Ligger i solen på teneriffa. Det plingar till i telefonen. Jag har fått en båtplats i Malmö. Helt otroligt. Jag har en båt i Luleå. Skulle det vara möjligt ta ner båten? Släp? Lastbil? Segla? Jättelångt... Hela sveriges ostkust. Tanken svindlar.

Någon vecka senare får jag kontakt med Franklin, 85 år från Connecticut. Vi pratar på whatsapp. Känns bra. Yes vi kör! 

Båt, båtplats och medseglare. Segla för livet Att möta sig själv på en 28 fots båt..... Stanna upp och vara stilla... Låta tankar forma sig som de vill....

Jag gjorde pilgrimsvandringen för ett år sedan mycket med samma syfte. En intensiv sommar med alldeles för mycket renovering och bekymmer tog bort den känsla som jag fick under vandringen. Camino de Santiago de Compostela var väldigt frigörande, att vandra långt och länge. Alla möten med andra pilgrimsvandrare... Som en såpbubbla med rosa skimmer runt.....

Segla för att jag har en segelbåt i Luleå och fick en båtplats i Malmö? Galet.... Javisst, kanske det?

Livet har gett mig denna möjligheten. Tänker att då är det väl en fingervisning till mig att utforska en riktigt lång seglats. Hur känns det att vara på havetpå väg så länge? 4 veckor? 5 veckor? Vad ger det mig för nya perspektiv? Det är en rejäl utmaning för mig i mina ögon och jag vill anta den.  

Ca 1000 sjömil räknar jag med. Kyla, naturligvis blåst, svårigheter som dyker upp.... Men framför allt havet, vinden, ljuden, en massa väder av olika slag.Strandhugg, samtal, utsatthet, sommar och sol, hamnar, möten...... Allt bortom det vanliga.

Omtumlande igen! Planering och långa listor. Oro för vad jag ska glömma. Förberedelse av båten... Hur ser den ut efter ett helt år på land? Tänkte att jag hade såååå lång tid. Det känns som jag hänger i ett långt snöre efter nutiden. Det gungar under mig, svajar runt omkring mig. 

Varför gör jag detta?

Segla för livet. Segla för att känna medvindens varma smekning, motvindens kalla hårda tag, stillheten, det oväntade omslaget med lågtryck brakande från England. Upptäcka något jag inte tänkt på. Nya sinnesförnimelser? Blir de starkare? Segla för att leva fullt ut?  

Många förväntningar, förhoppningar, längtan, äventyr. Hopp om att få uppleva känslan att tillryggalägga hela ostkusten i båten (Albin).

Från tidig vår till full sommar. Jag känner mig oerhört priviligierad som kan sitta här, planera och tro att detta blir till den 25 maj.

Allt är så oskrivet och tomt som ett papper som ska fyllas. Som livet som fylls med minuter och dagar... Med vad? Allt kan hända som sätter stopp innan jag ens startat.... Livet kanske har en oanad vändning som stoppar hela projektet... Men fram tills dess en dag i taget.... Förberedelser, planering, funderingar....

Såå liten jag känner mig. Går det att förbereda sig helt? Antagligen inte. Hur mycket jag än försöker förutse och planera, hittar livet alltid något nytt som överraskar eller sätter sig på tvären. Kanske är det just det som jag ska öppna mig för? Nu, närvaro, möta livet där det är...... känna enkelheten, delaktigheten, närvaron, långsamhet, tystnad och friden.

Sitter i min lägenhet med seglarställ och båtsportkort från stockholm skärgård.... Det blir en rejäl väska som den 15 maj ska med planet......

Är det en flytoverall jag behöver?

 

Motgångar

Min härliga vän har en förmåga att se allt med en positiv infallsvinkel. Hoppas jag någon gång lär mig. Skotet till storen är försvunnet, overall i fel storlek, propeller som krånglar och sitter fast, motor som inte startar, Jag blir orolig och stirrig, slarvar bort jacka och nästan nycklarna. Genast tänker jag att det inte är meningen jag ska ge mig iväg....

Pengarna flyger iväg.... Hur kan båtgodis vara sååååå dyrt.

Bott i båten nästan en vecka. Tack vare fantastiska vänner och nya bekantskaper har allt ändå gått. TACK!

Sjösättning imorgon. Inga förväntningar. 

7 grader och regn!

 

Har jag bytt kön?

Känns helt märkligt! Tittar på mina oljiga händer, skitiga jeans...

Mina tankar går till olika verktyg, behöver jag det fantastiska verktyget? Kostar visserligen över 700 kr men verkar ju så bra....eller är vaselin spray lika bra som silikon spray...? Biltema. Jula. Skoogs bränsle. GRANEC och jag är kompisar. Bryggboden vet vem jag är....

Båtmotor startar. Men låter den verkligen bra? Läcker den olja? Kan den gå på tomgång? Hur är det med dieselalger? 

Inte en kvinnlig tanke på en hel vecka.

Blir såååå impad då jag får hjälp med masten. Vilka problemlösningar, vilken uthållighet, vilken vilja att slutföra, vilken positiv anda och glada tillrop. Wow så härligt att få uppleva! Ja det var två helt underbara män! Det var en njutning att få vara med och uppleva! Full av ödmjukhet och uppskattning av deśsa fantastiska män....TACK!

Skulle vi kvinnor kunna uppvisa något liknande? Nej tror att vi inte alls har samma förmåga! Kanske ser vi inte män i sin glans och glömmer deras storhet....

Men jag längtar till att känna mig som en kvinna igen.... Längtar till jag kan kalla mig mormor..... 

Ligger i båten och trivs. Ensamt? Ja! Men jag känner mig verkligen inte ensam. Är så glad över att ni som läser detta finns. Att jag finns med i er verklighet och ni finns verkligen i min. Känns härligt! Det räcker lååångt.

 

 

För en vecka sedan var jag full av farhågor tvivel och missmod Nu ser jag att mycket är gjort och det är fullt möjligt. Känns som allt har hittills varit värt pengar slit kyla och motgångar.Hur ekvationen egentligen går ihop och varför är svårt att svara på. Det har hittills varit mödan värt som man så fint säger.

Den stora katastrofen

Ligger i båten. Köpt värmeljus. Det behövs för i denna kyla räcker inte kaminen. Kaminen ger bra värme under brittsarna och håller fukten borta från sängkläderna... Det är vattenburna slangar som är sammankopplade med kaminen. Kaminen är lite kinkig och trots träning så är vi inte helt samspelta....Små bekymmer.

Häromdagen var det värre. Orkade inte kommunicera. Låg och tänkte länge med huvudet under kudden att detta är inte sant. Men det blev allt värre under dagen. Och på morgonen dagen efter kulminerade det när båten plötsligt blev vattenfylld. Ca 30 liter skvalpade omkring. Albin som haft som främsta egenskap att vara tät.

Motgångar har jag haft tidigare men inte i denna katastrofala form som nu kommer.... Efter besök hos goda vänner kommer jag till båten och får en total chock. Rullgenuan som jag surrat ordentligt hade öppnat sig ovanför och nedanför surrningen. Den hade inte varit tillräckligt hårt rullad! Vinden slet seglet i stycken. Helt sönde trasad. Bara att hiva. Tar några djupa andetag och försöker samla mig.

Tänker att jag kan ju alltid installera lite led belysning så kan jag glömma seglet för en stund. Det blev kortis och svart i båten. All belysning utslagen i ett nafs. Nåja en säkring blev bytt och jag en kunskap klokare, om säkringarnas dolda tillvaro. Morgonen därpå kom vatteninvasionen.

I bakhuvudet har jag alla segelsäckar jag öppnat och förundrat stirrat på något som såg ut som två Genua. Aldrig upplevt att det funnits två! Hur har det gått till?Ett mirakel. Letar fram 2:an. Kollar och i mina ögon ser seglet helt ok ut. Testar om det går in i skåran och det gör det! Hur och när kom detta segel till. Fullkomligt obegripligt. Vågar inte hissa och testa då det blåser för mycket... Men jag tror att det ska funka! Kanske jag kommer iväg trots allt.... 

 

 

Missmodighet/modighet/övermod/tålamod är några ord som dansat i mitt huvud de senaste dagarna. Ingen kaxighet i sikte. Möter mig själv.....Lagat seglet, sytt i 5 timmar. I oturen hade vi en massa tur när vi hittade fiskaren som hade segeltråd. I nästa hamn träffade vi kvinnan som råkade vara intresserad av att sy och hade rätt nål. Tänk vad problem kan lösa sig med bra kontakter och vänliga människor på.

Duggregn, enformigt och ruggigt. Antar att det kommer andra dagar.

Fiskebyar har passerat Bönhamn, Lörudden, Mellanfjärd, och jag som tänkt att vi skulle varit i Hudiksvall....Fiskebyarna är pittoreska med mysiga restauranger men med alltför höga priser.. Allt för turismen, men det är få turister då det är tidigt på säsongen....

 

 

 

Gerth , min medseglare, min klippa, min gamla klasskompis, fixar allt, kan allt. Utan honom hade jag inte klarat Seglatsen!  

 

 

 

 

Prövningens natt. Midsommar natten! Jag, Gerth, Albin, båtmotorn och mobilen. Allt måste funka! Samarbete, uthållighet, kyla, mörker, väta och vågor. Oro för båtens hållbarhet motorn som kunde varit kraftfullare. Vi själva med våra människliga brister, beslut och bedömningar.... Beroendet av mobilens oöverträffade navigation genom grynnor och farleder. Ja, något av allt dettakunde ha fallerat. Men allt gick bra och det var skönt komma iland kl 05. Idag har varit en skön slapp dag med sol och värme långpromenad i naturreservat med härliga skog och en arsenal av dofter från skogen. Det blir en så tydlig kontrast mot havets doftlöshet. Vindens sus kontra vågorna, masten som rister, segel som fladdrar, linor som står och slår. Livet på havet särskiljer sig och kontrasterna förhöjer och intensifierar upplevelsen av land och hav. Vilken tur att jag köpte flytoverallen! Utan den hade det inte varit lika njutbart... Oxelösund istället för St Anna. ja livet gör sin kullerbyttor......

 

 

 

 

 

Det började med mörka moln bakom oss, som såg ut att dra norrut. Åskmolnen rullade bakåt och ur det kom kraftig vind som fick ösregnet att piska rakt in i båten. Blåsten gjorde att det regnade vertikalt och det blev ett mörkt dis av regnet och vinden som piskade vattnet. Stormvinden kom så fort i den stilla förmiddagen som bestått av nästan bleke. Den planerade långfärder fick återigen avbrytas till ett kort skutt.Nyttig erfarenhet!

Att hela tiden vara i vädret, omslutas och påverkas. Jag gillar det på något sätt. Känns som jag är delaktig i ett större sammanhang. Helt utan att ha kontroll. Blir liten, men känns som jag är med i tillvaron. Skiftningar i himlen, vattnets förändring från varmt, stilla mjukt till att ändras och bli hetsigt, stressigt, hårt och jag har svårt att röra mig då allt tumlar oberäkneligt. Små händelser blir viktiga. Allt som hela tiden förändras och är fullkomligt oförutsägbart.

Båten har varit mitt hem nu i snart en och en halv månad. Många skavanker som dykt upp och en hel del har blivit lösta, många återstår. Alla är pilgrimsvänliga och samhörighet och hjälpsamhet finns i hamnarna fast min båt alltid är en liten plutt i jämförelse.

Segla för livet har fått en ny innebörd..... Kanske ger detta nya öppningar och möjligheter framöver. Just nu tror jag det. Men jag skulle ju bli kaxig och en erfaren seglare tänkte jag efter denna seglats. Känns som jag är långt därifrån och har massor att lära. Men en sak är säker, jag är fascinerad av segling i denna form. Känns bra att inte åka som en skottspoling fram och tillbaka till olika öar.

Idag ser fram emot längre seglingar....

 

 

 

Prognosen visar på hårda vindar i en vecka. Efter en hel del vånda beslutar jag mig för att avvakta med seglingen. Känns inte helt lätt att ta detta beslut.Lägger båten utanför Karlskrona tills vidare. Fortsättningen är lika oviss som livet. Inser mina begränsningar....

 

Nu förstår jag hur rätt min titel "Segla för livet" blev!

Jag avbröt seglingen pga blåst och höga vågor. Inte visste jag vad jag hade att vänta... Tittade mot skyn för vägledning...

Det var inte bara jag som lämnade vattnet.... Vilket sammanträffande det blev...

Att titta på ett ansikte som möter världen för första gången. Helt ofattbart märkligt. Jag har ju varit här sååå länge. Sett något och lärt mig lite. Han är ett oskrivet blad som försöker orientera sig. Vilken omtumlande upplevelse. Han är inte rädd trots att han inte har något att referera till. Vad kan jag lära av detta? Allt är nytt för Fyfe. Ändå verkar han helt tillitsfull, öppen, nyfiken och som om han baraomfamnar allt som kommer. Oj vad detta är ofattbart! Så stort att möta honom. Han verkar helt lugn och trygg. Blev han rädd? Kan han inte känna rädsla? Hur är detta möjligt. Han lärde sig en hel del i magen hos Rebecka och nu har han lämnat allt det som var välkänt sedan nio månader. Vad fick honom att lämna vattnet, konstant näringstillförsel, jämn temperatur, det totala beroendet? Hela hans tillvaro var tryggad genom Rebecka! Nu ska han handskas med en helt annan verklighet. Möta tillvaron genom sina egna sinnen.... Något drev på att hela processen startade. Plötsligt försvann allt vatten, att fastna med huvudet i ett skruvstäd, känna hur hela han blir kramad kraftigt av livmoderns muskler, uppehåll, nya tag, och vad händer sedan? Hur ont hade han när han slutligen skulle ut? Plötsligt händer allt. Hur känns det att andas för första gången? Huden som känner luften, beröring av hud för första gången, egen cirkulation, nya ljudupplevelse, luft i näsan, lukter för första gången, luft i munnen, ögonen som upplever ljus. Att sugaoch känna mjölken. Att bli omtöcknad och mätt. Förstår han? Så mycket nya intryck... Att vi alla upplevt detta! Måste vara häftigare än att åka till en ny planet... Vad händer i hans medvetande? Hur tolkar han det som händer? Hans tillvaro var helt annorlunda och begränsad. Nu är den större och den kommer bli större för varje dag. Vart skall den leda honom? Totalt ofattbart för mig. Vad kan mäta sig mot att få uppleva detta? Det är som att möta tillvaron i begynnelsen... Men jag förstår ju egentligen ingenting.... Känner mig fullkomligt omtumlad och förundrad... Tänk att livet hjälpte mig att avbryta seglingen så att jag skulle få uppleva dessa magiska ögonblick....TACK livet! Tack Rebecka och Calum. Tack Fyfe, du lilla mästerverk!

 

 

 

Det har precis blivit 1000 besökare på denna sida.

Tack för att ni vill följa mig och det känns som om ni stöttar mig genom att läsa det jag skriver..Stort tack!

Hoppas kunna slutföra seglingen till Malmö i nästa vecka.

 

Lämnade Sandhamn den 10/7 och kryssade direkt mot Utklippan. Ny medseglare. Den förre råkade ut för cykelolycka. Ojoj! 

Har inte uppgraderat Albin till denna vackra Mälar 25.....

 

Fin överfart med läns och sol. 10 timmars segling till Simrishamns

 

 

 

Sista dagen blev en fin segling med bra vind. Öresundsbron kändes som en evighet att passera men också en liten insikt om att jag efter denna långa resa är hemma.

Reflektioner som jag gör är nog att jag gjorde det som för mig kändes svårt och väldigt osäkert och att jag lyckades!

Det känns väldigt tillfredsställande! Projektet var helt mitt och jag har haft mycket hjälp, men jag drev igenom seglatsen, tog de beslut som behövdes, planerade, utrustade och var faktiskt kapten ombord.

Jag känner mig väldigt ödmjuk inför vädrets krafter och fick böja mig flera gånger. Upplevelsen av att förundras och påverkas och vara så liten, men ändå få ingå i livets nätverk. Att få uppleva allt jag gjort under seglatsen känns mäktigt.

Jag ställdes inför tveksamheter men lyckades göra bra val. Många situationer var helt nya och i mina ögon har jag växt och det blev synligt för mig att jag har en viss kapacitet.

Önskar att jag gjort detta långt tidigare i livet. Visst har det varit en hel del obehag, vånda, oro och tvekan. Men jag gick igenom och står nu på andra sidan. Jag ger mig själv en klapp på axeln och ingen annan behöver göra det....

Jag är ingen duktig seglare och har haft mycket tur. Men jag är ändå väldigt stolt över mig själv. I mina egna ögon har jag växt och för mig är det sant och det räcker väldigt långt. Tusen tack till mina medseglare som trots mina fel och brister varit med mig och hjälp mig så mycket.

Tänk att jag vågade skriva en blogg. Tänk att ni har varit så underbara och det känns som ni stöttat mig genom att besöka bloggen. Tack! Tack för all tur jag haft. Tack för att jag fick uppleva allt detta! Tack underbara sötaste Fyfe och Rebecka som mötte mig! Jag känner en oändlig tacksamhet för livet, seglingen och alla människor runt omkring....

PS. Jag har givit mig själv tillstånd att skriva ovanstående. Allt enligt devisen "segla för livet"...DS.