Ledartavla

Tack ALLA för hjälpen. Shunten är inkopplad och konfigurerad och funkar PRIMA 😃

Om du funderar på förtöjningstamp inbyggd i båten så kan du snegla på Askaladden 645 Beetle av de senare årsmodellerna. De hade något som hette Q-rope. Jag hade en sådan båt i några år och det inbyggda tamparna kompletterade verkligen min driva med lite längre förtöjningslinor. Q-rope satt monterat under knapen i en fjäderdriven rulle utan låsning. Den innehöll ca 6m som i de flesta fall var för kort för fram-och-tillbaka-förtöjning. När man man drog ut tampen och närmade sig änden satt den en tejpbit på tampen som markerade 20cm kvar. För att inte överbelasta rullen lade man ett halvslag runt knapen innan man förtöjde. Fördelarna var att man alltid hade en tamp tillgänglig vid förtöjning och att man fick fyra extra tampar som inte tog någon plats. Nackdelen var att att tampen var för kort och så att man oftast fick ersätta den med en längre tamp efter att man hade förtöjt. Att sedan tampen gick igenom knapen och tog bort det naturliga hålen man kan trä en ögla igenom gjorde ibland förtöjningen lite mindre säker. Om du funderar på att bygga något liknande kan du alltid snegla på Askeladdens lösning. Jag tror också den kan sitta på Askeladden 705 Voyager , Z7 och Z8.

Det var du som började yra om epoxi.... Har du någon länk till en godkänd spärrfärg så vi får läsa lite i anvisningarna för den?

Den här dök upp på Blocker, och den ser ju faktiskt riktigt fin ut. Och om det nu är en Krabat är den ju ganska mycket ombygd https://www.blocket.se/annons/gotland/krabat_730/1400932921

Nej, det är den inte. Du kan repa den med en nagel. Du behöver hårdhet som (mattslipad) gelcoat eller stål för att få epoxyfärg att sitta kvar.

Epoxyfärg är en tvåkomponensprodukt och de brukar inte gå att måla på en enkomponens-dito då de löser underliggande färglager. Enklast är väl om du läser instruktionerna till en sådan produkt, och du får samma svar som Faderullan redan har givit; du skall ner till fast material för att du skall kunna lägga på den.

Kan inte tänka mig att någon skulle stryka epoxi ovanpå självpolerande färg och förvänta sig att det skulle funka.

Låt os för ett ögonblick spåra ur från de juridiska resonemangen och se på problemet ur ett rent tekniskt perspektiv. När den här historien började hade Mellagards båt ett eller flera lager TBT-färg som under årens lopp blivit övermålade med självpolerande bottenfärg. Den självpolerande färgen ansåg Mellgard vara tillräcklig som spärr för att förhindra TBT-läckage. Eftersom det inte gick att bevisa rent tekniskt att självpolerande färg kapslar in TBT så vinner man inga rättsprocesser i det fallet. Låt oss leka med tanken att man vill använda en därtill avsedd spärrfärg för att kapsla in sin TBT-färg. Att måla spärrfärgen ovanpå den självpolerande färgen kommer inte att lyckas. Den fortsätter sönderfalla även under täckfärgen och alltsamman flagnar av innan en säsong har gått. (Har själv testat att måla på självpolerande färg med olika färgtyper och det lyckas inte) Man måste alltså slipa, blästra eller skrapa bort färglagren som sitter på TBT-färgen. Det blir en delikat process där det gäller att slipa precis tillräckligt djupt för att få bort lagren med självpolerande färg men inte under några omständigheter påverka TB-färgen. Lyckas man med ovanstående process, målar botten med spärrfärg och sedan godkänd bottenfärg på det finns fortfarande risken att man i något skede får en skada i färglagren. Tex. en lätt grundstötning resulterar lätt i att man seglar omkring med TBT-färgen blottlagd. Om man likväl måste slipa bort flera färglager för att spärrfärgen skall fästa kan man väl slipa ner TBT-färgen också? En blästring och deponi kostar lika mycket vilken väg man än väljer. Jag tycker helt enkelit inte att det är värt besväret att joxa med spärrfärg när man kan göra det enda rätta med samma arbetsinsats. Ännu mindre värt är det att använda skattemedel och samhällsresurser på att processa om det när TBT-färgen ändå har varit förbjuden i decennier. De flesta båtägare har förmodligen renslipat sina båtbottnar och bytt färgsystem också för decennier sedan.

Detta innebär att det i så fall borde finnas motorer hos Deutz med samma cylinderantal/borrning/slaglängd som VP D6/D4. Men, enligt Deutz finns det inga motorer med samma cylinderantal/borrning/slaglängd som VP D6/D4. Deutz motorprogram är helt offentligt via deras hemsida https://www.deutz.com/en/products/engine-finder/, varför vem som helst kan kika på det. Det är faktiskt så att Deutz inte har något som helst med Volvo Penta D6/D4 att göra. De är helt igenom VP-produkter, konstruerade av VP i Göteborg och Vara, motorblocken gjutna av Volvos gjuteri i Skövde, sammansättning av motorerna och slutkontroll av desamma av VP i Vara, utleverans från VP i Vara. Volvo Penta insåg mitten av 90-talet att de inom kort skulle behöva marinmotorer i ungefärlig fysisk storlek med "staketmotorn" fast med uteffekter överstigande 300 hk. Man var dock överens om att "staketmotorn" hade nått sitt maximum med den planerade 44:an, och att det därför behövdes ett helt nytt koncept för att förse marknaden med intressanta prestanda. Beslut togs därför att utveckla en ny motorfamilj, D6/D4. Utvecklingen av D6/D4 tog dock längre tid än planerat och i väntan på D6/D4 fick staket-44:an en vidareutveckling som blev staket-300. Volvo och Deutz kom 1998 överens om att samarbeta gällande dieselmotorer från 5 liters slagvolym upp till 8 liter. Volvo köpte i samband med detta 10% av aktierna i Deutz av Deutsche Bank. 2012 ökade Volvo sin andel i Deutz till 25%. 2017 sålde Volvo sin 25%-iga andel i Deutz. Volvos motor D5K har liknande cylinderantal/borrning/slaglängd som Deutz TCD5.2, medan Volvos motor D8K har liknande cylinderantal/borrning/slaglängd som Deutz TCD7.8L6. Dessa motorer, D5K och D8K, används inom hela Volvos produktion, LV, Buss, CE, Marin, samt Industri.

Låter superbra👍 Det får inte vara allt för skrymmande bara, men om man tänker sig typ 10-15 meter så borde det funka. Och tar man band istället för rep så får man ner storleken ytterligare. Något som typ Ankarolina med en fjäder funktion som rullar in automatiskt.

Tricket är tycker jag att inte ha för långa tampar. För bryggförtöjning har jag två tampar på 6 meter vardera, dom räcker på min båt lagom från båten och till bryggan och tillbaka för fastläggning utan att ge en massa trassel på fördäck. Dom funkar även bra när jag ligger längs med en brygga, då eventuellt kompletterat med en tredje tamp som spring. Jag har givetvis även långa tampar när det skall knytas i träd långt upp på land. Jag åker oftast solo så jag har inte tid att trassla med stora nystan av tamp vid bryggförtöjning.

Inte alls heldumt tycker jag. Förstår tankegången men skillnaden kanske är att en slang sitter fast i ena ändan (utkastaren) och den lösa ändan kan dras ut till önskad längd ur slangvindan utan att belastningen från den lösa ändan blir så stor. En förtöjningslina bör ju vara fäst ordentligt i en knap i båten och gå direkt till en infästning i land, utan en rulle som skulle utsättas för mycket stor belastning emellan och som kanske plötsligt börjar rulla upp linan. Välkommen till MG!