Ledartavla

Hmmm, det går ju lika bra att rita en skiss!? Nu gäller ju denna skiss ”landsvägsfordon, typ personbil” men man kan ju rita en på en båt också. Alla minns väl ”Macken” och de båda banktjänstemännen som tyckte det var onödigt att ta med hela bilen till verkstaden… ”Om TVn går sönder hemma tar du ju inte med dig hela huset till reparatören”….

Båtprylar är dyra. När jag byggde om hytten och behövde en skjutdörr var Ö-metall 5 ggr så dyra som min "brädgård", som kunde sälja en "standard" altandörr i special höjd. Tyvärr med glas i underkant, men priset fick styra. http://lasselundell.se/caravelle.html

Märk upp täckställningens delar så sparas månda svordommar. Grön och röd tejp gör det lätt att sortera styrbords och babords delar. Olika färgkoder för vilka rör som ska monteras ihop och vad som är fram och bak gör också jobbet enklare, och naturligtvis siffror som visar i vilken ordning från för till akter olika delar ska sitta. Lagom stora bitar av en kasserad presenning blir bra skavskydd. Vi har ett antal bitar (30 x 450 cm gissar jag) om lindas över ställen på ställningen som skaver på pressen och tejpas fast. Som en sådan här, fast gratis. Lite5-56 på alla skruvar gör susen. En blocknyclkel med spärrfunktion sparar mycket tid vid ställningsmontaget. Biltemas nyckel för cirka 70:- kronor har hållit i många år för oss. Fotografera detaljer där flera montagevarianter kan vara aktuella. Förvara fotot i någon lämplig pärm i båten, för du kommer inte ihåg hur du gjorde förra året när det blev sååå bra, det gör i alla fall inte jag.

Jaaaaa fel, mopeder slutade jag med vid 17 års ålder, sedan blev det dieselkärlek 😇😂

Som flera andra skrivit så är de motorer du tittar på gamla. Jämför gärna med känslan av att vara spekulant på en bil från mitten/slutet av åttiotalet. På en sådan, precis som på en båtmotor, är det hur de skötts som spelar roll. Rätt skötta kan de gå länge till men fel/inte skötta är de bara skrot. Sen är det ju miljöaspekten. En svensk bil av ett visst märke (som börjar på S) från 60-talet hade ju också tvåtaktsmotorer och dessa ryker rejält och är inte de miljövänligaste - men flera av dem som är välskötta rullar än idag. Huruvida modeller av Mercury från mitten/slutet av 80-talet hade problem med rostande drivaxlar överlåter jag till de som vet mer att svara på.

Kompressorn ska koppla in vid 1700 varv cirka och koppla ur vid runt 2900, sedan ska turbon ta över helt. Fullt spjut ska turbon ladda 1,7 kg, och vid 2500 ska den börja ladda 0,5 kg och sedan ökande. Du sliter inte ut en turbo på en båtmotor med körtiden, utan det som sluter turbons liv är rosten i turbohuset, gapet mellan fläkt och innerkant turbohus ökar och till slut blir det så stort spel att avgaserna orkar inte vispa igång fläkten. Inget tryck till insuget inget bränsle till motorn osv....

Jag vill minnas att Du hade en KAD42 eller 43. Du har säkert hittat en massa matnyttigt redan, men ifall inte så har Du här lite data att roa Dig med...

Georg Visst funkar det kanske att fila men... Så otroligt frustrerande att man inte kan få tag i par kol ens från service verkstan. Helt klart att någon vet vilka som passar men alla håller tyst eller inte orkar bry sig. Detta är ju generellt för hela eftermarknaden oavsett vad det gäller. Nog om detta. Tack för visat intresse.

Det lär inte märkas vid körning om axeln är fastrostad, problemet upptäcks däremot den dagen du vill ta loss växelhuset för att tex. byta impeller.

Ja, tank skall vara i galvanisk kontakt med tanklock, avluftningsventil och bränslerör. Men det är en egen "enhet" som inte skall vara i kontakt med aluminiumskrovet.

Just de där modellerna har ett problem, speciellt om de har gått i saltvatten: drivaxelns splines i riggen rostar fast, vilket innebär att det inte går att byta impellern utan att kapa drivaxeln genom ett hål i riggen och sedan lyfta upp motorpaketet.

Jag vet inte vad du har tänkt dig för pris, och jag är inte en expert, men en Yamaha från -90 talet torde vara några snäpp upp i trygghet jmf med den Mercuryn, och ännu fler snäpp upp från den Evinrude du funderar på. Om det nu är så klokt att generalisera så.

Ja man får nog kolla närmare på varje båttyp, men Flipper 666 (även om denna inte är aktuell för dig just nu) och 630 har ju bra v-botten och det finns väl som sagt olika konstruktioner från varje tillverkare som är bättre och sämre. Man tröttnar väldigt fort på att åka runt i en stampig båt, sen att det skulle kunna dra någon deciliter bränsle extra är enligt mig helt obetydligt i hela båtägarkalkylen, belåtenheten över en bekväm, komfortabel och säker båt räcker mångt mycket längre än att du sparat några kronor och den planar ut på halvgas istället för trekvartsgas. Men en Ryds kan säkert funka bra.

Ja, det låg väl lite speciella omständigheter kring att Ö-Metall lades ner/ konkade vad jag har hört och som jag inte tänker gå djupare in på här. Den andra firman Hönö båtrutor har ju en liknade sysselsättning men om de konkurrerade vet jag inte riktigt, Ö-Metall gjorde ju mycket jobb i rostfritt.

Spontant tänker jag att en motor som är 40 år gammal inte är det första som kommer upp när det gäller trygghet, och särskilt när du säger att du inte är van att meka. En fördel är ju såklart att du troligtvis inte behöver ligga sömnlös pga. rädsla för att den ska bli stulen.

Kopplingsplint Att köpa kopplingsplintar kan bli en diger kostnad. Speciellt om man behöver några stycken. Tycker man om att greja är de inte svåra att göra själv. På den lokala skroten/överskottsbolaget/maskinaffären hittade jag en 16 mm tjock plastskärbräda av lite större modell (200:-). De hade även ett plattjärn i mässing 10x50mm, dryga metern långt, liggandes (250:-). Plattjärnet kapades i rätt längder beroende på antalet anslutningspunkter. Därefter klövs den kapade biten (på längden) så det blev två lite smalare bitar. Detta moment underlättades enormt av det här vinkelslipstativet. De kapade bitarna slipades "mässingsblanka" med sandpapper och förtennades sedan. För att förtenna värmdes mässingsbiten upp med värmepistol och tennpasta (bera-fix) penslades på, sedan tvättades biten ren i vatten. Till anslutningspunkterna borrades hål med 20 mm mellanrum och gängandes sedan till M8. Jag använde en pelarborrmaskin från Jula. Till den har jag ett billigt 2-axlat skruvstycke (eller vad det nu heter) så arbetsstycket kan finjusteras till rätt position. Borr och gängtappar köptes från Mekonomen. Skärbrädan sågades till och formades i en kap- & gersåg. Den tillsågade skärbrädsbiten och den förtennade mässingsbiten skruvades till slut ihop med M6 skruv (borrat och gängat i mässingsbiten).

Leta upp motorn på boats.net. Jämför reserdelslistan för närmast större. Om de är snarlika skiljer sig oftast förgasaren men det även kan vara annat som varvtalsbegränsande switchbox. Med få undatag blir det billigare att byta motorn.

Mina våta förbrukning samt agm start sitter kvar i båten. Förbrukningsbanken underhålls av solcellerna och start av en dos från en batteriladdare om behov skulle uppstå. Det är en bra väg att gå! Jag byggde en "sol- och vindladdningsmodul" förra vintern. En bit formplywood där diverse elprylar monterades i lugn och ro med god arbetsställning vid köksbordet. Skivan med prylarna skruvades sedan på plats i båten. Bilden är från inkopplingen av "elskivan". Det saknas en dc-dc manick som inte hade kommit vid den tidpunkten. I övrigt var det bara att ansluta de externa kablarna så var det klart.

Jag kör med sprayfärg! sprayar ränder, 1 rand på ca 20 cm = 15 meter kvar. 2 ränder på ca 20 cm var = 10 meter kvar. Sen har jag 3 ränder oxå för 5 meter kvar. Har suttit i 3 år på kättingen och är lika rött nu som då jag började.

Raol är så snabb att han talar innan han tänker ibland.😂

Myggnät till däcksluckan - köpa möjligt för flera hundra. Eller så köper man ett myggnät för 79 kr till rutor/dörrar (fanns på Claes Olsson) och klipper till det, och en bit elastisk lina. Knyter en stor ögla på linan och vips så kan man spänna fast myggnätet runt däcksluckan oavsett hur öppen den är. På min båt så var det svårt att få bort öglan från däcksluckan när den var på plats men det löste sig genom att knyta dit en smalare lina på jämna avstånd i öglan, som man kan dra i. Jag satte en sådan kort lina så att de hamnade i varje hörn av däcksluckan.

Apropå bergskilar, gick utmed nedlagd järnväg, och plockade utströdd rälsspik, roade barnen. "Renoverade" en med vinkelslipen och målade med hammarlack. Användbar i lite grövre sprickor.

Spräyhoodförlängare av tunn vit presenning. Perfekt när det börjar regna och man vill fortsätta att sitta ute. Monteras på en minut eller två. Går också bra att sitta under och styra vid motorgång, om man har fjärrkontroll till autopiloten. Presenning cirka 2x3 m, 50:- kronor. Båge till kupoltält, 150:- kronor. Klipp till en lagom bit presenning. Fixa längden på tältbågen så att den blir så hög du vill ha den. Vik in bakkanten runt tältbågen och tejpa eller limma. Bågarna vecklas ut och stoppas i hålen för vinschhandtagen eller fäst på något annat vis. Fäst framkanten på presenningen med en "fin rosett". Två "persiennsnören" fram till masten och ett till akterstaget. Ett par gummisnören bakåt från tältbågen håller underkanten av pressen på plats. Klart! Givetvis kan man göra något liknande i kapellväv, men en fördel med tunn presenning är att det blir ett väldigt litet paket när man viker och rullar ihop den.

Jag skrev tidigare att jag mer använder en Klipfast än traditionella bergskilar. Men ibland kärvs det ändå en bergskil, och då har jag för längesedan övergett den lilla hammaren som man brukar få med i diverse kit med bergskilar. Jag använder istället en studsfri hammare, den är gummiklädd med stålkärna. Den ger ju då ingen rekyl, det går inte ur några stålflisor som kan skada ögonen, den är tystare, den rostar inte. Den syns bra då den är orangeröd. Den kan ju användas till andra saker ombord också.

Nu ska jag tipsa om en av mina bättre modifieringar på båten. På vår båt är det ett ett smärre företag att komma åt motorn, för inspektion. Det är definitivt inget man gör varje dag. Vid några tillfällen, när jag väl lyft alla durkar mm som krävs för en inspektion, har jag överraskats av att flera liter diesel skvimpat runt i tråget under motorn. Pga läckage. Inte alltför spännande upptäckt, och hur länge har jag åkt omkring i denna bomb? Sen i våras har jag full koll på div läckage som kan inträffa i motorutrymmet, diesel, kylvatten motorolja. Jag köpte backkamera, med tillhörande skärm, i det här fallet på Biltema. Kameran har jag monterat framför motorn, med uppsikt under densamma. Minsta pöl under motorn avslöjas direkt. Ett bonustips, jag har även en kamera på ankarspelet, som avslöjar om något hakar upp sej där. Kameran aktiveras när jag slår på strömbrytaren till ankarspelet.

Kättingmarkörer är också bra...

Mina säkringsdosor sitter litet dumt till, det går inte att se vilken säkring som eventuellt är trasig, löst ut. Därför planerar jag att fast ansluta en sådan där enkel spänningstestare till jordske....* förlåt, till minusskenan, och ha den där ”pinnen med lysdioderna” fri så att man kan mäta med den på säkringsdosans utgångsanslutningar. Om lysdioden lyser är säkringen hel, om inte är det sannolikt trasig om nu den är spänningssatt. Jag tänkte använda en sådan här, fast en enklare variant med vara två lysdioder. *Det blev tydligen lätt infekterat nån annanstans.

Det där med buntband på kättingen tycker jag var en osedvanligt bra idé! Biltema har kolorerade buntband i olika kulörer. Jag tänkte att man kunde ha olika färg för de olika längdmarkeringarna. Jag kanske är trög, men jag förstod inte riktigt hur @McLasse hade satt fast buntbanden på kättingen. Och sedan kan jag nog inte låta tampen vara kvar, då skulle mitt HX-1 får sig ett .....(fyll i lämpligt ord), men buntband med avklippt tamp skulle säkert funka även för mig. Iofs har detta ankarspel en magnet inbyggd i kättinghjulet, och ett tungelement eller liknande, i huset, så jag kan ju ansluta en enkel räknare, bara det att hjulet är omkring 30 cm i omkrets, kanske en fot, jag vill ha svar ned metriska mått. Men kan jag få besvära dig om en bild på hur du satt fast buntbanden?

Längdmarkeringar på ankarkättingen När man svajankrar underlättar det mycket att veta hur mycket ankarkätting man lagt ut. Saknar man kättingräknare får man lösa det på det gamla "traditionella" sättet - markering av något slag direkt på kättingen. I år testade jag att använda buntband som längdmarkeringar på ankarkättingen. Detta efter att jag läst att det använts av andra med framgång. Jag var lite fundersam om buntbanden verkligen skulle hålla och inte skarvas sönder och lossna. Men som det ser ut nu är det en billig och enkel lösning som verkar hålla. Jag köpte de här oranga buntbanden 150 mm x 3,6 mm på amazon.se. Varför jag köpte 1000 stycken kan man fundera över men det kändes bra just då. Nu har jag buntband av den här dimensionen och "diskreta" färg resten av livet. Att märka upp kättingen går lättast att göra när båten ligger på land. Jag drog ut hela kättingen och lade den i bukter om 5 m. Var 5:e meter satte jag en markering med eltejp. När kättingen spelades in stannade jag vid varje eltejpsmarkering och satte på buntband. Ett buntband på varje fem meters markering och varje tio meters markering med det antal buntband som motsvarar tiotalen. Jag inser att det kanske är lättare att förstå vad jag menar så här: 5 m ett buntband 10 m ett buntband 15 m ett buntband 20 m två buntband 25 m ett buntband 30 m tre buntband 35 m ett buntband 40 m fyra buntband osv Dessutom sattes tre buntband när ankaret var strax under vattenytan. Då vet man att ankaret snart är uppe. Man kan låta det hänga där en stund, strax under ytan, och sköljas rent när man tuffar ut ur viken. Då är ankaret rent när man så småningom tar upp det. Buntbanden sattes ett per länk och i övre delen av länken (utsidan) när kättingen låg i kättinghjulet på ankarspelet. Ändarna på buntbanden lämnas oklippta och sticker ut tvärs kättinghjulet. På så sätt går alla delar av buntbanden fria från kättinghjulet och passerar ankarspelet utan att skavas sönder. Eftersom ändarna är oklippta syns markeringarna väl och det är ingen risk att man skär sig på vassa avklippta buntband.