När det gäller materialet så är en zinkanod ren zink (>99%), medan aluanonder ofta är en legerering med aluminium som huvudbeståndsdel. Växelhus m.m. är ju oftast gjorda av aluminium, och att sätta en "ren" aluminiumanod på ett sådant skulle ju inte göra någon nytta....
Zinkanoder finns numera som helt "kadmiumfria" från vissa leverantörer, men kadmium är annars inget som medvetet legeras in utan är en "naturlig" förorening i zinken, en förorening som kan ligga på 0,05% eller så. Vi talar alltså om extremt små mängder, i synnerhet om man jämför med andra kadmiumläckage. Men så snart något har med miljöpåverkan att göra blir det snabbt till ett försäljningsargument, oavsett proportionerna.
Det är ju som med elbilar - man såg, i alla fall i början, bara till en liten del av kedjan och gjorde vågen för dess miljövänlighet (en del politiker tror väl fortfarande elen till bilen är nästan gratis och skapas av sig självt).
Fast om man tittar på helheten så är det inte alls lika bra. Vem minns inte floppen med Etanol, där politikerna beslutade om att alla mackar var tvungna att också ha etanol. Vilket tvingade många strategiskt viktiga glesbygdsmackar att lägga ner. Men utsläppen från bilkörning blev ju jättelåga med etanol !
Sedan fick man upp ögonen för att bränslet inte var så problemfritt som man trott, och inte minst att tillverkningen ofta var allt annat än miljövänlig. Samt att många gick över till att använda råvaran till etanoltillverkning istället för mat åt sin (ibland svältande) befolkning, då det gav mer pengar. Så idag är etanolförsäljningen extremt låg och nästan ingen talar om den som en "miljölösning" längre.
Som sagt - en helhetssyn är aldrig fel, samt att sätta sakerna lite mer i sitt sammanhang....
Problemet med zink i sötvatten (och i vissa fall bräckvatten med mycket låg salthalt) är väl annars mest att det kan bildas en vit beläggning som på sikt isolerar anoden. Märker man inte av det problemet så ser jag själv ingen anledning att inte köra på zink rakt över.
Jag kör även zink i sötvatten, men borstar av dem efter varje upptagning. De blir dock inte speciellt belagda. Och visst äts de inte upp på flera säsonger, men det beror inte främst på anoden utan på det faktum att sötvatten helt enkelt leder ström så urbota dåligt jämfört med saltvatten att all galvanisk (och även elektrolytisk) korrosion går enormt mycket långsammare.
Har haft flera båtkollegor i hemmahamnen (Vättern) som är bekymrade över att deras anoder "inte går åt" på flera säsonger. Nej, men det beror ju på att "dricksvattnet" vi kör i knappt leder någon ström alls.
Så sammanfattningsvis kan man nog säga att så länge det sitter en rimligt ren anod med bra elektrisk kontakt som är oädlare än metallen den skall skydda, så kommer den göra sitt jobb - när det behövs.