Ledartavla

Jag har rätt omfattande praktisk erfarenhet av svajankring. Gissningsvis 75% av alla nätter så ligger vi på svaj o vi är ute rätt mycket. Vid svajankring visar båten upp minsta ytan mot vinden så krafterna blir mindre än att ligga tvärs vinden mot land. Sex ton båt, 12,5 kg plogankare och 30 m kätting (och ytterligare 30 m rep insplitsat i kättingänden). Vi har som värst legat bakom en avlägsen skogsridå i 22 m/s en natt. Dålig väderprognos som underskattade kommande vindstyrka. Vi hade sjölä men dåligt vindlä. Det var obekvämt men ankaret flyttade sig inte en enda meter. Vid svajankring gäller det (precis som vid all annan tilläggning) att välja plats med omsorg. Om det finns prognosticerade vindvridningar så väljs en plats med skydd för både nuvarande o kommande vindriktning. Självklart med marginal för grunda områden inom svajområdet. Sjöhävningen ger mer besvär vid ankring än vinden. Vi brukar hellre lägga oss mer skyddade för kommande vindriktning än för nuvarande. Då finns det marginal för att ankaret kan dragga lite i den nya riktningen. Välj ett ankare som har bra förmåga att vrida runt utan att tappa fästet så draggning minimeras. Vi valde mellan Delta och Ultra. Båda har god förmåga att bibehålla fästet vid ritningsändring. Det blev ett Ultra, mest för att det fanns i 12,5 kg. Om jag valt Delta så hade jag fått välja 10 kg då deras 15 kg inte fick plats i stäven på vår båt. Jag har aldrig ångrat valet. Vikten har alltid räckt till för att vi ska känna oss trygga på svaj. Vid svajankring med kätting så gäller det att få tillräcklig kättingvikt mellan botten o båt. Det är kättingvikten som ger ryckdämpning. Jag undviker att ankra på mindre djup än ca sex meter. Sen matas 3-5 gånger djupet ut och så backas ankaret fast i botten. Fungerar alltid. Om reservinmatning... Det finns handtag för manuell inmatning men det kommer att bli jobbigt. Bättre att ha ett rätt dimensionerat ankarspel med grova oxidfria kablar o anslutningar så det fungerar. Jag saknar Eilean - vår tidigare ankringsexpert här på Maringuiden. Du lärde mig mycket! RIP Eilean.

Hallåj därute. Hur skulle ni göra, var skaffa, rörböj som har en mjuk båge å stor radie å stor innerdiameter. Det gäller skrovgenomföring under vattenlinjen. Alkottar å annat trevligt samt finurliga kluriga småbarn har en fantastiskt förmåga att sätta igen genomföringen. Sedan får skepparn bada för att rensa. Alla de rör å böjar som finns på marknaden har för smal diam el för kantig å tvär. Vanliga rörmokardetaljer, tex kopparrör-böjar i sin tur kräver hårdlödning el likn. I den mån diamtrarna ens passar. Saken är att min båt har en genialisk å urbota dum lösning för däcksavrinningen för regnvatten å lite sjö. Från däcket går vattnet ner genom en "scope" genom däcket å på undersidan en slang som går sedan på insidan skrovet å ut under vattenlinjen. Allt för att slippa få fula ränder på skrovsidan. Smart, elegant å urbota dumt. Men så var det då att just i vinkeln så täpps det väldigt lätt igen å svårt att rensa. Vill ha åtminståne 20 mm diam å en krökning med kanske 5 cm radie. Hittar inget i den vägen, min röris bara skakar på huvet å jag har som sagt ingen lust att hårdlöda. Någon som har ett adekvat å relvant tips för detta? Kom inte bara å säg att borra hål i fotlisten, alldeles för mycket jobb med att sedan plasta snyggt å så vidare. En får tacka, hälsar en Ruskig typ.

Jag hade nog satsat på att montera någon form av fot/fäste för 25mm pulpitrör ("mantågsfot"), och sätta dessa med rejäla självgängande skruv + mycket marintätningsmassa under (för att även få "limeffekten"). Typ sådana här: Dessa får sedan sitta där, sommar som vinter. I dem sätter du någon form av pulpit som då lätt kan plockas bort. Varför inte en "hajfena" mitt på fördäcket att hålla sig i ?

Jag tvivlar på att båtarna som räknas upp i det inledande inlägget väger 7-10 ton. Snarare 4-6 ton. Men det är en fråga om vindfång i första hand och därefter vikt. 25 kg ankare för 5 ton båt är långt mer än vad de flesta rekommenderar, så det ska mycket till för att inte ligga säkert med ett sånt, om man fällt och kört fast det korrekt. Ett bra ankare vrider sig utan att släppa. Det kan säkert bli en förflyttning på nån meter innan det ger fullt fäste igen vid en total vridning, men det är ju inget problem när man ligger med kanske 30-50 m kätting ute. Man måste ändå ha marginal till andra båtar och till grund/land, i alla riktningar. Ett bra ankarspel har en manuell backupfunktion, t ex med ett fäste för ett vinschhandtag så man kan vinscha för hand, eller ett hål för en lång spåk som man vickar framåt och bakåt för att mata in. Skaffar man ett ankarspel som är dimensionerat för ett ankare av den storleken lär det finnas en manuell backupfunktion, men man bör välja noga så man skaffar ett där man kan frikoppla motorn för att drastiskt minska hur tungt det är att veva manuellt. Annars finns för all del alltid möjligheten att helt för hand lyfta upp kätting och ankare, men då får kroppen vara i bra skick!

Den används för att spola rent sjövattensystemet från saltvatten efter körning. Man kopplar en slang från en vattenkran och spolar när motorn går på tomgång. Används nog mest av båtägare som har båten på trailer mellan användningarna.

Isåfall är det kanske bättre att måla på eftermiddagen, för då har ju skrovet värmts upp under dagen. På morgonen är det nog risk att skrovet är kallt efter natten, och det kanske tom. så pass att luften kondenserar mot det kalla skrovet, och det är ju inte särskilt bra om man ska måla det.

Med mångårig erfarenhet från pappers och massaindustrin så vet jag att svaveväte är inget man tar lätt på. Mycket giftig och explosiv. Men hur det blev aktuellt nu förstår inte jag heller. Får nog läsa på lite ytterligare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svavelväte

Språkliga missar tycker jag inte man ska haka upp sig på. Det finns massvis med människor som har djup och bred kunskap om alla möjliga saker trots en svag språkkänsla. Det blir inga missförstånd av det. Det jag främst reagerade på i texten var "svavelväteexplosion". Förutom att det är ett, för mig, okänt begrepp, så undrar jag vad det har med saken att göra. Det finns inget svavel inblandat i dessa batterier.

Det första jag reagerar på som språkpolis är att ett så seriöst bolag som detta inte verkar kunna skilja på "de" och "dem" - redan första ordet. Det kan inte hjälpas, men för att kännas seriöst är språkriktighet viktigare än många tror.... Sedan håller jag med om att det är viktig och bra information. Dock lite dåligt uppdaterad och förenklad, då de drar alla typer av Li-batterier över en kam. Just p.g.a. de risker och känslighet som många av de första Li-batterityperna hade finns idag betydligt säkrare alternativ. Li-järnfosfat (LiFePO4), som idag nog är det vanligaste valet för den som vill konvertera sina bly-syra, nämns t ex inte. Men i artikeln bestämmer man tidigt att alla kan kallas för och sortera under "Litium-Jon" och så har man klarat av det. I verkligheten är det ganska stora skillnader mellan de olika Li-batterityperna/generationerna. En något bättre översikt och förklaring finns t ex här: https://celltech.se/sv/batteriskolan-del-1/ Här är en video (av många) som visar på lite olika uppträdande när man våldför sig på olika typer av Li-batterier: Men visst, man skall absolut vara försiktig ! Det är oerhörda energier i batteribanken, och med lite olycklig kemisk reaktion kan det bli oförutsägbart. Dock tycker jag en så "ny" artikel kunde varit lite mer uppdaterad, kanske.