Ledartavla

Har alltid kört med glas och porslin precis som hemma. Känslan. Aldrig varit med om att saker gått sönder i skåpen men däremot händer det ju kanske lite oftare än hemma att man tappar något. Använder riktigt glas och porslin även när maten dukas upp på en klippa i skärgården - om olyckan är framme där så är det förstås väldigt viktigt att städa bort allt glas som någon kan göra sig illa på. Även under vattenytan.

Plast är äckligt och har inte med mat att göra. Porslin fungerar utmärkt och är lätt att hålla rent. Är mn riktigt ambitiös så gör man tex tallriksställ i teak med tallrikarna stående. Är skåpet dränerat så kan ställa in blött porslin.

Vi har haft båda varianterna. Förra båten var det i princip bara porslin och glas. I nuvarande har vi melamin. Det går, men är inte lika trevligt att äta på kan jag tycka. Hade vi haft mer plats så hade vi nog haft båda. Vinglasen är i glas - skärgårdsvinglasen i plast använder vi bara när vi sitter på berget. Man kan ju har tallrikar i melamin och riktiga glas. Glasen tycker jag personligen gör större skillnad mellan glas och plast eftersom man har dessa mot munnen, inte varje dag man har tallriken i munnen Trevliga bestick är en annan viktig sak tycker jag, vi har haft enklast möjliga i någon båt, fina i en och mitt emellan i flera. Behöver inte vara värst, men trevliga att hålla i. Sen beror det ju på hur mycket man är ute med sin båt. Vi som är ute mycket kanske lägger mer på vardags saker än om man är ute två veckor på sommaren och två helger under sommaren..

Kraften skall väl inte ligga på peket eller ankarspelet utan via en snubber till en knap?

Här är ett par klipp med nödtrafiken från Finnbirch och Estonia. Det är alltid enkelt att sitta i stugvärmen och kritisera. Men vissa delar är riktigt dåliga med tanke på att det är proffs som pratar. Tex att Helsinki Radio sänder ett pan-pan, borde man inte sänt ett Mayday Relay mm https://www.youtube.com/watch?v=awdQeUmeT_g

Du har vanliga våta Tudor Dual batterier som jag förstått det, inte är underhållsfria. 14,4 och 13,5 bör vara bra inställningar på laddaren om du har våta batterier.

Du skriver vad du kan välja men inte vad du valt. Det är valet som är det intressanta, inte alternativen. För att veta vad som ska väljas så behövs även datablad för dina batterier som anger vilka spänningar du ska ha i olika skeden av laddningen. Allt tyder på att ett av dina förbrukningsbatterier kokat torrt. Av vilken anledning är svårt att gissa. Det kan vara överladdning men det kan även vara något annat fel inne i batteriet som kortslutit det och förorsakat kokningen. Det kokade batteriet är med största sannolikhet skrot. Ett slutet batteri går oftast inte att återfylla (ibland går det att gräva sig fram till pluggar och försöka men ditt fall verkar vara rätt kört). Utan batterivätska så kommer det aldrig att fungera igen. Första åtgärd är att separera de tre förbrukningsbatterierna så att inte det (eller de, det kan ju vara mer än ett som skadats) inte drar de övriga med sig i fördärvet. Om det allvarligt skadade batteriet har en intern kortslutning så kommer det att tömma de sammankopplade batterierna. Sedan bör batterierna laddas separat, vila sig (då ska inte heller solcellerna vara inkopplade) och därefter kan du göra spännings och belastningsprov på varje batteri (fortfarande isärkopplade).

Kanske lite off topic men kan säkert hjälpa någon annan samt dig på någon punkt då batterier ofta dyker upp här på marin guiden. Klistrar in vad en känd tillverkare rekommenderar angående marina batterier. Batterivård Så sköter du ditt båtbatteri Gör inte misstaget att använda ett vanligt startbatteri som fritidsbatteri. Startbatterier är konstruerade för att avge mycket ström under kort tid, men i båten, husvagnen och sommarhuset behövs istället ett batteri som är både uthålligt och har bra laddningsmottaglighet. Dessutom ska det vara säkert och enkelt att hantera. • Batteriinstallationer bör dimensioneras för ett urladdningsdjup på max. ca 50 %. • Upprepade djupa urladdningar förkortar påtagligt batteriers livslängd. • Batterier skall hållas rena och torra eftersom fukt och smuts kan leda till urladdningar pga de krypströmmar som kan uppstå. • Håll poler och kabelskor fria från beläggningar och oxider som kan förorsaka spänningsfall och försämra batteriets funktion. • För öppningsbara batterier bör syranivån kontrolleras och vid behov justeras med batterivatten. • Batterier skall alltid förvaras fulladdade. • Batterier som inte regelbundet hålls fulladdade riskerar att sulfatera och tappa kapacitet. • Om spänningen under förvaring sjunker under 12,4 V måste batteriet laddas. • För att förhindra att låga strömmar (klockor, larm, etc.) laddar ur batteriet vid längre tids förvaring, bör batteriet kopplas bort från elsystemet. • Vid förvaring bör batteriet stå svalt och torrt eftersom självurladdningen är lägre i kyla. • Kom ihåg att ett urladdat batteri kan frysa sönder vid normala vintertemperaturer. • Genom att mäta batteriets spänning får man ett mått på laddningstillståndet: • Ett fulladdat batteri har vilospänning ca 12,7 V • Ett halvladdat batteri har vilospänning ca 12.2 V • Ett urladdat batteri har vilospänning ca 11,7 V Laddning • Rekommenderad spänning för laddning i rumstemperatur är ca 14,8V. • Det är fördelaktigt att använda temperaturreglerade laddare som anpassar laddningsspänning efter temperatur. • Periodvisa uppladdningar är att rekommendera framför långvarig kontinuerlig underhållsladdning eftersom detta är skonsammare för batterierna. • Vid tillfällen där underhållsladdning används skall spänningen vara ca 13,7 V Mvh, Anders L

Får ta en stadig virre först så att jag vågar smaka på kylarvätskan. Skämt åsido. Om man provar med en refraktometer så skiljer det inte så många grader mellan etylenglykol och propylenglykol på skalan. Så även om man inte vet vilket man har, eller om man t.o.m. har en blandning, så kan man ändå se om man har ett tillräckligt frysskydd för att motorn inte ska frysa sönder på vintern. Jag misstänker att samma sak gäller med en provare som mäter densiteten. Största felkällan med en densitetsmätare brukar vara luftbubblor i vätskan. De måste bort för att den ska mäta rätt.

Ja, nog tusan gjorde de bättre saker förr. Fick någon flashback här av att man isolerade snuskburken med sockar för att den inte skulle skramla när kapten tvingade hela pluton att hoppa jämfota...

Okej, ska höra med min lokala meck, bor tyvärr i Karlstad så blir lite långt men tack ändå !

Eller en gamal hederlig "snuskburk"? Ett komplett kök!

Ta mig fan om jag inte tro jag fick i mig en droppe kylarvätska nu i garaget, jag tar en virre bums.

Jag kör Biltemas plasttallrikar. Enkla, snygga och hårda som ett helvete. https://www.biltema.se/hem/koksartiklar/serviser/tallrik-o205-cm-2000041619

Principen för JFB är väldigt enkel. Lite populärvetenskapligt beskrivet. De två ledarna för fas och nolla går genom ett par spolar. Så länge det passerar lika mycket ström genom båda ledarna så balanserar spolarna varandra. Skyddsjorden passerar bredvid och påverkar inte brytaren. Om det försvinner ström ur någon av ledarna bortanför JFB så uppstår det en obalans och brytaren utlöser. JFB för olika ändamål är olika känsliga för hur mycket ström de tillåter läcka innan de bryter. Vanliga värden är 10mA eller 30mA. Ju känsligare de är desto större risk för vådautlösning om det finns t.ex. dålig isolering någonstans i systemet. Läckorna adderas så många pyttesmå läckor tillsammans så kan den utlösas. Speciellt i våtrumsmiljöer där riskerna med el är större (blöta golv, kranar med bra jordledning) rekommenderas 10mA. När JFB testas med den knapp som alltid finns så förbikopplas en liten del av strömmen bredvid spolen och då ska brytaren utlösas. JFB har ingen brytfunktion för hur mycket ström som passerar genom den och därmed ingen säkringsfunktion. Det finns en el-skyddspryl som kallas personskyddsautomat. Det är en kombination av JFB och säkring där säkringsdelen är kalibrerad mot någon märkström (ofta 10A eller 16A). Det finns enpoliga och tvåpoliga personskyddsautomater.För mobila el-system rekommenderas tvåpoliga så att båda ledarna bryts vid ett strömläckage.

Och? Frågan är ju redan besvarad. Då funkar det väl med någon utsvävning.

Jag sade ju det

Nu börjar vi vara långt ifrån Trådskaparens fråga...

Jag har mest vanligt porslin eller glas. Visst går det sönder nåt glas eller tallrik varje säsong men jag brukar handla på loppis, väljer välhållna prylar. priset är ofta billigare än motsvarande i plast. Jag försöka stuva smart i skåpet och har skumplast som distansmaterial men efter en hård kryss i lite tuffare sjö så brukar något gå sönder. Porslin/glas är mer hygienisk och ger en bättre känsla. Champangeglasen är dock i plast då de av glas visat mindre hållbara vid sjögång.😄

Vi har på senare år kört porslin och glas precis som hemma. Känns väldigt bra. Tycker det beror en hel del på vilken sorts båt man har och vår nuvarande är halvplanande vilket ger möjlighet till riktiga grejer. Även hur och var man diskar spelar roll. Diska tunna vinglas vid strandkanten skulle jag inte göra. De tunnaste vinglasen har jag gjort en ställning i teak till. Då står de ganska stadigt utan att klirra mot varandra. PS Vi har såna där halkskydd mellan tallrikarna för att de inte ska skramla.

Hej, Lintott Du bekräftar samma planer som möjliga, du med. Tack! Ni har samtliga gett mig en tydlig och klar bild av vad som är möjligt. Stort tack! Era kunskaper och er förkärlek skall föras vidare. Hon skall repareras ordentligt och hon skall till sin slutliga destination innan sommaren är slut: Tolvöarna i Grekland. Hon badade senast i Ängelholm, har tidigare bott längre upp i landet, väntar nu på grundlig kärlek i Slovenien och kommer att bada i Adriatiska havet längs Sloveniens, Kroatiens, Albaniens, Makedoniens och Greklands kuster och öar innan hon visar upp sig i kanalen mot Aten och Piraeus -under sin färd genom Egeiska havets alla öar mot Tolvöarna och sin nya hemmahamn. Kapten lämnar inte sitt skepp och vatten ska vara salt. Ohoj!

Din vänstra stortå kan fastna i bygeln när du hissat upp ankaret, åkt till gästhamnen med den bästa ölen och ivrig ska skutta av båten... 😁

Köpte flybridgebåt förra året och kommer nog aldrig gå tillbaka till kapellbåt. Underbart att lägga till från fly. Hinner även med att fendra av /på och lägga till själv. Överblicken gör att båten känns 10fot mindre trotts att den är 10 fot större. Våran 36 fortare ligger som en stridsvagn och kränger inte när man rör sig eller svänger

Fler båtar och hög omsättning = levande skärgård. Stockholms skärgård skiljer ju sig från Bohuslän i den meningen att många Stockholmare måste ta sig långa sträckor kors och tvärs för att nå de olika guldkornen, gästhamnarna eller vart man nu vill åka. Det är inte som Bohuslän med en farled likt en motorväg med massor av mysiga stopp på vägen. Och de som är ute och campar i veckor som förr är tyvärr inte så många längre. Sedan så har ju båtägandet ändrats rent generellt enligt "snabbt ut - snabbt in" när vattnet glittrar och allt "är som det skall vara". Men det är en annan diskussion. Jag kanske överdriver med att skärgården kommer dö fullständigt, men det hjälper knappast en redan drabbad befolkning. Jag är för en ökad bränsleskatt där det finns ett syfte. Dvs att ändra bilåkandet för en bättre miljö. Först och främst globalt men även lokalt i våra städer för en bättre luft för de som vistas och bor där. Men till sjöss? Visst finns det ett behov men inte i närheten av hotet från bilismen. Därav min tanke på särskild (oförändrad) skatt för marinbränsle.

Sveg 🙂 Han bygger om en Citroen C4 med överblivna delar som ett sidoprojekt till verkstaden han driver. 120 volts elmotor med 32 kilowatt, 11 vanliga bilbatterier (varav 10 till motorn). Räckvidden bedöms som tillräcklig för honom, vilket egentligen är det enda som krävs. Ambitionen är "som en lek" och "en utmaning". Kul projekt!

Arkebusering i gryningen. Egentligen lika illa när man använder högtryckstvätt, när grannarna redan har putsat sina båtar. Jag minns 60-talet, Arendal på Hisingen där det fanns en rätt stor småbåtshamn, där det idag ligger en anläggning med samma namn som ett bibliskt djurtransportfartyg. Högtryckstvätten var inte i var mans egendom då, om den ens var uppfunnen, men väl slipmaskinen. Träbåtar var vanligare än plastbåtar, det gick fortfarande mammutar och betade på Halvors ängar och i Syrhåla. Gustav Vasa var regent, ja det var rätt så längesedan. I alla fall hade hamnföreningen infört speciella slip- och lackdagar, och gudnåde den som inte respekterade dessa! Då kom "Lappen" alltså hamnkapten, tillsyningsmannen eller vad det nu stod i anställningskontraktet, och avvisade missdådaren från hamnområdet. "Lappen" var sannolikt inte alls av samisk börd, men han var norrlänning, och sådana kallades på Hisingen för "lappar" eller andra då neutrala uttryck, för det var inget nedsättande i det. Nästan alla kallades för andra namn än dem de var döpa till, det var Läsaren, Spårvägarn, prosten, Kräftan, Elektriske Johansson, Pelle Bank, Bonnen, Ståkholmarn, Budda, Anders i svängen, med fler. Inför lackdagarna hade man sopat hela hamnplanen och vattenbegjutit densamma. Om det var kallt värmdes lacken i vattenbad över spritkök. Bilar fick inte komma in på området, och man tittade snett på oss då barn som kom cyklandes. Men i alla fall bestraffades den hårt som slipade samtidigt som någon lackade om det var utfäst officiell lackdag. Det utdelades väl inga fysiska straff, men väl psykisk terror och social utfrysning. En efterföljande gedigen förtroendekris låg sedan länge kvar mellan kollektivet och den som hade gjort bort sig. Det var bättre förr, ju förr dess bättre!