Ledartavla

En variant kan ju vara att skaffa en lättdriven deplacementsbåt. Låt säga 10x3 m. Bygger man ett platt tak över större delen av båten får man plats med ca 4 kW solpaneler. En solig dag skulle man alltså kunna få ett kontinuerligt tillskott av effekt motsvarande kanske 3-4 hk, och bitvis runt 5. Det ger strax över fyra knop (stilla vatten) för vår segelbåt, som är 9.4x3.2 m. Om vi skulle lägga till batterikapacitet på 50 kWh (motsvarande ett elbilsbatteri för en mindre bil) och vill få en marschfart på 5.5 knop med lite vind och vågor, kanske det går 8 kW i snitt, så om nästan hälften av det kommer från solpaneler räcker batteriet i över elva timmar. Men även med bara batteridrift räcker det runt halva tiden, eller uppåt sex timmar. Inte så illa.

Efter några säsonger med min soleldrivna roddbåt har jag drömt om att skala upp det med att göra samma sak på en båt stor nog att övernatta i. Roddbåten har en 100 W solpanel och 200 Ah AGM batterier. När elutombordaren drar 20 A når man skrovhastigheten på 4 knop. I teorin kan jag alltså köra 10 timmar innan batterierna är urladdade. Praktiken har visat att jag under min normala användning aldrig någonsin varit under 60% laddning. Poängen är att solen laddar båten där den ligger i stranden och även under färd får man några ampere från panelen. Att skala upp det hela till en större båt kräver naturligtvis att jag satsar mera pengar. En skapligt bra snipa att börja från är inte speciellt dyrt. Solpaneler är billiga i dag. Inte ens elmotorerna är dyra jämfört med en liten diesel. Problemet är batterierna, att få till en tillräcklig batteribank kostar en och annan skjorta. Att lasta in mängder med AGM-blybatterier är en lösning men blir tungt och kräver därmed större motor som i sin tur kräver mer batterier osv. Tanken var därför att försöka komma över ett bättre begagnat batteri från en elbil. Även det har tett sig en aning dyrt. Speciellt med tanke på att batteriet kommer att användas i bästa fall i fem månader av året för att sedan stå oanvänt under resten av året. Men när man under några veckor har följt med priserna elbörsen fick jag en ide. Om båten står hemma på tomten kan man ju använda batteriet som buffert till husets elsystem under uppvärmingssäsongen. Nu under vintermånaderna drar vår jordvärmepump i genomsnitt ungefär 20 kWh per dygn. Ett begagnat 24 kWh batteri från tex en Nissan Leaf skulle alltså (i teorin) klara av ett dygn när elpriset skenar. Sedan när priset är lågt kör man igång laddaren. På det viset kunde man använda båtens dyra batteri året om och kanske rentav kunna spara in en del av kostnaden för det.

Planerna på att fasa ut i princip all fossil energianvändning, inklusive fossila motorbränslen, på bara ca 25 år och att ersätta denna energianvändning med ”annat” framstår för mig som ganska orealistiska. Och detta egentligen oberoende av vad man tänker sig att ”annat” ska utgöras av. Den bistra sanningen är ju att över 80 procent av världens energiomsättning fortfarande idag bygger på fossila källor, trots de senaste årens uppsving för vindkraft, solenergi, elbilar och ett nyväckt intresse för kärnkraft. 25 år är helt enkelt väldigt kort tid för att få ens tillnärmelsevis tillräckligt mycket av ”annat” på plats. Ändå talar väl ganska mycket för att åtminstone EU, och därmed Sverige, kommer att försöka uppnå klimatneutralitet till mitten av seklet. Hur den i sammanhanget marginella fritidsbåtsektorn kommer att påverkas av detta är inte lätt att veta, men att allt skulle rulla på ungefär som hittills har jag svårt att tro. Min gissning är att vi kommer att se kraftigt höjda priser på flytande motorbränslen, åtminstone periodvis. Drivet både av styrmedel för att göra fossil energi dyrare och av en efterfrågan på fossilfria drivmedel som kommer att vara mycket större än tillgången (inte minst från flygsektorn). Samtidigt stämmer det nog som påpekats i tråden att betalningsviljan för ”båtliv” är hög. Så jag tror att ödesfrågan för i synnerhet motorbåtsägarna blir: Kommer makthavarna att förlita sig enbart på prissignaler när det gäller vem som ska få använda de flytande motorbränslen som vi kan tillåta oss som samhälle att förbruka? Eller kommer man att resonera: Dessa begränsade mängder drivmedel måste reserveras för samhällsviktiga sektorer, böndernas traktorer, transporter som är nödvändiga för att hålla industri och näringsliv rullande etc. Tips: Överväg segelbåt.

Vad än den tekniska lösningen blir så får vi räkna med att bränslet blir betydligt dyrare samtidigt som den allmänna köpkraften sjunker när dyra transporter tvingar en att antingen betala höga priser för importvaror eller tillverka varor lokalt till högre kostnad än kineserna gör. Därför skulle jag i dagens läge aldrig ens tänka tanken att lägga pengar i en båt som med nutida motorteknik förbrukar mer än någon eller några deciliter per sjömil. Framtidens motorbåtar blir sannolikt långsmala deplacementsnipor med hjälpsegel och motorer i storleksklassen mellan 2 och 10 hästkrafter. Vad sorts motorer som hamnar i dem vågar jag inte gissa. Det kan bli allt från kultändare som körs på svartlut till biogasdrivna kolvmotorer eller gengas eller vätgasbränseceller eller elmotorer. Ingen vet vad det blir.

Så om jag behöver 1050Kw för att knuffa 24 ton båt i 32kn. Hur många kilo batteri behöver jag om jag ska ha 10 timmars tillgänglig körtid? Hur länge är beräknad laddtid? Hur mycket vätgas behövs och man väljer det? Med batteridrift ser jag inte att det går att få en 5-7 meters båt upp i plan om du ska ha en någorlunda räckvidd. Vikten på batterier överstiger båtens vikt. Det här är inte ironiska frågor och jag vill väldigt gärna byta bensin och diesel mot el, men jag ser inte att vi är i närheten på många år än. Kanske i insjöar, men absolut inte i skärgården där man tillryggalägger stora sträckor i ganska hög fart.

Ibland kan det bli en tankevurpa, var ska all el komma från att ladda batterier då, som blir betydligt mer krångel med utbyggnad av tusentals laddstationer