Iriska, som språket heter på svenska, är ett keltiskt språk. Skotskgäliska är en avknoppning och mycket nära syskon till iriskan och är ungefär till iriskan som danskan är till svenskan i skillnader och ömsesidig begriplighet. Kymriska, som är det största keltiska språket i dag, talas i Wales, men är mer avlägset släkt med iriskan.
"Gall" i iriskan förekommer lite här och där, och har nog ofta syftning på just skandinaviskt folk som kom till Irland på 800-talet och några århundraden därefter. Staden Donegal, som på modern iriska skrivs "Dún na nGall", t ex, betyder "Utlänningarnas befästning", lite löst översatt ("dún" är för övrigt samma ord som vårt "tun"/"tuna" som också återfinns i engelska platsnamn som "-ton" och även i form av ordet "town", med en ursprunglig betydelse ungefär som "inneslutning").
Gallagher är ett vanligt släktnamn/efternamn med "Gall" i sig, och betyder ungefär "utlänningshjälpare".
Med tanke på betydelsen var kanske Fingal ett namn som andra använde om en snarare än ett man själv bar, till att börja med? Med tiden blev det säkert ett vanligt namn. Men här spekulerar jag bara.