Ledartavla

Om du fokar på mer argument och mindre tyckande och känslor kanske det går att resonera som en vuxen..? Fördelar: - Bättre kontakt med vattnet i hamn - Lättare att lyfta ombord personer om olyckan är framme - Lättare att kliva i/ur jollen - Enklare av/påstigning och lastning vid bryggan än om man går in med fören - Sittbrunnen tömmer snabbare vid överbrytande sjö (…just den är inte så vanlig…) Nackdelar: - Om du inte kan kontrollera dina rörelser kan det vara lite enklare att ramla över bord. - Om du dräller prylar i aktern kan de vara enklare att tappa överbord.

Vi har en öppning bakåt och en badbrygga bakom den. Kalas när man ska bada. De (få) gånger man förtöjer med akter in kan man helt obehindrat gå ombord. Väldigt praktiskt när man ska packa båten och kan knalla ombord med en väska i varje hand. Den ger också enkel tillgång till vattnet som man enkelt når utan att klättra eller hänga sig över något.

I hemmahamnen backar jag alltid in mellan Y-bommarna. Frugan tycker det är mycket enklare när vi lägger till att sitta med fötterna på badplattformen och ta tag i bryggan än att klättra över pulpit i fören och behöva kliva ner på bryggan för att kunna hålla fast båten. Det är underbart att sedan kunna kliva av/på båten genom aktern och slippa klättra över pulpiten i fören med bagaget. Det är nog fler grejor som trillat i sjön när det klättrats över pulpit i fören än vad som spolats ut genom en öppen akterspegel. Jag brukar skoja om att när/om jag behöver rollator så ska jag skaffa en skiva som kan läggas mellan brygga o båt så jag kan fortsätta att ta mig ombord.

Skulle säga att fördelen med att det är enklare att få upp någon tar ut nackdelen med att det är lättare att falla överbord. Ingen har ramlat av vår båt (i alla fall inte med flit). Är vädret så att man riskerar att ramla av så sätter vi fast oss. Att saker lättare faller över bord är sant och det har kostat mig en fin skruvmejsel. Men för oss överväger fördelarna helt klart.

En fördel är att man behöver inte gå till parken för att mata änderna.

Jag tror snarare att vägen framåt skulle vara att det fanns små, batteridrivna, vattentäta AIS-sändare som kanotister och andra små flytetyg kunde ha. Då skulle nog många skaffa en av ren självbevarelsedrift. Man skulle inte ens behöva registrera dom, utan dom skulle kunna ha ett standardiserat, gemensamt MMSI-nummer som betyder just kanot eller liknande, och för att spara batteri behöver dom inte heller ha speciellt lång räckvidd, kanske bara någon M eller så. Den skulle till och med kunna ha ett MOB-alarm om kanotisten skulle hamna i sjönöd. Kanotuthyrningar skulle till och med kunna låna ut sådana när man hyr kanot.

Decca utvecklades strax före andra världskriget, främst för militärt bruk. I slutet av 70-talet var det väl beprövat men led av rätt mycket begränsningar som inte gick att påverka. Efter kriget så fick även civil sjöfart möjlighet att hyra mottagare. Det var rätt stora apparater och rätt krångligt att bestämma positionen. En Deccakedja bestod av en mastersändare och två eller tre slavsändare. Från mottagaren så fick man värden i tre olika färger. Dessa värden plottades in längs parabler på speciella Deccasjökort. Där värdena på parablerna möttes befann man sig. Inte sällan så möttes inte alla värden i samma punkt... Denna typ av navigering var inte så praktisk i en fritidsbåt inne i skärgården. Positionsbestämningen påverkades även av att när radiosignalerna från Deccasändarna, som var markbaserade, gick över landområden så "vek signalerna av" och orsakade felvisning av positionen. Deccakedjorna hade även en rätt begränsad räckvidd. På längre avstånd från en Deccakedja så blev avvikelserna rejält stora. I början av 1980-talet gick Decca-patentet ut och det började tillverkas mottagare som var mer lämpade för fritidsbåtar. Dessa små mottagare presenterade resultatet från Deccasändarnas signaler i positionssiffror som direkt kunde plottas in i ett vanligt sjökort. Fortfarande med de felkällor i positioneringen som systemet innehöll. Stockholms skärgård med tre slavar hade rätt hyfsad precision. På Åland var det sämre med precisionen. Söderut längs kusten varierad precision. I Blekinge med endast två slavsändare var precisionen bitvis katastrofal för navigering inne i skärgården. När man passerade från en kedja till en annan så kunde det ibland bli väldigt besvärligt att få mottagaren att låsa på en korrekt position (växlingen mellan kedjor gjordes manuellt...). På 1990-talet började det komma GPS-mottagare som var användbara i fritidsbåtar. De första modellerna presenterade positionen i siffror precis som Deccamottagarna. Inledningsvis med medvetna positionsfel som gjorde precisionen begränsad. GPS-systemet var så mycket bättre och hade global täckning så efter några år lades Deccasystemet ner (sändarna stängdes av).

Man ska vara väldigt händig för att lyckas ramla överbord genom badstegen. Bra badbrygga för barnen är det.

Så är det absolut. Det är väl vanligt i många branscher att utveckling sker i olika tävlingsstall för att sedan produktifieras och anpassas för att passa serietillverkade saker för vanligt folk. Skulle tro att ganska mycket i min bil och på mina segel och mycket annat en gång föddes inom någon form av sport- eller tävlingsverksamhet. Bara för att det kommer från tävlingsverksamhet gör det väl inte dåligt för vanligt folk?

Med öppen akterspegel: Sittbrunnen dräneras snabbt men skydd behövs så att besättningen inte sköljs ut Enklare att hoppa i eller ta sig upp från vattnet (om det finns en ordentlig räddningsstege) Båten blir lite lättare i aktern men man missar en hel del stuvutrymme Båten kanske ser snabbare ut Bilder nedan från: Clipper Round The World Race där amatörer betalar för att vara med i entypsbåtar. The Ocean race där proffs seglar IMOCA 60 med foils som lyfter upp båtarna över vattnet med farter på mellan 20-30 knop. I denna video från Volvo Ocean Race 2008-2009 med VO70 båtar ser man fördelen med öppen akterspegel om man får översköljande vågor som fyller sittbrunnen.

Moget argument. Erkänn istället att du inte vet vad du pratar om, utan bara kill-gissar och spelar kunnig i stället för att raljera. Jag har inte ätit bajs och har inga planer på det, men däremot seglat båtar både med öppen och stängd akterspegel. Har bekanta som har båtar med öppen akterspegel. Det funkar alldeles utmärkt. Ingen ramlar över bord.

Har du seglat en båt med öppen akterspegel?

Det är ju faktiskt lättare att ramla av om man nödgas klättra upp på sittbrunnstoften och över akterkanten för att sedan klättra ned för en stege för att nå badbryggan. Huvudsaken är väl att man är nöjd med sitt eget val.

Sköta toabestyren enklare när man är ute på öppet vatten.

Av säkerhetsskäl skulle jag hellre valt en lite äldre båt avsedd för oceansegling framför en modernare massproducerad. De som ibland lite föraktfullt avfärdas som "flytande husvagnar". Intrycket är att de billigare båtarna från stora europeiska tillverkare inte är lika starka och hållbara som t ex H-R, Najad m fl. Tydligen får de förra lätt rejäla skador vid grundstötning eftersom kölen ofta är för klent infäst i skrovet och det är för tunt material därikring. Men det är inget självklart eller enkelt val. Nyare båtar är som du skriver bättre och bekvämare att bo i och bor gör man ju en hel del del på långseglingar. Nyare teknik med bl a segel som rullas in i mast eller bom är inte heller så dumt. Ekonomin får väl bestämma. Jag skulle avvägt mellan båtens inköpspris och hur mycket jag har kvar att segla för sedan, hur långt pengarna räcker. Långfärdssegling verkar lätt bli dyrare än man tror eller budgeterat med. Det tillkommer även en hel del för att oceanrusta båten med all nödvändig säkerhet och redundans. Jag gjorde ett överslag och landade på runt 100.000 och då var det försiktig shopping. Men det viktiga är ändå att man sticker iväg! 😁⛵ Jag vet inte hur många långseglare som är aktiva här på forumet. SXK har ju sitt medelhavsforum, där borde finnas enormt mycket kunskap om olika båtars för- och nackdelar: https://www.medelhav.se/index.cfm Man behöver vara sxkmedlem för att kvala in där men ska du ut och långsegla så är det väl lika bra att vara det...

Jag håller med dig. En kajak en vacker solig dag i motljus ser man inte förrän man är nästan helt inpå... Men då får det nog bli lagstadgat med AIS på små flytetyg om det ska bli verklighet. Och vem ska hålla koll på att det följs? Det förblir nog bara en önskedröm... Dimman jag hamnade i mellan Bornholm och Sverige var inte tjock på höjden. Ett av kustbevakningens flygplan passerade över på låg höjd och i diset kunde jag se och läsa bokstäverna på planets vingar. Men i sidled var allt grå/vitt och vad som var havsyta eller dimma gick inte att avgöra. Så hur tjock dimman egentligen var, vet jag inte...

Nja, en hel våglängd på marin-VHF är c:a 2m (enkel formel: 300/f, där f är i MHz). "Grundtypen" för en antenn kan sägas vara dipolantennen, som har en total längd på c:a 1/2 våglängd (totallängd 1m eller drygt det) då den består av två "ben" på 1/4 våglängd vardera: På fordon (bilar), i segelbåtsmaster och liknande där man kan montera antennen på en metallstruktur (jordplan) brukar man ofta kunna strunta i den undre dipolen och låta den utgöras av just metallstrukturen antennen sitter på: Praktiska exempel på denna typ är de ungefär halvmetern långa marinantennerna i stål, gummiöverdragna eller glasfiber som man sätter på ett fäste i t ex just masttoppen. De 1m eller något längre glasfiberpinnarna som inte sällan återfinns som antenner för marin VHF är ofta helt enkelt en dipolantenn. Ofta ganska lik en nödantenn av koaxialkabel (som man kan göra själv) men inkapslad. Denna längre antenn används främst kanske på motorbåtar (eller frimonterad på segelbåt) men inte alls för att det skall se "häftigt" ut, utan helt enkelt för att det undre 1/4-benet inte kan utgöras av någon metallstruktur. De monteras ju ofta på glasfibertaket. En mycket bra, enkel och säker lösning, med brett strålningsdiagram. Om man inte vinklar dem för mycket bakåt, förstås (se längre ner).... Sedan ser man ibland fortfarande antenner för 27MHz, PR-radiobandet. Särskilt på äldre motorbåtar. Att dessa är långa beror helt enkelt på våglängden (1/4 = 2,5m), och då har man ändå ofta fått ta till knep för att få dem rimligt korta (se förkortade antenner nedan). Strålningsvinkel och antennförstärkning/gain En dipolantenn strålar ungefär som en "donut": Strålningsdiagrammet är ungefär detsamma även för en 1/4-antenn på jordplan, möjligen lite tilltryckt i botten och en aning mindre effektivt (donutringen är lite mindre i diameter). Antennen är ju en passiv sak, så "förstärkning" åstadkoms genom att öka antennens riktverkan åt något håll. Fältet till/från antennen blir som en sammanpressad "donut", dvs den större känsligheten horisontellt sker på bekostnad av dess vertikala öppningsvinkel: Detta kan göras genom att använda längre antenner än 1/4+1/4 (ev. med en spole i botten för att anpassa dem till rätt impedans, 50 Ohm). En lång glasfiberpinne kan också innehålla flera sammankopplad delantenner (s.k. stackade antenner) som samarbetar. För en våg som kommer in/sänds ut rakt horisontellt kommer då träffa två antennelement i fas (dubbel styrka), medan om den kommer in lite snett kommer den ena antennelementets signal att mer eller mindre motverka det andra och antennen blir då sämre åt det hållet. Antennförstärkning brukar uppges i enheten dBd, vilket anger förstärkning relativt en dipol (grundantennen). Ibland ser man dBi, vilket är relativt en teoretisk s.k. isotrop antenn dvs en rund boll. Det är ingen antenn som finns i verkligheten, och redan en "vanlig" dipolantenn har, genom att den runda bollen pressats ut till sin donutform en förstärkning på drygt 2dB relativt en isotrop antenn. Men reklamen gillar fina siffror, så inte sällan uppger man dBi (eller bara dB) för att få det att se bättre ut så även de enkla 1/4 och dipolantennerna ser ut att ha "förstärkning". På en båt, och i synnerhet segelbåt, är det rentav dumt med en marin-VHF-antenn med hög förstärkning. Med donutbilden i åtanke inser de flesta vart strålningsdiagrammet pekar om man ligger hårt på kryss - ena loben ner i vattnet och andra upp i himlen. Detsamma på en motorbåt, där en del dessutom gillar att vinkla antennerna kraftigt bakåt. Det ger ingen bra räckvidd i den viktiga riktningen föröver, i synnerhet inte under gång när båten också lutar..... Förkortad antenn Antennen måste se ut som en belastning/impedans (dvs växelströmsresistans, inte att förväxla med "DC Ohm" man kan mäta med en multimeter) på 50 Ohm. Om man gör antennen mekaniskt för kort så kan man lägga till t ex en spole som elektriskt "förlänger" antennen så den "ser" rätt ut för sändaren. Men man kan inte komma ifrån att den korta antennen har mindre kontakt med fältet i luften och därför oftast är mindre effektiv. Det gäller också att göra den elektriska förlängningen med omsorg så den hamnar rätt i frekvens, och här är det ibland brister när antennerna serietillverkas med måttlig kvalitetskontroll. Men skillnaden mellan brusfri signal och så brusig att den knappt är läsbar är i radiosammanhang många tiotals dB. Så därför kan en antenn vara tämligen kass men ändå upplevas som inte bara användbar utan t. o. m. bra. Att prata med basstationerna och Sthlm Radio är sällan en bra indikator då marginalerna är stora. Vi är bortskämda med brusfria mobilsamtal och VHF-kommunikation med minst "telefonkvalitet". Faktum är att ett gem eller en sladdstump som egentligen är totalt fel och har en effektivitet på kanske -10...-25dB fungerar även det - i nästan alla fall. För det är i en besvärlig situation när man är på gränsen som ett par tre dB kan vara skillnaden mellan att höra/höras och inte. Den situationen hamnar man nog sällan (eller nästan aldrig) i, men i värsta fall kan antennen eller prutandet på antennkabeln då vara skillnaden på liv och död. Det är en riskavvägning, men om man ändå skall installera och en bra lösning inte är så mycket dyrare så varför inte göra den ? Andra antenner och varianter Givetvis finns kombinationer av allt ovan och lite till, och inte sällan är sprötet inte bara ett enkelt spröt utan kan innehålla någon form av "spole" någonstans. Ibland för att göra den mekaniskt mer flexibel (=fjäder) men också för att impedansanpassa ett kanske något längre spröt (5/8) som har en viss men ändå måttlig förstärkning. En förkortad antenn som är väldigt vanlig på handapparater men även ibland som segelbåtsantenn är antenn av s.k. Helixtyp. Teorin för den är lite annorlunda (lämnar vi därhän) då den består i princip av en enda lång spole (ser ut som en spiralfjäder innanför plasten/gummit) och kan vara rätt effektiv trots kompakta mått.