Ledartavla

Idag på Båtmässan i Göteborg hade vi storbesök ivår monter av medlemen "Gedda". Han har varit medlem på maringuiden sedan 2004-02-06 nästan på dagen 20-år sedan. Ett stort tack från oss bakom spakarna för alla goda råd du bidragit med genom åren. Passa på att kom in till Båtmässan och snacka båt. Vi finns i monter F02:42

Jag har heller "inga helt bestämda åsikter om vad som kan vara orsaken till varför batterierna är trasiga". Det överlåter jag till dem som vet vad. Vilka och vilket ganska omgående visar sig. Däremot har jag på två lika båtar, med lika drivlinor, med lika utrustning och som används på nästan osannolikt lika sätt, lyckats mäta att det var skillnad på "trasigheten" på batteribanken som var parallellkopplad jämfört med den som var diagonalkopplad. Och det duger för mig, och kanske även några andra, som tecken på att diagonalkoppling inte är sämre än parallellkoppling. Att den aktuella statusen på de aktuella blybatterierna uppvisas efter åtta års nyttjande är nog inte något som föranleder någon djupare undersökning. Jag har dock full förståelse för att Du grubblat vidare eftersom Du "fördärvat två batteribankar på fem år". Till och med jag skulle ha lagt pannan i veck om jag varit i den situationen, alldeles oaktat parallell eller diagonal inkoppling. Visst kan det vara "fel" på en motors generator, och visst kan det vara "fel" på en båts landströmsladdare. Det är ju faktiskt så att varje produkt vi monterar i våra båtar innebär felkällor. "Keep it simple". Tipset att montera batteritankmätare kan nog ses mer generellt, eftersom det knappast är intressant för de aktuella båtägarna i det aktuella fallet. Nej, "bara" åtta års livslängd på traditionella blybatterier är nog inget att att gråta floder över, även om jag har ännu äldre blybatterier i en av familjens båtar, och att blybatterierna efter dessa åtta år uppvisar olika grad av trasighet är nog inte heller något att skriva till Kungs om. Jag blir inte förvånad om det blir tre nya blybatterier i "tvillingarna Ströms" respektive båtar innan sjösättning. Kanske får jag nöjet att hjälpa dessa gentlemän med batterimontaget och därefter avnjuta en god och trivsam fikapaus med dem. Jag kommer inte att protestera.

Är batterier som tjänat i drygt åtta år att klassa som sönderladdat? Den batteribank som var parallellkopplad var ännu något mer trasig än den som var diagonalkopplad. Men jag tror inte att någon av dessa varianter av sammankoppling spelar någon avgörande roll i detta fall för batteriernas livslängd. Om cirka åtta år kommer batterierna säkerligen att vara trasiga igen. Jag kommer ihåg en händelse från i somras när jag mötte båda gamla paren i hamnen. De skulle då ut till sin favoritvik över helgen. Den äldre av bröderna utbrast: "Det är osannolikt trivsamt detta sjöliv. Det spritter i lemmarna när man kommer i närheten av båten!" Hans fru tittade på honom och då sa han lugnt: "Oroa Dig inte."

Jag har försökt att följa den här tråden och inga helt bestämde åsikter om vad som kan vara orsaken till varför batterierna är trasiga. Men baserat mina erfarenhet av att fördärva två batteribankar på fem år, bör man nog fokusera på hur batteriladdare och generator uppför sig under drift. Jag lyckades upptäcka att mitt system slutade inte ladda fastän batterierna var fulla. Min laddare låg och tryckte i 0.5 A i flera timmar. Med den låga strömmen så tror jag inte att parallelt eller diagonalt har någon betydelse. Spänningsfallet är för lågt över de korta inkopplingskablarna. För övrigt mätte jag en 20cm lång, 50mm2 jumperkabel till 0.3 mohm med min nya mohm-meter. Mitt tips är att installera en batteritankmätare/bms, helst Victron, som kan logga spänning och ström under längre tid. Då kan man se om batterierna över eller underladdas. Tyvärr kommer det att krävas inköp av nya batterier.

Våren 2016 blev jag kontaktad av två äldre klubbkompisar som funderade på om jag kunde hjälpa dem att uppgradera batterikapaciteten i förbrukningsbanken i deras båtar. Dessa gubbar är oskiljaktiga bröder och har därmed i identiska båtar med i princip identisk utrustning, det den ena hittar på ska även den andra ha. Dessa gentlemän använder sina båtar relativ ofta, sin ålder till trots. Nåväl, det monterades 3 st Tudor 80 Ah Marine & Leisure i båda båtarna, så även en redig landströmsladdare från Mobitronic. Så skulle det vara enligt gubbarna, och så fick det bli. Handlaren som de köpte batterierna av hade sett till att alla 6 batterierna hade samma batchnummer. Förtent gummikabel av grov kaliber, nya polskor och kopplingsplintar monterades också. Den ene gentlemannens son hade den bestämda uppfattningen att plus skulle tas från batteri 1, medan minus skulle tas från batteri 3 och hans pappa ville att vi skulle göra som sonen sade. Den andre av gentlemännen tyckte det var bättre att samma batteri fick bidra med såväl plus- som minuspol. Landströmsladdaren anslöts också mot kopplingsplinten. För två veckor sedan återkom dessa gubbar, jo man kan kalla dem gubbar för den ene har hunnit bli 83 år och den andre 78. Nu funderade de på att montera solceller innan sjösättning, för det var nog så att batterierna upplevdes som lite trötta. Jag tyckte att vi kunde göra ett belastningsprov på batterierna så att de fick koll på batteriernas status innan några beslut skulle fattas. Batterierna sattes på laddning och fick så vara under nio dygn, därefter fick de vila helt bortkopplade från såväl laddare som elsystem i ett dygn. Batterierna hade efter detta dygn en vilospänning mellan 12,6V och 12,7V. Vad visade då belastningsprovet? Jo, båt 1 (den med plus från batteri 1 och minus från batteri 3) batteri 1,2 och 3 kapacitet 18%, 19% och 17%. Båt 2 (den med såväl plus som minus från batteri 1) batteri 1,2 och 3 kapacitet 4%, 13% och 22%. Det finns säkert en massa om och men, men detta faktum är smått intressant ändå (anser jag som inte har doktorsexamen på batterier heller...)

Varför är det så blött? Den ser ju ut som att den redan är frikopplad (klämman med fjädern).

Ja, det är helt riktigt batteriet som bestämmer laddströmmen. Men en luring är att det kan vara fulladdat i alla fall och trots att det slukar i sig lite ström - om den pålagda spänningen från laddaren är för hög. Då går tillförd energi åt till att spjälka ut väte (=batteriet gasar) och annat i kemin, som på sikt kan förkorta batteriets livslängd. Att sedan spänningen kan vara enligt laddarens specifikation, dvs att det inte är något "fel" på den ur den aspekten, är en annan sak. För laddtillverkarna vill ju att det skall gå så fort som möjligt och lägger sig gärna med spänningen på pottkanten. För vem vill ha en långsam batteriladdare ? Inte ens jag, om jag skall ladda mitt bilbatteri i garaget t ex. (Detta som svar på att laddaren ur säljföretagets perspektiv kanske bedöms som alldeles ok och frisk vid en test, för den är ju enligt spec). I praktiken tar det inte så mycket längre tid att få fulladdat om man låter spänningen vara lite lägre än denna pottkant. Och fulladdat blir det ändå. Men batterilivslängden kanske dubblas. Så beroende på hur man använder laddaren (om man ofta ligger med landströmmen inkopplad lite längre t ex) kan det vara en stor fördel att sänka toppspänningen lite och inte låta laddaren vara alltför "smart".

Det försöker säga det är omöjligt att resonera fram orsaken till problem utan att utföra några mätningar. Jag stod inför exakt samma situation för tre år sedan när jag hade bränt min första batteribank. Jag resonerade och diskutera med olika experter och i synnerhet Cteks support. Jag gjorde några förändringar i mitt system och köpte nya batterier. Efter två år var dessa också trasig. Skillnaden den här gången var att jag hade mätningar som pekade åt ett visst håll. Det finns ju en risk att du hjälper dina vänner med en diagonalkoppling och köper nya batterier och sedan sitter de med trasiga batterier igen.

Dags för återkoppling... eller återklämning, kanske Angående de andra slangarna, jag trodde jag skrev det inledningsvis att det tog en stund att hitta rätt grejj att lägga under slangarna för att se var det läcker. Det är på den högra utgången färskvatten, dvs den med blå slang åt vänster. Och på den vänstra utgången påsaltvatten (den som har en röd slang in). Det fungerar med två åt var sitt håll fästa slangklämmor hepp! Har redan gett en pokal till det inlägget. Det andra tipset jag inte skulle klarat mig utan var det att doppa slangen i hett vatten innan man trycker på den. Det underlättade något enormt. Saltläckan är mindre än färskläckan, så nu är det snart 100%. Tack än en gångalliphopa! /D

Helt rätt. Men just i det här fallet finns inga motsättningar. Varken Sverige eller AFS-förordningen har undantag för TBT avseende fritidsbåtar eller båtar under en viss längd. Så, vad är din undran, egentligen? Rent krasst. Förra gången du försökte med att vrida och vända på AFS-förordningar och TBT-förbud blev väl utgången kanske inte så som du hoppats, och oddsen är väl liknande den här gången. Nu rör det sig dessutom om en enkel åtgärd; en skrapa och tio minuters jobb, fota det rena områddet och skicka bilden till Transportstyrelsen tillsammans med en bild på det insamlade materialet i en burk eller påse, och dokumentera att du lämnat den på kommunens återvinningscentral. Klart. Men varför välja den enkla vägen när man kan bråka några år, och SEDAN göra jobbet..? 🤔

Jag har målat sittbrunnen i förra båten med just den färgen från De IJssel, och den är verkligen fantastisk! Jag ruggade upp och slätade ut ytan med sandpapper, utan nån stor ansträngning, tvättade rent från damm och gick sen över hela ytan med ren aceton. Därefter rollade jag på färgen (pensel i hörn och på andra krångligare ställen). Det såg helt slätt och väldigt proffsigt ut när det var klart. Så jag skulle säga att roller funkar hur fint som helst. Tror även det var rådet jag fick av Karl-Oscar i butiken när jag köpte grejerna (den svenska återförsäljarens butik var bara en mil från båten då).

Ja, annars uttalar jag mig inte så kategoriskt om erfarenheter (även om vissa verkar tro att jag bara hittar på..). Första Autohelmen inköpt i slutet av 70-talet (1970-talet..), gamla modellen där man vred på kompasshuset för att justera kursen. Den hade en "återkopplingsfunktion" med ett snöre inne runt kompassenheten som utgjorde dämpningen vid styrutslag. Det snöret hoppade av i början och då var det mycket huvudbry innan jag lyckades klura ut hur det suttit... Utan återkopplingen så avbröts aldrig giren. Följde med båten när den såldes drygt 10 år senare. Andra Autohelmen inköpt i början av 90-talet (det var innan Raymarine köpte företaget och märkte om produkterna). Modellen med knappar att ställa in kurs med o för ev kalibrering. Jag har samma erfarenhet som dig med att det blev sprickor i den som fick tätas. Den kalibrerades aldrig men styrde ändå bättre än den gamla med vridbart kompasshus. Väldigt enkel att handha, bara att lägga båten på önskad kurs o trycka på Auto. Följde med båten när den såldes drygt 20 år senare. Nuvarande autopilot är en Garmin med separat kompass och styrarm sittande direkt på hjärtstocken. En alltid inkopplad pilot som är kopplad till NMEA2000 för styrning efter kompass, vind eller plotterwaypoint (fungerar även bra med "autoguidance" där man anger slutpunkt o så girar båten längs djupkurvorna, självklart under övervakning). Den kräver kalibrering med anledning av att kompassen påverkar så mycket annat i nätverket (t.ex. verklig vindriktning). Styrenheten behöver även veta i vilket läge den ska stå vid gång rakt fram mm. Vid kalibreringen så avslutas med ett antal girar för att systemet ska lära sig hur båten reagerar på roderutslag. För en sådan autopilot är det absolut nödvändigt att genomföra kalibrering. Men detta är en enhet som igår i ett större komplext system och något helt annat än en enkel rorkultspilot. En seglarbekant köpte en Autohelm sommaren -23. Butiken hade uppmanat att kalibrera den vilket inte hade lyckats. Båtägaren ringde i sin förtvivlan till mig och bad om råd (skulle segla mycket ensam med den nyinköpta båten). Jag rekommenderade att strunta i kalibrerandet. Båtägaren återkopplade i höstas och var helnöjd med hur autopiloten fungerat trots avsaknad av kalibrering. Sen är det självklart, om autopiloten är inställd för södra halvklotet eller om den monteras på babords sida så styrutslagen ska vara omvända så måste det ställas in. Men om den är fabriksinställd för norra halvklotet (vilket jag tror den är om den är köpt i Sverige och ingen har pillat med inställningarna) och installeras enligt "standardrekommendationen" så fungerar den för att styra raka kurser utan att man behöver ordna mer med inställningarna. Sen kan man vilja finlira med dämpning av kursändringar, girstorlek om man använder den för att slå med o.s.v. men det är överkurs som man kanske inte ska börja med innan man lärt sig hur båt o autopilot uppför sig tillsammans.

Ja, rent teoretiskt. Men även den bästa banken var ju helt förstörd och den andra banken var mycket riktig en aning mer helt förstörd 😛

Jag hade AQ 130 (=B20) med 280-drev i en annan 70-talsbåt. Bytte sedan till B23, vad nu den hette i marinutförandet... AQ 150? Behöll då 280-drevet. Men Dracon kan nog trivas med en liten V6 eller smallblocks V8 av svenskameriaknsk ursprung eller så. Det fanns väl en V6 i nån sportversion av Volvo 240, och i 260, undrar vad den hette, det kanske var nån motor uppkommen i samarbetet med Renault/Peugeot? Fanns den i en marin version? Det kanske numera finns någon potent "lättviktsdiesel" att tillgå också, nån med både kompressor och turbo...? Nån KAD?

Det kan inte vara det omvända - att batterierna stått mer urladdade än de trott, och därför tagit stryk ? Tyvärr är även en s.k. smart landströmsladdare som inte blir "lurad" av andra förbrukare alltför ofta ändå behäftad med lite olika beteenden som kan gå illa åt batteriernas livslängd. T ex automatisk "avsulfatering" med höga spänningspulser, som en del laddare tycker skall göras i tid och otid. Min poäng är att det är något annat än icke-diagonalkopplingen som knäckt batterierna, och att detta bör undersökas innan man bara köper nya batterier. Fast det budskapet har säkert gått fram nu 😉