Ledartavla

Du ska lyfta av en tändhatt i taget medan motorn går för att höra om varvtalet ändras. Om det inte sjunker så är det fel på den cylindern. Då driver inte den motorn.

@Rascal Detta är mitt intryck oxå, vilket för tankarna till tändsystemet. TS! gör som Rascal föreslår. Om du kan lokalisera en cylinder som funkar dåligt, så prova att skifta tändspolar inkl. tändkabel mellan cylindrarna. Om felet flyttar sig har du en dålig tändspole, tändstiften har du ju redan bytt. Om felet inte flyttar sig kan man skifta triggers vid CDI:n och samtidigt utgångarna från CDI.n till tändspolarna (den tunna ledning som går till resp. tändspole). Detta är analogt med att skifta höger och vänster kanal på ingången till en stereoförstärkare och samtidigt skifta anslutningen av höger och vänster högtalare. Allt blir som tidigare, men höger högtalare drivs av vänster kanals förstärkare och vice versa. Enligt bifogad tråd skall du skifta vit/grön och vit/svart, men dubbelkolla detta. Båda dessa skall t.ex. gå upp under svänghjulet. Ledningsfärger till tändspolar anges inte men borde gå att följa från CDI till t-spole. Om felet byter cylinder är felet med 90 % sannolikhet CDI:boxen om det inte flyttar sig är med samma sannolikhet triggern trasig. https://forums.iboats.com/forum/engine-repair-and-maintenance/yamaha-suzuki-outboards/237797-1984-suzuki-dt60-wiring

Det finns ju gott om hamnar på Kanarieöarna, alla är inte bokade av ARC. Sist jag seglade över utgick vi från Puerto De Mogan(GC), det tog 24 dygn, jag hoppas på närmre 14 dygn från Kap Verde. Min särbo är inte heller så sugen på att segla över Atlanten men flyger till Antigua när jag kommer fram. Jag har en Najad 390, jag gillar Orustbåtarnas stabilitet och kvalitet så det kändes som ett självklart val med Najad för mig. Utrustning är en hel del, förutom den vanliga säkerhetsutrustningen finns det Watermaker, kortvågsradio med pactormodem, Iridiumtelefon (Kommer bara att användas vid längre överfarter) och diverse långseglarpylar... Det jag tycker är bäst är att hela båten är byggd med långsegling som mål, grabbräcken överallt, remmar för att kunna stå vid köket i lutning o s v. Helt enkelt en genomtänkt båt.

Jag ägde en Ryds 568 GT under tio år och jag var väldigt nöjd med den båten. Gott om sittplatser, hög fribord, gick bra i sjön mm. Köp😀!

En första förutsättning för att stanna i float är att laddarens kapacitet överstiger aktuell last. När laddaren väl hamnat i absorption måste strömmen sjunka under ett gränsvärde för att återgå i float. Vid strömuttag (laddningsström + förbrukning) över detta gränsvärde kommer laddaren ligga kvar i absorption. Möjligheten att stanna i float är alltså stark beroende av laddarens kapacitet och strömuttaget i relation till denna.

365*24*0,001/12 = 0,73 Ah/månad, i genomsnitt....

Instrumentet/givaren håller också koll på när beachläget kommer. Då behöver två knappar tryckas in för o höja drevet.

Ett vanligt svart pigment är kimrök. Detta är detsamma som kolpulver. Kol verkar resistivt på mikrovågor, dvs känsligheten i radarn kan komma att påverkas. Men det kanske inte är det viktigaste om den sitter där för syns skull... 😉

Nä, i skiftet 80/90-tal hade väldigt många såna...

Koppla loss landströmssladden från land. Koppla loss plus- och minusanslutningarna från laddaren Mät med OHM-meter mellan laddarens +12V och landströmskontaktens jordbleck, samt mellan landströmsladdarens minus 12V och landströmskontaktens jordbleck. Båda dessa mätningar skall uppvisa avbrott, dvs, mera än sådär 50000 OHM. Om OK, så orsakar inte laddaren i sig själv någon galvanisk eller elektrolytisk korrosion. Men som ny båtägare är det klokt att du kollar att det är avbrott mellan landströmsjordblecket och båtminus också, och att det inte uppnås via en traditionell galvanisk isolator, de funkar bara delvis i Sverige.

Helt riktigt. På det sättet kan man konstatera om turbon roterar eller inte. Man kan även ta bort luftfilterburken och snurra på "propellern". Men problemet är ofta att turbon faktiskt roterar, alltså laddar, men roterar inte tillräckligt snabbt, alltså laddar inte tillräckligt. Då kan KAD-motorerna uppvisa det som TS och även min bryggranne har råkat ut för. För egen del råkade jag ut för att en av våra AD41:or tappade en del av sin ork för några veckor sedan på grund av att turbon snurrade, men för tungt/sakta. Turbon byttes och så var vi tillbaka till de ordinarie siffrorna igen. Innan turbobytet på AD41:an var laddtrycket nere på 0,65 i stället för 1,5. Bytet är så pass enkelt att till och med jag gjorde det själv.

Jag har inte råkat ut för detta sedan mitt senaste inlägg i tråden, så hittills ser det bra ut. 🙂

2008 var ju ett tag sedan nu, och jag har inte hittat alla kvitton, så ur minnet: Motor - 850 EUR Controller - 350 Pund Kontaktorer 48V 200A 3st - 350 dollar Laddare 48V 30A - 8000 SEK Batterier 4st 12V 105Ah - 8000 SEK Koniska rullager, Kuggermshjul, axelkopplingar - 1500 SEK och så lite skrot, en svarv och en fräsmaskin 🙂 Totalt ca 35000 SEK och ca:20Kg lättare än komplett Yanmar 12

Jag brukar tappa ur kylarvätska (c:a 9 liter) via den avtappningskran som sitter baktill under grenröret, men det kanske är onödigt. O-ringen (nr 7 i bilden) brukar också vara värt att behandla försiktigt eftersom den ibland haft en benägenhet att hamna lite fel. En bryggrannes KAD43 betedde sig på det viset. Vi bytte turbo på den maskinen och därefter går den som den ska.

En sak att tänka på tycker jag... Om väldigt många låter bli att handla bränsle, och även mat, lokalt ute på öarna så blir servicen sämre eller upphör helt.

Jahapp... återuppväcker detta. Det blir ju långt färre körtimmar under sommarsäsongen än vad man inbillar sig mitt i januari. Sommaren kommer med diverse olika projekt. Några ordentliga utfärder vill det liksom bara inte bli. Men det innebär ju att man får fortsätta drömma och det i sig är ju positivt. Här om dagen kom jag mig ändå för att tillbringa en hel - ja en hel - dag ute. Visserligen var jag inte så långt eftersom båten inte toppar fullt 40 knop, men tillräckligt långt för att tappa sikten med fastlandet i alla fall (ja det är ju långt... verkligen...). Har tidigare endast kört längs kusten för att ta del av och bekanta mig med diverse farled, öar och... ja.... kuststräckor. Men den här båten har fram tills nu egentligen bara gått "på provkörningar". Den har bjudit på diverse arbete och krångel, så all körning har varit testrundor för att kolla så att allt fungerar till belåtenhet. Det gör det inte riktigt än men åtminstone så att jag nu kan lita på de elementära bitarna. Därav läge att våga släppa fastlandet ur sikte. Den här gången skulle jag åka ut till en gammal Sjöbevakningsstation (Mickelsörarna) och helt enkelt tillbringa tid där ute. Jag har ca 40 minuter från hemmahamnen ut till "öppet hav". I bilden ovan är det fortfarande ett smalt sund som ska passeras innan Kvarken öppnar sig föröver. 225° kompasskurs. Där framme precis bakom horisonten ligger Mickelsörarna. Har inte hunnit fixa någon deviationstabell än, Nu tog jag inte upp någon enslinje för att göra det heller. Men med lite positionsjämförelser mellan kartplottern och sjökortet kunde jag göra vissa enkla noteranden. Vyn mot sydost. Skymtar de yttersta holmarna i skärgården söder om Nykarleby. Nada akteröver. Båtens navelsträng är kapad. Nordväst. Kunde man se över krökningen skulle Holmön ligga ungefär ditåt. Några vita prickar gick med spinnaker norrut på horisontstrecket. Jag är en sjökortsmupp. Känner mig oerhört naken utan papper. Kummelskäret vid Mickelsörarna. Hamnen är skyddad och relativt djup. Jag och mitt sällskap gick vandringsleden på Kummelskär. Jag är småkrypsnörd och vi letade spindlar ett par timmar. Därefter gjordes det upp lite eld så att ett par korvar kunde fixas till. Sjöbevakningsstationen var bemannad fram till 1993. Därefter togs den över av Forststyrelsen och numera kallas den Naturstation. Sommartid är det öppet med kafeteria, kiosk och enklare mat. Man kan även övernatta i stationsbyggnaden (mot någon avgift). Kafeterian stängde 6.8 så vi var några dagar försenade. Men vad gör väl det? Ved finns vid eldstaden och man sågar & klyver för det behov man har. Nu var det iofs inte mycket ved kvar, men säsongen lider mot sitt slut. Personligen gillar jag stället oerhört mycket. En tjusig plats (som jag tillbringat ganska mycket tid på). Rekommenderar ett strandhugg om någon letar sig förbi. Men håll er i farleden där sådana finns. I den här skärgården finns miljarder och åter miljarder stenar. För några veckor sedan sjönk en 46 fots topputrustad motoryacht efter möte med sten i lite hårdare väder. Kompasskurs 55° hemåt. Men jag måste som sagt fixa med enslinjer o.dyl. vartefter för att verkligen fixa den där tabellen. Jag är nämligen också en tabellmupp. Vinden och solen i ryggen på hemvägen. Alltid lika fint att komma in i fjärdarna utanför hemmahamnen när det lugnat sig till kvällarna. Tre sjömil kvar.