Efter att brittiska Beneteau 40.7:an Cheeki Raffiki tappade kölen på Atlanten för snart ett år sedan och fyra seglare försvann, har nu brittiska Marine Accident Investigation Branch (MAIB) gjort en grundlig undersökning (65 sidor) om orsak och verkan. Till teknisk hjälp har man haft Wolfson Unit, britternas motsvarighet till Chalmers.

Eftersom det seglar ett antal First 40.7 i Sverige och otaliga andra storvarvsbåtar är byggda på samma eller liknande sätt, kan det vara klokt att ta reda på om den egna båten behöver åtgärdas och framför allt inte ta för lätt på grundstötningar.

Olyckan hade enligt rapporten föregåtts av flera tidigare reparationer efter grundstötningar, som kan ha bidragit. Men troliga huvudskälet till att kölen lossnade tillskriver utredningen byggsättet, bottenkonstruktionen och brister i den årliga besiktning som åligger kommersiella brittiska båtar. Cheeki Rafiki ägdes av en charterfirma/eventföretag Stormforce Coahcing, var levererad 2006, hade seglat över Atlanten i ARC och varit på grund flera gånger.

Båten började ta in vatten efter att ha slagit i en stor våg hårt. Skepparen sade per satellit till ägaren i England nästa dag att läckaget förvärrades men att han inte kunde lokalisera var vattnet trängde in. Han hade kollat skrovgenomföringar motorrum och duschen, utan att få en förklaring. Vädret hade försämrats till styrka 7, förhållanden som båten dock var konstruerad för att klara eftersom den var certifierad enligt A Ocean.

Eftersom vraket inte hittats, har utredarna gått på bilderna som togs på den uppochnervända båten. Deras observationer går ut på att de två främre 24 mm kölbultarna har gått av, en aktre också som dessutom hade rost runt, som tyder på korrosion.

Det exakta händelseförloppet är inte känt, men utredningen pekar på att besättningen sannolikt inte förstått faran och att vattnet i båten kom från kölen, eftersom de fortsatte att segla bidevind i det hårda vädret, vilket gav stora påfrestningar i sidled på kölinfästningen.

Intressant i sammanhanget är att Cheeki Rafiki var inne på sitt 12:e dygn från Antigua och besättvningen antas ha tröttats av allt hårdare väder och av att i 42 timmar ha letat efter läckan. De kan därför ha saknat energi och blev totalt överraskade när båten välte på natten.

Utredarna konstaterar efter ha inspekterat fem First 40.7 att kölbrickorna borde ha varit 3 mm tjockare och 3 mm bredare för att klara de krav som numera ställs (ISO 12215-9). De säger också att den främre kölbult, som ska ta upp tvärskeppslaster, saknades till följd av otillräckligt med material att installera den i.

Under utredningens gång kom många vittnesmål fram om hur innermodulen eller delar av den (matrisen) hade släppt föröver beroende på hård segling och runt kölen, vanligen efter grundstötning. Samtliga de fem undersökta båtarna hade sådana svagheter eller tecken på dem.

MAIB begärde också in information från alla organ som certifierar båtar, om historik beträffande innermoduler som släppt på First 40.7. Tolv svar kom in och ett där det fanns dokumenterat att matrisen släppt i förskeppet

Cheeki Rafiki var på grund flera gånger och reparationerna följde inte de riktlinjer Beneteufabriken har. Utredningen drar slutsatsen att detta ihop med byggsättet med innerliner gör det omöjligt att klargöra skadors omfattning och om linern hade lossnat eller inte under segling eller efter grundstötningar.

Personligen tycker jag First 40.7 är kanonkul att segla. Jag har kört den som ny, i Antigua och som begagnad. Synd då att den inte pallar hårdsegling och lätta grundstötningar.

Med MAIB rapporten i minnet vill jag på nytt puffa för min djuplodande, omfattande, mångsidiga story i tre delar, som börjar i Praktiskt Båtägande nr 9 och säkert kommer att ge funderingar och debatt.

För er som gillar papper, men inte vet, är PB en särdeles läsvärd båttidning. I nya numret kan du läsa om Hasse och hans koster - en lovestory som startade förra seklet. Köp tidningen och ana njutningen med gamla godingar.

Curt Gelin

Läs mer på www.gov.uk/government/news

First 40.7 var en succe´ för fabriken på grund av fin fart för pengarna. Men baksidan är byggsättet med innerliner, som utredare anser behöver inspekteras av kunniga varje år.

Innerliner och kölinfästningen som den såg ut på en First 40.7 jag testade som begagnad för fyra år sedan. Vissa av bultarna såg ut att vara bytta, rost fanns på några. Farr som ritade föreskrev låga, tätt placerade balkar, en metod som bland annat finns på dagens Bavaria.