Gå till innehåll
lördag 30 november 2024
lary

Ofrivillig upplovning

Rekommendera Poster

Hej!

Jag vill berätta om en obehaglig upplevelse när jag för ca en månad sen seglade i frisk vind med min lilla Monarkbåt och allt kändes bra och jag hade läget under kontroll. Det ska tilläggas att jag är nybörjare (trots att jag är 68 år gammal men all timing här i livet blir inte perfekt!) på det här med segling men har alltid velat osv. Alltså frisk vind med vita gäss som sagt, kryss, rejäl krängning och en härlig känsla. Jag märker gradvis  att byarna blir kraftigare och ser att skummet blåser av vågorna som blivit högre. Tänker att jag nog ska lova upp lite så vinden blåser ur seglen men hinner inte göra något förrän båten plötsligt kränger ner ytterligare och lovar upp kraftigt. Saker ramlar ner på durken och trycket på rodret blir så hårt vid krängningen att jag är övertygad om att nåt ska gå sönder men det händer inte. När skoten lossats känns läget OK och jag kan när jag samlat mig ta mig i hyfsad lä bakom några öar. Det här är händelseförloppet som jag minns det men allt gick ju så fort och  jag hann i alla fall bli rejält skärrad.

 

Vad är det egentligen som har hänt? Vad för fel har jag gjort förutom att ha för mycket segel uppe (har fixat enkel snabbrevning nu)?

Hälsningar Lary

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du fick för mycket vind i storseglet så det vred upp båten mot lovart. Enklast är det så klart att snabbt släppa ut på storskotet och, precis som du hann tänka, lova upp lite. Sedan är det dags att reva som du redan insett. Lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sånt händer. När båten kränger kommer kraften som pressar på seglet att verka framåt vid sidan om båten och båten att bromsas av vattnet och då blir det en sväng. Du kunde ha lättat på storskotet så hade båten rest sig. /70-åring

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den kraftiga krängningen gör också att en (beroende på båttyp) allt mindre andel av rodret är kvar i vattnet, vilket minskar möjligheterna att styra ned i lä. Eller, så upplever i alla fall jag det ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra råd. Man får försöka undvika upplovningar genom att åtgärda när du ser att vinden ökar.

Reva, men är du ensam är det besvärligt. Släppa på storen, i värsta fall tills den knappt ger bidrag? Lätta lite på focken och försöka hitta balans där båten ändå går framåt som du vill.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hård byig vind är alltid jobbigt. Särskilt för deplacementbåt. När båten redan har nått sin maxfart blir det kränkande momentet stort.

 

Det finns bara ett sätt som funkar i längden. Minska segel så båten inte får mer kraft än skrovets maxfart. För planande båt finns möjligheten att falla av och få båten i planing. Tyvärr har man sällan segel för hårda vindar. Skulle gärna ha en stormfock men klar mig hjälpligt med en flik av genuan och rullstoren. Det är lätt att få seglen sönderblåsta när de fladdrar i hård vind.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sammantaget har du alltså inte gjort fel...

Men snabbrev hjälper. Har du tid och råd att montera rulle på förstaget ( seglet måste sys om ) så finns idag små smidiga rullmekanismer som är lagom för din båt. Mycket enkelt att reva.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om du är 68 år så har du säkert fått sladd i en kurva på din gamla bakhjulsdrivna 142:a någon vinterdag. Detta är i princip samma sak. Om väggreppet på grund av fart och sidledskraft blir för stort så släpper det och bilen sladdar.

Om sidledskraften i seglen och båten blir större än vad roder och köl kan hålla emot så släpper det även i en segelbåt och man får sladd brukar vi säga i vår besättning. Broach heter det på seglarspråk.

 

När vindbyn kommer så är det redan försent att reva, släppa på storen brukar vara det enda man hinner med. Sen ska man naturligtvis minska på segelytan genom att reva men det brukar ju ta någon minut. Förhoppningsvis är man bättre rustad när nästa vindby kommer.

Detta var en enkel jämförelse och kan givetvis beskrivas mer ingående och komplicerat med kraftpilar och vindvinklar. Hoppas du förstår liknelsen med bilen. Som tur är på sjön brukar det inte finnas några träd, diken, mötande lastbilar som man kan kollidera med, så en sladd med segelbåten brukar vara en någorlunda smärtfri överaskning.

De flesta borde ut och träna några gånger precis som på halkbanan när man tar körkort. Träna dock helst inte med spinnaker, det kan bli dyrt och en betydligt obehagligare överaskning

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Man kan också skaffa en smal, långkölad båt så slipper man broacha, som det heter.
Min IF tappar t ex aldrig roderverkan. Där är problemet snarare att man inte orkar hålla emot och därför släpper på storseglet.
Jag hade en SK22:a i min ungdom. Den la sig bara mer och mer men broachade aldrig. ;)

 Men för att vara seriös så kan man ju passa på att tipsa en nyfrälst seglare om att båten ska seglas ganska upprätt och att det är bättre att reva i tid.

Det känns som att det går fortare när man har skarndäck i vattnet men sanningen är den att man mest kasar i sidled.

Om det är en Monark 540 du har så hade jag en sån på 80-talet och kom fram till att den inte bör kränga mer än 20-25 grader. Sen blir avdriften för stor. Den har en ganska grund köl och förhållandevis brett skrov på den. 

Redigerad av Janken

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Bra tips ovan, kanske kan man tillägga att nån risk för kapsejsning inte finns vid måttlig våghöjd.
Mest bara obehagligt och ineffektivt obekvämt.


När båten kränger ner minskas ju seglens vindexponering samtidigt som (i ditt fall) 400 kg kölvikt kommer upp på båtsidan och kämpar emot.
[Just denna dubbla rätande effekt som ökar starkt med krängningen brukar jag påpeka för skrajsna passagerare i min "begynnelseveka" Amigo23. Den är långkölad liksom IF:en, har därtill grundgående och ganska lätt kölvikt. Dessutom är den rejält "viktstabil" istället för "formstabil", med det menas att den är rund som liggande tunna i sjön så vid krängning dränks ingen extra sidoutstickande skrovform för att ge sidolyftkraft och därmed nåt extra rätande moment. (Mest extrem motsats är väl f.ö. katamaraner, bara skrovformen ger stabilitet.)
Kölens vikt&djup plus skrovformen avgör alltså om en båt omnämns som begynnelsevek, ingen eftersträvansvärd egenskap i sig. Alla kölbåtar har väl f.ö. både vikt- och formstabilitet i en glidande skala av mellanting. Skall man säga nåt snällt om betonad viktstabilitet så får det bli "varnar tydligt och i tid när revning behövs" och "lägger sig platt jämnt och förutsebart, finns liksom inga krängvinkel-grader där den plötsligt tycks tappa fotfästet".]


Haha, såg ett reportage i GP nyligen om Gunnars Seglarskola och en av de stående instruktionerna är tydligen; den som lyckas sänka en båt (typ Smiling) får den! :-)
Edit tillägg: Obs att med "tappa fotfästet" menar jag enbart fortsatt och kanske accelererad sidorullning utan hänsyn till rodrets grepp i vattnet. (Såväl Amigo som IF har ett roder anpassat för god styrverkan även vid stor krängning. Moderna roder blir väl mest en sorts höjdroder på ubåtsvis när krängningen passerat 45 grader?) 

Redigerad av Thomas-1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra tips ovan, kanske kan man tillägga att nån risk för kapsejsning inte finns vid måttlig våghöjd.

Mest bara obehagligt och ineffektivt obekvämt.

 

När båten kränger ner minskas ju seglens vindexponering samtidigt som (i ditt fall) 400 kg kölvikt kommer upp på båtsidan och kämpar emot.

[Just denna dubbla rätande effekt som ökar starkt med krängningen brukar jag påpeka för skrajsna passagerare i min "begynnelseveka" Amigo23. Den är långkölad liksom IF:en, har därtill grundgående och ganska lätt kölvikt. Dessutom är den rejält "viktstabil" istället för "formstabil", med det menas att den är rund som liggande tunna i sjön så vid krängning dränks ingen extra sidoutstickande skrovform för att ge sidolyftkraft och därmed nåt extra rätande moment. (Mest extrem motsats är väl f.ö. katamaraner, bara skrovformen ger stabilitet.)

Kölens vikt&djup plus skrovformen avgör alltså om en båt omnämns som begynnelsevek, ingen eftersträvansvärd egenskap i sig. Alla kölbåtar har väl f.ö. både vikt- och formstabilitet i en glidande skala av mellanting. Skall man säga nåt snällt om betonad viktstabilitet så får det bli "varnar tydligt och i tid när revning behövs" och "lägger sig platt jämnt och förutsebart, finns liksom inga krängvinkel-grader där den plötsligt tycks tappa fotfästet".]

 

Haha, såg ett reportage i GP nyligen om Gunnars Seglarskola och en av de stående instruktionerna är tydligen; den som lyckas sänka en båt (typ Smiling) får den! :-)

Edit tillägg: Obs att med "tappa fotfästet" menar jag enbart fortsatt och kanske accelererad sidorullning utan hänsyn till rodrets grepp i vattnet. (Såväl Amigo som IF har ett roder anpassat för god styrverkan även vid stor krängning. Moderna roder blir väl mest en sorts höjdroder på ubåtsvis när krängningen passerat 45 grader?) 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack alla!

 

 

Nu förstår jag vad som hände mig och varför. Med hjälp av era olika råd som ju drar åt samma håll ska jag framöver vara mer beredd och inte låta mig överrumplas.

 

Hälsningar Lary

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man kan också skaffa en smal, långkölad båt så slipper man broacha, som det heter.

Min IF tappar t ex aldrig roderverkan. Där är provblemet snarare att man inte orkar hålla emot och därför släpper på storseglet

 

Jo så är det. Vi har alldrig med vår Allegro 33 råkat ut för någon broach även om vi flera gånger haft "för mycket" segel uppe.

 

Vid lite slör kan vi ligga konstant i hastigheter melllan 8,5 och 9,5 knop. Hon drar då upp en enorm häckväg men vi har inga problem att hålla henne på kurs. Till skillnad mot många andra långkölade båtar blir hon inte särskillt lovgirig när hon kränger. Jag seglar henne lätt med en hand på kulten även under dessa förhållanden.

 

Anledningen till detta är att konstruktören har utformat underkroppen med beaktande av den effekt som blir av att dragkraften flyttas mot lä och åstadkommer en vridande kraft mot vindögat.

Underkroppen har en form som flyttar det hydrodunamska tryckcentrat akterut vid krängning och kompenserar då den utflyttade kraftvektorn i riggen. På allegrobåtarna finns det ingen anledning att montera peke för att flytta fram segelcentrum, något som gjorts på t.ex. många L32'or och OE32'or.

 

Det har ju gjorts på flera Allegro också men då förmodligen inte för att avhjälpa lovgirighet.

Jag ser ingen anledning att sätta peke på vår båt. Detta skulle tillföra vikt långt ut i fören vilket ökar pendlingsrörelsen i vågorna.

 

Har man ett alltför utseglat storsegel blir nog vilken båt som helst lovgirig.

 

Bifogar en bild på GPS'en. Vid tillfället hade vi 2 kn medström så fart genom vattnet var ca 9 kn.

Denna är tagen innanför Jura i Västra Skottland.

 

post-95687-0-60420700-1406584146.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

Jag vill berätta om en obehaglig upplevelse när jag för ca en månad sen seglade i frisk vind med min lilla Monarkbåt och allt kändes bra och jag hade läget under kontroll. Det ska tilläggas att jag är nybörjare (trots att jag är 68 år gammal men all timing här i livet blir inte perfekt!) på det här med segling men har alltid velat osv. Alltså frisk vind med vita gäss som sagt, kryss, rejäl krängning och en härlig känsla. Jag märker gradvis  att byarna blir kraftigare och ser att skummet blåser av vågorna som blivit högre. Tänker att jag nog ska lova upp lite så vinden blåser ur seglen men hinner inte göra något förrän båten plötsligt kränger ner ytterligare och lovar upp kraftigt. Saker ramlar ner på durken och trycket på rodret blir så hårt vid krängningen att jag är övertygad om att nåt ska gå sönder men det händer inte. När skoten lossats känns läget OK och jag kan när jag samlat mig ta mig i hyfsad lä bakom några öar. Det här är händelseförloppet som jag minns det men allt gick ju så fort och  jag hann i alla fall bli rejält skärrad.

 

Vad är det egentligen som har hänt? Vad för fel har jag gjort förutom att ha för mycket segel uppe (har fixat enkel snabbrevning nu)?

Hälsningar Lary

 

Ett tips är den gamla regeln att alltid ha skotet på knät när man seglar en liten båt. Om du vänjer dig vid det, även om det så är blegg, så kan du alltid hitta skotet snabbt när det kommer en vindby och dra loss det ur skotlåset. Då kan du snabbt släppa ur vinden ur seglet innan båten kränger ner för mycket eller innan något går sönder.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Hej!

Jag vill berätta om en obehaglig upplevelse när jag för ca en månad sen seglade i frisk vind med min lilla Monarkbåt och allt kändes bra och jag hade läget under kontroll. Det ska tilläggas att jag är nybörjare (trots att jag är 68 år gammal men all timing här i livet blir inte perfekt!) på det här med segling men har alltid velat osv. Alltså frisk vind med vita gäss som sagt, kryss, rejäl krängning och en härlig känsla. Jag märker gradvis  att byarna blir kraftigare och ser att skummet blåser av vågorna som blivit högre. Tänker att jag nog ska lova upp lite så vinden blåser ur seglen men hinner inte göra något förrän båten plötsligt kränger ner ytterligare och lovar upp kraftigt. Saker ramlar ner på durken och trycket på rodret blir så hårt vid krängningen att jag är övertygad om att nåt ska gå sönder men det händer inte. När skoten lossats känns läget OK och jag kan när jag samlat mig ta mig i hyfsad lä bakom några öar. Det här är händelseförloppet som jag minns det men allt gick ju så fort och  jag hann i alla fall bli rejält skärrad.

 

Vad är det egentligen som har hänt? Vad för fel har jag gjort förutom att ha för mycket segel uppe (har fixat enkel snabbrevning nu)?

Hälsningar Lary

 

Ett tips är den gamla regeln att alltid ha skotet på knät när man seglar en liten båt. Om du vänjer dig vid det, även om det så är blegg, så kan du alltid hitta skotet snabbt när det kommer en vindby och dra loss det ur skotlåset. Då kan du snabbt släppa ur vinden ur seglet innan båten kränger ner för mycket eller innan något går sönder.

 

Ännu bättre är att använda en skotskena och då släppa ned vagnen i lä när vindbyn kommer. Det är då lättare att hitta tillbaka till rätt storskotstrim när vindbyn passerat. Bara att dra upp vagnen till samma position igen.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Försök om möjligt plana ut seglen.

travare akterut 

ta hem på fallen både stor och fock

så lite buk som möjlig,även försöka få buken långt fram på storen

ta hem på cunningham,eller uthal(och)

backstag skall spännas,sagg i förstag ger också lovgirighet.

+som exel319 sa släpp ner storskotet på skotskenan.

 

Har du gjort detta(allt finns nog ej),och det fortfarande är lovgirighet i båten reva.

Redigerad av happysix

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

En enkel grundregel vid segling för om tvärs är, vinden ska blåsa längs med seglen, inte på seglen. Följden blir då mindre krängning mer fart i upprätt läge. Ett plus är en mer nöjd och glad besättning.

Att skota hårt som på kryss gör man endast vid kryss.

Annars ner med storskotravaren i lä, lite luft i toppen gör inte så mycket.

Redigerad av jask
  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan vara bra också att få storen mer bukig när man inte har vinden i näsan. Släpp efter på aktre snöret så seglet blir mer som genuan.

 

Har man lösfotat som inte sitter fast efter bommen så får man en fin buk i hela seglet som drar bra.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vid kryss bör seglen trimmas på de olika vis som nämnts tidigare så att rodertrycket (behovet att styra emot) inte är större än att rorkulten måste hållas fem grader upp i lovart (svänga fem grader åt lä). Det brukar gå att hitta ett läge där rorkulten kan vara fast och båten styr sig själv efter vinden.

 

Vid segling med vinden in mera från sidan ska skotvagnen oftast vara i lovart så att seglet tvistas. Högre upp blåser det mer - här kommer vinden in mera från sidan än längre ner där fartens bidrag till förlig vind är större.

 

Sätt på tre till fyra telltales av remsor i spinnakerväv i storseglets akterlik och trimma med skotvagn, kick och dirk (eller rodkick) så att alla remsor står takt ut.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Många fina tips här! 

 

Dessutom tycker jag att det är underbart dessutom att många av medlemmarna har varit med så länge att de med lätthet bräcker en 68-åring i ålder.  :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...