Ledartavla

Lite OT, men Conrad är ett lustigt företag. Om man ska handla där ska man definitivt kolla priserna på conrad.de alltså på deras tyska sajt också. Dom har ofta lägre pris och fraktkostnaden blir inte mycket större. Jag har handlat en handfull gånger av Conrad och två av gångerna blev det i Tyskland. Jag påtalade till och med för dom att priset på samma pryl var betydligt billigare där och kanske dom kunde matcha det priset, men svaret var bara "vi har fri prissättning så du får handla av vem du vill"... Så det gjorde jag. Bara för att få ett exempel i tråden så valde jag att leta efter något från Svenska CTEK - alltså en svensk produkt - med båtanknytning och tog första träffen Conrad visade. Ett rent slumpmässigt val alltså och det var en D250SE 20A batteriladdare. Pris svenska Conrad: 4,000 kr, pris Tyska Conrad €302 (3,300 kr). Tänk på det om ni handlar hos dom!

Svårt att se på bilden, häll upp i ett glas efter du mixat det lite, då ser du skillnaden från sidan om det innehåller olika skikt.

Jag tror att jag har nämnt i någon tidigare tråd att jag har en Johnson 26 som jag har satt in eldrift i. När vi köpte båten satt där en VP MD7A som rasade ganska omedelbart efter köp. Efter två säsonger av krångel tröttnade jag. Behöll nedre halvan av S-drevet och installerade en motor med en maxeffekt på 5kW. Tillsammans med det ett LiFePO4-batteri om 48V/60Ah vilket ger nånstans knappt 3kWh användbar energi. Med ett batteri i den storleken så blev användningen bara in och ut ur hamn, i övrigt så blev Albertina en segelbåt "på riktigt". Vid 1kW gör hon drygt tre knop, vid 2kW ca fyra. Vid en dagssegling gjorde jag normalt inte av med mer än 10 - 20% av batterikapaciteten. Efter några år tyckte jag att det började kännas begränsande att bara kunna gå ut när jag viste att det skulle finnas vind. Jag ville helt enkelt ha mer räckvidd. I sommras installerade jag tillslut ett nytt batteri på 48V/300Ah/15kWh. När det här året blev som det blev så har jag inte hunnit använda det nya batteriet så mycket, men det står redan helt klart att det till 100% har botat min "range anxiety". Än så länge består min laddning bara av landström. Jag skissar på en båge över sittbrunnen för att kunna få upp lite solpaneler. Om jag kan få till det utan att det skulle se allt för tokigt ut så ska jag försöka få plats med två fullstora 60-cells-paneler. Det skulle ge mig över 600Wp. Borde ge mig flera timmars motorgång per dag på sommaren.

Jag har en tung presenning över min båt. Jag tror att den är 6x8m och 600 grams duk. Den köptes i slutet av 70-talet och har nu använts i drygt 40 år. Skyddas sparsamt där den ligger emot mantågsfästena på pulpit men inget i övrigt. Enstaka småhål men långt ifrån kassering. Numera har den fått kompletteras över fören p.g.a. byte till längre båt. Den lättviktspresenningen har redan större skavhål än min gamla tunga. Jag har försökt med alla typer av presenningsklämmor jag hittat (plastklämmor, o ett par modeller av aluminiumklämmor, bl.a. Aronowitsch&Lyth StrongGrip) för att få till en bra uppspänning längs taknocken på täckställningen. Samtliga modeller har kasat eller skakat loss under vintern. Att själv försöka hålslå och montera öljetter har jag insett inte skulle fungera. För några år sedan kom jag på lösningen (bannade mig själv för att jag inte kommit på den tidigare, den var ju rätt enkel o självklar). Jag tog med mig presenningen till en kapellmakare som skar till en cirkel av presenning som veks dubbel över kanten på min presenning, limmades o syddes fast och avslutades med ett par rejäla öljetter som pressades genom alltihopa (hydraulisk press som får öljetten att verkligen sitta fast). De öljetterna kommer att sitta kvar under presenningens kvarvarande livslängd. Hanteringen av den tunga presenningen löser jag genom att lyfta ombord den innan båten lyfts upp på land. Den korta biten från ruffen till däck o upp över täckställningen är rätt hanterbar trots tyngden.

Njae, det blir nog inget vidare. Drevet ska ju vara trycksatt under en viss tid. Nu vet jag inte vilket drev Du har, men jag bifogar instruktionen VP DP-E mest för att visa på principen.

Man måste inte ha fantastiska och supersäkrade båtar för att göra överfarter. Omdöme och lite kunskaper räcker långt.

Nä, avgaser har inget med oljan att göra. Går att köra utan bälgen. Tömde du på en gång efter lyftet? Då förstår jag det vita, några droppar vatten ändra färgen på oljan. Att provtrycka är bra, gör det varje år med eget instrument. Tänk på att inte mosa på med för högt tryck, då skjuter du alla packboxar och oringar ect. Skapa gärna undertryck också. Kan läcka in men samtidigt ut.

Fast det ser ju inte normalt ut.

Även jag haver en knapptelefon: Innan knapptelefonerna kom byggde jag en med stegrelä som skickade pulserna.

Eftersom det är en lång tråd - vad syftar du på som är ”rätt”, och som andra har ”åsikter” om..?

För att återknyta (löst) till tråden så kom Mellgard med ett påstående om TBT som gick emot de flestas åsikt. Istället för att granska hans påstående så började ett antal personer kraftigt försvara sin åsikt, utan att egentligen titta på vad Mellgard hade för stöd. Först efter ett tag så började man granska påståendet men istället för att acceptera att han faktiskt hade rätt och därpå ändra åsikt så börjar det dyka upp diverse mer eller mindre konstlade argument, "forskning", tolkningar mm. Det var ju ganska uppenbart att man först nu försökte hitta något att stödja sin uppfattning på. Trådens längd visar att de flesta faktiskt inte hade någon egentlig insikt i ämnet, bara en åsikt. Det dök även upp ett antal konspirationer, att han måste ju vara illvillig, hata naturen, inte vilja ta ansvar etc. Allt utom - kanske min ogrundade åsikt bara är en ogrundad åsikt utan något egentligt stöd? Något jag hört eller läst och godtagit som sanning utan att veta? Det är typisk Confirmation bias. Hur mycket VET vi eftersom vi kontrollerat fakta och funderat över relevans och alternativa förklaringar och hur mycket är sådant vi bara hört eller läst utan att fundera över det? Hur många av våra åsikter har vi egentligen något faktiskt stöd för?

Öljetter är ju en svag punkt. Mina öljetter rök flera stycken i våras. Jag repade dom nu såhär: två lappar i formplyta, en på varje sida om presenningen. Ihopskruvade ganska tätt med korta skruv. Sen hål mitt i plattan, som man trär igenom rep/gummilina. Dom öljetterna ska nog överleva presenningen.

Lägger in recept till dig. Om du har värmeväxlaren lös som du nu har, lägg den över natten i ett bad. Se till så hela växlaren ligger under ytan. Ta upp den dag två, spola rent med ljummet vatten i rören. Använd med fördel tryckluft och blås respektive rörledning i kylaren. Se till så du har fritt på andra sidan så du trycker ut skiten. Skölj noggrannt, klart ! // Peter

Jag hade en havsfidra - koster. Hade lämnat in innombordmotorn pga ett oljeläkage till en motorverkstad när jag tog upp båten på hösten. När jag skulle sjösätta på våren hade de inte ens tittat på motorn. Vi hade en 9,5 Hk akternurra på jobbet, som sällan användes, så jag lånade den. Monterade en plyfa skiva på badstegen på BB sida och hängde akternurran på den. Det fungerade, men var det absolut sämsta alternativet i motorväg jag haft. Måste man ha en reservmotor i form av en aktersnurra på snipa, så är nog en badplattform inget dumt alternativ att montera motorn på. Fast det kanske är bättre att modifiera ett riktigt motorfäste att sätta på aktern om det inte finns nån badbrygga. En del i TS var hastigheten på en snipa. Nu är det ju inte ovanligt att människor inte vet vad en sipa är - men ändå. Den maximala hastigheten på en (riktig) snipa (deplacementsbåt) är enkel att faställa. Roten ur längden på vattenlinjen gånger en konstant, som ligger runt 2,5. Bilden är på min havsfidra nåt år efter att jag sålt henne. Badstegen borde va uppfälld och låst. Det var på den uppfällda stegen jag fäste en plyfaskiva som hållare för aktersnurran.

Man vinner väldigt mycket här om man som sista åtgärd drar ankarlinan över hela paketet. ZickZack eller Polkagrismönster efter tycke o smak. Det ger en väldigt hämmande inverkan på fladdret. Om någon öljett ger upp brukar jag bara dra till mig lite av presenningen där och klämma till så det liksom blir som ett öra och bara linda och knyta lina stenhårt runt "halsen", utan att ha någon annan främmande kropp inuti. Det har aldrig lossnat. Man får inte ha för grov lina dock. Jag använder alltid ganska tunna presenningar nuförtiden. Senaste inköpet Biltemas 180 gr supersnygga blå/silver. Är alltid ensam att göra detta och tycker de är lätta att lägga på. Om det blåser brukar det alltid gå att klura ut från vilket håll man ska börja förankra och få hjälp av blåsten att dra över den. De brukar hålla ett par år + ytterligare ngt och då lagom utsmyckade med silvertjep. Otroligt vad bra tejpen fäster på dessa presenningar. Vikten av sätta skavskydd vid vassa kanter är dock mycket stor. Jag har köpt billiga liggunderlag på Biltema och klipp till bitar av. Rejäla buntbant kan ofta hålla dem på plats. En annan vettigt grej tycker jag är att först lägga en mindre tunn presenning som täcker sittbrunnen och ev. öppning i doghousetaket. Då slipper man att kondens droppar ner i själva fartyget.

I tidigare försök med klena presenningar satte jag silvertape som ett V, ner på ena sidan och upp på den andra och någonting att fästa snöret i i vinkeln. Belastningen spreds då över en större yta. I dag skulle jag nog ta gorillatejp i stället.

Vem har blandat in Carinfo? Ring till Transportstyrelsen! Här är uppgifter på en random V70 (2.5T, 1998) vars regnummer plockat nyss från Blocket, HRU 76x.

Att drömma om olika båtar är högst tillåtet och mycket billigare än att äga. När barnen var små, hade vi en liten J17. Den blev kvar i 17 år. Enkelheten var nyckeln och ändå fick vi många fina upplevelser. Nu har vi en gammal 31 fotare och den är rena villan jämfört med den lilla båten, men liten med dagens mått mätt.

Tack för alla synpunkter, bra att få frågan belyst från olika håll. Jag har ju haft segelbåt förut, en långkölad med inombordare och rak axel. Har gjort bottenundersökningar av det mer handfasta slaget några gånger, och det har känts tryggt att veta att det sista som tar stryk i den situationen är drivlinan. Tycker inte att jobbet med service/underhåll av inombordaren eller pysslet med att "höstkonservera" har varit speciellt komplicerat eller jobbigt. Jag är förmodligen lite konservativ kanske därför det känns som ett , om inte säkert, så i alla fall ett tryggt och välbekant kort att satsa på samma princip igen. Men det verkar som att jag , för lika penning, får "mera båt för pengarna" (fart, utrymme, utrustning) om jag väljer ett alternativ med utombordare. Så det blir till att fundera vidare. Det blir nog så att motor/drivlina inte blir det primära , utan andra faktorer väger tyngre. -Kanske...

Cirkus eller allmän underhållning? Om man har möjlighet väljer man ju en plats där det är enkelt att lägga till. Men man måste ju även ta hänsyn till vindriktning, vattendjup och inte minst hur andra båtar har lagt till. En annan sjömansmässig sak är att ha en diskret kommunikation med fördäcksgasten och då med redan innan väl inövade kommandon. Rop och skrik hörs vida omkring och bidrar till de cirkusartade situationerna. Dessutom bör man innan man påbörjar tilläggningen snabbt konferera hur man tänkt sig, vem som gör vad och kalkylera vad som kan hända om det går snett. Men som jag var inne på förut, om man nu skall tanka eller tömma septiktanken har man ju inga valmöjligheter, visserligen kan slangarna vara långa, men man skall ju in till ”den för ändamålet avsedda bryggan”. Man kan tvingas vänta, ja knappas vid sugtömningen, men vid tankebyggen då skepparn på båten innan skall betala och resten av besättningen skall köpa glass... Havstensund igen, inte alls kul att ligga och vänta ute i farleden där strömmen vill dra båten ut till Vecker innan man vet ordet av... Det är oftast södergående ström där. Det är väl bra om man känner sig osäker när man kommer in i en hamn, att ligga stilla en stund i hamnbassängen och känna av hur båten påverkas av vind eller ström. Man signalerar ju då även passivt till omgivningen att man ser sig om efter en plats och då händer det att andra välvilliga båtägare signalerar från land eller från bryggan medelst busvisslingar eller gester att ”här finns en ledig plats” eller tvärt om, ”här är det jättegrunt” eller ”platsen du är på väg in till är reserverad för yrkesfartyg eller är en uthyrd fast båtplats”. Ett annat ställe det är svårt att lägga till på, för att det är strömt, är på Vinga. Mellan Vinga och Kalven (heter hamnholmen så?) finns hamnen. Man får lägga båten på tvären i sundet med fören mot bryggan en bra bit västerut i sundet och försöka driva kontrollerat i sidled med hjälp av bogisen, och sedan inte lyssna på ”goda råd” från den äldre gentlemannen som stundom agerar hamnvakt. Han ger samma råd till alla båtar, oavsett om det är en lättmanövrerad styrpulpetbåt eller en trögmanövrerad tio meters motorseglare av ek. Oavsett båtens konfiguration beträffande manöverbarhet är det ju alltid bra att ta det lugnt. Det är väl egentligen bara då man söker nödhamn i hård vind som man behöver ge mer kraft till motorn än första läget efter tomgången på reglaget. Men klart om det är en motorsvagare segelbåt eller mindre deplacementmotorbåt kanske man kan ge full gas framåt eller bakåt, men då tar det nu å andra sidan en stund innan båten reagerar. Och jag vill på något vis inte påskina att jag är världsbäst på att lägga till och förtöja båten, det händer flera gånger varje säsong att jag får avbryta, backa ut göra en sväng i hamnen och göra ett nytt försök. Det mest retliga är med förtöjning med fören mot land i naturhamn eller hamn utan bojar eller fasta akterförtöjningar, att man upptäcker att ankaret inte fällts utan har kilat fast sig i fällningsbeslaget, och jollen eller gummibåten ligger kvar hemma.... då är det bara att backa ut igen, eller låna nån dinge för att ro ut ett ankare.