Deta fort införskaffades i somras i Nacka, Stockholm och seglades hem till Malmö. Den tillverkades 1970 och sjösattes 1971. Jag är bara två år äldre själv, men knappast veteran ännu. Haft två (eller tre, det är lite osäkert) ägare före mig. Föregående ägare hade den i 20 år och har tagit löjligt väl hand om den vilket säkerligen även tidigare ägare gjort. Denne har också stått för installation och bekostat de flesta moderniteter, vilket är tydligt. Mycket spännande att följa elen från 70-talet, det var nog bara lampor och en fansastisk fin, men inte speciellt effektiv, köksfläkt som drog el i båten på den tiden skulle jag gissa. Under bara det knappa år jag haft den så har det blivit lite fler skavanker främst blir jag inte klok på vattnet i durken, men det kommer att lösa sig när jag har mer är 500 kronor i månaden att röra mig med (då byter jag ut slangarna helt). Just nu får saker vara som de är. 33-fotaren är konstruerad i 4 mm klinksvetsat stål. Därav kan en del luras att det är en träbåt, men det är det inte. Har inte fått min namnskyltar frästa ännu, men den ska heta "Ironic". Den har hetat en hel del saker enligt gamla papper men det första namnet var "Ironside" - låter bra men assiciationerna till det är tvekasmma. Ironic kan också läsas "Iron, I see (C)". I aktern ska det inte stå "Ironic of Whatever" utan "Ironic Whatever". "Whatever" hemmahamnen blir, alltså. Ha, ha. Kölen är på 3 ton och fastbultad längst ned eftersom Tuna även såldes utan rigg. Som ni ser är det en Ketch (2 master). Den tar sig inte upp speciellt högt i vinden med den låånga kölen och det lilla lilla motorbåtsrodret, men finns vind så ligger den stadigt och stabilt på kryssen så de extra slagen är värda det. Man kryssar inte med en spdan båt i S:t Annas skärgård, det går knappt att slå utan motorhjälp eftersom den är så tung att den hinner tappa styrfarten strax innan vindöga. Ska öva på det där, inte helt trivialt. Dock ska det blåsa mycket ordentligt (ca 20 m/s är en bra gissning) för att en jipp ska ställa till det. Inte ovanlig att komma upp i 5-6 knop även om det inte blåser jättemycket. Stabiliteten och känslan (även för motor) torde bero på det klinksvetsade skrovet som läner skrivet en rund fin form ala snipa. Motorn klassas som veteran först om 6 år och har gjort dryga 2500 timmar. En Lombardini med en uppsjö av extra filter och rätt nya tankar också. Den har bogpropeller (!), ankarspel och rullfock, eltoa och elpump till vatten, ett (förmodligen original) vattenburet värmesystemmed sex radiatorer inalles, men gasolvärmaren ger inte speciellt mycket bång för gasolpengen tyvärr, funderar på att byta mot en dieselvariant, men platsen är på toaletten och jag vet inte hur mycket en vattenvärmande diesel låter och stinker. Mer att ta reda på. Dessa båtar levererades oftast utan inredning, det var båtägaren som skulle göra, ibland med eller utan motor. Detta exemplar levererades med inredning från fabrik. Fabriken har då lejt snickare som gått på det hela och det syns. Allt det finns kvar och är förvånansvärt oslitet av tiden tand. Jag går och torkar av träytorna försiktigt lite då och då. Kostar på mig en luftavfuktare typ 24/7 vinterhalvåret i hemmahamn för att undvika tråkigheter som funkten kan ställa till med. Längst med skrovet ligger en isolering av polynågontingskum som sin ålder till trots inte varken smular eller ger andra problem. Dubbelglasade fönster i ruff, pik och salong med. Det finns sååå mycket att berätta om denna skönhet och snart är det läggdags. Nu till det jag har absolut svårast med, bilder från en mycket modern mobiltelefon. Argh! Här är i alla fall ett försök.

Absolut Vilken fin skuta! Låter ju inte lite härligt det där. Och kul med ytterligare en dalmas 😎

Då platsar vår gamla Orrskär 1000 här som vi luffat runt med i 6 somrar... Hon är ett flytande projekt som uppdateras lite varje år. Nytt innertak i doghouse, septitank, nytt kök, ny värmare, badbrygga m.m. m.m. Den här sommaren 2018, sjösatte vi 3 maj i Västerås och vi har luffat runt både i Mälaren och Skärgården, det blev 58 nätter ombord och nu ligger hon hemma i Runn igen som är vår hemmasjö.

Får väl ta och dela med mig av min skönhet 😊 Hon är en Selco 18 Cabin med lite modifieringar så hon mer liknar en HT. Osäker på årsmodellen, men bör vara slutet -60 början -70. Är min första båt och har ägt henne sedan början av juni. Måste säga att jag är riktigt nöjd. Mest använder jag henne för dagsturer och stillsamt fiske, så överlag är det en perfekt båt för mig och mina grabbar. En trygg och lagomt stor båt med, för mig, ett mycket nostalgiskt skimmer Hon är utrustad med en AQ110 med 100-drev. Hon maxar runt 25 knop men går som bäst i ca 20. Ordentligt renoverad av föregående ägare, så utöver att jag dragit lite el och fixat med utrustning kan jag mest ägna mig åt att njuta 😇

Mycket bra fråga! Jag öppnade en tråd för just det ämnet. Men ”klubbens” definition av en veteranbåt är att den ska vara minst 30 år gammal.

Mig veterligen finns ingen officiell definition av vad som är en veteranbåt. Däremot finns det flera ”inofficiella” definitioner. Den definition jag oftast hört är 30 år. Andra anser 40 eller 50 år. I Finland ska den vara producerad före 1950 för att kunna registreras som veteranbåt. De lite mer ”extrema” anser därtill ofta att båtens eventuella renoveringar ska ha skett så det ser tidsenligt ut eller kanske t.o.m. enligt tidsenliga metoder/material. Kortfattat att den ska upplevas att vara ”original”. För de riktigt ”anala” är det enbart träbåtar och möjligen ångbåtar som kan anses vara veteranbåtar. Hur anser du att en veteranbåt bör definieras?

Vad är definitionen på en veteranbåt? 20 år? 40 år? 80 år?

Berätta om din veteranbåt!