Ledartavla

Det är väl en ganska vanlig situation. Man löser det genom att fälla ankaret i sidled, antingen med ryggskadliga rörelser eller med en utfällbar rulle som får ut ankaret från båten några decimeter. Det ser också ut som om det bör gå fint att ha ankaret långt i sidled och få det att gå klart. Här en bild jag snodde från Båtsystems hemsida som påstås visa just en Najad 34: Själv ankrar jag alltid genom att först förbereda i god tid genom att ta loss ankaret och fira ner det en liten bit så det hänger fritt nån decimeter ner i vattnet, men med linan låst så det inte kan släppa. Detta kan göras från sittbrunnen eller stående på badbryggan (enklare om man är minst två ombord). När båten är på rätt plats låter jag ankaret gå, och det glider då tyst ner i vattnet utan att slå i nåt.

Man kanske resonerar som så att hög hastighet kan ställa till mer skada än hög vikt? Samt att vattenskotrar är mer tillgängliga än en 10 tons båt. Jag skulle tro att det är större risk att någon med begränsad kunskap hyr eller lånar en vattenskoter och och kör över sin förmåga och råkar ställa till det än att någon går och hyr en 42 fots motorbåt. 🙂 Och jag funderar också på att ta skoterkortet om andan någon gång skulle falla på.

Enklast är nog att ringa en segelmakare och fråga, men om du vill ha en indikation så sydde jag om mitt storsegel med två nya lattfickor för några år sedan, och fick då betala 750 kr/st. Så… 1000-1500 kr?

Nu är den fjärde boken av sjökapten Sigurd Sternvall digitaliserad, "Under Regnbågsflaggan". Den skildrar hans verksamhet i Kina i början av 1900-talet, och ger en mycket god känsla för hur det var i Kina vid den tiden. Böckerna är gratis och idealiska att läsa via mobil eller läsplatta regniga dagar i naturhamnen. http://www.batteknik.se/bok/under_regnbagsflaggan.pdf (Den fjärde) De tidigare 3: http://www.batteknik.se/bok/resan_till_kappkina.pdf (Den första) http://www.batteknik.se/bok/sjoman_linus_aventyr.pdf (Den andra) http://www.batteknik.se/bok/resa_jangtsekiang.pdf (Den tredje)

Ja, se politiker... Håller med, det är en skrotningssubvention och inte premie egentligen.

Bara en gissning från min sida! Bra att det eldas upp, om så är fallet.

Nja, jag tror inte nån bränning sker alls, utan man samlar nog bara ihop allt och lägger på tippen, plast och allt. Jag tror att alla båtar som fragmenteras eldas upp och blir el och värme. Det finns ingen anledning at inte förbränna ett riktigt energirikt material som GAP. GAP från återvinningscentraler förbränns så jag kan inte förstå varför man inte skulle förbränna glasfiberarmerad plast från plastbåtar.

Du har helt rätt, det här visste jag inte: ”I början arbetade de själva med nedmonteringen av båtarna, men med tiden har bolaget utvecklats till att bli en samordnare av hela skrotningsprocessen.” https://www.di.se/nyheter/de-satter-lonsamt-vrakpris-nu-utokar-batskroten-verksamheten/ Vinstmarginal på över 15% också, så det verkar finnas utrymme för prispress: https://www.allabolag.se/5567709166/bokslut Bra att ni uppmärksammade detta, verkar ha hänt mycket de senaste åren.

Sälj allt du kan själv, allt som är i bra skick. Motor, däcksutrustning, dynor, pentry, ankare, förtöjningsgods. Då får du ihop pengar till skrotningen.

Frågan är väl hur mycket mer fart man får på en segelbåt med större motor. Både 23 och 30 hk bör räcka mer än väl för att nå "skrovfart", och därefter handlar det om tiondels knop extra. En segelbåt på sex ton, då gissar jag ca 35-38 fot, vilket bör ge en övre fartgräns på strax över sju knop för motor. Jag tror inte ens att en hundrahästare skulle få upp båten i tio knop...

Jag tycker nog att man skulle plocka rent på allt som är återanvändningsbart, sen ta bort alla farliga vätskor och eventuella andra material som är direkt giftiga, och därefter bränna allt i anläggningar som filtrerar bort skadliga gaser. Så slipper man nån större mängd som går till soptipp (det blir lite aska av trädelar och en del smält glas från glasfiberbåtar.

Jag har skrotat två båtar som tillhört mina föräldrar genom båtskroten under hösten -18. Den ena var en gammal roddbåt i plast med hål i skrovet och den andra var ett avsomnat hemmabygge i form av ett plastskrov med träöverbyggnad. Jag kollade nyss på fakturan från båtskroten. Båtarna kostade 1500 kr styck att skrota och den kostnaden täcktes av skrotningspremien så att själva skrotningen var gratis. Jag fick däremot betala 3,5 timme lastbil á 1700 kr/timmen för transporten av båtarna d.v.s. 5950 kr. Det här var under 2018 och jag vet inte ifall man har ändrat villkoren eller priserna sen dess.

Man får ingenting utbetalat för det. Och transporten betalas inte av staten: "Transporten till återvinningscentralen betalas dock av båtägaren liksom eventuell sanering" Verkar som att pengen går direkt och enbart till att bekosta skrotningsverksamheten. Det låter ju fint att kalla det "Skrotningsbidrag", skulle snarare kalla det "Subvention av båtskrotning". Frågan är vilken skrotfirma som kan få subventionen, sannolikt är den så villkorad att det bara är hos Båtskroten AB man kan göra det. Dessa driver sidan "Båtretur", som i sin tur bara är ett namn. Och det som blir dyrare än "bidraget" på 3.000-10.000:- får man skjuta till själv. Men det är inte tydligt. På Båtreturs sida kan man vidare läsa "Båtretur har avtalat med Båtskroten Sverige AB om att drifta ett nationellt system för båtåtervinning". Men "Båtretur" är ju ingen juridisk person (står på annan plats) utan bara ett namn som Båtskroten i Sverige AB klippt. Man har alltså avtalat med sig själv, och ett tomt namn kan inte "drifta" något. Varför inte vara rak och ärlig och skriva "Båtskroten Sverige AB" istället för en massa dravel och namn att gömma sig bakom ? Tanken är bra, men det låter lite mycket reklam och luktar illa när det ligger ett företag bakom, som på detta sätt garanterat sig betalning av sin verksamhet. Betalning som kommer av våra skattepengar.