans för att få plats med termostathuset. Monterad distans. Cirkulationspump, allting lite huller om buller ännu. Kontroll av det nya kylsystemet med hjälp av värmekamera. Motorn startar extremt lätt nu. Vid -3 grader C behöver man dra startmotorn några varv extra men den kommer igång relativt fort ändå. Ungefär kostnad för allting hittils: Topplock 2500kr Kolv: 500 Cylinderfoder: 500kr Termostat: 62kr (https://www.trodo.se/termostat-kylvatska-maxgear-67-0055) Cirkulationspump: 500kr 10 plattors plattvärmeväxlare: 320kr (https://www.amazon.se/gp/product/B002OQYEFU/ref=ppx_yo_dt_b_asin_title_o00_s00?ie=UTF8&psc=1) Expansionskärl: 165kr (12mm returledning, 19mm utgående https://www.trodo.se/expansionskarl-kylvatska-meyle-16-14-223-0000) Slangar: 3-400kr Spridarspetsar: ~355kr (DLLA150P33 Ebay: https://www.ebay.com/itm/154026700295) + frakt...

Jag blir förvånad! Vi har fullskaligt krig i Europa och en despotisk ledare i öster som ställer om hela Ryssland till ren krigsekonomi och räknar med att 30 - 40 % av budgeten ska användas för kriget i Ukraina och upprustning av den ruska krigsmakten och samtidigt ser vissa problem med att öva vårt försvar. Det är sällan svårt att se var de militära områdena är belägna och det är sällan svårt att förstå vad som gäller, men det kräver viss ansträngning. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/skjutfalt-avlysningar/uto/tilltradesforbud-uto-v20-2024.pdf Jag tror att problemet är att de flesta inte har papperssjökort och därför missar en hel del information som är lite knepigare att få fram i plottern. Det kan man inte beskylla Försvarsmakten för kan jag tycka. Som svensk medborgare får man segla genom militära skyddsområden, men som utländsk medborgare får man inte göra det. Sedan har väl de flesta militära skyddsområdena tagits bort jämfört med hur det var förra gången vi var rädda för ryssen. Dags att ta vårt försvar på allvar igen!

Bara två..? En del grejer har jag minst tre utav… När det gäller skiftnyckar vet jag inte hur många jag har, men det är sådana jag fått i arv av farfar, morfar, en ingift farbror (egentiden farmors systers andra make…) och från min far… sedan har jag köpt några själv och fått av barnen på fars dag… Bacho är bäst! Ett par för att se på nära håll med, ett par för att se på långt håll, och ett tredje par att använda när man letar efter de andra paren…. Så är nu detta mysterium nästan löst. Jag har hittat skruven instucken i ett hål i ikeahyllans ”ben”. Jag vet ju inte hur det gått till, den har ju iallfall inte studsat dit själv. Men det jag vet är att det hittilsvarande yngsta barnbarnet varit med i förrådet för att plocka fram julsakerna. Sladden till vänster är till en batteriladdare som jag idag kopplade ur, och då såg jag skruven. Men jag har uppenbarligen missat den vid andra tillfällen som jag letat. Det är väl litet ”Douglas Adamspsykologi” över detta, man finner saker och ting när man inte letar efter dem. Ungefär som konsten att flyga, man kastar sig till marken och missar…. Man det var iallafall roligt att läsa alla goda råd, en del godare än andra…. 🙃

Slutrapport: Efter sju utslitna band i bandslipen har nu bordets ovansida varit nerslipat till trärent. Valde en något mörkare lasering denna gång, för att dels inte få en så känslig och ljus färg, men också för att få en lite "mustigare" färg som slutresultat. Samma lack (ja, burken är nästan slut nu), samma pensel, samma sandpapperssort att putsa med mellan lagren och samma borste o.s.v. Men nu ett helt annat resultat. Därmed är det nog bekräftat att det var "något" som torkats av/in under tiden bordet använts, och vars kemi lacken inte gillade. Så nu är man en erfarenhet rikare... 😉

Här kommer de första bilderna. En mycket trevlig byggsats med bra passform och inga fällor att trilla dit på.

Du gjorde inget fel. Vissa tror att de äger en plats, men det är bara att ignorera energitjuvar.

Hej! Köpte i somras en Maxi Fenix efter många år utan båt. Så fort den den kom upp på land så slet jag ut all el för det göra om med nya batterier, övervakning solcellsladdning osv. Men jag hittade ingen panel som föll mig i smaken och jag kunde inte hitta något på internet som direkt var menat för båt. Så jag börjad fila lite på en egen som passade mina behov och slutresultatet blev så här. Finns det andra som stött på samma problem?

Just detta hände mig i Hunnebo förra sommaren. Jag gick in för att tömma septitanken dagtid då det låg en splitter ny blänkande Delta 54 förtöjd just framför tömningsstationen. Jag frågade "kapten" ombord om han tänkte lämna snart och fick till svar att han väntade på resten av besättningen som var iland och handlade. "Så du menar att jag skall ligga här ute och cirkla runt till dess att de kommer tillbaks?" frågade jag. Jag fick väl inget rakt svar på frågan men de skulle i vart fall snart vara tillbaks, typ efter "20 minuter eller så". "Men du, då gör vi så här, ligg du lugnt kvar så lägger jag till på utsidan dig och så drar jag skitslangen över ditt däck" svarade jag. Mindre än 3 minuter senare hade han lämnat kajen och jag kunde gå in och tömma. :-)

Ryggstöd och ruta på plats.

Update - Nu är longblock utbytt, spridare bytta på båda motorerna. Allt fungerar bra, nya blocket inkört och fungerar fint. Här är lite fakta: https://olmarin.se/ Longblock och spridare (utbytes) inköpt på OL Marin (Pampas marina) Bra snabb leverans och support. Priserna ungefär som alla andra auktriserade Penta handlare. http://www.distansmarinmaskin.se/ och https://skargardensmarinmotor.se/om.html Utförde arbetet, lyft, flytt av delar, underhåll och återmontering. Helt fantastiska killar som verkligen är erfarna och känns trygga. Priser ink moms: 145 000:- Longblock 45 000:- Spridare (8 stycken då jag bytte på båda motorerna). 60 000:- Arbete inkl enklare reservdelar (slangar, ny oljesticka mm). 5 - 10 000:- övriga kostnader (traktorförare för motorlyft, hembyggt lyftok mm). Det svettigaste jobbet var faktiskt att ta ur golvet på akterdäck (då jag har en flybridge är det oftast byggt så man kan ta ur golvet vi motorbyte). Fint av tillverkaren, Galeon, att lägga teaken exakt så man kan skära mellan teakplattorna i nåtningen för att kunna lyfta golvet (inte en enda teak-bit blev skadad). Mitt smartaste beslut var nog att just ta ur golvet själv för att spara teaken. Alla marinor jag bett om offert på jobbet med motorbyte angav att de skulle riva ur teaken och med det kommer kostnad för att sätta dit ny teak. mvh Björn

Tänkte bara säga hej eftersom jag registrerat mig efter att ha hängt här ett tag och samtidigt tacka alla som var enormt förstående när jag segade mig hem 100 km igår i 30 km/h med min alldeles egna båt (liten, gammal och orange - men min). Trodde folk skulle tuta vilt men det gick väldans bra, även om de flesta såg rätt glada ut när jag smög mig in på busshållplatser för att släppa förbi.

Jag läste igår! 😂 "Sjöfartsverket kan införa grundavgift från 1 juli På grund av det ökade antalet nya båtägare och antalet incidenter har Sjöfartsverket fått uppdraget att utreda en s.k. grundavgift på fritidsbåtar. Varje båt som gör en grundstötning ska rapportera in position och betala in ett engångsbelopp på 1 000 kr. Pengarna kommer att användas till fler sjömärken och bättre sjökort. – Vi ser det här som ett bättre alternativ än båtskatt då det rör sig om läropengar och den drabbade sannolikt aktar sig nästa gång, säger utredaren Sten Kobbe på Sjöfartsverket. Det kan även bli aktuellt att sätta ut särskilda bevakningskameror vid de mest utsatta grunden."

Har du inte hört talas om det marina uttrycket "Skepp o Hoj"

Nu är tampen utsnurrad och bomen och storseglet på plats. Vi gick från Tyresö slott till Gålö. Allt funkade fint, inga vibrationer eller missljud, så drivlinan verkar ha pallat trycket👍. Badade med torrdräkt och 8 kg vikter. Funkade väldigt bra, torr och varm. Snodde ut tampen lite i taget. Justerade offeranoden lite som verkar ha flyttats av tampen. En fin dag helt enkelt

Trist attityd mot försvarsmakten. Det är ingen som tycker att du är häftig för att du skriver så.

I barndomen på 70 talet var det fest varje helg hemma hos nån granne, en av de hade hembrännare i tvättstugan som gick året runt, så sprit var ingen brist, alla bryggde även vin. Vi barn var med, småbarn låg hemma och vaktades genom att ha telefonlinjen öppen, och man ibland lyssnade om de skrek. En granne hade en ombyggd fiskebåt från västkusten, motorn var en tändkula från Säfle, den stod ju mitt i båten, i typ som en garderob nere i kajutan, man gick ner för en trappa bredvid och fick gå runt den för att komma till dörren och komma åt motorn. Startproceduren var att vrida om en kran vid ratten, gå ner till motorn, tända en patron, stoppa i den och skruva på locket, sen dra ut en fjädrande pinne på svänghjulet och stampa till på den. Om motorn startade måste man fort vrida tillbaka kranen vid ratten. Vanligtvis gick det åt 2-3 försök innan den tuffade igång. Denna båt användes flitigt på somrarna för festerna, även då var vi barn med, flytvästar hade vi, användes för att bada, så de var sällan på när vi åkte. Dessa har ju ganska hög stäv, och det var en repstege för att klättra ombord, inte helt enkelt, framför allt för de som tittat för djupt i flaskan. En kväll när vi skulle kasta loss från en kobbe ropade nån ”Är alla ombord” ropade nån annan JA, och vi åkte iväg, kanske var det 15-20 personer på båten ink oss några barn. Vi satt i aktern som var öppen när nån stack upp huvudet från kajutan och undrade ”Var är Offersson ??” Offersson var en liten klen gubbe från Skåne, knappt hörbar för en stockholmare, dessutom stammade han och vartannat ord var en svordom. Efter en stunds letande hörde jag hans svordomar, han hängde fortfarande i repstegen, det var han som lossat repet, men de hade åkt iväg innan han kom upp, han hade halkat på nedersta pinnen och satt nu gränsle över den med halva kroppen i vattnet, båtens fart även om det bara var 5 knop, gjorde att han inte orkade dra sig upp. Man tänker så här efteråt, vad hade hänt om ingen saknat han, resan hem var nog 2 timmar. En annan resa företogs i Augusti, vi var på kräftskiva ute på en ö, då var det bara grannen, morsan, farsan och jag 11 år gammal. Grannen var stupfull, farsan redigt berusad, morsan skapligt onykter. Grannen skulle först försöka få igång motorn, han lyckades inte träffa hålet för patronen trots flera försök ”Akta på dig sa farsan, jag fixar det här” Grannen la sig på soffan och somnade. Farsan lyckades efter några försök få i en patron, sparkade till och fick backtändning (hade inte ställt svänghjulet rätt) Jag satt vid ratten redo att vrida om kranen när takluckan över motorn flög upp och hamnade i sjön, en sån där orange som polisens hundbilar hade på den tiden, det var farsans huvud som slog bort den när motorn slog bakut !! Han la sig på den andra soffan med ont i benet….och somnade. Nu var det jag och morsan kvar, hon är vänsterhänt och kan omöjligt skruva på ett högergängat lock. Vi ställde svänghjulet rätt, morsan tände på patronen, stoppade i den, jag skruvade på locket, morsan stampade till och jag sprang ut till ratten och vred om kranen….vi var igång !! Lossar och lägger ut, tändkulan är tydligen sövande, efter 5 min föll morsan åt sidan, hon sov. Jag styrde själv hem båten i augustinatten. Geografiskt då för er som är intresserade så hände detta i Mälaren nära Stockholm, vi startade på östra sidan av Eldgagnsö mot Hässebysidan, åkte genom Råkarsundet och halvvägs ner i långtarmen, det finns ju en del grynnor och prickar första biten att hålla reda på, men jag var redan då kunnig om vattnen runtomkring, kunde läsa sjökort och båten hade en bra sökarlykta. Väckte morsan när vi var framme, vi la till och gick hem, grannen och farsan kom haltande hem på förmiddagen, ingen av de mindes vad som hänt. Kan väl även nämna att man försökte nå Åland med denna båt, men kraftig motvind gjorde att båten bara stod och stampade, efter 3 timmar såg de fortfarande svenska fastlandet bakom, och vände om. Efter den resan plockades motorn isär och fick bla nya kolvringar, jag mins kolven, lång, stor som en mindre hink och den hade ett helt gäng kolvringar. Tyvärr har vi inga bilder kvar från den tiden eller på båten.

Båten är så gott som klar! Ska skruva fast förtöjningsprylarna när jag vet hur den ska ligga vid bryggan, dessa ska också blästras innan. Motorn har jag också provkört, ca 90min och allt funkar prima. Är väl inte mycket att orda om, slänger upp lite bilder och ses vi i norra Vättern så ropa gärna hej! Nedan kommer lite bilder på hur den såg ut innan och några dagar in i renoveringen. Här var jag lycklig och odödlig.. På lördag ska vi lägga i den, återkommer med rapport.