Ledartavla

En oljekylare rostar inte sönder eftersom den är tillverkad av metall. Om en kylare har gått sönder är det troligen genom den inte avtappats på vatten och då frostskadats. Det sitter en o-ring vid varje gavel som tätar. Dessutom finns en mindre o-ring under skruvens skalle. Eftersom du har renoverat motorn borde du väl ha tagit isär kylaren och då bytt till nya o-ringar. Ingemar

Tack kan vara den intresserad av att hitta någon manual ang. Kabel märkningen. Ska ersätta Vippbrytare med mente marin display. Tyckte inte färgerna stämde med 2 alternativ i mente marins manual. Ska kravla runt lite bättre imorgon och undersöka närmare. Tack

Tillverkare som redan nämnts av @Georg_Ohm : TX Controls. Här är en tidigare tråd för samma modell

Bergfast är bra! Dessvärre är den dyr, men med en sådan i en bra spricka kan man såväl promenera lugnt till glasskiosken som att sova gott om natten. Sedan är faktiskt de billiga bergskilarna från Biltema bra, om man vässar dem emellanåt med vinkelslipen. Sedan lämnar man den där fåniga släggan i land, den som är helt av metall som ofta säljs tillsammans med dessa kilar, man köper istället en större rekylfri plastslägga, då riskerar man inte att metallflisor i ögonen. Det blir även en tystare tilläggning med en sådan slägga. Ja det är inte bergskilarna det är fel på, det är de totalt felkonstruerade sprickorna i graniten det är fel på. Många gånger finns det inte ens felkonstruerade sprickor, klipporna är helt släta och sprickfria. Till vem kan man klaga? Till Slartibartfast?

Allting finns på internet, problemet är bara att finna rätt info vid rätt tillfälle😉 En fråga som vi hade innan vi kom iväg var vattendjupet i relation till kanaloperatörens mål (finns flera operatörer i NL). Vanligt att man refererar till NAP (Normaal Amsterdams Peil) som är en vattennivåreferens utanför Amsterdam. Fann en bra karta som visar vattennivåstatus för oss oroliga seglare med standardköl. Överskådlig web sida som stämmer skapligt https://www.sailingisabell.nl/svenska/StaandeMastRoute.php Har för mig att kanalerna i Friesland skall ha måldjup ca 1,9 meter och då är det bra att vet om det är lägre. Vår köl sticker ca 1,75 m, vi gick "på" vid minst 4 tillfällen, när vi skulle förtöja vid: kaj för SPORT (dvs fritidsbåtar) för att vänta på broöppning in till Groningen (viktig bro stängd under rusningstrafiken), korrekt servicetid visas på skylt vid bron (stämde inte med info som vi läst i förväg). anlagd gratisbrygga i Lauwersmeer National Park, Marrekrite. Finns gratis förtöjningsbryggor i flera provinser, skyltar talar om max tid 2-3 dygn. kanalkant i Leeuwardens park Harlinger Watersportvereniging (när vi försökte lämna gästbrygga, fick vänta en halvtimme så vattendjupet blev normalt igen. Av okänd anledning öppnar de ibland den lilla slussen så kanalnivån sänks till havets nivå, kanske 5-10 cm men det var tillräckligt). Utöver vattendjup behöver man ha koll uppåt oxå, i Groningen fastnade övre spridaren i träd och i Groningen fick vi leta efter kanalkajplats mtp vattendjup och trädgrenar.

Läs artikeln Båtliv här

Som @Lintott redan skrivit så är det inte distansmaterialet som ger styrkan. Skräm inte upp TS med rena gissningar... Styrkan kommer sig av att balken består av två parallella "väggar" på ett visst avstånd från varandra. I mitten, distansmaterialet, uppstår ringa kraft, och dess funktion är ofta bara att fylla ut och vid tillverkning just ge distansen. Senare ofta att fixera så "väggarna" i balken inte vibrerar. Men då det inte behöver vara starkt vill man inte slösa vikt. Därav att distansmaterialet är skum, cellplast, balsaträ eller annat lätt material. Däremot kan "väggen" skadas av frostsprängning, när vätan i det blöta fyllnadsmaterialet fryser. Men allt detta har @Lintott redan avhandlat i sitt utmärkta inlägg.

Nja....Verkligheten är lite mer komplicerad än så. HF (0-30MHz) har en annan vågutbredning och beter sig lite annorlunda än VHF, så den jämförelsen bör nog lämnas därhän. Men på höga frekvenser (marin VHF t ex, som tråden gäller) är polarisationen viktig, dvs att antennen vänds på samma håll som den man kommunicerar med samt att strålningsloben skall peka så rundstrålande som möjligt. Varken upp i himlen eller ner i vattnet. Så på den punkten håller jag med att antennen bör sitta så vertikalt som möjligt - om det är VHF (däremot sänder SR t ex i allmänhet horisontellt när det kommer till FM rundradio). I alla fall i teorin. För i praktiken har dock en "grundantenn" av typ 1/4-vågsantenn med jordplan eller 1/2-vågsdipol utan (=typiska VHF-antenner max 1,5m långa) väldigt stor vertikal strålningslob. Så om antennen lutar 20-30° gör det nästan ingenting på effektiviteten. Tänk en "donut", vars genomskärning syns till höger (horisontellt till vänster och vertikalt till höger): Ett passivt antennsystem som har "förstärkning", t ex en längre antenn för VHF (stackad 5/8 eller liknande), får det alltid genom att loben koncentreras. Dvs trycks ihop i vertikalled på en "pinne" (plattare "donut"), eller riktas åt ett visst håll (Yagiantenn, typisk TV-antenn). Kan vara jättebra om man vet vartåt det man vill nå ligger, men på en båt är det oftast dumt. T ex en segelbåt har ingen nytta av en antenn med förstärkning, då loben ju är känslig för lutningen och får inte vara för smal. Men en förkortad antenn är heller inte bra. En VHF-antenn på 20cm kan kanske verka smidigt, men då den egentligen är våglängdsmässigt för kort blir den inte riktigt lika effektiv som sina "lagom" långa kusiner. Visserligen lite mer rundstrålande. Kompromisser som vi får leva med på t ex handapparater, där en antennpinne på en halvmeter eller mer vore opraktiskt. När det gäller att koppla ihop antenner med T-stycken o.s.v.: Man KAN stacka antenner på det sättet, men det kräver i så fall exakt och specifikt avstånd mellan dem beroende på vilken riktverkan man vill ha. Och det man vinner på gungorna förlorar man på karusellerna, dvs i en riktning där antennerna hamnar "efter varandra" riskerar man istället få total utsläckning (i synnerhet på VHF där antennavståndet handlar om någon enstaka m). I dessa sammanhang och användningsområde (VHF på en båt) är det helt förkastligt. Sedan kan/skall man inte använda vanliga kablar och parallellkoppla med T-stycke på det sättet som beskrivs, det krävs lite mer avancerat för inte förlora mer än man vinner. Att mäta SWR med ett enkelt instrument kan också vara är bedrägligt i en sådan uppsättning, då det kan visa olika på olika ställen utefter kabeln och t.o.m. ok - utan att det är bra för det. Och det som tar stryk är sändaren. Men bland "27MHz-folket" fanns många myter som så småningom blev sanningar. En sådan var också att "italienarna" körde med våldsamt hög uteffekt och därför hördes så störande starkt. Hade man haft lite kunskap om vågutbredning hade man förstått att det var andra saker som spelade in (gynnsamt avstånd för studs m.m.). Italienarna hade f.ö. samma uppfattning om oss Skandinavier ..

Fått flera tips i Forbinaklubben som pratar om att inspektera kolen...och mycket riktigt, slipade bort all korrossion på anhållen för kolen och blåste rent med tryckluft och nu går den igen!