Jag är fast!

[seglarfreaken 55]

Hmm... om det finns möjlighet för dig att få pålitliga vindprognoser och reva innan du lättar alternativt ligga på  svaj/gå in i en skyddad vik så tror jag du kan kan satsa på enklaste  tänkbara sättet att reva. Dessutom blir det  billigast så. Kan du  också göra någonting så att det blir lättare att släppa ned ledvagnen i lä så vore  det bra.

[Mackey 4 463]

Läs om trim och lutning i hård vind i Granboken och om skotdrag.

 

Jag vill påstå att det ofta är bättre att ha skotvagnen i lovart och mer utsläppt skot när det blåser mycket. Man får då mera tvist i seglet som då släpper ut mera vind (kraft) i överkant oc krängningen minskar. Här får man prova sig fram.

 

Mackey

 

 

 

[raol 2 365]

Jag har läst igenom hela den där texten. Riktigt bra!

 

Jag funderar på om man skulle kunna rigga en mer lättkontrollerad lösning för skotskenan genom att sätta ett block i varje ände, fästa två block på skotvagnen och sen dra ett stumt rep genom där ena änden fästs i samma fästpunkt som ena sidoblocket, leds igenom blocket på skotvagnen, tillbaks till sidoblocket, över till andra sidoblocket, genom blocket på andra sidan av skotvagnen, och till sist till fästpunkten vid sidoblocket på den sidan.

 

Då får man ett "ändlöst" rep som man kan dra i sidled för att flytta skotpunkten för storseglet. Två motriktade skotlås på kanterna för att låsa positionen när man flyttat. Skulle det funka?

Redigerad 31 Maj , 2014 av raol

[forgus31 139]

En av de bästa trådarna på länge. Kul att läsa. Vi seglade hem en nyköpt gammal segelbåt och vår son hade precis fått förstånd och övwrlevnadsinstinkt. Han tyckte inte om lutningen. Max 10-20 grader kunde han stå ut med. Vi var tvungna att gå i hamn och låta honom slippa följa med den eländigt lutande livsfarliga båten.

Tipset är att låta båten luta så vinden blåser ur seglet. Jag vet att det tar tid att övervinna överlevnadsinstinktens "stopp och belägg" och lagom mycket vind är bra för att träna sina känslor. Lutar det mycket går det inte fort fram men sak samma om man måste segla för upprätt. Det funkar ännu sämre och tills man tagit sig till lä får man stå ut med läget. Eller försöka klara sig så gott det går. Att båten skulle välta av för mycket vind är mindre risk. Dock kan segelmakarn få en del att göra.

[raol 2 365]

20-25 grader är jag helt bekväm med. Även större lutning än så om den är stadig. Det var hur snabbt den krängde över 10-15 grader till som gjorde mig nervös. Mätaren går till 45 grader och jag nosade på 40 flera gånger i torsdags. Det är kanske inte farligt, men det känns inte så bekvämt när man är ovan...

 

Jag ska ge mig ut i blåsväder igen, men då med den lilla focken och stormstorsegel uppe. Då tror jag att jag kan slappna av mer.

[forgus31 139]

45 grader är inget farligt men ger dålig framfart. Bra att träna! Försök i närheten av en strand att få båten att kränga så vattnet börjar sippra in i sittbrunnen. Släpp på skotet innan det rinner in för mycket.

Förstå mig rätt. Det är en psykgrej detta med båtens lutning. Den går inte längre än 50-60 grader. Åtminstone har det aldrig hänt mig med en kölbåt. Jolle däremot har det hänt och första gången det hände kunde det ha blivit min sista segeltur. Hamnade i åttagradigt vatten men blev räddad av turligt passerande båt på Hudiksvallsfjärden. Den mannen fick aldrig mer än tack. Kanske han läser det här. Två stycken var vi på Okjollen och du drog oss med sjunken båt från sandrevlarna till närmaste sommarhus.

 

Efter denna malör testade jag att kapsejsa jollen och räta upp den igen så snabbt att inget vatten hann rinna in. Det lärde jag mig snabbt. Med masten i vattnet klev man över relingen och ställde sig på centerbordet. Sakta reste sig jollen och var man kvick klev man ombord utan att hamna i vattnet. Bra att ha centerbordet utfällt. Underlättar.

[raol 2 365]

Även om båten klarar 50-60 grader är det inte säkert att skepparen finns kvar i sittbrunnen längre då...

 

Jag inser naturligtvis att med ökad lutning så ökar den upprätande kraften från kölens vikt samtidigt som den krängande kraftkomponenten i seglen minskar snabbt när lutningen ökar. Enkel geometri. Men exakt var jämviktspunkten uppnås är frågan. Under alla omständigheter försvinner seglen ur ekvationen när de ligger längs vattenytan, medan kölvikten då kan räta båten maximalt, så värre än så ska det inte kunna bli utan en våg som hjälper till.

 

I dag ska jag cykla ett tempolopp i Uddevalla och samåker med en klubbkamrat i hyrbil. Vi är klara i Uddevalla ca kl 12, så jag ska höra med henne om hon vill hänga med ut på en segeltur under eftermiddagen. Prognosen är NV 3-6 m/s, klart väder och 20-22°C. Kan inte bli mycket bättre!

[seglarfreaken 55]

Läs om trim och lutning i hård vind i Granboken och om skotdrag.

 

Jag vill påstå att det ofta är bättre att ha skotvagnen i lovart och mer utsläppt skot när det blåser mycket. Man får då mera tvist i seglet som då släpper ut mera vind (kraft) i överkant oc krängningen minskar. Här får man prova sig fram.

 

Mackey

 

Mycket intressant Mackey! Tänk vad man/jag kan fastna i gamla tankebanor   

 

[raol 2 365]

I dag blev det en halvspontan seglingseftermiddag. Tempoloppet var färdigt strax före 12 och en timme senare var jag i Hunnebo. Vid tvåtiden stävade jag ut ur hamnen, och möttes av strålande sol från en klarblå himmel, 3-4 m/s från VNV. Kryssade norrut längs kusten men eftersom det inte blåste så mycket kom jag inte så långt. Rakt utanför yttre inloppet till Bottnafjorden skotade jag storen hårt i mitten, gick upp i vindögat och tog ner genuan. Här upptäckte jag hur stabilt båten ligger kvar rakt upp i vinden utan försegel och med centrerat storsegel. Vindflöjelseffekten. Höll väl nån knapp knop framåt, stadigt utan att jag behövde nudda rodret. Jag var på fördäcket nästan hela tiden, i säkert 6-7 minuter.

 

Det tog ett tag att rigga spinnakern, trots att jag bara använder den som vilket försegel som helst, med hjälp av en speciallösning. När den var uppe tog jag ner storseglet och slörade tillbaks mot Hunnebo.

Fort gick det inte, men det var bekvämt!

 

Jag testade även att gå upp mot vinden med det, då lite hårdare skotat och lovartliket sträckt med hjälp av nedhal och fall. Upp till en skenbar vindvinkel på 50-60 grader gick utmärkt, men med påtaglig avdrift. Inte illa ändå för en fallskärm...

 

I dag gick det inte att få särskilt mycket krängning hur mycket jag än försökte. 10-12 grader som mest, skulle jag tro.

 

Riktigt roligt att experimentera lite!

[Mackey 4 463]

Dreja bi kan vara bra att öva också. Av någon anledning används det inte så mycket längre, kanske för att många har autopilot. Fortfarande använder långseglare som hamnar i "fel" väder metoden.

 

Så här kan man göra, kanske finns flera sätt.

1. Du seglar bidevind.
2. Du börjar stagvända utan att lossa på skotet till förseglet  och så snart förseglet fått vind från andra sidan styr du omedelbart tillbaks till den kurs du hade.
3. Sedan gäller det att hitta en rodervinkel som gör att båten ligger kvar i samma riktning.
4. Nu driver du sakta bakåt med fören någorlunda mot vågorna.
5. Lås rodret där och gå i lugn och ro ner och laga lunch eller ta en tupplur.

Kul att kunna, om inte annat för att imponera på någon...

 

Detta funkar bäst på långkölade båtar, men även på många fenkölade.

 

Mackey

[raol 2 365]

Jo, jag skrev lite om mina försök tidigare i tråden. Jag tror att kombinationen av ett alltför litet och förligt roder, och stor segelyta i fören, gör att båten inte riktigt vill stanna upp. Jag ska testa med den lilla focken i stället för genuan vid lämpligt tillfälle.

 

På lördag är det dags igen, om inte vindprognosen försämras drastiskt. Just nu 7-10 m/s i kustväderprognosen hos SMHI. 7 är helt ok, men 10 är i mesta laget baserat på de ca 9-10 jag råkade ut för i maj. Dock tänker jag denna gång gå ut med en mindre segelyta än sist. Inte full stor och genua, utan antingen revad stor eller stormstor, ihop med den lilla focken. Dessutom har jag nu köpt lina som jag ska använda för "nedhal" till förseglen, för att slippa besvären med att ta ner försegel i kraftig vind. Man lär sig alltid nåt!

På söndag är prognosen betydligt trevligare, med 3-6 m/s. Perfekt för en nybörjare som jag! Jag har planerat att lägga åtminstone 1-2 timmar av seglatsen på att teknikträna mot en flytbrygga i södra delarna av hamnen. Precisionsmanövrera enbart för segel. Backa, bromsa, gå ut från bryggan, gå in till bryggan. Hela tiden med så mycket kontroll och så låg fart som möjligt, utan att tappa styrförmåga. Jag minns ju hyfsat väl hur jag gjorde när jag seglade optimist för närmare 25 år sen, mot just den bryggan. Samma principer bör gälla även med en lite större båt.
Enda problemet är vinden på söndag, som ska vara sydvästlig. Det betyder att jag hamnar på den besvärligare sidan av flytbryggan, så jag får se hur bra det går...

Dock kan ovanstående ändras om jag får med mig en gast. Jag har fört en övertalningskampanj senaste dagarna. Det är en annan cyklist, och för de flesta andra har cykeln prioritet över annat på helger med bra väder, särskilt med SM ett par veckor bort (som i hennes fall). Men mitt trumfkort just nu är att hon är förkyld! Osis på ett vis, förstås, men det minskar sannolikheten för att det blir cykling i helgen. Jag vill ju så gärna ha med mig nån ombord, för att det är så rackarns roligt!

Stay tuned!

 

[raol 2 365]

Ja, se det gick ju riktigt fint!

Gick ut med fock och stormstorsegel. Trots att det blåste på ungefär som förra gången jag beskrev på sida ett i tråden (8-9 m/s stadig på Hållö, okänt hur mycket en mil norrut), så lyckades jag inte få båten att kränga mer än ca 20-25 grader när det friskade i i byarna. Oftast var det runt 10-15 grader. En gång såg jag att den svingade upp mot 30 grader när en större våg hjälpte till, men det var undantaget. Otroligt vilken skillnad! Nu lät jag båten kränga tills det inte fortsatte öka, och det kändes bra.

 

Farten var god också. Jag höll nog minst fem knop i snitt under de ca 95 minuter som jag seglade. Bitvis med marginal över sex knop, och det var med vågorna rakt in från sidan, så knappast hjälpt av strömmen.

Stormstorseglet motsvarar storleksmässigt storseglet revat, så jag hade sannolikt upplevt samma skillnad med det.

 

Dessutom fick jag chans att testa mitt försegelsnedhal. Funkade perfekt! Trots vinden var focken nere på två sekunder, och stabilt nere på ett sätt som den inte är annars. Och jag behövde inte ens lämna sittbrunnen.

När jag hade lagt till och burit iland allt, och väntade på hämtning med bil, så såg jag två killar komma in med en 606:a. De hade varit ute och rejsat i vinden. Utanför Söö hade de planat (om man nu kan kalla det för det i en kölbåt). När jag såg hur enkelt de manövrerade inne i hamnen blev jag avundsjuk på rodret i aktern. Rodret i Seacaten är väldigt klent. Hade det varit enbart min båt hade jag monterat på ett rejält roder där bak, och riggat en koppling mellan rorkulten i sittbrunnen och rodret där bak.

I morgon (eller i dag, eftersom det är förbi midnatt) ska jag upp igen och den här gången lyckades jag övertala en kompis att följa med. Hämtar henne kl 8 i Masthugget. Kl 10 räknar jag med att lämna hamnen i Hunnebo.

 

[Mackey 4 463]

Det är kul att höra att det går framåt med din segling.

 

Mackey

[Thomas-1 311]

Raol skrev: Jag försöker också testa olika tekniker som jag läst om eller hört om. Att ligga bi är en sån sak. Det är inte helt enkelt att få till bra. Jag får till en bra balans, så båten pekar stabilt, men jag lyckas inte få ner farten framåt till nära noll. Det bästa jag lyckas få är ungefär 45° rörelse från vindriktningen. Dvs driver jag i vindriktningen med en knop så går jag framåt med en knop. Detta med genua och stor satta.
Genuan kanske är för stor i förhållande till det lilla och alltför förliga rodret på Seacaten (jag hade gärna haft ett stort roder på akterspegeln, men eftersom jag delar båten med mina två bröder så är det inte aktuellt att modda den)? Jag släppte ut storen också, men det hjälpte inte så mycket. Lugnt och fint blev det dock ändå.

Möjligen bör du binda rodret med mindre styrvinkel, det fungerar snarast som gaspådrag och med lite högre fart typ 1 knop blir biliggandet stabilare i högre sjö? Kölen får bättre grepp och risken för gipp eller slag minskar med lite fart inbillar jag mig?
Vore kul ifall du (eller någon annan) testar litet och lyfter den HÄR gamla tråden, för biliggandets mysterier kanske klarnar om flera olika båtmodeller kan jämföras?

[raol 2 365]

Rodret är så svagt att det inte klarar att hålla en bra position alls. Men jag har inte testat med den lilla focken än, bara genuan. Nästa gång så!

 

Inget ont om Pelle P, men rodrets klena storlek och förliga position är verkligen en grov miss på Seacaten. Ska jag vara helt ärlig är den gigantiska akterstuven också en miss. Hade hellre haft det utrymmet i form av större sittbrunn (eller större ruff!) och samtidigt fått ett vettigt placerat roder och närhet till utombordare.

 

Men nu är det den båten vi har, så det är bara att gilla läget...

En konsekvens av det dåliga rodret är att det inte går att backa med god kontroll. Blåser det tillräckligt mycket från fel håll så kan jag inte backa ut åt rätt håll, utan jag måste då backa hela vägen ur hamnen.

Nu har ena brorsan och jag kommit överens om att fixa en styrarm till utombordaren. Den är strippad för låst montage, men det går fortfarande att fästa en arm i det igenpluggade fästet på bågen framtill. Jag tänker mig en lösning med en stålplatta med hål i, och sen en skruv+mutter genom hålet, med en stor bricka som mothåll på insidan/baksidan för att hålla fast den ordentligt. Sen på plattan en fästanordning (ögla eller liknande) för att fästa en löstagbar stång (stålrör), drygt en meter lång. Lagom för att nå från motorn och en bit in i sittbrunnen.

Tyvärr är motorn så långt bak att en ganska liten vridning av motorn ger en mycket stor svept yta för styrstången. Men 20-30 graders vridning av motorn (tillsammans med roderutslag) får nog mångfalt större styrverkan än optimalt roderutslag med fast motor.

Om inte annat så är det bra att ha ett alternativ om man skulle få roderbrott. Då kan kanske motorn, med en sån styrarm, fungera som nödroder. Vi har en paddel ombord, som också skulle kunna ge en viss styrverkan med lite arbete, men då behöver man nog sätta sig i akterstuven för att nå...

Jag ska mäta upp allt som behövs nästa gång jag är där uppe (kanske nu på lördag om prognosen håller i sig) och sen skaffa grejerna inför nästa gång igen.
 

[Thomas-1 311]

Ja, att kunna vrida utbordarn är bra vid hamnmanövrer. Själv har jag inombordare sen länge men  saknar just den egenskapen - fast inte så att jag vill byta för utbordarn har negativa egenskaper också.
Läste förresten Grahn/Yrvinds bok om Vegan, Yrvind klämde på ett jätteroder i aktern och sen fick "pojken Thomas" försöka styra med originalet samtidigt. Originalrodret påverkade knappt inget alls, det nya rodret hade närmast totalt herravälde. :-)

Vore kul som sagt med rapport om biliggnings-äventyren, rodervinkel och även hur hårt du skotar focken påverkar nog. Löst skotat får du en twist i seglet som gör att överdelen kan driva på framåt medans nederdelen bromsar.
Vissa ensamseglare lägger båten bi för att ta ner focken om de saknar autopilot, går tydligen att hasa ner trots vindbelastning. Har inte testat detta, båten börjar nog segla upp i vindögat och slår kanske själv med tanke på rodervinkeln men då är man tillbaks vid rodret? Nå, du har ju fixat linor för nedtagning.

[forgus31 139]

Vridbar utombordare är ju bra i hamn. Vi lyckades nästan dränka den då jag tvärställde den på full gas. Den vreds av men jag lyckades hålla den. Efter ett halv varv ner i vattnet låg den med propellern i vattenytan och duschade alla i sittbrunnen.

 

Efter den malören fick motorn ett säkerhetssnöre så den inte skulle gå till botten om det skulle hända igen vilket det dock gjorde. Tyvärr var tampen lite för lång så motorn hamnade under vattnet. Den gick ju att få upp men blev aldrig bra. Den blev väderkänslig och funkade bara i torrt väder. Skänkte den till en bryggranne som reservdelslager.

 

Alltså: skruva fast utombordaren och tänk på den kraft det blir med en lång rigg och full gas. Även motorfästet är illa ute.

[raol 2 365]

Den kommer inte att gå att vrida mer än kanske 20-30 grader i sidled. Sen är styrpinnen långt utanför däck...

Och jag har inga som helst planer på att ta den ens i närheten av full gas.

[forgus31 139]

Nej man gasar ju inte mer än vad som behövs. Det var ett sånt tillfälle med klippor i lä som det behövdes full kraft när vi skulle ut från naturhamnen. Ofta händer såna saker i följd. Hårt väder anstränger prylarna till bristningsgränsen och lite till om man har otur.

[raol 2 365]

Man kanske ska dragga sig ut om man ska lämna en hamn i hårt väder? Om man har en liten båt på släp att ro ut draggen eller ankaret med.

 

[trewq 591]

Låter bra i teorin men jag tror att i den situationen har man nog brått att komma därifrån innan det blir värre. Dessutom inträffar det alltid i ogynnsamma lägen, på natten i ösregn och kyla och man vill ha så lite grejer att hantera som möjligt.

[raol 2 365]

Kanske det. Men med dagens möjligheter att få både bra prognoser och faktiska observationer från närområdet, rakt in i mobilen, så bör det vara rätt svårt att bli överraskad av plötsligt dåligt väder. Åtminstone om man har lite mer än ytlig kunskap om meteorologi och oceanografi.

 

Men för bara några år sen såg det annorlunda ut, förstås.

 

[chleide1680 0]

härlig läsning, känner igen mej helt, fast jag har inte alltid den tid jag skulle vilja, har även MC  och de intressena krockar lite,

men som sagt, härlig läsning, denna Novell som du skrev, va bara en riktig boost !!

[raol 2 365]

Ännu en seglingshelg är till ända.
 
Den här gången hade jag bjudit med en god vän (K) och hans sambo (L). Han var ute på segelbåt för första gången i sitt liv. Hon hade mer eller mindre växt upp på just en Seacat. Hennes pappa köpte en när hon var sex år, och sommartid hyrde de ut huset och bodde flera månader i sträck på båten. Nu står den på land sen ett par år och dör mögeldöden. Hon blev överlycklig över att få följa med ut!
 
Vi gick ut tidigt på lördagen och satte av utåt i värme, solsken och över ett platt hav, tack vare frånlandsvinden. Min kompis verkade lite uttråkad av att glida fram i den ganska svaga vinden, och utomskärs är det inte mycket att se på heller. Vi vände in mot Hunnebo igen för att se samhället från en annan sida än man normalt ser som landkrabba.
 
När vi hade passerat hamnen och var på väg norrut föreslog jag att vi skulle lägga till i en vik och äta en stund. Sagt och gjort. Vi gled in i den lilla viken norr om Huöarna, strax norr om Hunnebo. I båten har vi än så länge bara en dragg. Visserligen rätt tung och stor, men ändå en dragg. I viken var det lera eller sand på botten. Sakta närmade vi oss stenröset som skulle fungera som kaj, och jag slängde i draggen en bit ut. Den verkade greppa, och L hoppade iland och gjorde fast förtampen runt ett lämpligt föremål. Vi låg lite nära, så hon bad mig ta hem lite på dragglinan. Jag drog, och drog, och hon sa "bara lite till" flera gånger om. När jag hade tagit hem drygt två meter hade vi bara kommit en decimeter längre ut... Det var stilla nog för att vi skulle nöja oss med det.
 


Efter en varm och solig måltid i sittbrunnen med det lilla ihopfällbara bordet riggat i uppfällt läge med hjälp av dirken (bordets låsmekanism saknas) slappade vi lite. Då kom en mindre motorbåt förbi och drog upp ett rejält svall, ca 15-20 meter bakom oss. Ingen hann reagera och springa fram innan fören slog i stenarna framtill, även om jag dämpade rörelsen lite genom att dra i draggen. Detta gjorde att draggen släppte helt, och vi började svänga runt eftersom vinden hade vridit lite mot norr, från östlig som den var inledningsvis. Jag försökte dra rätt oss med draggen, men den bara följde med och inom kort var den lyft fri från botten. Vi backade ut och nöjde oss med den stund vi fick.
 
Några skador att tala om blev det inte. Lite pytteskrap i fören, men inget mer än kosmetiskt. Nu har jag bestämt mig för att köpa ett ankare som är lämpat för mjuk botten, för det var riktigt kul att lägga till så. Jag har gjort det förr, med familjens motorbåt, men inte med Seacaten.
 
Efter detta satte vi segel igen och fortsatte norrut. Vi gick rakt ut från Bovall och då föreslog jag att vi skulle dörja efter makrill eftersom vinden mojnade allt mer. Det tog inte mer än en halvminut efter att jag slängt i kroken förrän det högg. Upp med den, sen i med linan igen. Hugg direkt, och upp med en till. Tredje hugget drog jag in, men precis när den kom över vattenytan släppte kroken. Därefter var det en stund utan nafs eller hugg, men sen drog jag upp nummer tre. Femte gången, några minuter senare, drog jag in linan så att paravanen var nån meter från aktern. Då släppte paravanen! Bygeln/öglan den var fäst med öppnade sig.
 
Nåja, vi var tre ombord och hade tre makrillar i hinken. En gigantisk frysklamp som vi hade haft till maten virade jag in i en plastpåse och sen makrillarna i en plastpåse runt, för att hålla dem kylda. Det blev en makrill var efter att vi kom hem.
 
Efter det lite snopna slutet på fiskeriet gled vi vidare västerut men fick inte mycket fart alls. Ett par knop med genua och stor. Jag plockade fram spinnakern och riggade den som en gennaker, vilket gav lite mer fart på slör/halvvind som det var just då. En stund senare kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att testa en idé jag haft länge. Nu när jag hade en seglingserfaren gast ombord. Jag satte focken baklänges, på akterstaget, nästan som en mesan!
 
Hissade den med fockfallet, vilket tyvärr inte gjorde att den kom hela vägen upp (den är ju partialriggad), så nedre fjärdedelen var ihopbuntad i sittbrunnen/akterstuven. Skothornet fäste jag i ena kroken som används för att surra fast sprayhooden i uppfällt läge. Hade vi behövt gippa så hade vi fått släppa den från kroken och manuellt leda den bakom bommen. Det blev riktigt snyggt, och gav nästan en knop extra fart!
 
Mot slutet satte vi focken och kryssade in till Hunnebo. Fort gick det inte, men ingen hade bråttom heller. Nästan åtta timmar totalt, varav sex för segel. En fantastisk segeltur!

[utsegla 6]

Trevlig läsning!

Synd bara att klantarna inte begriper att det är läge att sakta ner när de passerar en idyll som du beskrivit. Härligt med din iver att prova olika segelsättningar. 

Fortsätt gärna skriva och förnöj oss gamlingar, säkert andra också, som känner igen sig med dina bravader under segel!

 

 

[raol 2 365]

Jag var ute en sväng med ena brorsan i går. 4-5 m/s, nästan platt hav och blå himmel.

 

Brorsan ville dörja, så efter två timmar tog jag ner genuan och behöll bara storen uppe. Hårt skotad blir den "självslående" så man bara behöver styra runt. Dessutom blev farten lagom för att dörja då.

 

På väg hem satte jag spinnakern som gennaker och slörade med bra fart söderut mot hamnen. Tog ner spinnakern och struntade i försegel sista biten.

 

När vi närmade oss hamnen tyckte jag att förhållandena var optimala för att segla hela vägen in till båtplatsen. Vinden från rätt håll, en person till ombord för att ta emot, få båtar i rörelse och lagom vindstyrka. Sagt och gjort.

 

Vi gled in i hamnen i knappt tre knop, och i jämnhöjd med flytbryggan gjorde jag en 270-graderssväng för att bränna av lite fart, sen rakt in mot båtplatsen och en avslutande 90-gradare in mellan Y-bommarna. Lite för hög fart mot slutet, men det går ju inte att bromsa.

 

Storen går inte att få ner utan att stå vid masten och dra hårt för hand i seglet, så det går inte att bara släppa fallet och få seglet att rasa ner som man ser andra kunna göra, och att släppa ut bommen för att spilla vind går inte heller så bra eftersom det snabbt tar i spridarna (bakåtsvepta). Att backa seglet går inte heller, eftersom rodret är så svagt att skrovet då i stället vrider sig, och det är inte lätt att göra ensam på de 3-4 sekunder man har på sig i det ögonblicket.

 

Så farten var nog tre knop när stäven passerade Y-bommarnas ytterspetsar. Jag högg tag i ena förtöjningslinan där ute och försökte bromsa för hand och lyckades väl få ner farten lite. Brorsan tog emot där fram och fick stopp på ekipaget.

En riktig broms under vattnet hade varit bra! T ex ett roder som delar sig, likt skevrodren på smygbombplanet B-2 (så att skevrodren också fungerar som sidoroder).

 

Nåja, allt gick ju bra. Det värsta som hade kunnat hända var att vi hade gjort ett hack i bryggan. Fram till inbromsningen var allt kontrollerat och fint. Faktiskt bättre än för motor, eftersom motorn stör rodret väldigt mycket och gör båten tungstyrd. För segel är rodret lätt och svarar mycket bättre.

 

[seglarfreaken 55]

Alla är vi barn i början Raol Kan rekommendera att svänga både med motor och roder åt samma håll då du ska göra skarpa svöngar på liten yta. Jag gillar ditt exprimenterande. Investera gärna i en rejäl bryggfender.

Prova på att trycka back i storen eller förseglet är också ett säty att lära sig vaf nan kan göra med vinden, seglen på mindre båtar. Men träna på detta där det finns drullemarginaler.

[raol 2 365]

Motorn är fastmonterad. Visserligen går den att koppla loss så den är svängbar, men motorreglagekablarna är så korta att det inte går att svänga mer än några grader. Dessutom skulle man behöva en person till bara för att styra motorn i så fall, eftersom den sitter en dryg meter bakom sittbrunnen (där gasreglaget är). Så långa armar har inte jag.

 

Så just för motor är båten katastrofalt svårmanövrerad. Jag är glad att vi har båtplatsen på rätt sida flytbryggan, så att vi backar ut åt det hållet båten kan svänga åt under backning. Åt andra hållet händer det i princip inget alls. Vad man än gör med rodret går båten i stort sett rakt bakåt.

 

Jag har testat, på öppet vatten, att backa storen genom att trycka fram bommen. Visst går det att göra, men tyvärr är roderverkan så dålig att hela båten vrider runt sig i stället. Man förlorar inte nämnvärt mycket fart på det utan ändrar i stället riktning.

Rodret är Seacats svagaste punkt. En grov konstruktionsmiss, enligt mig. Ett akterspegelsmonterat, fritt roder hade varit oändligt mycket bättre, precis som på 606 (som i skrov och rigg är ganska lik Seacat i övrigt, bara i 10-15 procent mindre skala). Rodret som är på nu är underdimensionerat och alldeles, alldeles för långt fram. Ett på akterspegeln hade varit nästan dubbelt så långt från båtens hydrodynamiska mittpunkt, och utan skädda så den fungerar bra baklänges också (skäddan förstör bara då!).

 

Men nu har vi den båt vi har. Så vi får leva med bristerna. Om min privatekonomi bättrar till sig närmaste åren kommer jag att köpa en annan segelbåt, och då vet jag verkligen vad jag ska prioritera!

En annan sak! När brorsan satt där bak i akterstuven och drog upp makrillar, så ville han leta upp nåt föremål att klubba dem med. Han grävde där nere bland allehanda oxiderade metallföremål, och fick fram ett avlångt stycke. Jag såg genast vad det var - ett vinschhandtag! Jag hade ingen aning om att de fanns kvar i båten! Efter lite grävande drog han fram ett till, så nu har vi handtag till båda vinscharna!
De är i nån sorts gulmetall, men gröna av oxid, så jag tog ur dem och ska putsa upp dem inför nästa tur. De saknar dock knopp, så man kan inte veva på vanligt vis, utan mer putta runt. Jag märkte också att man måste hålla hårt i skotet samtidigt för annars bara det glider runt på vinschtrumman när man vevar. De behövs inte vid vanlig segling - jag kan dra för hand allt jag behöver på den här lilla båten. Men de kan komma till nytta dels för ena brorsan som har lite klenare grepp, och dels om man ska få upp storen riktigt i topp (mastliket är för tjockt för rännan egentligen, så det är trögt som attan).

 

 

Redigerad 27 Augusti , 2014 av raol

[seglarfreaken 55]

Jag vet att en del Vega-seglare tyckte att rodret svarade för dåligt så de skaffade en större variant som de satt på akterspegeln. Kan det vara något att ta efter?

[raol 2 365]

Hade jag varit ensam ägare hade jag sågat av det nuvarande rodret, och skäddan, och byggt på ett utanpåliggande bak på akterspegeln. Men vi är tre om båten och de andra går inte med på det, så nu får det vara som det är.