Ledartavla

Våren 2016 blev jag kontaktad av två äldre klubbkompisar som funderade på om jag kunde hjälpa dem att uppgradera batterikapaciteten i förbrukningsbanken i deras båtar. Dessa gubbar är oskiljaktiga bröder och har därmed i identiska båtar med i princip identisk utrustning, det den ena hittar på ska även den andra ha. Dessa gentlemän använder sina båtar relativ ofta, sin ålder till trots. Nåväl, det monterades 3 st Tudor 80 Ah Marine & Leisure i båda båtarna, så även en redig landströmsladdare från Mobitronic. Så skulle det vara enligt gubbarna, och så fick det bli. Handlaren som de köpte batterierna av hade sett till att alla 6 batterierna hade samma batchnummer. Förtent gummikabel av grov kaliber, nya polskor och kopplingsplintar monterades också. Den ene gentlemannens son hade den bestämda uppfattningen att plus skulle tas från batteri 1, medan minus skulle tas från batteri 3 och hans pappa ville att vi skulle göra som sonen sade. Den andre av gentlemännen tyckte det var bättre att samma batteri fick bidra med såväl plus- som minuspol. Landströmsladdaren anslöts också mot kopplingsplinten. För två veckor sedan återkom dessa gubbar, jo man kan kalla dem gubbar för den ene har hunnit bli 83 år och den andre 78. Nu funderade de på att montera solceller innan sjösättning, för det var nog så att batterierna upplevdes som lite trötta. Jag tyckte att vi kunde göra ett belastningsprov på batterierna så att de fick koll på batteriernas status innan några beslut skulle fattas. Batterierna sattes på laddning och fick så vara under nio dygn, därefter fick de vila helt bortkopplade från såväl laddare som elsystem i ett dygn. Batterierna hade efter detta dygn en vilospänning mellan 12,6V och 12,7V. Vad visade då belastningsprovet? Jo, båt 1 (den med plus från batteri 1 och minus från batteri 3) batteri 1,2 och 3 kapacitet 18%, 19% och 17%. Båt 2 (den med såväl plus som minus från batteri 1) batteri 1,2 och 3 kapacitet 4%, 13% och 22%. Det finns säkert en massa om och men, men detta faktum är smått intressant ändå (anser jag som inte har doktorsexamen på batterier heller...)

Det går även att använda t ex en Raymarine ST2000+, med lite extra elektronik. Den kan bara "lyssna" på NMEA0183 och första generationens SeaTalk, men det finns elektronik man kan koppla in som omvandlar från N2K till valfritt av de två äldre, så man kan få in både styrdata och vinddata i autopiloten.

Och (och nu tjatar jag!) se till att ha en batterimonitor så man ser hur djupt man laddar ur batterierna!

Det handlar inte om att tro. Om du minns så har jag gjort praktiska mätningar på detta och att koppla batterierna diagonalt med våra "få" batterier och blydito vi ändå har, gör ingen som helst skillnad. Detta eftersom batterikemin i sig bidrar med en skillnad som har tiopotenser större påverkan och spänningsutjämning än den skillnad i spänningsfall som en icke-diagonalkoppling ger. Bilderna ovan är alltså teoretiska och inte alls som det blir i praktiken ! För tyvärr bortser de "sakkunniga" som skriver om detta oftast helt från att EMK ("internspänning") p.g.a. batterikemin hos just blybatterier ändras med strömmen (inte enbart p.g.a. inre resistans). Istället utgår de från att batteriet håller exakt samma EMK/spänning (på tusendels volt när dessutom) oavsett laddström, vilket alltså inte är sant, och fokuserar bara på det ytterst lilla spänningsfall mellankablaget ger. De flesta som pratar blybatterier här på forumet vet ju annars i alla andra sammanhang att blybatteriets vilospänning är annorlunda ett bra tag efter last eller laddning, så varför glöms det så ofta bort vid diskussionerna om diagonalkoppling....? Teorin är gammal och härrör nog från strömladdade batteribanker, där den - vid större batteribanker - inte bara är teoretisk. Men som sagt, för blybatterier är det helt irrelevant och snarare beror skillnader man upptäcker på helt andra saker som dålig kontakt o.s.v. Och @Mackey, samtliga batterierna är ju mer eller ännu mer defekta/slut. Att motivera en teori med resultat från batterier som - av någon anledning - redan är nerkörda till under en femtedel av sin kapacitet är ju heller inte korrekt. Ett mer eller mindre defekt batteri kan ju bete sig hursomhelst, och även det bästa av alla batterierna är ju de facto helt slut (22%). Så rent krasst är orsaken till batterihaverierna med största sannolikhet en helt annan. Så för att spara pengar åt TS och "gubbarna" så är rekommendationen att istället kontrollera beteendet hos t ex landströmsladdarna. Smarta moder och annat fungerar sällan bra ihop med för laddaren okända belastningar som ligger parallellt med batterierna som i våra båtar. Att bara byta batterierna och koppla om till diagonal i tron att det var orsaken, kommer bli dyrt... EDIT: Hittade länken till tråden där diagonalkoppling diskuterats flitigt. På sista sidan i tråden en bit ner finns den praktiska mätningen jag hänvisar till, vilket i alla fall då verkade övertyga även @Mackey 😛.

Skruvutdragare är ju ett namn som direkt förklarar vad det är frågan om. Kanske upplevs som tråkigt men mycket informativt. Muttersplitter kan ju liksom grispitt tänkas vara en massa olika saker. Tro nu inte att jag är för deskriptiv lingvisktik, tvärt om, vill bara veta allt som vanligt (oroa er inte, jag glömmer det mesta i alla fall).

Deta fort införskaffades i somras i Nacka, Stockholm och seglades hem till Malmö. Den tillverkades 1970 och sjösattes 1971. Jag är bara två år äldre själv, men knappast veteran ännu. Haft två (eller tre, det är lite osäkert) ägare före mig. Föregående ägare hade den i 20 år och har tagit löjligt väl hand om den vilket säkerligen även tidigare ägare gjort. Denne har också stått för installation och bekostat de flesta moderniteter, vilket är tydligt. Mycket spännande att följa elen från 70-talet, det var nog bara lampor och en fansastisk fin, men inte speciellt effektiv, köksfläkt som drog el i båten på den tiden skulle jag gissa. Under bara det knappa år jag haft den så har det blivit lite fler skavanker främst blir jag inte klok på vattnet i durken, men det kommer att lösa sig när jag har mer är 500 kronor i månaden att röra mig med (då byter jag ut slangarna helt). Just nu får saker vara som de är. 33-fotaren är konstruerad i 4 mm klinksvetsat stål. Därav kan en del luras att det är en träbåt, men det är det inte. Har inte fått min namnskyltar frästa ännu, men den ska heta "Ironic". Den har hetat en hel del saker enligt gamla papper men det första namnet var "Ironside" - låter bra men assiciationerna till det är tvekasmma. Ironic kan också läsas "Iron, I see (C)". I aktern ska det inte stå "Ironic of Whatever" utan "Ironic Whatever". "Whatever" hemmahamnen blir, alltså. Ha, ha. Kölen är på 3 ton och fastbultad längst ned eftersom Tuna även såldes utan rigg. Som ni ser är det en Ketch (2 master). Den tar sig inte upp speciellt högt i vinden med den låånga kölen och det lilla lilla motorbåtsrodret, men finns vind så ligger den stadigt och stabilt på kryssen så de extra slagen är värda det. Man kryssar inte med en spdan båt i S:t Annas skärgård, det går knappt att slå utan motorhjälp eftersom den är så tung att den hinner tappa styrfarten strax innan vindöga. Ska öva på det där, inte helt trivialt. Dock ska det blåsa mycket ordentligt (ca 20 m/s är en bra gissning) för att en jipp ska ställa till det. Inte ovanlig att komma upp i 5-6 knop även om det inte blåser jättemycket. Stabiliteten och känslan (även för motor) torde bero på det klinksvetsade skrovet som läner skrivet en rund fin form ala snipa. Motorn klassas som veteran först om 6 år och har gjort dryga 2500 timmar. En Lombardini med en uppsjö av extra filter och rätt nya tankar också. Den har bogpropeller (!), ankarspel och rullfock, eltoa och elpump till vatten, ett (förmodligen original) vattenburet värmesystemmed sex radiatorer inalles, men gasolvärmaren ger inte speciellt mycket bång för gasolpengen tyvärr, funderar på att byta mot en dieselvariant, men platsen är på toaletten och jag vet inte hur mycket en vattenvärmande diesel låter och stinker. Mer att ta reda på. Dessa båtar levererades oftast utan inredning, det var båtägaren som skulle göra, ibland med eller utan motor. Detta exemplar levererades med inredning från fabrik. Fabriken har då lejt snickare som gått på det hela och det syns. Allt det finns kvar och är förvånansvärt oslitet av tiden tand. Jag går och torkar av träytorna försiktigt lite då och då. Kostar på mig en luftavfuktare typ 24/7 vinterhalvåret i hemmahamn för att undvika tråkigheter som funkten kan ställa till med. Längst med skrovet ligger en isolering av polynågontingskum som sin ålder till trots inte varken smular eller ger andra problem. Dubbelglasade fönster i ruff, pik och salong med. Det finns sååå mycket att berätta om denna skönhet och snart är det läggdags. Nu till det jag har absolut svårast med, bilder från en mycket modern mobiltelefon. Argh! Här är i alla fall ett försök.

En duktig svetsare kan med tig lägga i ny aluminium i hålen och sedan göra enligt nedanstående….. kräver dock nämnda svetsare och troligen att blocket är rent från övrig utrustning. Fördel garanterad funktion.

Jag köpte en Linjett 32 i början av 90-talet. En ganska tidig komplettering var en Autohelm, jag tror det var modellen "1000", som hängdes på rorkulten. På den tiden var det inte N2K i båtelektronik så den användes med den inbyggda kompassen som styrreferens. Det går inte att montera mot hjärtstocken. Den sitter i ett rör genom skrovet som slutar i stuvfacket bakom sittbrunn och där finns ingen plats att montera en kvadrant (vattennivån ligger ganska nära under sittbrunnsdurken). Idag finns det modernare linjära autopiloter som har N2K så det går ju att få även en sådan att styra efter plotter eller vindinstrument. En linjär autopilot ska ju ha strömförsörjning och då kombineras ofta elförsörjningen med NMEA-kommunikationen.

Nåten är inte det största problemet i ett gammalt teakdäck. Det är genom skruvhålen som håller teaken på plats som vatten kommer in genom däcket när tätningsmassan släpper, det vattnet kommer sedan vidare ner i distansmaterialet. Sen kan dålig nåt bidra till att vattnet kommer in på ett ställe och kryper fram till en dåligt tätad skruv flera meter längre bort. Gamla teakdäck är dessvärre en tickande bomb.... Att försöka byta all nåt och tro att det sedan blir tätt är oftast ett hopplöst företag. Det finns alltid någon glipa där fukten kryper ner och suger sig vidare mot de skruvhål som finns genom laminatet. Skruvhålen genom däck måste tätas eller pluggas med epoxy för att hindra fortsatt läckage. Om alla dina skruvar varit synliga (även om det sitter plugg över skruvskallen) så kunde du skruvat ur, fyllt med epoxy och slagit i en ny plugg. Oftast sitter teaken kvar i tätningsmassan. Enstaka teakribbor kan lyftas upp och limmas tillbaka med tätningsmassa och en rejäl tyngd under härdningstiden. Dessvärre verkar dina skruvar sitta dolt och då är det bara att leta upp dem och försöka göra samma operation. Alternativet är att ta bort alltihop och ersätta med nytt täckmaterial efter att ha tätat skruvhålen. Idag byts många teakdäck mot "konstgjord teak" som finns med lite olika produktnamn. Nya teakdäck vacumlimmas numera för att slippa alla skruvhålen/läckageriskerna.

Det kan inte vara det omvända - att batterierna stått mer urladdade än de trott, och därför tagit stryk ? Tyvärr är även en s.k. smart landströmsladdare som inte blir "lurad" av andra förbrukare alltför ofta ändå behäftad med lite olika beteenden som kan gå illa åt batteriernas livslängd. T ex automatisk "avsulfatering" med höga spänningspulser, som en del laddare tycker skall göras i tid och otid. Min poäng är att det är något annat än icke-diagonalkopplingen som knäckt batterierna, och att detta bör undersökas innan man bara köper nya batterier. Fast det budskapet har säkert gått fram nu 😉

Nu blev detta intressant på fler sätt. Somliga tror att de vet, somliga vet att de tror... Även jag har gjort praktisk mätning på detta som visar att koppling enligt de två aktuella varianterna gör skillnad. Det var därför batterierna i det aktuella fallet fick vila, helt bortkopplade, i ett dygn innan mätning. I det aktuella fallet varken var det eller är det dålig kontakt vare sig mellan batterierna eller batterigrupperna och kopplingsplintarna. Tack för omtanken, men jag har inte lagt en krona i inköp till denna installation. Jag har bidragit med arbete och verktyg, vilket jag ofta och gärna gör. I detta fall anser jag dessutom att det är intressant att hjälpa så gamla båtkamrater att ha trivsamma dagar på sjön. I detta fall finns inget annat inkopplat till vare sig batterier eller landströmsladdare. Sedan långt tidigare är batterierna kopplade till kopplingsplint dit även batteriladdaren är ansluten, därifrån via huvudströmbrytare till ytterligare kopplingsplint till vilken ett antal förbrukningsplintar är kopplade. Huvudströmbrytarna stängs av när dessa gubbar har förtöjt i hemmahamnen och med avstängd huvudströmbrytare finns ingen förbrukare som kan belasta batterierna eller lura landströmsladdaren. Jag törs nog säga att de tillfällen dessa gubbar, sedan 2016, har använt landstömsladdare på annan plats än i hemmahamnen är mycket lätträknade, och det eventuella fåtalet tillfället borde inte vara något problem. Jag tror inte att det elektriska i dessa gubbars båtar är i närheten av hur Du har det i Era båtar. p.s. Vänligen observera att jag inte anser mig vara vare sig sakkunnig eller "sakkunnig" i detta ärende heller. d.s.

Oj, oj, oj! Att kapitalism är religion, det har jag vetat länge. Men den fysik, matte och kemi jag läste... jag trodde ju på det [storgråtande smiley]!!

Jag hittade ett par bilder där det framgår ungefär hur sned laddningen blir. Så här vill man ju inte ha det, eller hur!? Betydligt bättre så här! Det går ju att få det ännu bättre, men denna inkoppling duger gott. Om man dessutom byter plats på batterierna ibland (varannat år tex.) så blir det ännu lite bättre.

Väldigt intressant och bra med något som styrker det man kan läsa, men som många inte riktigt vill tro på. Jag hittar en bild, men det ska även finnas en förklarande text som jag inte hittar. Den vänstra inkopplingen är alltså dålig för batterierna och så är det även om man använder grova kablar. Jag kan inte själv förklara detta på något bra vis, men det beror på att även grova kablar har en viss liten resistans, varje kabeksku ger också lite resistans och att batterier har en viss liten inre resistans. När man kopplar ihop batterierna blir det alltså ett antal resistanser som seriekopplas och parallellkopplas och när man räknar på det blir det tydligt att det är ogynnsamt att koppla som i bilden till vänster.

Det beror ju helt på hur man räknar och vad man tycker är viktigt, så det väljer jag att inte svara på. Jag har tex. aldrig haft råd med en bil som gör 0 till 100 på sju sekunder. Nackdelarna är uppenbara, högt däckslitage och många fortkörningsböter! 😀 Det vi är nöjdast med är nog att den direkta milkostnaden är låg (billigt att tanka) och att man inte skitar ner luften, inte lokalt iaf. Det känns tex. helt okej att åka till båten nästan helt i onödan, kostar runt 10 kronor fast det är drygt sex mil ToR.

Typiskt svartmögel, enligt mig. Med den fuktighet och temperatur som vi numera har i många delar av landet är det inte ovanligt, ens med bra ventilation. Sedan upplever jag att det kommer svartprickar/svartmögel lättare där det inte är helt rent. Kan tänka mig (men nu gissar jag) att det inte är en fördel om det rökts inne under kapellet.

Finns det verkligen klimatförnekare? Klimat av varierande typ har ju alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det går ju inte att förneka?

Såg att MacDonalds i Göteborg skulle lansera en ny fiskburgare. McRill🙈

Jag skulle kunnat skriva precis som @IngemarE eller citera honom. För min del har nog besöket Båtmässan i Göteborg blivit en tvångshandling. Det kan ju bli så att det köps en ny hundflytväst på Båtmässan... Först My Dog, sedan Båtmässan, nu missade vi My Dog i år... mest beroende på ett hundköp. Vår trotjänare den tyska schäfertiken blev respektingivande drygt 14 år, ad mortem 29 december. Så det blev nu en väldigt trevlig något mindre hund som är 50% brukshund och 50% familjehund...

Jag hade en betydligt positivare upplevelse av en segelmakare på Stockholmsmässan våren -23. En senior segelmakare som visserligen pratade lite om segel men som ville att vi skulle komma till deras brygga med båten under säsongen för han ville mäta riggen på vår båt inför en eventuell beställning. Väl där så började mötet med en timmes samtal i sittbrunnen med både mig o redaren om hur vårt seglande sker, om det var något på nuvarande segel vi skulle vilja ha ändrat/inte var nöjda med, vilka vindstyrkor vi seglade i , när vi revar, mm mm. Därefter mättes riggen och jag fick en del kommentarer/rekommendationer om riggtrimning som jag borde justera (då hade vi inte ens beställt...).

För min/vår del blir det ingen mässa i år. Har varit på Båtmässan i Gbg varje år sedan mina nu vuxna barn var små. Men senaste åren har det saknats både intressanta båtar (då vi inte är intresserade av öppna styrpulpetare) och framförallt har tillbehörssidan minskat rejält. Senaste (sista ?) gången vi var på mässan letade jag utrustning till den kommande nya båten, och hade en förhoppning att jag/vi åkte till mässan för att få se instrument o.s.v. i verkligheten. Vi har ju ingen båtbutik nästgårds direkt. Men det var en stor besvikelse. Flera kända fabrikat var inte ens där, och flera av dem som trots allt hade en monter hade mer broschyrer än riktiga prylar som man kunde knappa och känna på. Och att köpa något - nähä. Men om jag gick in på deras hemsida kunde jag beställa till mässpris och få det direkt hem minsann ! Jo, men nu var jag ju här.... Ingen av de övriga familjemedlemmarna har heller visat något intresse att åka på båtmässan. Detta trots att samtliga är såpass "båtmänniskor" att vi alla har Kustskeppare, VHF o.s.v. och dottern dessutom tävlingsseglar och ansvarar för seglingsutbildning. Hon handlar f.ö. inte ens från Hjertmans längre för om man ändå måste beställa på nätet finns många bättre butiker att beställa ifrån. Inte sällan utanför Sverige. Nej, jag tror mässan har spelat ut sin roll för många av oss. Men kanske inte för alla.

Hej! Det skulle behövas ett forum även för oss stålbåtsägare. Det verkar inte finnas något sådant på svenska. Mvh Mats