Ledartavla

Jag råder dig absolut att segla hem båten! Men….. Inte i april! Försök fixa en tillfällig bryggplats i Nkp. Stick upp några helger och testa båten inomskärs. Känn på den. Fixa småfix och sånt du kommer på. 68:an är en riktigt bra liten segelbåt. Sen avsätter du några veckor i juni till att segla hem båten då det är fler båtar ute på sjön. Det finns gott om hamnar hela vägen. Kläder för alla väder är viktigt. Sen är det väl generella tips om säkerhetstänk. Kommunikation. D v s mobiltelefon med en operatör som har bra täckning, vattentät ficka till den. Ev en VHF. Alltid flytväst, aldrig alkohol under segling. Lättlagad mat gör att man kan dra långa etapper om vädret är gynnsamt och man vill brassa käk under gång. El är på sätt och vis överskattat i en liten segelbåt. Man bör ju kunna ladda telefoner, tända lanternor när mörkret faller. Skaffa ett batteri, en solpanel på 50-60 w och en enkel laddregulator och börja med ett ladduttag och lanternor. Eller…lanterna eftersom båten är under sju meter och det räcker det med runtomlysande vitt även om regeln säger att du BÖR föra sb/bb/akter. (Plus framåtlysande på främre masten vid motorgång) Men ledlanternor drar väldigt lite ström. En 50w panel räcker bra så länge du inte har en massa elprylar och vädret inte är dynggrått i flera dagar. Du ska också ha en magnetkompass, deviationstabell för den, papperskort, kurslinjal och en passare samt kunskap om hur man använder sådana. Lita inte 100% på tekniken. Det händer att elektronik sviker emellanåt. Men jag tycker absolut att du ska segla hem båten. En kortlek, en bra bok brukar jag rekommendera. Man kan bli inblåst någon/några dagar i en skittråkig hamn. Blir man fastblåst så är det ofta på ett dötrist ställe. Vet inte varför? Men det är väl lagen om alltings djävlighet. Sen kan världens mysigaste lilla ö kan vara en pina, tre dygn i oväder. Om något falerar! Var inte rädd att fråga om hjälp eller råd bland annat båtfolk. De flesta är oerhört hjälpsamma.

Va, är det sant att metall som t ex järn inte rostar, koppar och aluminium inte korroderar. Har du någon källa på detta? Om inte får du förklara dig!

Att ångra något man gjort är en sak.Men att ångra något som man velat göra är värre. Segla hem henne och få ett fint minne och erfarenhet om båten,sedan kommer du alltid att lita på henne.

Då föreslår jag att utrustningslistan kompletteras med bra, ljuddämpande BT-hörlurar för att ha under motorgång, kanske för musik, radio eller ljudbok. Många timmar lär det bli, och en utombordares skarpa knatter blir tröttsamt i längden.

Sen tillkommer nån tusing eller så för slussarna vid Trollhättan, och sannolikt en tusing till för nätter i gästhamnar längs vägen. Kanalen öppnar 3 maj, så det passar rätt bra med din primära tidsplan.

Som raol skriver så är det nog lättare och säkrare att färdas för motor, och att sedan lära känna båten i sommar utan all stress med att komma fram och tvånget att färdas där det kanske inte är roligast och säkrast att segla. Segla kan du göra när vinden ligger på ett gynnsamt sätt och havet är lugnt. Jag förstår till fullo ditt intresse i att faktiskt segla ditt nyförvärv en sådan sträcka, så jag vill verkligen inte sätta käppar i hjulet, det hade inte jag velat ha. Eniro på sjön är en mycket bra app som man egentligen inte får navigera efter, men vem bryr sig om det? Ha med papperssjökort som täcker de sträckor som du ska färdas! Korrekt monterade lanternor är ett måste om du vill färdas med båten när det är mörkt eller dimma. Skulle du vilja lägga till på annan plats än på en båtplats måste du även ha lanterna för att visa att du finns där. Så att fixa nödvändig el är ett måste. Om båten fortfarande har sin inombordare så måste ju elen vara schysst kring den, och så måste du ha så du kan ladda mobilen med ditt digitala sjökort när motorn går. Det lär kosta en slant att köra för motor, Som raol skrev att det tar 100 gångtimmar och med en väldigt låg förbrukning på 2 liter/ timme så skulle det bli 200 liter sås. Det är dyrt, men billigare än att köra den på trailer(hur kul är det ens?) Jag hoppas att du kommer iväg i april med din båt som du önskar! /Nikodemus

Har den inombordare eller utombordare? Om inombordare, så skulle jag nog överväga att försöka köra större delen av sträckan för motor, i alla fall om det inte är perfekt seglingsväder, dvs vinden in från sidan, med låg till måttlig vindstyrka. Det är ändå 500 sjömil. 100 timmar i fem knop. Seglar ni skulle jag räkna med max runt tre knop i snitt (om inte vinden är extremt gynnsam) och då handlar det i stället om bortåt 170 timmar. Med 10 timmar per dag blir det ett par veckor. Ett trevligare alternativ, som kostar ungefär lika mycket som bränsle för hela resan runt, är att ta vägen genom Göta Kanal. Garanterat tryggt och säkert under större delen av resan. Vänern och Vättern bjuder förstås på havsliknande omständigheter, men vad jag förstår är upplägget i GK så att man kan låta båten ligga i en gästhamn flera dygn, vilket gör att man kan vänta ut dåligt väder innan man ger sig ut på mer öppet vatten.

80 cm djupgående är väl rätt normalt för en snipa i den storleken?

Värt att notera är att de spänningsvärden som ovanstående "skylt" redovisar förutsätter att batteriet har varit helt bortkopplat från last i minst tre timmar; ännu hellre ett dygn. Om nu batteriet mäter 11.38V direkt efter att batterivakten kopplat ifrån last, gör den troligen det jobb den ska göra på ett tillfredsställande sätt.

Det ligger i snipornas natur att dom rullar. Somliga rullar mer än andra. Jag vet att vi lade natursten under durkarna, det hjälpte väl litet iallafall, man har hört sådana som gjutit med cement, eller samlat balanseringsvikter hos däckverkstäderna, lagt dessa i plastflaskor och sedan i kölsvinet. Grejen med henåsnipan är att den inte har så mycket utrymme under durkarna, så det får inte plats så mycket barlast. Men det jag talar om var förhållanden med mycket gammal sjö på Kråksundgap och Käringöfjorden där man kanske inte skulle vara i en mindre båt över huvud taget, under dom omständigheterna, det gungar och rullar, men det blir inte kritiskt på något vis. I litet större båtar med mer motorstyrka kan man försöka att öka farten och därigenom få en bättre stabilitet genom vågorna, men det finns väl en anledning till att många bohuslänska båtar är 21 fot långa (6,20) det har att göra med vågdalarnas bredd, sägs det, den längden skall tydligen vara någorlunda optimal för båtar på 21 fot, ja jag vet inte... men "de gamle" säger som så... Det kanske också hör ihop med hur mycket plats det fanns i ladorna där man förr byggde allmogebåtar... Men var har du hemmahamnen någonstans, eller rättare sagt, var skall du använda båten? Motorn i en motorbåt är halva båtens värde, så det gäller ju att kalkylera och pruta på priset om nu motorn inte visar sig vara fullgod. Och då vara uppmärksam på vilken sorts kylning motorn har.

En oljekylare rostar inte sönder eftersom den är tillverkad av metall. Om en kylare har gått sönder är det troligen genom den inte avtappats på vatten och då frostskadats. Det sitter en o-ring vid varje gavel som tätar. Dessutom finns en mindre o-ring under skruvens skalle. Eftersom du har renoverat motorn borde du väl ha tagit isär kylaren och då bytt till nya o-ringar. Ingemar

Du har fått många bra råd redan och jag sällar mig till de som tycker att alt 1 är att ordna landtransport av båten och alt 2 är att segla senare med några rundor runt Norrköping för att lära dig båten osv. Men jag vill slå ett slag (som det väl heter i seglarkretsar ) för ett medlemsskap i SSRS. En billig försäkring om du behöver hjälp - och det kan du nog förutsätta att du behöver någon gång. Själv gillar jag idén med SSRS. Frivilliga sjöräddare som även rycker ut på icke akuta uppdrag till medlemmar som fått slut på soppa eller där riggen blåst av. Elen behöver du naturligtvis fixa innan du drar, om du väljer att segla.

Det jättetråkiga svaret: Jag föreslår att du inte köper just den båten utan en närmare hem. Om några månader finns det mycket mer att välja på när säsongen kommit igång.

Hej håller med Janken segla senare framåt sommaren .Jag köpte min Svea i norra Stockholm,det tog två dygn bara att komma ur skärgården,Vi hade ingen fungerande motor,utan endast segel.Ett batteri som drev gps,en ,lånade pappers sjökort ner till Kalmar där gps,,en började fungera .Varje dag runt 18:00 mojnade vinden,var tvungen att söka natthamn så nära som möjligt.det tog 10-12 dygn att komma till Göteborg Från stiltje till åskbyar med kuling ,En natt drivande på öppet vatten utan vind,turades om att sova i 2 timmars pass.Ordna lanternor segla hem för oss blev det ett underbart minne.Ps ordna åskledare ett par avklippta startkablar att fästa i vanten .Lycka till det blir ett fint minne.Samt välkommen till MG.

Hej! Jag är visserligen motorbåtsägre, men jag hade liknande funderingar då min båt låg på Dalarö och skulle hem till Göteborg. Tag till dig av de utmärkta råden ovan! Gå inte runt kusten, varesig för segel eller motor. Överväg vad det kostar att ta den hem den på landvägen. Antingen på egen hand i vagga på biltransportsläp eller med proffstansport. Jag anlitade Aaltonen. Ta in en offert, möjligen kan dom ta ned fler båtar på samma gång. Väg detta mot förlorad arbetsinkomst offrade senesterdagar och andra oplanerade utgifter som kan uppkomma om eller snarare NÄR du får problem under färden. Ett annat alternativ kan ju vara "Riksdiket" när nu det öppnar. Då krävs det en del slusskunskap, men det är inte så svårt. Då kan ju kompisar och kusinen vara med i en följebil lastad med verktyg och reservdelar etc... Tänk över detta! Ja välkommen hit förresten och framförallt välkommen till båtlivet!

Det låter extremt lite. Vår 31-fotare dricker nog runt 2.5 lit/tim i den farten, med en nästan 30 år nyare motor.

Och så kanske det är värt att kolla över säkerhetsprylarna. Minst ett ankare och lång ankarlina. Förtöjningslinor mm.

Hej Martin o välkommen till Marineguiden, Nu ska jag börja med att vara lite tråkig. Att som nybörjare segla hem en liten båt med okända fel o brister från Norrköping till Göteborg i mitten av april är ett riskfyllt projekt. Det är långa sträckor öppen kust. Den vanligaste vindriktningen är SV vilket betyder mycket motvind. Maxi 68 är en skaplig liten nybörjarbåt men inget jag (som har rätt lång seglingserfarenhet) skulle vilja kryssa med hela vägen ner längs östkusten och runt Skåne. Om det händer något så är det väldigt kallt i vattnet vid den tiden på året så utan överlevnadsoverall med flytkraft så kan det vara med livet som insats. Maxin väger 1600 kg och är 2,4m bred. Det går utmärkt att lyfta upp en båt i den storleken på en släpkärra (t.ex en biltransportsläp) och köra den via E4 o Rv40 till Göteborg.

Just det, och det gäller även traditionella bly/syrabatterier, med öppna eller slutna celler. OM (vilket kanske redan har nämnts) batteriet direkt efter laddning visar ett bra värde, "typ" 12,5-12,7 ungefär, men om spänningen snabbt faller vid belastning är batteriet slutkört.

Hej! Välkommen hit! Henåsnipan tillverkades i några olika varianter, den såldes även halvfabrikat, eller bara som ett tomt skrov. Vid beställning var det köparen som avgjorde vad det skalle vara för motor man satte i. Det var nog lika vanligt med Volvo-Penta, Yanmar som Perkins. Dessutom kan det ju mycket väl vara så att motorn blivit utbytt under åren som gått. Så den delen av din fråga är ju svår att svara på. Vi hade en i "familjerederiet" en gång, den hade en trecylindrig Volvo-Penta, MD3A om jag inte minns fel. Perkins motorer är ju spridda över hela världen, dom finns inte bara i båtar utan i allehanda traktorer och andra maskiner. Den klassiska Land-Rovern hade under en tid en fyrcylindrig Perkins som exempel. Så det är nog inga problem att få tag på nya eller begagnade reservdelar. Visst är det möjligt att relativt enkelt lyfta ur den gamla motorn och lyfta i någon annan, fabriksny, renoverad eller vad som helst, men om du byter motortyp är det inte säkert att motorfästen och anslutningen till propelleraxeln vid backslaget passar. Det är ju väldigt vanligt att båtarna överlever sina motorer med god marginal. Vad du skall kolla som spekulant är ju motorns kondition, om den är sjövattenkyld eller om den har färskvatten/sötvattenkylning. Motorer som har sjövattenkylning, alltså där man pumpar in havets vatten direkt i motorns kylkanaler brukar ha en rätt så begränsad livslängd, iallfall om man har Skagerack och Kattegatt som hemmafarvatten. Reservdelar till själva båten är synnerligen universella, de kan nog hittas i vilken båttillbehörsbutik som helst. Sedan är det säkert så att utrustningen och dess standard skiljer sig mellan olika båtindivider. Jag hade precis för mig att Henåsnipan fortfarande tillverkas, men jag finner inget fog för det idag. Jag kanske blandar ihop den med Käringösnipan, som man fortfarande kan beställa ny, liksom Henåjullen, den senare är en annan båttyp, men även den har sitt släktskap med de bohuslänska bruksbåtarna, allmogebåtarna. Min erfarenhet av Henåsnipan är att den är liten, trång, rätt så rank om man inte barlastar den ordentligt, den rullar ordentligt i rum sjö, men den uppvisar inga tecken på några otrevliga överraskningar ens i grov sjögång. Käringösnipan uppför sig stabilare i sjön, den är litet längre och litet bredare och har mer hull om aktern, men den kostar också mer. Henåjullen är en trygg båt som uppför sig väldigt väl, och är mer lastdryg.

Hej! Kul att du tittar på Perkins! Jag har en 4.107, den är nästan identisk med 4.108, förutom att 4.108:an är lite större och starkare. Dessa motorer är väldigt lättmeckade dieslar, det finns gott om packningar på internet, men få hela reservdelar. En utländsk sida som har lite packningar är https://www.parts4engines.com/perkins-4-108-4-108m/ och en lokal säljare är https://www.traktordelar.net/motorsatser/perkins-motordelar/4108-1/ Det kanske är så att motorn läcker olja, det är inget att oroa sig för, Perkins ska läcka olja, det är en engelsk motor. Det är ytterst få på utländska forum som skrivit att deras motorer inte läcker olja. Men en klar majoritet av motorerna läcker lite. När du är där och testkör motorn så kan du lägga en ren plåt, t.ex. en bakplåt under motorn så fångar den upp olja, då kan du sedan också se varifrån det läcker. Om det är mer en någon droppe ibland så är det dags att åtgärda, kan räcka kortvarigt med att dra åt lite skruvar. Annars är det nog dags för en ny packning. Men dom finns ju överallt!(om man ser på länkarna) Det är en kompromiss man får ta tycker jag när man i övrigt har en slitstarkt engelsk diesel. Den är relativt lågvarvig och drar för mig ca 2.5 liter diesel i timmen när jag kör på ca. 40% gas. Det ökar inte med mer än drygt en liter om jag skulle gasa, säg 70%. Det finns för och nackdelar med den, skulle du ha en modern motor så skulle den inte ha ett lika härligt ljud och den skulle inte vara lika snygg. Hade jag fått chansen att göra om köpet av min älskade Perkins så hade jag gjort det vilken dag som helst. Tack för mig :)

Jag skulle säga att batteriet nu är i stort sett slut. Dock batterispänning är ett dåligt sätt att kolla laddningsgraden men här är en liten indikator (känd bild taget från batteriexpressen.se): Ni borde ha en regulator som klipper mycket tidigare! Har dock inget tips på sådan.

Bergfast är bra! Dessvärre är den dyr, men med en sådan i en bra spricka kan man såväl promenera lugnt till glasskiosken som att sova gott om natten. Sedan är faktiskt de billiga bergskilarna från Biltema bra, om man vässar dem emellanåt med vinkelslipen. Sedan lämnar man den där fåniga släggan i land, den som är helt av metall som ofta säljs tillsammans med dessa kilar, man köper istället en större rekylfri plastslägga, då riskerar man inte att metallflisor i ögonen. Det blir även en tystare tilläggning med en sådan slägga. Ja det är inte bergskilarna det är fel på, det är de totalt felkonstruerade sprickorna i graniten det är fel på. Många gånger finns det inte ens felkonstruerade sprickor, klipporna är helt släta och sprickfria. Till vem kan man klaga? Till Slartibartfast?

Bergskilar tycker jag fungerar bra. De satt bra när jag slog i dom på koster och lämnade för att köpa glass. Sen på väg tillbaka fick jag en lustig känsla och kände plötsligt hur mina ben gärna raskade på gångtakten. Det var bra för det var så att bergskilarna ryckts loss och båten numera låg på svaj från aktern. Men som tur var var det ett par vänliga själar som tagit sin jolle och hämtat upp förtampen och var precis lagom framme till land så att jag kunde få tag på förtampen(Tack!) till det att vi var tillbaka. Så bergskilar sitter inte bara bra utan har också en telepatisk funktion

Det finns ju självhäftande kabelkanaler i olika dimensioner. Jag har använt sådana såväl i våtrum som i båten. De som är litet dyrare har 3Ms tape på baksidan, dessa sitter som berget! Men det kan ju vara bra att tvätta med aceton eller något annat medel innan. Dessa kabelkanaler brukar även ha skruvhål. Jag är dock litet osäker på hur dom tål UV-strålningen. Kabelkanal eller kabellist, dom kan ha litet olika namn.

Det är ju generellt svårt att svara på sådana frågor, då naturhamnar har synnerligen olika beskaffenhet. Vad det gäller vattendjupet så finns det är i Bohuslän naturhamnar som kan matcha oceangående fartyg, (fast kanske inte på längden och bredden) liksom sådana där man knappt kommer in med en extra grundgående kajak under högvatten. Sannolikt varierar vattendjupet i ostkustens naturhamnar på ungefär samma sätt. Hur djupt sticker din tilltänkta båt? 100 cm, 150 cm? Till det bör man lägga till en säkerhetsmarginal på omkring 100 cm. Denna säkerhetsmarginal kan ju minskas om man anser att propellrarna och rodret är skyddade med en skädda eller dyligt. Man får tänka på ebb och flod, hur månfasen är och så, men det kanske inte varierar lika mycket utefter ostkusten som det gör här. Det är propellrar, drev eller roder man skall vara väldigt försiktig med särskilt i naturhamn. Och där är det bara idi… amatörerna som lägger till med aktern mot berget. Aktern mot brygga kan fungera om vattendjupet tillåter det, typ flytbrygga, men inte så sällan är det orent vatten precis under bryggor, varför man bör vara ytterst försiktig. Om klippan är slät och vattendjupet tillåter det kan man lägga till bredsides, men då blockerar man i allmänhet tillgängligheten för andra båtar. De statligt utgivna sjökorten liksom sjömätningarna kan vara bristfälliga eller tillockmed felaktiga över naturmannar, men det brukar finns diverse oberoende nautiska publikationer som tipsar om bra hamnar, med egna kartor, skisser eller flyg/drönarbilder. Ett annat bra tips är ju att titta efter om det sticker upp segelbåtsmaster bakom öarna, då är sannolikheten stor att vattendjupet även räcker till för en motorbåt. Sedan tillgängligheten på längden och bredden, ja det är ju en uppskattning. Om det är trångt bör man inte gå in i en sådan hamn om man är osäker på båtens manöveregenskaper. Sedan bör man kalkylera med vindriktningen, om vinden vänder under natten, man eftersträvar ju alltid att ha vinden i fören, att ha den akterifrån är väldigt ofördelaktigt och det kan innebära att man sätter fören i berget och att det kan vara besvärligt att komma bort från denna plats. Kraftig sidvind är heller inte så bra. Som redan nänts är motorbåtar med liten undervattenskropp, höga fribord, mycket kapell och eller flybridge väldigt känsliga för minsta lilla vindpust i sidan, så fort man lägger i friläget seglar båten iväg sidledes. Det gäller att ha snurr på propellern hela tiden tills fördäcksgasten fått landkontakt, och då samtidigt ha is i magen och inte slå back för att bromsa, om man fällt ankaret, då ankarlinor och dess kättingar har en förkärlek att trassla in sig i propellrar och dess axlar, så väl egna ankarlinor såsom andras. Ja en stabil stävskena är bra att ha, då man medvetet kan sätta fören i berget och väldigt sakta låta motorn trycka båten mot land tills dess att försäcksgasten lagt första förtöjningslinan, som skall läggas mot vinden, sedan förtöjer man mot lä. Ankare... det finns en uppsjö av olika ankartyper, och universalankare finns knappast, ställer du frågan här om vilket ankare du skall använda får du lika många olika svar som det finns personer i diskussionen, eller egentligen fler förslag. Hursomhelst bör man iallfall ha en bra bit kätting mellan ankaret och linan. Ja så bör man ju se till att klippan man avser att förtöja emot medger att besättningen kan ta sig iland eller ombord utan alltför stora akrobatiska konster, en bra stävstege underlättar debarkering och embarkering. Klippan då... Många gånger har SXK eller annan organisation slagit i ordentliga bergdubbar att förtöja i, om inte sådana finns får man leta upp sprickor att slå ned egna dubbar i, och då se till att dom sitter tillräckligt hårt för att hålla båten, men inte så hårt att dom sedan inta kan slås loss. Tja, det låter kanske som att det är bästa att stanna i land, eller bara förtöja i gästhamnar, men det är en hel del man skall tänka på innan man skall gå in och lägga till i naturhamn, och då har jag ju inte nämnt att det ytterst sällan, eller snarare aldrig, finns eluttag i naturhamnarna....