Ledartavla

Alltså, det är väl jätteenkelt att begripa varför Transportstyrelsen inte vill rekommendera spärrfärg för fritidsbåtar. Även om färgen funkar så håller den ju inte i evighet, och fritidsbåtar har ju inte direkt några krav på dokumentation kring vad man har för bottenfärger. Målar man med spärrfärg så skjuter man bara saneringsproblemet på framtiden och när båten bytt händer ett par gånger så får man nog räkna med att den där spärrfärgen är bortglömd och inte underhålls. Det är ju många båtägare som inte vetat om att de haft TBT-färg på skrovet, till exempel. Inom kommersiell sjöfart har man processer för att hantera sånt här men det går inte riktigt att kräva av fritidsbåtägare. Märk dock väl att Transportstyrelsens råd om spärrfärger är en rekommendation, inte ett lagkrav. När Mellgard ursprungligen gick till storms mot Transportstyrelsen så försökte han ju hävda att hans många lager av vanlig bottenfärg skulle fungera som spärrfärg i lagens mening. Det vilade då på honom att visa (i juridiskt hänseende) att det faktiskt var så, men myndigheten menade att det inte räckte med eget tyckande i frågan och därav kom föreläggandet om sanering. Om man köper en för ändamålet avsedd spärrfärg där tillverkaren utlovar att den ska ha just den spärrfunktionen så tror jag inte att det skulle finnas så stora möjligheter för Transportstyrelsen att underkänna en sådan lösning. Däremot förstår jag som sagt att myndigheten helst vill avråda från det.

Om BMS är inställd för en maxström 100A så bryter den utgående ström och induktionshällen stänger ner. LFP-celler och dropinbatterier är specade för en maximal strömstyrka. Om strömstyrkan överskrids "med måtta" och under kortare tid så blir det nog en skada i LFP-cellen som förkortar dess livslängd. Den totalhavererar sannolikt inte för smärre o kortare överskridanden av specen. (Å nu förutsätter jag att BMS inte finns eller är inställd på högre strömstyrka. Finns en fungerande o korrekt inställd BMS så ska strömstyrkan inte kunna överskridas.) Sen handlar det inte bara om batteriets celler. Inne i ett dropinbatteri finns det förbindning mellan cellerna och ut till polskorna. Om dessa är klena så begränsar även de hur länge och med vilken strömstyrka batteriet kan belastas. Sen är nästa steg kabeldimensioner i båten. Även dessa måste vara dimensionerade för strömstyrkan. Tiden har en viss faktor, långvarig hög belastning ger värme som vid långvarig belastning kan "bränna isoleringen" och förorsaka brand. LFP o hög belastning måste användas med måtta och försiktighet. Hur mycket batteriet laddas ur och hur ofta o mycket det behöver laddas är inte bara beroende av strömstyrkan. Det är strömstyrkan(A) gånger tiden(h) som ger förbrukad effekt(Ah eller Wh om även spänningen blandas in i beräkningen).

En mycket viktig anledning.

Tack för svaren! Som seglare i Sverige på somrarna får jag nog lägga tanken på induktionshäll på hyllan. Istället får jag fortsätta att vara glad seglare och fylla gasolflaskan lite då och då. Man blir faktiskt förvånad hur pass länge gasolen räcker. Men med motorbåt som körs några timmar per dag kan nog en induktionshäll vara ett alternativ då batterierna laddas upp dagligen. Det klart det även krävs tjocka 12 volt kablar för att det ska fungera med höga strömförbrukare via en inverter.

En liten räkneoperation... Ett kg gasol innehåller 12,8 kWh Jag förbrukar ca 0,1 kg/dag dvs. 1,280 kWh Mina 250Ah LFP-celler innehåller drygt 3 kWh energi. Om jag skulle fixa all matlagning via LFP - inverter - induktionshäll så skulle jag tömma batterierna på nästan hälften av energinnehållet. För "långkok" blir det nog inte optimalt att byta gasol mot induktionshäll. Att köra en vattenkokare (effektivt utnyttjande av energin) eller en snabb stekning (kort tid för induktionshällen som faktiskt är rätt bra att hushålla med energin) kan nog vara praktiskt men kostar så klart en del extra i investering av en robust elförsörjning. Å sen ska det även återladdas...

Hej, Jag håller med om att det förmodligen inte är värt besväret då det kommer ta tid att "ladda tillbaks" den ström som spisen förbrukar. Dock bör inte kabeldragningen bli särskilt dyr då man väl oftast sätter invertern i närheten av batteribanken och för att köra 230V från inverter till spis kostar inte många kronor. /Christian

I det stora hela, Ja. Det är ett vanligt att man regelbundet blästrat i den kommersiella sjöfarten. Färg väger, flera lager bromsar och då stora delar av den kommersiell storsjöfarten kör nästan 24/7/365 så är det mycket pengar att förlora på gamla onödiga färglager, en blästring besparar sig relativt snabbt.

Om man är ute efter att rädda klimatet, miljön osv så tror jag att de flesta förstår att lösningen på det problemet inte är att tillverka en ny bil. Oavsett vad som driver bilen framåt så ger tillverkningen en dålig belastning på klimat/miljö. Själv har jag just köpt en begagnad elbil, ekonomin är väl ungefär som att köpa en nyare bil med ICE. Men för mig är elbilen något nytt, och sånt är ju alltid kul. Man får väl se om några år ifall det var bättre eller sämre än en traditionell bil. Så här långt är jag nöjd, den funkar utmärkt för mina behov och går tyst och fint när man kör i stan. På landsväg/motorväg är skillnaden inte så stor mot en vanlig bil tycker jag.

Kan det vara samma - ganska udda - lösning på din Nimbus 26 som nämns om i denna tråd ? Att yttre lagret/stävlagret också är tätningen: https://www.maringuiden.se/forum/topic/82358-läcka-vid-stävlager/ Skulle i så fall förklara varför du inte har någon lucka och heller (troligen) inget att inspektera mellan backslagsflänsen och yttre lagret.

Så sent som i mitten av 00-talet, när jag senast skaffade pass, var ett eget, medhavt passfoto ok. Jag tog det i en lokal fotobutik där jag fick en karta med bilder i rätt storlek. De enda kraven jag minns var att ena örat skulle synas och att man skulle ha huvudet vridet lite åt sidan. Sen var det vissa mått mellan ögon och huvudets höjd som skulle vara uppfyllda, men det var ju mer tekniska saker som inte påverkade hur man såg ut. Jag hade visat om jag bara visste var det gamla passet ligger. Det kan ha slängts i samband med nån rensning.

Jag menar inte att jag tycker det känns meningslöst men jag tror att många i vårt land inte bryr sig så jättemycket. Man får sin tjänste-elbil och dövar sitt (och företagets) samvete och kör sedan runt precis som tidigare, man flyger på sina semesterresor och bilar upp till fjällen. Samtidigt som våra styrande struntar i att underhålla t.ex järnvägarna och istället prioriterar godstransporter på vägar med långtradare som svårligen kan framföras med eldrift. För att återknyta till elbilar tycker jag att vi behöver köra mindre med bilar, oavsett om dom är drivna av el eller gamla fossilrester.

Om det inte är OK att ifrågasätta och diskutera forskningsresultat så tror jag att vi är ute på en farlig väg. Även om forskare är specialister och disputerade inom sitt område så utgår de från någon grundtes och gör antaganden som deras slutsatser kommer att baseras på. Om antagandena inte är verklighetsförankrade så måste de tåla att diskuteras. Den aktuella forskningsrapporten verkar ha gett som resultat att myndigheter är beredda att utfärda viten med hänvisning till slutsatserna i rapporten. Jag har varken disputerat eller studerat kemi på högre nivå. Jag hänger inte heller med i alla de redovisningar som beskrivs i rapporten (jo, jag tvingade mig till att ögna igenom den igen). Men jag tillåter mig att ifrågasätta om testmetoden som jämförelse med båtbottentvätt är korrekt. De skriver "Valet av fem kilo och tre minuters borsttid baserades därför på det tryck en person med rimlig ansträngning kan åstadkomma manuellt.". Är detta en relevant testmetod för att simulera en båtbottentvätt? Utan att ha gjort praktiska tester med slitaget från en båtbottentvätt så finns det nog ingen som kan svara på det. Jag anser i alla fall att den i rapporten beskrivna modellen för båtbottentvätten (se bild från rapporten längre ner) har rätt stora olikheter mot den du visar i ditt svar. Sen är ett par av slutsatserna i rapporten: "Spärrfärger kan fungera om ytan INTE borstas" och "Borstning av yta som är målad med spärrfärg ökar läckaget och spärrfärg kan därför inte rekommenderas som förseglingsmetod för skrov som man vill borsttvätta". Men rapporten har gett som resultat att all användning av spärrfärger förkastas av svenska myndigheter. Jag tillåter mig att ifrågasätta om detta är korrekt och rättssäker myndighetsutövning.

Du kan ju inte rycka saker ur sitt sammanhang, även om jag mycket väl vet att du bygger väldigt mycket av din argumentation på det. Det kompletta citatet är: "Fritidsbåtar omfattas inte av någon skyldighet att ha certifikat eller försäkran som visar att man uppfyller AFS-förordningens krav. Därför kan tillsynen över fritidsbåtarna i stället inbegripa fysisk inspektion av båten, då vi testar om TBT förekommer på skrovet." (Fetstilat är bara för att förtydliga vad du citerade). Därmed finns förklaringen både till kontrollen av skeppsdokument istället för testning - där sådana är relevanta - och att tillsynen av övriga båtar såsom fritidsbåtar kan inbegripa fysisk inspektion av båten inklusive test. Men det har du ju redan själv svarat på i samma inlägg. Se citatet först i mitt inlägg där du själv skriver "som helt klart omfattas av AFS-förordningen". Dessutom är det ju väldigt tydligt att det är så i Transportstyrelsens text, om man bara låter bli att klippa ut hej vilt i texterna och ta dem ur sitt sammanhang. -------------- Vet inte vart du vill komma med dina ideliga startande av trådar om TBT och spridda och osammanhängande utkast till höger och vänster, nästan alltid baserat på tillrättalagda, isärklippta och/eller irrelevanta citat och slutsatser. För en som mest är på åskådarplats upplevs det mest bara som barnsligt trams. När man dessutom inser att den som ligger bakom är en av de mest seniora av våra seniorer här på forumet, kan man verkligen börja undra om det möjligen är sysslolösheten på äldre da'r som tagit sig märkliga uttryck.....🙄

Fast, det var ju precis vad jag försöker säga. Ifrågasätta och gör andra prover, bra! Avfärda utan att ha annat komma med, inte bra. Att ifrågasätta ditt ifrågasättande är också bra. I det här fallet så handlar det om en båtbottentvätt, vilket - som jag skrev - är rätt hårdhänt borstning med styva borstar på en botten, dvs rätt nära simutaltionen. En självpolerande färg tvättas enkelt bort, så hårdhänt är den. Hur påverkar det en spärrfärg över tiden? Det finns alltid möjligheter för t ex en spärrfärgstillverkare att ta kontakt med en högskola och göra mer relevanta tester, det välkomnar nog alla.