Ledartavla

Var det så att motorvarvtalet låg runt 2500 varv när spekulanten körde och motorn tappade kraft? Kompressorn kopplar in som du säger, vid 1700 + - 50 varv och kopplar ur vid 2600 + - 50 varv så körde ni i kompressorns övre varvtalsområde där båten troligen också går tungt och kompressorn kopplade ur så kan det upplevas som om båten tappar kraft eftersom turbon inte hunnit bygga tillräckligt med tryck för att ta över från kompressorn.

Hade en fantastiskt mysig segeldag. Jag, sambon och hunden njöt av att åka full fart på undanvinden. 8-10 m/s med 12 i byarna, och ett par tillfälliga byar på 14. Strålande sol. Inga vågor att tala om i Öresund. Däremot extremt hårt arbete att förtöja, eftersom vi tog natthamn efter hundens behov och inte hur mycket lä det var i hamnen. Men nån gång om dagen får man anstränga sig. Vi har hunnit bli idiotförklarade flera gånger redan som ”ger oss ut i ovädret”. Vilket leder till frågeställningen; var går er gräns? Vid vilken styrka förvandlas seglingen till galenskap? Nu har vi visserligen en extremt kompetent båt i form av en Monsun, men har tidigare åkt Accent i samma väder utan att lida alltför mycket.

Att kryssa i den vinden funkar om man inte vill komma nånstans.. tungjobbat, avdrift, motström och allmänt miserabelt. Bidevind är inte kul över 8 m/s tycker jag. 23 är långt över gränsen för något som ens liknar komfort.. Vad seglar ni för båt?

Det är besläktade problem här, men jag kan styra hjälpligt framåt i hamn. Segla är ok, man får snarare justera planen efter vädret i hamnen om det inte finns mankraft. För något annat än medsols tänker båten inte gå, och motverkar vinden är det jobbigt läge.. Höga, täta vågor påverkar helt klart mer än vinden.

Det handlar inte bara om vindstyrkan, för mig, utan minst lika mycket riktningen samt vilken sjö vinden skapar. Dikt bidevind i de vindstyrkor du beskrev undviker jag om jag kan. En slör i 10-14 m/s kan vara fint. Byig vind är jobbigare att segla i än jämn. I somras gjorde vi en tur på 40M. Det lovades vind mellan 8 och 12 och vi skulle få slör. Verkligheten blev 12 till 23, men det var bara att bita ihop.

Nu har vi äntligen en begynnelsestyv båt. Skillnaden mot den förra är enorm. Med fullt ställ, fock och stor, stannar den runt 13-15 graders lutning i 7-8 m/s. Över 20 grader börjar det bli tröttsamt och obekvämt. Jobbigt att sitta eller stå bekvämt, så det är jag inte gärna ute i om jag kan undvika det. Har inte nått dit mer än i vindbyar hittills, och har ingen vindmätare, så jag vet inte vad som krävs. Med enbart focken blir även 9-10 m/s helt lugnt, fast det blir ju inte mycket fart heller, bara lite drygt tre knop. Men det finns andra faktorer som styr än vinden. Själv tycker jag vågor är ett mycket större problem än vind. Tyvärr blir det ganska snabbt påtagliga vågor längs Bohuskusten när det blåser från havet (som det gör säkert 80 procent av tiden), och då är det inte alls roligt längre. Blir våghöjden mer än en dryg meter håller jag mig inomskärs. Tycker vågor som är större än skrovsidan är obehagliga. Lycka är en dag med frånlandsvind, så havet är platt! En ganska unik faktor för just oss och vår båt är båtplatsen och båtens backegenskaper. Båten ligger med aktern åt väster mellan två Y-bommar. Vid back drar aktern kraftigt åt styrbord av propellerverkan, och det krävs uppåt tre knop bakåt innan rodret fullt ut klarar att motverka det. Åt söder är det bara ca två båtlängder till att djupet inte räcker till. Så, när det blåser mer än ca 5-6 m/s från sektorn mellan ca NV till NÖ, så händer följande. Lägger i backen. Aktern börjar dra åt styrbord/söder och båten börjar röra sig ut från bommarna. När båten kommit halvvägs ut börjar vinden trycka aktern ännu kraftigare mot söder, i samma riktning som propellerverkan. Fortfarande ingen effekt av rodret att tala om, för farten är för låg. När fören kommer ut från bommarna tar vinden tag där och trycker fören ner mot styrbord/söder, snabbare än aktern. Resultatet blir att båten snabbt driver i sidled mot det grunda. Det enda som går att göra är att försöka lägga fullt roder åt babord och ge kraftig gas framåt. Tyvärr är det ganska långt mellan propellern och roderbladet, så styrverkan är inte så stark som den hade varit om propeller och roder satt nära som på många långkölade båtar och många båtar med rak axel. Jag har klarat upp det de 2-3 gånger jag försökt, men det har varit extremt nära att det slutat illa. Om vinden är från NV (som den oftast är när det är åt det nordliga) så trycks båten tillbaks in mot bommarna när jag försöker vrida upp fören. Senast var jag bara nån decimeter från aktern på grannbåten. Så redan vid en ganska måttlig vindstyrka är det lite väl riskabelt och svårt att komma ut med båten. Vid alla andra vindriktningar är det inga problem, däremot. Till nästa säsong räknar jag med att ha fått en lösning för första revet i storseglet på plats, så det går att segla revat. Då tror jag att 10 m/s stadigt kommer att kännas helt ok. Får se!

Om man lyckas få kablarna att smälta måste de dels vara alldeles för tunna, men sedan måste det också blivit något fel/kortslutning i regulatoränden eller annat fel. Förlusteffekten som spänningsfallet i kabeln utvecklar i sig kan nämligen omöjligen hetta upp den så isoleringen smälter. Räknar man på en 100W-panel så även om man bortser från alla förmildrande omständigheter blir det nämligen mindre än 0,2W/dm i uppvärmning även med så klent som 0,5mm²-kabel (dvs klenare än en lampsladd). Antingen är sanningen snarast att kabeln låg inlindad längst in i en kabelstam, eller också (troligare) var den kopplad på vanliga 12V-systemet (inte solpanelen) att mata t ex en lampa. Där det sedan blev kortslutning och säkringen - om det ens fanns någon - inte var dimensionerad efter den klena kabeln, så kabeln smälte istället. Tyvärr väldigt vanligt att man har en stor säkring ("den ska ju inte gå sönder i onödan") och sedan har alldeles för klena kablar senare i kedjan.

Ett kritiskt varvtal mitt emellan kompressorns avstängning och innan turbons börjat ladda ordentligt, kan man säga... Iofs skall ju det vara litet överlappning där, men turbon håller kanske på att bli trött? hur många drifttimmar har du på motorn? Gör flera provkörningar och se om detta fenomen återkommer, jag skriver så för att även jag har upplevt detsamma men då på en KAD43, och då började turbon bli trött, den byttes till i år och nu är det en klart förbättrad acceleration över detta gränsvärde utan effektförlust. Om turbon inte funkar så har denne potentielle köpare en prutmån på 10.000 kr plus arbetskostnad. Jag hade turen att få låna en turbotrycksmätare som anslöts till insuget, och kunde då se att det blev ett tryckfall just i det varvtalet då turbon skall ta över överladdningen. Men innan du börjar kolla detta kan du ju kontrollera/ byta bränslefilter och luftfilter... för att ta de billiga grejerna först.

Jag tog bort foten och kratsade sedan ur distansmaterialet men en något avkortad insexnyckel och en borrmaskin. Blåste rent och fyllde utrymmet med epoxy.När allt härdat borrade jag ett nytt hål och återmonterade foten, men lade en stor syrafast bricka också mellan fot och däck. Normal tätningsförfarande också naturligt vis

Kolla, du kanske har skiljerelä? Sitter mellan pluskablarna på startbatteriet Och mellan förbrukningsbatteri (batterierna om du har fler än ett). Vitsen med ett sådant relä, är att startbatteriet alltid blir fulladdat. Laddcykeln startar direkt som generatorn laddar. I de flesta fall bara en kort stund. - Vissa generatorer är försedda med typ två dioder i en separat brygga. Ena dioden ger spänning till startbatteriet tills det är fulladdat. Den andra dioden, spänning till förbrukningsbatterierna. Ska den generatorn bytas så måste det vara en som är gjord för detta. En sån generator kan heller inte ersätta en "vanlig generator" utan nämnd diod rygga. Lämnar för hög spänning, som förstör batterier. Gissar att andra kan svara på om du ev kan ansluta ett skiljerelä, om du lägger upp en bild på generatorn baksida, där kablarna är ansluta. Men å andra sidan, om det funkar....

Cyanakrylatlim biter inte på sådan fet plast som det vanligtvis är i tandborstar... I förra båten såg en skada i min färskvattentank nästan likadan ut som i trådskaparens. Det var irriterande eftersom det rann över vatten när man fyllde fullt. En vår då båten stod på land svetsade jag med en inlånad sådan där grej som golvläggare har. Javvist det blev jättebra... i några månader, sedan släppte den svetsen, kanske jag gjorde fel eller kanske jag hade fel sorts material att svetsa med. Men det slutade iallafall med att ett plåtslageri på Orust fick tillverka en ny tank i rostfritt stål med den gamla tanken som mall.

Å så skydda panelerna med varsin schottkydiod när du parallellkopplar dem. Inledningsvis var mina två paneler inte skyddade. När det blev kortis i den ena p.g.a. att det kom in vatten i en kopplingsbox så pajade båda panelerna. En påse dioder kostar ett par tior så det är en billig "livförsäkring" för panelerna. Leta upp en diod som klarar effekten och som har minsta möjliga spänningsfall (står i specarna för de olika dioderna). Dioden kopplas in i serie på den ena ledaren. Om den blir felvänd så kommer du att märka det....