Ledartavla

Jag har kopplat in batteriet och kört drygt ett dygn. Startbatteriet är helt bortkopplad från resten av systemet, bara till bogpropeller, ankarspel och inverter och motor förstås. LFP är kopplat till allt annat, tror jag. Det knepigare har varit att reda ut hela starkströmskopplet i båten. Det är många avvecklade prylar som sitter kvar och lösa sladdar. Det känns rätt bra att reda ut allt detta och avveckla det som inte behövs. Jag laddar just nu startbatteriet med motorn och LFP med solpaneler. Jag har möjlighet att koppla ihop bankerna manuellt men det har jag inte gjort. I går efter inkoppling så körde jag motorn ett tag och kollade så det inte fanns någon bortglömd kabel som kopplade ihop båda bankerna men det var ok. Laddatröm 14.2 på start och lite lägre på LFP. Spänningen från generatorn verkade ok att ladda LFP med men det testade jag inte. Efter att startbatteriet inte tog emot några större mängder ström stände jag av motorn, efter ett tag var spänningen på startbatteriet 13.2v, efter ett dygn i vila 12.95. Det verkar inte ligga något och smygdra el därifrån. LFP tog emot full solladdnning hela dagen. 15a under större delen av dagen till solen började närma sig horisonten. Bättre laddning än startbatteriet som brukar sakta in tidigare. Det är absolut högre spänning i lfp nu efter ett dygn än i startbatteriet. Jag har iofs i princip inga förbrukare. Max 2a med lite lyse, laddning av mobil och diverse konstanta småförbrukare. Drt ser ut som att jag lyckats separera systemen helt nu. Det känns bra. Inkopplingen är lite temporär då jag inte fått min dc-dc ännu men nu kan jag se hur batterierna beter sig separat. Det är massor med frågetecken i elinstallationern och jobbet framöver blir att reda ut allt och troligen ta bort minst tio kilo kopparkabel med diverse plintar och annat men det går framåt. Att ha 200ah tillgängligt nu känns ganska fett. Innan jag bytte batterierna kunde jag inte ens starta motorn innan solen lyst ett par timmar och jag låg för ankare. Man behöver ju eventuellt starta motorn om man börjar dragna. Sista gången motorn startades med de gamla batterierna så hade ankarkättingen gått av och båten båste iväg i 20 knops vind när jag inte var ombord. Det känns tryggare nu. Efter den resan lyckades aldrig batterierna starta motorn igen så jag har hur man än vänder på det lyckats få tillbaka lite funktion. När dc-dc kommer kan jag ladda LFP med generatorn också så det kommer nog bli riktigt bra. Tänkte köra en fulladdning i morgon genom att starta motorn och sedan koppla ihop bankerna. Generatorn verkar ju ge rätt spänning och LFP har gått en dag under solen så det är nog inte mycket mer som behövs så en halvtimme eller en hel för att toppa upp och se hur de beter sig kan vara bra. Jag har ställt om regulatorn för sompanelerna till lithium och även sänkt defaulvärdet för laddning till rätt spänning. Jag tror jag har gjort rätt hittills. 😁

Alt 3 aq 271 v8 bensin tror jag mest på. Forbina 8000 med ungefär samma vikt och AD31 känns undermotoriserad, V6 i en 717 kanske funkar men jag har kört en Flipper 666 med V6 och den känns rapp och fin men har bara halva vikten så en semesterlastad 717 kan nog kännas trött. Sen funkar väl alla motoralternativen men det är så tråkigt när det går trögt upp i planing och man får logga nära toppvarv för att ens göra 20 knop men 717C är kanske ganska lättdriven och förlåtande där. Fråga ägarna vad båten toppar med full last och fulla tankar.

Liten följetong... Aurora del 1 Seglar på Vänern. Nu blir det 17:e säsongen. Ligger ute typ 70 - 80 nätter varje år. Denna gång skulle jag gå från Ekenäs till Säffle. Lovats typ 8 m/s från S - SV. Så planen var ett långt ben ut till typ Megrundet mitt i Dalbosjön, och sen ett till upp mot Säffle. Förväntade mig och hunden en lugn fin dagssegling. - Känner en som seglat typ 60 år på alla haven. Han lärde mig mycket. Bl a att ständigt hålla koll på horisonten, speciellt om det växer upp en mörk rand. Det kan förebåda hårt väder. Denna gång ute vid min brytpunkt, så anade jag just denna mörka rand. Seglandet gick fint... Riktigt njöt av kryssen. Bara mindre vågor. Slappade. Fulla segel. - Men vad var nu detta? Den mörka randen. Hade nu på kort tid växt betydligt! Snart nådde den ca 30 grader över horisonten, men ingen vindökning. Kollade SMHI... Samma som tidigare när jag startade seglatsen. Detta var lite oroande. Randens höjd ökade, liksom vinden. Nu slog jag och tog höjd på Säffle. Bestämde mig för att reva storseglet helt. Rullade in förseglet ordentligt. Kanske ute 2 meter. Plockade in allt löst. På med regnkläder och livlinor till både mig och hunden. Nu började vinden öka ordentligt. Vågorna började bli i mitt tycke riktigt höga. All elektronik funkade, även autopiloten. En kvart senare blev det skumpa av. Våghöjden var nu typ 3 meter. Vände mig om. Gummijollen som jag inte hann plocka upp var borta. Kollade med fyren i Åmål. Där inne i lä blåste det 24 m/s! Vad de blåste ute på sjön vet jag inte, men troligtvis betydligt mer. Nu orkade inte lilla autopiloten längre att hålla emot. Minskade i tid förseglets yta än mer... Ett förfärligt stampande och översköljande vatten. Avdriften ökade betydligt. Skulle aldrig gå att nå älvinloppet till Säffle. Däremot en ö i norr, med lugnare vatten på baksidan Höll högt upp och tog mig in i "lä" på östsidan. La mig rätt nära land för ankare... Några timmar senare mojnade det. Så, kolla den eventuella mörka randen uppe i vinden vid horisonten.

Välkommen till MG. Visst kan man använda Google om man inte vill få tips från medlemmar i forumet men man kan ju också kolla datum på trådar innan man svarar eftersom frågan inte längre är relevant efter två år.😉 Men var inte ledsen för det, du är inte den förste och du är varmt välkommen med dina båtfrågor och diskussioner 🙂

Hur roligt är det då? Om alla googla sina frågor efter svar, vad ska vi på forumet göra när vi inte har några frågor att svara på?😀

Efter en hård vinter börjar nu tillslut våren närmar sig, med strålande sol och lugn vind hoppas vi. Tja, lite sjöbris till er seglare kan man nog unna 😁 Jag är dock intresserad av att få höra era värsta storm-minnen. En annan har väll kört nån distans i styv kuling ut till stugan, men har en känsla av att det är många här inne som besitter mer spännande historier än det

Långt ifrån alla skyltar på webben med sina priser, skulle nog påstå att det är väldigt få som skyltar öppet med sina priser här omkring iaf.

Det är diagnostik uttaget sätt på skyddet igen Mvh Tutte

Nybyggda båtar kan ha styrendoft som luktar lite speciellt. Om det är det som luktar så försvinner den doften med tiden.

Septemberorkanen 1969. Det stormade under några dagar, jag tror att man på Vinga uppmätte orkanvindar den 22e just precis innan vindmätaren gick sönder. Jag var ju inte till sjöss direkt, men minns skadeverkningarna i Arendal på Hisingen. Flera av våra fruktträd hade blåst omkull, på tillfartsvägen lågt det tegelpannor. En skåpbil hade dessutom vält på Arendalsvägen. Skolan stängde och det där med inrymmning fanns inte med i tänket då, skolbarna skulle skjutsas hem. Likabra det eftersom taket på en av skolans baracker blåste av. Jag var med min far ner till hamnen för att se förödelsen, och detta var sannolikt någon eller några dagar efteråt då det bedarrat. Götaverken Arendalsvarvet hade ställt upp baracker för gästarbetare, jag minns inte så exakt men iallafall en av dom var utan tak. Vägen ner till småbåtshamnen, där numera Arken ligger var nästan oframkombar, välta träd över vägen, även delar av ett tak och delar av ett villastaket vet jag. I hamnen hade båtar på land vält på varandra ungefär som dominobrickor, minst två motorbåtar var uppspolade på land, men totalhaveri till följd. Familjens Vindö 28, som vi då haft i två år hade mirakulöst klarat sig bra den låg fortfarande kvar i sjön. jag vill minnas att alla båtarna på piren, A-bryggan och B-bryggan hade klarat sig bra. Sedan minns jag ju bilderna dagarna därpå i Göteborgs-Posten, vid skeppsbron låg det en liten passagerarbåt på land, medan en annan hade sjunkit till hälften då den hade skadats av en annan båt. Men mest minns jag bilderna från Kråksundsgap, och det för att dessa bilder har publicerats väldigt många gånger under årens lopp. Där var det en mindre kustfartyg, Donsöbåten Crudo, stod helt på land mellan kumlet och fyren. Nej jag mindes inte vad båten hette, men googlade... och då ser jag att det var 1973... ok, det blåste ju bra då också. och då är det ju inget riktigt egenupplevt minne, utan ett minne från en dagstidning. Vraket stod ju kvar länge och jag har en väldig suddig instamatic-bild hemma någonstans, däri ligger väl det personliga minnet, som då var fel i frågan om årtalet, lika suddigt minne som instamatic-bilden, så fick jag skrivit det själv innan någon annan gjorde det. Kråksundsgap, har jag passerat massvis med gånger, några få gånger i blåst och med rejäl våghöjd. En gång sommaren 1989 med en 21 fots Gullholmensnipa, och med en ettårig dotter ombord. Det var väl egentligen galenskap att ge sig ut den dagen. Det blåste kanske inte så mycket just då, men det var det vi här kallar för "gammal sjö" alltså kvarstående dyning efter en storm. I detta gap trycks vågarna ihop på höjden och på bredden då det grundar upp en hel del där och är smalt mellan bergen. Det var som en bergochdalbana, en Maxi 77 var framför oss, den försvann i vågdalarna, allt löst ombord hade ramlar ur sina skåp ock lådor. Men det var torrt ombord, dottern sov hela tiden i förpiken. Motorn, en MD3 gick hela tiden. Det var första säsongen som frun var ute i båt, och hon är med ännu... Omskakade gick vi in i Mollusunds hamn där vi blev idiotförklarade. På bred orustdialekt fick vi en skur av ovett från ortsbo som stog på kajen. Han menade ju på att det var galenskap att ge sig ut i ett snäckskal över "Krågesundsgab" dessutom med ett litet barn ombord, och han hade ju rätt. Så det har vi aldrig gjort någon mer gång.... iallafall inte med en liten snipa.

Aurora del 4 Dessa tromber är luriga, ja rent av farliga! - Jag, sambon och hunden låg på utehamnen vid Åsundaöns sydspets. Kallas ofta Ravis. Badat bastu på kvällen o hade det fint. På morgonen gick vi iland, hunden behövde rastas och jag besökte dasset. - När jag fixade slutklämmen, så hördes ett fruktansvärt oljud. Ett otroligt trummande på plåttaket och sambon som skrek. Skrek tillbaka: Ställ dig intill väggen (på klubbstugan). Där tog hon skydd. Strax blev all otroligt lugnt! En tromb hade kommit från nordost, via Segersta. Rivit ned en del skog. Över Åsundakamalen och rakt över oss. Vi klarade oss alla tre, men stora tunga landgången till lång bryggan låg i vattnet! Löste det provisoriskt genom att surra fast en stege. Kontaktade båtklubben. Nån frågade hur jag gjort för att få landgången ned i vattnet... 🤪

Aurora del 3 Jag tog en tur med till Spiken efter att ha lämnat av svågern på Ekenäs. Fint där och i vattnen ikring. Några dagar senare drog jag norrut. Ta in en natt på Ekenäs innan färden hem norrut utefter näslandet. Riktigt fint väder. Snart uppe för att gå in mot Ekenäs från SO. Allt riktigt fint, med den bärgade jolle på släp. Puttade för motor, nu när jag gick mellan öarna. - Men vad var nu detta? Från NO kom ett större ljus grått område lite över vattnet. Säkert några hundra meter i diameter. Med minst samma fart som mig, rätt mot mig! Inte en chans att komma undan. - En stor tromb! Såg kärnan i tromben... Det verkligen drog upp vatten. På med livlinorna än en gång. Slängde ned allt löst inkl hatten med i båten. Så brakade det loss med vatten och allt. Herrejösses. Och så började det brumma o surra riktigt högt. Vände mig om... Där snurrade jollen runt typ 4 - 5 meter. Varv på varv. Helt plötsligt landade den upp och ned! Det blev slutet på den jollen. Durkar var borta och hela akterspegel had slitits loss från tuberna. Hängde kvar i botten som en större trasa. Strax var tromben borta. Puuuuust.

Aurora del 2 Lämnade Säffle några dagar senare. Skulle ned till Spiken. Drog söderut rakt ut på Dalbosjön. Hade spåret kvar på plottern från min vådliga färd. Gick till punkten där jag tidigare slog upp mot Säffle. La in den tidigare vindriktningen och den skar strax söder om Aspholmen, syd Ekenäs. När jag närmade mig öarna så kollade jag hela tiden med kikaren. Aaaah vad var det som blänkte där i fina solvädret? På Koskär Gummijollen var ju blå, men jag såg inget blått. Nu blänkte det igen mellan klipporna på den öde ön! När jag kom närmare så såg jag en helsvart yta. Ja visst i tusan, jag hade ju målat jollen svart undertill! Nu var det inte helt enkelt att ta sig in till ön. Hämtade upp en svåger på Ekenäs, som skulle ut i skärgården. Tillsammans fick vi tag på Jollen.

Första sommaren med vår första (gemensamma) båt, en Albin 25DL. Ett "fynd" som vi köpt med sönderfrusen motor m.m. och sedan renoverat upp. Jag är uppvuxen redan som barn med eka och fiske 4:00 i morgondimmans sken i en liten sjö i de Dalsländska skogarna och byggde innan jag fyllt 10 den första egna båten som rymde mig själv (den flöt i 10 min i alla fall). Samt fick senare i tonåren viss erfarenhet av andra båtar, bl a från segling på västkusten. Men sjön Vättern som vi nu hade båt i hade jag ingen egen erfarenhet av. Min fru var ingen båtmänniska , men hade blivit det mer och mer efter flera år av "bryggshopping". Idag skulle vi iväg på Göta Kanal-semester ! Visserligen var det regn när vi tankade på morgonen, men sjön låg lugn när vi började puttra norrut mot Karlsborg. För den som inte förstår avstånden har vi längre upp till Göta Kanals anslutning till Vättern - över öppen sjö - än vad Göteborgarna har till Jylland och Danmark.... I höjd med Visingsö började vågorna bli grisiga. Korta, branta och krabba. Dottern (då 4 mån) satt fastspänd i en bilbarnstol i sittbrunnen och såg inte så road ut längre. Ytterligare bara en liten bit norrut var medsjön inte att leka med, och jag rattade som besatt för att inte få sjön från sidan då vågorna var krabba och stora som vattenväggar. Den hemmarenoverade motorn stånkade ännu på, men vad skulle vi göra om den stannade ? Jag visste då inte hur mycket det blåste, men det är klart att det inte var några vågor när vi lade ut för att gå norröver, i den sydliga vinden. Men vågorna var så kraftiga att Albin 25:an gjorde 15 knop på nersidan (!). Senare förstod jag att det nog var rekord för den båtmodellen. Kändes som att försöka hantera världens största surfingbräda, som dock hade surfegenskaper som ett badkar.....😵 Vi var medlemmar i SSRS/Trossen, och jag kände flera av personerna på Sjöräddningsstationen på Visingsö. Det blev ett telefonsamtal när vi lämnat Visingsö norra bakom oss, och målet var nu inte längre Karlsborg utan bara lyckas ta oss till Hjo - "bara" ytterligare drygt 10 sjömil. Jajamännsan, inga problem. De hade två ungdomar/praktikanter på stationen också och min bekant tyckte det var ett ypperligt tillfälle att få med dem på en praktisk utryckning. Genom Trossen hade vi ju rätt till "assistans" så de tyckte det var befogat att lägga sig nära och snabbt kunna assistera om t ex motorn skulle lägga av. Motorn stånkade dock på, och Badkaret surfade vidare nerför vågorna i 12-15 knop och med tvärstopp uppför. Och vi kom nästan ända in till Hjo hamn innan SSRS kom ikapp oss, då även de hade överraskande besvärligt i den grova sjön. Väl framme i hamnen blev det en gemensam kaffe och fika innan de begav sig tillbaka. De två praktikanterna fikade dock inte, de hade blivit rejält sjösjuka på resan. Enligt SSRS blåste det 16-18m/s och vi förstod mycket tydligt att de väl inte tyckte det var den smartaste dagen att företa en resa som vår med vår båt - och över en sjö som Vättern. Dagen efter fortsatte vi mot Karlsborg och vår resa som planerat. Även om vind och vågor fortfarande var ansenliga (8-10m/s) så kändes det som en semestertur med gårdagens äventyr som jämförelse. Har foto jag tog på några mötande båtar, och jag har nog blivit "harigare" med åren. För även sjön som var denna "dagen efter" var - om jag bedömer den idag - såpass att vi nog idag skulle stannat kvar i hamn. Även med den enormt mycket större och stadigare båt vi har nu. Hur det gick med dottern ? Hon (och sedan även sonen) var ute med oss i båt i princip varje sommar sedan dess. Har själv sedan seglat sedan lågstadieåldern och är nu instruktör och tävlingsseglar.... Så här kan det se ut på Vättern, en novemberdag för ett par tre år sedan (färjan Ebba Brahe mellan Gränna och Visingsö). Det finns nog en anledning till att de har fyrpunktsbälten på bryggan.

Ström är något laddaren kan lämna om förbrukaren behöver det (sluter kretsen mer eller mindre mellan plus och mins), det är ingenting som "behöver" flyta. Jämför ditt batteri - bara för att det KAN lämna en massa ström så gör det ju inte det - om inte förbrukaren slukar i sig den. Eller tänk en trädgårdsslang med sprutmunstycke: Det flyter ingen ström (=vattenflöde) förrän du öppnar munstycket. Men spänning (=vattentryck) finns det hela tiden.

Nej, varken paneler eller solcellsregulatorn kan ta skada av att strömmen bryts. Jag misstänker att du har solcellerna anslutna till ett blybatteri idag, även då blir batteriet fulladdat utan att solceller/laddare skadas. Med generatorn på motorn är det annorlunda. Dess regulator har dioder som kan brännas sönder om "förbrukaranslutningen" stängs av tvärt. Om förbrukningen stängs av mindre tvärt så hinner regulatorn minska laddningen och då är det inga problem (vilket sker med blybatterier när batteriet blir fulladdat och laddningsströmmen minskar). Om LFP-BMS stänger av tvärt så är det bra att ha ett blybatteri anslutet som tar strömstöten från generatorn när/om BMS tvärstänger. Detta kan ordnas genom att LFP laddas med DC/DC via blybatteriet eller att de båda batterierna är anslutna via ett skiljerelä. Detta blev lite otydligt.... Tolkar jag dig korrekt att motor/generator endast laddar startbatteriet och att LFP kan få laddning både från DC/DC-laddare när motorn går samt konstant laddning från solceller/MPPT-regulator. Detta är ett sätt som laddningen kan anordnas på. Det finns LFP-batterier som kan laddas även vid minusgrader men de flesta ska endast laddas vid plusgrader. Urladdning vid minusgrader klarar alla LFP inom vissa temperaturområden som framgår av batteriets specifikation. Jag har valt "lösa celler" av fabrikat Winston/Thundersky, dessa celler kan enligt specen laddas/urladdas mellan -45grader - - +85 grader men det är lite ovanligt med det temperatuspannet (de är dopade med yttrium som ger denna effekt). Nu kommer jag inte att ha någon nytta av detta temperaturspann för mina celler kommer att stå i vila hela vintern. Med LFP som inte klarar laddning vid minusgrader så är det vanskligt att hålla batteriet varmt med batterieffekten vid långtidsliggande, om du endast har solcellsladdning. Som du misstänker så kommer solcellsladdningen inte att hinna ersätta förbrukningen från batterivärmaren vid längre kallperioder med svag sol. Det är inga problem att förvara LFP vid minusgrader men om du har förbrukare som tömmer batteriet så kommer du så klart till en punkt där batteriet är tomt och inte kan återladdas p.g.a. kylan. Jag misstänker att batteriet inte kommer att skadas av att vara anslutet till solcellsladdaren vid minusgrader. BMS ska ha en temperaturfunktion som bryter laddningen vid minusgrader. (För att veta så måste man läsa specen för aktuell BMS.) Men det gäller självklart att temperatursensorn finns i anslutning till LFP-cellen som ska motta laddningen... När du kör med båten så torde det fungera att slå på batterivärme vid minusgrader så att batteriet kan laddas av strömmen från generatorn under färden. (Beror så klart på hur länge du kör med motorn så batteriet hinner bli varmt och ta emot laddning innan du är framme.) I elbilar så finns det förvärmning av batteriet men det är främst för att kunna ladda snabbare som batteriförvärmningen sker. I en båt som laddar batteriet från motor/generator är laddeffekten inte så hög att batteriet behöver förvärmas för att korta ner laddningstiden.

Har en 310 från 2000. Håller helt med om att solen är största boven. Har man slarvat med gardinerna blir det fort fult Lackade om nästan allt trä i salongen i vår båt förra vintern, även om det trots allt var i helt ok skick. En sak som händer förr eller senare är läckande tätningar runt takluckorna, åtgärdar men inte det skadar det fort träet också såklart.

Restprojekt från förra året.... Snygga till sofforna Förra vintern plastade jag nya soffor men de var inte färdiga när det var dags för sjösättning. Jag tog därför beslutet att de fick duga för säsongen och monterade i dem men nu är det dags att snygga till dem. Den första soffan ska även agera stuvutrymme för två gasolflaskor så jag började med insidan. Plastade in en ny botten med utsågade hål för de två flaskorna. Därefter slipades glasfibern inne i hela soffan innan jag spacklade alltihop med glasfiberspackel. När spacklet var slipat och jag hade en yta som jag var nöjd med så rollade jag på två tjocka lager med gelcoat, det andra lagret med lite vax (topcoat). Nu var det dags för utsidan. På det stora hela såg soffan "okay" ut men inte mer än så. Jag hade säkert kunna gå igenom de olika defekterna och snyggat till den för ett acceptabelt resultat men så blev det inte.... Även utsidan spacklades så att alla defekter försvann. Därefter rollade jag även här på två lager gelcoat/topcoat. Anledningarna till detta var flera. Först och främst var den gamla ytan inte snygg nog. Jag hade dessutom fullständigt misslyckats med färgmatchning och den "dovervita" gelcoat jag använt såg mest smutsgrå ut. Om jag nu ändå inte klarar av att färgmatcha så kan jag väl köra en snyggare vit. Valet föll därför på biltemas "vit" gelcoat. När gelcoaten härdat var det dags för slipning. Först torrslipade jag med maskin och 120 papper innan det var dags för våtslippning. Detta gjordes för hand med slipkloss och 240/400/800/1200/2000 papper innan jag polerade två gånger för att avsluta med ett lager vax. Ytan blev otroligt mycket bättre även om jag även denna gång fick några mindre defekter och genomslipningar, men dessa kan jag leva med I hålen för gasolflaskorna lade jag i 3mm gummiduk för att minska skrammel innan jag borrade ett hål i botten för dränering i händelse av läckage. Till detta hål anslöt jag en 6mm slang som ska ledas till en skrovgenomföring. Slutligen bytte jag ut den LED stripe från Biltema till en med ett varmare ljus och mindre dioder för att slippa få den mindre snygga "prickiga" belysning som den gamla gav. Det som återstår nu är någon form av anordning som fixera gasolflaskorna nedåt

Vad har du för motor och generator, inom eller utombordare? Gamla utombordare kan ju ge ”tändknatter” i stereon.

Om jag tolkat bottenfärgsreglerna för ostkusten (insjöreglerna är nog hårdare) korrekt så: Icke godkända kopparbottenfärger skiljer sig avsevärt från tennbottenfärger (TBT) avseende hantering. Det går att mäta halten koppar respektive TBT som finns i färglagerna på en båt. Om det detekteras TBT så ska all färg bort. Kommunernas miljöförvaltningar godkänner inte de färger som finns för att försegla TBT så den inte ska läcka ut. För koppar har jag inte läst motsvarande resonemang. Då torde det vara tillåtet att yttersta färglagret är av tillåtet fabrikat. (I insjöar som Mälaren m.fl. är det kanske krav på hel sanering). TBT har visat sig ge genförändringar hos musslor. Koppar har påvisat ökad dödlighet hos vattenlevande organismer men inte lika allvarligt så det ger genförändringar. Därför är TBT totalförbjudet och koppar tillåtet med lägre halt. Med nuvarande regler så kan du nog behålla färgen. Om det kommer propåer om "endast ostkustfärg" så torde det vara tillräckligt med ommålning. Sen vill miljöförvaltningarna ha bort all bottenfärg men det finns ingen lag om det för närvarande.

"Endast för yrkesmässig användning" är såvitt jag förstått det en restriktion för vem som får måla på färgen, inte vem som får använda en båt med den färgen på skrovet. Västkustfärger har i allmänhet samma verksamma substans som ostkustfärger (koppartiocyanat eller koppar(I)-oxid), fast i högre koncentration. Om ni låter bli att måla en säsong så lakas nog kopparen ur såpass att färgen nog blir omöjlig att skilja från en ostkustfärg.

Trådskaparen @Lewdis skapade denna tråden 27 februari 2022, det kan ha hänt mycket sedan dess. Snörena då som nu kan variera i längd, men dom är nog inte mer elastiska då, och inte nu heller. 2015 var det snöret ungefär 20.000kr långt. Det var då ett välkänt båttransportföretag som lyfte en ca 4,5 ton tung motorbåt på 9,5 x 3,0m i Karlslunds marina på ostkanten och ett antal timmar senare sjösatte samma båt i Fiskebäcks industrihamn här på andra sidan av landet. Det var väldigt praktiskt, beställaren behövde bara i stort sett närvara vid upptagningen och sjösättningen, samt då betala. En tågbiljett ToR Blöteborg-El Stockholma ingick inte i priset. Det är inte alltid som längden på snören, linor, rep och speciellt tågvirke bestämmer dess pris. Det brukar vara kvaliteten, tillgången och efterfrågan. Sedan har ju inte direkt saker och ting blivit billigare sedan 2015.

Japp, jag tog dem samtidigt. Blev förvånad över att plyfan absorberade så mycket epoxi (första gången jag epoxibehandlat plyfa), trots att jag mättnadsströk den flera gånger så hade jag kunnat stryka på ett par lager ytterligare om jag velat ha en blank epoxispegel.

Polerat och klart.