För att mer eller mindre föra någonting till denna diskussion, så kanske man skall satsa på en hybriddriven, eller dieselelektrisk popcornmaskin?
När det gällde järnvägens diesellok (och jag kan tänka mig att det i alla fall delvis var samma diskussion när man skulle konstruera isbrytarna) så uppstod det ett mekaniskt problem då man ersatte ånglok (och ångfartyg) med dito som hade förbränningsmotorer.
Det fungerade väl (nu pratar jag bara om lokomotiv) när det var ringa effekter som skulle överföras med en mekanisk växellåda eller liknade, eller likadan växellåda som i lastbil/buss mellan motor och hjulen. Fungerade bra i små lokomotorer, rälsbussar och liknande. Men då man ville dra stora tågvikter höll inte växellådorna. Man experimenterade med hydrauldrift, och även med pneumatisk överföring, där hydrauldriften kom till viss användning, men det var koppelstänger (för att överföra kraft till flera hjulaxlar och för att undvika slirning) och andra mekaniska monsterlösningar här och var. Det var väl egentligen först när man i USA hos GM och andra började bygga stora dieselelektriska lok som utvecklingen tog fart, utom i länder som Sverige och Schweiz där man hade billig vattenkraft och redan tidigt elektrifierade järnvägslinjerna...
Men i alla fall, (nu inbegriper jag även isbrytare och liknande fartyg igen), iallafall fann man ju då snabbt att det var smidigt att överföra energin på elektrisk väg till banmotorer och propellrar, då var det likströmsmotorer, idag asynkronmotorer, som man lätt kan reglera både varvtal och effekt på.
Vi har ju en del rent amerikanska lok, om än i svensksydd kostym, på våra banor, de flesta är ju museala, men några är i reguljär drift, synnerligen dieselelektriska, några med maffiga V-12 tvåtaktsdislar nästan utan ljuddämpning, av detroittyp som är licensbyggda härikring. Några har blivit ombyggda för Green-Cargo med någon mindre miljövidigra motorer.
Nä i Sverige utvecklades istället elloken, då Malmbanan och andra betydande stambanor tidigt elektrifierades. Däremot byggde NOHAB i Trollhättan väldigt bra dieselelektriska lok, på licens efter amerikanskt patent, de flesta gick på export till Danmark, Norge, Belgien.. och annorstädes. Vill minnas att NOHAB även tillverkade stora fartygsmaskinerier. De danska loken köptes sedermera tillbaka till privata svenska järnvägsoperatörer och kallades ju då naturligtvis för "gammeldanskar".
Men sammanfattningsvis så uppkom den dieselelektrisk driften av två skäl.
-Svårt att överföra stora krafter genom mekaniska växellådor.
-Lättare att reglera varvtal och dragkraft i elektriska motorer än i stora förbränningsmotorer.
För järnvägsintresserade tekniknördar kan jag ju nämna saker som ångturbinlok, ångturbinlok med generator och elektriska banmotorer, schweiziska "elektriska ånglok" (under kriget var det brist på kol, men gott om vattenkraft, varför man monterade strömavtagare och jättelik doppvärmare i pannan), ångpneumatiska lok och fartyg, bensinmotorelektriska monoraillok som balanserade med ett gyro. Ångspårvagnar, enspårslok med stödhjul, elektromagnetiska repulståg och annat som tycks uppkommit i Oppfinnar Jockes eller Prof. Karl kalkyls laboratorium.
Citroën och Michelin utvecklade också en motorvagn, med gummihjul, hjul som hade flänsar av stål, gick i provdrift på HNJ. Mycket typiskt fransk teknik, där man försöker lösa icke existerande tekniska problem.
Perrongstädarnas mardröm var väl annars den propellerdrivna tyska motorvagnen som då drevs av en flygplansmotor, Bröderna Märklin i Göppingen har väl en modell av denna fortfarande kan jag tänka mig..?
Nu är nog popcornen klara!