Ledartavla

Hur får du till det om du hamnar ofrivilligt i vattnet?

Jag var seglarledare eller bryggansvarig någon gång på 90-talet på ett sommarkollo på Väddö. Vi hade en snipa som ibland användes till "hajk". Man tog ett 30-tal ungar med deras ledare över till en ö på andra sidan farleden, lämnade dem där över natten med en utombordare och en radio. Normalt sett. Vi visste att det skulle bli väder till natten. Det kom lite snabbare än vad vi hade räknat med. Så jag beslöt att snipan skulle ligga kvar i stället för utombordaren (då skulle fler ha möjlighet att transporteras vid tillbud på ön och den stabilare båten tyckte jag skulle vara säkrare att användas av någon med mindre erfarenhet) och tog den ensam tillbaka till vår brygga. Väder... ja. Efter ett tag kändes det inte det minsta roligt att köra motorbåt. För att överhuvudtaget komma "framåt" fick jag balansera båten som säkert pekade väldigt många grader uppåt, såg bara en durk framför mig. Svettigt, läskigt. Hade nog en hel del tur för när jag närmade mig viken och land och vågor och vind avtog något, fick jag ännu svårare att manövrera. Vände mig om och såg att ett av de två fästena till utombordaren lossnat och den hängde på sniskan 45 grader, lyckades skriva fast den igen. Hade fästet lossnat tidigare hade det nog varit kört. I tidningen dagen efter fanns en lista med tillbud, vi var inte med på den .

Jag menar en ozongenerator, tror dock att dom går under benämningen luftrenare också. Vet det har varit lite spridda skurar kring dessa, på gott och ont. Viktigt att följda instruktionerna. Men, har funkat väldigt bra för mig. Har tidigare kört den i stugan också för att ta bort den "instängda lukten".

Vi har epoxibehandlat vår Comfort 32 nu i vår för att använda den utan bottenfärg framöver. Det mest positiva hittills är att farten ökat riktigt mycket. Vid 1500 rpm på motorn snittar vi nu 5,65 knop på GPS:en mot tidigare 4,95. 0,7 knop snabbare är inte fy skam. Tidigare år har vi våtslipat kvarvarande färg så att botten är jämn och sedan rollat på ett lager Hempel-färg utan att slipa efteråt. I år har vi gjort jobbet från grunden, se nedan, och avslutat med att rolla på två lager lamineringsepoxi. I båda fallen har botten upplevts som relativt slät och jämn, men tydligen är den mycket slätare och jämnare nu. Detta gjorde vi Vi lät blästra skrovet i oktober 2014 Förberedelser för blästring, 3 h. ”Städning” efter blästring, 3 h. Våren 2015 har vi lagt 50 timmar på Tvättning före spackling Spackling med epoxispackel Slipning. Inget finlir, använd 60-papper så går det fort. Reporna fylls ut av epoxin. Rollat två varv med LeFants vita epoxigrund för att få en vit botten. Vi ville ha en vit botten för att lätt se det som växer (förutom havstulpaner, men det får man ju varning om). Önskar man annan kulörer på botten kan man använda polyuretanfärg som sedan förseglas med de sista epoxiskikten. Minimal slipning av sådant som stack ut både bildligt och bokstavligt. Absolut inte hela skrovet. Rollning av första lagret epoxi. Vi använde NM Laminering 275A från Nils Malmgren som var lättarbetet. Potlife - tiden det tar innan färdigblandad epoxi inte längre funkar - är ca. 40 minuter och det gick snabbt att väga upp och blanda nya satser löpande. Vi blandade 200 g epoxi + 110 g härdare i varje sats blandade nytt med kvarvarande gammalt i roller och tråg. Avtvättning med vatten och slipsvamp. Inte för slipningens skull utan bara för att bli av med sådant som fälls ut på ytan när epoxin härdar. Rollning av andra lagret epoxi. Ytan är något "småbucklig, men om man efterstryker med någon form av lackstrykare blir yta helt slät. Det gjorde vi på köl och roder och borde ha gjort det på åtminstone främre delen av skrovet också. Det kostade Blästring 5000:- kr (Engångskostnad) Material 4000:- kr (Engångskostnad) Återstår kostnader för att tvätta botten 2015 och kommande säsonger 150:- kr/gång i klubbens båtbottentvätt. Efter sjösättning gjorde vi två tester, dels farttestet enligt ovan och dels ett "bromstest". Det tog 38 sekunder från sex knop till tre knop när "växeln" lades i friläge. Nu är det bara att testa ibland och se när man tycker det bromsar för mycket eller går för sakta. Jag återkommer med info om påväxt och tvättresultat framöver, om jag kommer ihåg det... Mackey

Ok en stege, den ser ut som en brevlåda eller ett bankfack.😀 Men om nu inte det framgått tydligt här, så måste du ombesörja att stegen kan fällas ut och ned av en person som ligger i vattnet.

En mera färsk berättelse. Möjligen har jag berättat detta tidigare. Förra sommaren hade vi sen semester och råkade delvis ut för en del oväder. Men vi befann oss då i norra Bohuslän och det var mer den södra och mellersta delen som fick ovädret. Ovädret hade döpts till "Hans". Vi hade tillbringat några dagar på Syd-Koster och flyttade oss litet söderut till den legendariska Usholmen, den med dubbla fyrtorn. Vi kom in i hamnen i lugn och ro, det kom även några andra båtar, men dom lämnade ganska snart, vi visste ju att vädret skulle bli sämre, men inte så dåligt som det blev. Till slut var det bara vi och en annan motorbåt kvar i den rätt så skyddade lagunen mellan öarna. Det är ankringsförbud, så det finns numera sådana där blåa smala höga bojar. Det började med ett regn som övergick i hagelskurar, sedan mer intensivt regn. Vinden tog i, den snurrade runt och jag såg att akterförtöjningen var spänd likt en fiolsträng, på med flytväst och ner i gummibåten för att ro ut ytterligare en akterförtöjning till en annan likadan boj. Tja, det är ju rätt så svårt att ro en gummibåt mot vinden, och samtidigt fästa en lina med bojhake i en ögla sisådär 175 cm över vattenytan, men på Det blev även ett ordentligt avhåll med gummidämpare mot den då rådande vindriktningen från midskeppsknapen in till en bergögla iland, senare även ett avhåll åt andra hållet. Så långt så väl. Men det skulle ta i mer och vindriktningen var svår att definiera, då olika flaggor i land och på båtarna i hamnen viftade åt olika håll, viftade förresten, dom stod rakt ut från flaggstängerna. Någon gång vid 21 tiden kom vinden rakt i sb.sidan från norr, då frestade det på förtöjningarna så hårt att jag var tvungen att starta motorn, slacka litet på förtamparna och backa för att avlasta akterförtöjningarna. Jag såg det inte då, men dagen därpå, att den ena bågen hade flyttat sig omkring en meter. Vid 22-tiden var vinden som "bortblåst" nästan bleke. Jag var uppe i mörkret på det hala berget med våran då nästan 14 åriga schäfertik. Både jag och hunden halkade på de regnvåta klipporna, hundens urinblåsa tömdes snabbt. Jag fick ett ordentligt blåmärke i rumpan. Dagen därpå gick vi söderut. mot Fjällbacka arkipelagen. Senare genom Sotekanal där vi såg att vattenytan var i överkant på avbärarvirket, då kan det ha varit minst +50 cm vattenstånd. Sedan några nätter i ett rätt så öde Smögen där vi halkade omkring på den långa Smögenbryggan som var hal som en curlingbana. Nu kändes det som om det var färdigt med den semesterturen, men vi avslutade traditionsenligt på Rörö.

Fick hem stegen idag, får se hur jag får till det ☺️

Kan vara bra att testa installationen enligt bruksanvisningen.....😎

Vad är felet med ordet tågstation som ett sätt att skilja den från t.ex. en busstation?

Jag har haft två av båtsystems kasettstegar, en på badbryggan i aktern och en på ett peke i i fören. Efter några avstamp mot stegen i vattnet bakom båten har den tryckt in röret ovanför det som stöder stegen och håller stegen lite utåt. Jag har på den senaste båten istället valt båtsystems stege som hakas fast med små fästen, den stegen är väldigt stadig, jag tar hellre obehaget att stuva undan stegen vid avgång från berget.

Jag fortsätter att tanka min båt med HVO100, jag hoppas på prissänkning så att fler tankar HVO100.

Visst finns det säkert veka kassettstegar - också. Men med 32mm som grövsta rördimension kan man nog inte beskylla t ex den första jag länkade till att vara "vek". Inte heller har jag upplevt den jag har monterad under peket som "vek", även om jag får erkänna att jag var lite fundersam när min bekant på 125kg klev på den för att ta sig upp på båten....

Jag tycker att kasettstegar är alldeles för veka. Jag köpte istället en stege man hakar i beslag på badbryggan eller peket. Det blir helt stumt när du har hakat fast stegen, det är så åtminstone jag vill ha det.

Liten uppföljning. Tog kapellet till kapellmakare för bedömning, och skicket är bra förutom att sömmar börja bli slitna. Dessa kommer att sys om hos dom. Kapellet är skickat till kapelltvätt och impregnering, bra att göra detta innan då detta sliter ytterligare på sömmarna. Summan av allt, ca 5000:- men då kommer kapellet vara i riktigt gott skick. passa på att fråga om vad det skulle kosta att tillverka nytt. tja, 20.000-25.000:- och då har jag ett litet kapell..

Nu har jag en gammal båt, så lukter finns det gott om Brukar köra en ozonbehandling varje vår och den gör jobbet.

Det är diagnostik uttaget sätt på skyddet igen Mvh Tutte

Ja riktigt tokroligt kan det bli då det numera ofta är en robot med AI, alternativ intelligens, som svarar: "Ett snöre är ett ca mått på en bit, tillexempel som tjog, dussin osv (dussin är ca 12 st) ett snöre är oftast mer än 5 cm men mindre än 1 meter!" Däremot får man bra svar på vad olika transportföretag har för taxa på lastbilar och kranbilar.

Septemberorkanen 1969. Det stormade under några dagar, jag tror att man på Vinga uppmätte orkanvindar den 22e just precis innan vindmätaren gick sönder. Jag var ju inte till sjöss direkt, men minns skadeverkningarna i Arendal på Hisingen. Flera av våra fruktträd hade blåst omkull, på tillfartsvägen lågt det tegelpannor. En skåpbil hade dessutom vält på Arendalsvägen. Skolan stängde och det där med inrymmning fanns inte med i tänket då, skolbarna skulle skjutsas hem. Likabra det eftersom taket på en av skolans baracker blåste av. Jag var med min far ner till hamnen för att se förödelsen, och detta var sannolikt någon eller några dagar efteråt då det bedarrat. Götaverken Arendalsvarvet hade ställt upp baracker för gästarbetare, jag minns inte så exakt men iallafall en av dom var utan tak. Vägen ner till småbåtshamnen, där numera Arken ligger var nästan oframkombar, välta träd över vägen, även delar av ett tak och delar av ett villastaket vet jag. I hamnen hade båtar på land vält på varandra ungefär som dominobrickor, minst två motorbåtar var uppspolade på land, men totalhaveri till följd. Familjens Vindö 28, som vi då haft i två år hade mirakulöst klarat sig bra den låg fortfarande kvar i sjön. jag vill minnas att alla båtarna på piren, A-bryggan och B-bryggan hade klarat sig bra. Sedan minns jag ju bilderna dagarna därpå i Göteborgs-Posten, vid skeppsbron låg det en liten passagerarbåt på land, medan en annan hade sjunkit till hälften då den hade skadats av en annan båt. Men mest minns jag bilderna från Kråksundsgap, och det för att dessa bilder har publicerats väldigt många gånger under årens lopp. Där var det en mindre kustfartyg, Donsöbåten Crudo, stod helt på land mellan kumlet och fyren. Nej jag mindes inte vad båten hette, men googlade... och då ser jag att det var 1973... ok, det blåste ju bra då också. och då är det ju inget riktigt egenupplevt minne, utan ett minne från en dagstidning. Vraket stod ju kvar länge och jag har en väldig suddig instamatic-bild hemma någonstans, däri ligger väl det personliga minnet, som då var fel i frågan om årtalet, lika suddigt minne som instamatic-bilden, så fick jag skrivit det själv innan någon annan gjorde det. Kråksundsgap, har jag passerat massvis med gånger, några få gånger i blåst och med rejäl våghöjd. En gång sommaren 1989 med en 21 fots Gullholmensnipa, och med en ettårig dotter ombord. Det var väl egentligen galenskap att ge sig ut den dagen. Det blåste kanske inte så mycket just då, men det var det vi här kallar för "gammal sjö" alltså kvarstående dyning efter en storm. I detta gap trycks vågarna ihop på höjden och på bredden då det grundar upp en hel del där och är smalt mellan bergen. Det var som en bergochdalbana, en Maxi 77 var framför oss, den försvann i vågdalarna, allt löst ombord hade ramlar ur sina skåp ock lådor. Men det var torrt ombord, dottern sov hela tiden i förpiken. Motorn, en MD3 gick hela tiden. Det var första säsongen som frun var ute i båt, och hon är med ännu... Omskakade gick vi in i Mollusunds hamn där vi blev idiotförklarade. På bred orustdialekt fick vi en skur av ovett från ortsbo som stog på kajen. Han menade ju på att det var galenskap att ge sig ut i ett snäckskal över "Krågesundsgab" dessutom med ett litet barn ombord, och han hade ju rätt. Så det har vi aldrig gjort någon mer gång.... iallafall inte med en liten snipa.

Liten följetong... Aurora del 1 Seglar på Vänern. Nu blir det 17:e säsongen. Ligger ute typ 70 - 80 nätter varje år. Denna gång skulle jag gå från Ekenäs till Säffle. Lovats typ 8 m/s från S - SV. Så planen var ett långt ben ut till typ Megrundet mitt i Dalbosjön, och sen ett till upp mot Säffle. Förväntade mig och hunden en lugn fin dagssegling. - Känner en som seglat typ 60 år på alla haven. Han lärde mig mycket. Bl a att ständigt hålla koll på horisonten, speciellt om det växer upp en mörk rand. Det kan förebåda hårt väder. Denna gång ute vid min brytpunkt, så anade jag just denna mörka rand. Seglandet gick fint... Riktigt njöt av kryssen. Bara mindre vågor. Slappade. Fulla segel. - Men vad var nu detta? Den mörka randen. Hade nu på kort tid växt betydligt! Snart nådde den ca 30 grader över horisonten, men ingen vindökning. Kollade SMHI... Samma som tidigare när jag startade seglatsen. Detta var lite oroande. Randens höjd ökade, liksom vinden. Nu slog jag och tog höjd på Säffle. Bestämde mig för att reva storseglet helt. Rullade in förseglet ordentligt. Kanske ute 2 meter. Plockade in allt löst. På med regnkläder och livlinor till både mig och hunden. Nu började vinden öka ordentligt. Vågorna började bli i mitt tycke riktigt höga. All elektronik funkade, även autopiloten. En kvart senare blev det skumpa av. Våghöjden var nu typ 3 meter. Vände mig om. Gummijollen som jag inte hann plocka upp var borta. Kollade med fyren i Åmål. Där inne i lä blåste det 24 m/s! Vad de blåste ute på sjön vet jag inte, men troligtvis betydligt mer. Nu orkade inte lilla autopiloten längre att hålla emot. Minskade i tid förseglets yta än mer... Ett förfärligt stampande och översköljande vatten. Avdriften ökade betydligt. Skulle aldrig gå att nå älvinloppet till Säffle. Däremot en ö i norr, med lugnare vatten på baksidan Höll högt upp och tog mig in i "lä" på östsidan. La mig rätt nära land för ankare... Några timmar senare mojnade det. Så, kolla den eventuella mörka randen uppe i vinden vid horisonten.

Från 2018 finns det krav på räddningsstegar för nytillverkade båtar. Det viktigaste är att stegen når minst 56 centimeter under vattenlinjen. På detta sätt underlättar det när man ska tas sig ombord. Samt stegen ska kunna hanteras av en ensam person i vattnet. Så se gärna till att uppfylla kraven för räddningsstege när du monterar badstegen.

Fungerar givetvis väldigt bra. Oftast lite FÖR bra i bräckt/saltvatten, kanske. Sedan finns det, visst, men är ovanligt, dyrt och sortimentet är begränsat. Längre tillbaka var det ett alternativ för oss i sötvatten då zink där tenderar att få en vit isolerande beläggning. Men det löser en anod i aluminiumlegering. Man måste nog också backa lite och ställa sig frågan varför anoden offras. Det krävs ju först att den är oädlare än materialet den skall skydda, och detta uppfyller nog alla nämnda material. Sedan har många "sötvattensåkare" oroat sig för att anoderna inte "går åt" som man tycker att de borde, och då har det dels skyllts på den vita beläggningen men även att man "måste" ha ännu oädlare legering (magnesium) för att det skall "fungera" i sötvatten. Båda är myter, och i stort sett felaktiga. Så länge anoden är oädlare, har bra kontakt och är hyfsat ren kommer den göra sitt jobb. Oavsett vattnets salthalt. Och den vita beläggningen isolerar inte så mycket som man kan tro, och om man borstar rent zinkanoden minst en gång per säsong så fungerar det bra för de flesta. Anledningen till att anoden inte går åt på samma sätt i sötvatten är ju att problemet där är enormt mycket mindre, eftersom ledningsförmågan i sötvatten är usel så strömmen förblir väldigt låg. Det finns alltså inte alls samma problem, och då går anoden helt enkelt inte åt. Att byta till magnesium och annat för att försöka få anoden att gå åt är ju därför att lösa ett problem som alltså egentligen inte finns. Minns när jag gjorde ett zinkanodtest åt PB för många år sedan. I sötvattentestet fick jag forcera med en felspänning (=elektrolytisk korrosion) som nog aldrig uppmätts på någon brygga för att överhuvudtaget få till någon offring alls. Och visst offrade sig då magnesium bäst (men zink mer än tillräckligt bra det också), men det var som sagt först efter extrem provokation eftersom ledningsförmågan är så dålig i sötvatten.

När det gäller materialet så är en zinkanod ren zink (>99%), medan aluanonder ofta är en legerering med aluminium som huvudbeståndsdel. Växelhus m.m. är ju oftast gjorda av aluminium, och att sätta en "ren" aluminiumanod på ett sådant skulle ju inte göra någon nytta.... Zinkanoder finns numera som helt "kadmiumfria" från vissa leverantörer, men kadmium är annars inget som medvetet legeras in utan är en "naturlig" förorening i zinken, en förorening som kan ligga på 0,05% eller så. Vi talar alltså om extremt små mängder, i synnerhet om man jämför med andra kadmiumläckage. Men så snart något har med miljöpåverkan att göra blir det snabbt till ett försäljningsargument, oavsett proportionerna. Det är ju som med elbilar - man såg, i alla fall i början, bara till en liten del av kedjan och gjorde vågen för dess miljövänlighet (en del politiker tror väl fortfarande elen till bilen är nästan gratis och skapas av sig självt). Fast om man tittar på helheten så är det inte alls lika bra. Vem minns inte floppen med Etanol, där politikerna beslutade om att alla mackar var tvungna att också ha etanol. Vilket tvingade många strategiskt viktiga glesbygdsmackar att lägga ner. Men utsläppen från bilkörning blev ju jättelåga med etanol ! Sedan fick man upp ögonen för att bränslet inte var så problemfritt som man trott, och inte minst att tillverkningen ofta var allt annat än miljövänlig. Samt att många gick över till att använda råvaran till etanoltillverkning istället för mat åt sin (ibland svältande) befolkning, då det gav mer pengar. Så idag är etanolförsäljningen extremt låg och nästan ingen talar om den som en "miljölösning" längre. Som sagt - en helhetssyn är aldrig fel, samt att sätta sakerna lite mer i sitt sammanhang.... Problemet med zink i sötvatten (och i vissa fall bräckvatten med mycket låg salthalt) är väl annars mest att det kan bildas en vit beläggning som på sikt isolerar anoden. Märker man inte av det problemet så ser jag själv ingen anledning att inte köra på zink rakt över. Jag kör även zink i sötvatten, men borstar av dem efter varje upptagning. De blir dock inte speciellt belagda. Och visst äts de inte upp på flera säsonger, men det beror inte främst på anoden utan på det faktum att sötvatten helt enkelt leder ström så urbota dåligt jämfört med saltvatten att all galvanisk (och även elektrolytisk) korrosion går enormt mycket långsammare. Har haft flera båtkollegor i hemmahamnen (Vättern) som är bekymrade över att deras anoder "inte går åt" på flera säsonger. Nej, men det beror ju på att "dricksvattnet" vi kör i knappt leder någon ström alls. Så sammanfattningsvis kan man nog säga att så länge det sitter en rimligt ren anod med bra elektrisk kontakt som är oädlare än metallen den skall skydda, så kommer den göra sitt jobb - när det behövs.

Jag kör Zink. Ändrar inte något som fungerar. // Mats W