Underbart med luftskruven. För många år sedan hyrde vi en Lotus, en härlig båt på många sätt. Men “inombordaren” på hyrbåten var ingen höjdare. Det var en utombordsmotor som satt i en motorbrunn under en lucka på akterdäck. Bränsletanken fick inte plats i brunnen, utan fick plockas fram och ställas på däck när man skulle motra. Bränsleslangen leddes då ner under luckan och kopplades till motorn.
I ett smalt sund skulle vi tas oss fram seglandes så högt båten klarade, helst högre för att komma genom sundet som var ganska långt och så smalt att vi inte kunde vända eller än mindre kryssa. Motorn förbereddes och startades på tomgång om något gick snett. Sen seglade vi in i sundet. Väl där ökade vinden kraftigt och vred något. Vi klarade inte att hålla kursen, utan gasade på något med motorn. Min kompis som satt till rors ville se lite bättre eftersom sikten avtog och lämnade därför sittbrunnen för att sitta högre upp på akterdäck. Plötsligt dog motorn när den behövdes som allra bäst. Farten avtog och vi fick back i seglen. Jag rusade akteröver för att kolla motorn. Typiskt nog var flödarblåsan på bränsleslangen ihoptryckt. Jag kollade luftskruven, men den var öppen. Kompisen skrek att ”nu driver vi mot klipporna”. Först då såg jag att han satt på luckan över motorbrunnen och att luckan därför klämt bränsleslangen...
’kompisen flyttade sig, luckan öppnades, bensin flödades och efter någon högst kritisk minut kunde motorn startas och med fullgas ta oss ur knipan bara någon meter från klipporna... dramatik, adrenalin och puls... ja ni vet;)