I regel har master som står på däcket en mastfot som kan se ut ungefär så här.
De flesta mastfötter jag haft har haft flera hack, så att man kan flytta masten en aning - fram och tillbaka. I det mastfotsbeslag som finns på masten, brukar det sitta en "riggbult" ca 10 mm grov. När man mastar på ställer man masten på mastfoten, så att riggbulten hamnar i mastfotens jack. Detta gör att masten inte kan glida fram och tillbaka. Sen står den på plats av sin egen tyngd och av riggen anspänning.
Finessen med detta är ju bl.a. att masten inte sitter fast i däcket eller rufftaket. Sitter masten fastbultad i och masten av någon anledning faller överbord, så river den inte upp däcket. Om masten faller över bord tex pga att för- eller akterstaget går av och masten sitter fastbultad, så kommer den att fläka ett stort hål i däcket.
Min förra båt, hade dock ägts av en "mycket ordentlig man". Han litade tydligen inte på att det skulle räcka att masten bara stod med "riggbulten" i hacket,
Han hade borrat ett nytt hål genom flänsen och satt i en vanlig bult med mutter. Nu hör jag inte till den kategorin seglare som riggar av varje höst. När jag skulle masta av efter ett par tre år, ville hela båten följa med upp när mobilkranen lyfte i masten.
Jag hade inga verktyg med mig, så att jag kom åt att lossa muttern och när jag väl fick skaffat det gick inte muttern att rubba - fastrostad. Det är en viss skillnad på Bottenviken - där båten kom från - och västkusten när det gäller att rosta.
Jag fick sätta fast undervanten igen, så att mobilkranen kunde släppa taget. Han hade ju annat att göra än att vänta på mig. Sen fick jag dra fram el och låna en liten vinkelslip, så jag kunde slipa bort muttern.
Man skall inte hitta på allt för mycket egna lösningar. De lösningar som finns när det gäller mastinfästningar som utvecklats sen aluminiummasterna kom - de duger gott.