Aha! Nu börjar jag förstå.
Dessa konstiga möten å kursändringar å situationer som uppstår när jag kryssar å det är "trångt", säg kanske 100-200 -300 meter i sundet. Möter en båt där som fullständigt struntar i allt å sista stund undviker en ombordläggning.
Det är de som har programmerat in kursen hemma under vinter på sin "plotter/GPS/autopilot" genom att titta på sjökortet. Lägger upp en rutt heter det visst. Sedan "pratar" apparaterna med varandra.
Sedan äre bara att trycka på knappen å gå under däck å käka sill å nubbe.Nu fattar jag.
Då kan man se på TV åsså eller hur? Åsså sätter vi på AIS så kan de stora fartygen hålla undan för oss i god tid.Apparaterna pratar med vanadra, (men inte med trafiken på sjön å de andra båtarna.)
Härligt med teknik.
Men i slutändan, med allt det där, vad skall man på sjön att göra? Kan man inte se på TV å ta en sill å nubbe på bryggan? Billigare å mindre farligt å trevligare för andra som gillar att just vara på sjön å uppleva det de ser.
Jag har tidigare föreslagit att man knyter snöre mellan prickarna å hakar i båten i dem så äre bara att tryggt å enkelt följa med, ungefär som tåget. Då slipper man köpa en massa apparater , bara betala å knappa in destinationen å haka på snöret. De som skall åt andra hållet byter från röd snöre till grön snöre. Praktiskt.
Sorry, förstörde tråden nu? Kunde inte låta bli att reflektera över utvecklingen.
Drar man ut det hela i sin spets så blir kontentan att fler å fler okunniga/oerfarna kommer att vistas i områden där de inte kan hantera varken båt eller en situation.Vi tappar erfarenhet å kunskap på sikt överlag. På bekvämlighetens altare.