Öppet hav i en Stortriss

[Gäst Markus]

Hej! Törs man segla till exempelvis Tyskland i en Stortriss? Jag läser att den är i princip osänkbar, omöjlig att kapsejsa med etc. Men samtidigt hittar jag inget på nätet om folk som seglat lite längre i den. Någon som vet något?

[vidi 0]

En sjöscoutkår ner i Malmö hade två st. som de seglade kors och tvärs med. Men öppet hav? Jag är tveksam. Man lastar gärna ombord ganska mycket vikt innan man ger sig av. Det förändrar seglingsegenskapena en del.

[Gäst Markus]

Jo, förvisso. Men om jag förtydligar mig lite: på vilka sätt är Sven Yrvinds BRIS eller Tristan Jones Sea Dart lämpad för atlantsegling som en Stortriss inte är? Alltså, frågan om man kan segla över till Tyskland eller för den delen över Atlanten med en Stortriss, handlar den mer om guts eller mer om tekniska egenskaper? Folk har ju bevisligen seglat med små båtar på stora vatten.

[Gäst George]

Jag anser inte att det skulle var omöjligt. Men en överspolande sjö rinner inte ut genom dom små dräneringarn, förstora dom till 1,5 eller täck sittbrunnen så klarar hon en atlansegling. För att segla till Tyskland så kan man segla landnära hela tiden men du får problem i Öresund med strömmarna. Smärre problem men omöjlligt är det inte läste i segling om ett par som seglade från England till Norge i en Jolle typ Trissjolle. Sätt på en röd/grön extra lanterna i toppen för bättre synas i mörker.

[vidi 0]

Hej igen, jo det med sittbrunnens volym är en vettig synpunkt. Jag jobbade på ett segelmakeri en gång. Det kom in en engelsman som skulle ha just ett cockpit cover. Det skulle vara lite special för det skulle vara heltäckande också skulle han ha ett hål för sig själv där han skulle stå, lite som en kajak. Så satsa på någon avtäckning så klarar det sig.

[Gäst Markus]

Tack för tänkvärda tankar! Det där med att få in sjön i båten är ju onekligen en risk. Men borde inte det gälla även t.ex. en IF-båt i hög sjö, den är ju tämligen låg?

[Gäst George]

Ja If är låg i friborden men seglar liksom Stortriss väldigt torrt. Frågan är hur hon vakar med sjöarna kommande akter i från, kommer hon att lyfta häcken eller kommer den brytande sjön att vräka sig ner i sittbrunnen. Stortriss håller sig flytande om den vattenfylls men i dom sjöarna är det omöjligt att ösa henne torrt , det blir dränkta råttor. Hurvida If flyter vattenfylld eller inte det vet jag inte men om jag skulle välja melan dessa båtar för öppet hav så måste jag lägga min röst på If. Men i.o.f.så hadde jag planer att segla till England med min Stortriss, Danmark Kilkanalen Holändska kusten över Kanalen upp över östsidan Skottland vidare Färöarnal Norge sedan hem. Kustnära segling mesta delen av tiden. Förresten är den inte helt omöjlig att kapsejsa med. God vind så kommer en kraftigar vindstöt hon girar upp samtidigt tappar du rodret och hon fortsätter runt och får vind från fel håll, då ska du veta att relingen låg djupt och jag önskade 3 dränering och en stor pump. Segla lungt

[Grabowski 0]

Tråden med Stortriss var intressant. Idag stötte jag på en gammal säljannons på en Stortriss MK1 med följande stycke; Längsta nonstopsegling på öppet hav med denna båt är 13 dygn! Jag vet inte om texten syftar upp just denna båt eller på någon form modellrekord.

www.datia.com/svensson/stortriss.html

Möjligen att nån av er äger denna båt idag. Men det vore skoj att få höra någon rövarhistoria om hur långt nån seglat med en Stortriss.

[Commander 0]

Hej Svaret är nog egentligen att Stortrissen är en jolle med överbyggnad. Hon är inte byggd för havssegling och måste förstärkas i både skrov och rigg i alla delar.

Billigare och bättre att skaffa kraftigare båt (en späckhuggare kanske?) än att ge sig ut på äventyr med en Stortriss.

 

Så tror i alla fall jag/Hasse

[Grabowski 0]

Okej, nu var det inte riktigt det jag frågade om - jag vet att man kan slänga en oljetunna i havet och dra dit en frottéhandduk på en sopkvast och segla jorden runt 20 varv...

 

Det intressanta är att hitta Stortrissäventyrarna - vilka resor man gjort med Stortriss. Annonsen angav 13 dygn på öppet hav - vilket kan göra en försvarligt lång resa, 4 knop i snitt på 13 dygn kan göra hela 1200 distansminuter, eller så satt denna person i stiljte i 12 dygn och seglade ett dygn.

[Gäst Wille]

Jag hade för ett par år sedan mejlkontakt med en chilenare som har en Triss Magnum. Hur denna båten hade hamnat på andra sidan jordklotet är fortfarande en gåta, men han sände över ett par bilder som bevisade att den faktiskt fanns. Det går ju fövisso att demontera kölen och putta in båten i en 20-fots container och skicka den med en fraktare, men till vilken kostnad? Men det är väl som en viss Gunde Svan säger ingenting är omöjligt. /Wille

[Ruskprick 0]

Hmmm, man skall nog vara lite försiktig. Båtar av denna typ är ej tillverkade för havssegling! Jag älskar själv äventyr men att utsätta sig för onödig livsfara är inget jag rekomenderar. Citat ur de 10 sjövettsreglerna: Ge dig inte ut på större vatten än båten är lämpad för.

 

[cerber0s 1]

Segla på bara! Längre resor har gjorts i mindre båtar. Därmed inte sagt att du inte ska ta en funderare över säkerheten, utrustning att ta med, eventuella förbättringar etc. Att bero på svenska båtar som finns långt borta så träffade jag i somras en amerikan i en Vega. Han berättade att amerikanska Vegaklubben är en av världens största, utanför Sverige, med över 150 medlemmar.

[Triss920 0]

Mest intressanta tråden på länge, äger själv en stortriss och har haft exakt samma tankar... Skulle gärna ta mig ner till polen eller tyskland, får börja med danmark...

 

[forgus31 139]

Det är ju starka båtar. Gjorda av glasfiber. Lätt att laga och ganska snabbt att ta sig till kust om det kniper. Vi hade en plywoodjolle en gång - en ganska stor 6,5m x 2 som förste ägaren hade seglat ner till Danmark och Tyskland. I höjd med Skåne började båten ta in vatten i fören där plywooden släppt och han gick in några dagar på Skånes kust och laga. Han hade ju byggt båten själv och det var ju inte så svårt att laga till det lite och sedan fortsätta.
 
Glasfiber är ju ett mycket lättlagat material. Jag rekommenderar att skaffa glasfiber och polyester och kladda ihop något litet med detta underbara material. Efter lite kladdning inser man vad enkelt det är att laga en plastbåt. 20 minuter härdning och sedan är man på banan igen.
 
Kan det bli enklare? 

[toaen 510]

Det finns ju många åsikter framförda i denna tråden om en liten båts möjlighet att klara lite större vatten. Jag skulle vilja sticka ut hakan och vända på tankegången.

 

Om en liten båt klarar en tuff seglats beror till övervägande delen på besättningen, på dess kompetens och erfarenhet. En kompetent och kunning besättning ser till att båten är i så bra skick som möjligt och kan i mycket stor utsträckning klara av de problem som uppstår efter hand.

 

I tredje inlägget i denna tråd från 4/8 -05 skriver Markus; på vilka sätt är Sven Yrvinds BRIS eller Tristan Jones Sea Dart lämpad för atlantsegling som en Stortriss inte är?

 

Jag har mycket stor respekt för Sven Yrvinds båtar och hans kunnande. Men i det här sammanhanget skilljer Svens båtar sig väsentligt från de flesta fritidbåtar. De är överlevnadskappslar. Den största bedriften som Sven gjort med en Bris-båt är när han rundade Kap Horn bägge vägarna. Men det var också den sämsta Brisbåten, Aluminiumbris, som långsamt korroderade sönder pga felaktigt matrial. Han fick avbryta seglatsen och båten fraktades hem från Brasilien av det företaget som leverade matrialet opch togs i beslag. Men innan dess hann han utföra en bedrift. Läs hans böcker.

 

 

Tristan Jones var i ett annat läge han hade kunnande men dålig ekonomi. Om han ville segla fick han klara sig med det som stod till buds. Läs hans böcker. Sedan kan det ju vara så med hans berättelser som min frus morfar, som var en god historiberättare brukade säga; Jag ljuger aldrig, men att jag lägger till och drar ifrån när jag berättar - det är givet.

 

Jag har aldrig varit i närmare kontakt med just båten Stortriss, men jag har för mig att det stått en hel del artiklar i båttidningar och Kryssarklubbens årsskrift mm om peroner som seglat med den båten. Det går säkert att med enkla medel förbättra detaljer så att den blir så säker som möjligt.

 

I grundfrågan: Öppet hav i en stortriss skriver Markus; Men samtidigt hittar jag inget på nätet om folk som seglat lite längre i den. Någon som vet något?

 

När jag läste frågan dök det upp något i mitt huvud, men efter närmare efterforskning var det nog så här: Sommaren 91 (?) seglade Kristina Karlstöm med sin Havsfidra Arktis från Nordkoster till Shetlandsöarna. I Bergen, Norge träffar hon Marinofficeren Lars Wallgren som tillsammans med kolegan Björn Nilsö seglar en Trissjolle, Lilla Orm från Birka i Mälaren till Rejkavik på Island. De använder vikingarnas navigationshjälpmedel, solsten och solkompass för att hitta rätt.

 

Det finns en bok som berättar om färden, jag har för mig att jag har läst den. Författare: Wallgren, Lars Titel: Lille Orm : (en färd i öppen jolle från Birka till Färöarna på vikingavis

Utgivning: Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1992 Omfång: 196 s. : ill. ISBN/ISSN: 91-46-16213-5

Boken går säkert att besälla på bibloteket om någon är intreserad.

 

Om en båt, liten eller stor, är sjövärdig och klara de strapatser den utsätts för beror till övervägande delen på besättningen och dess kompetens och erfarenheter.

 

Det är inga problem att segla till Tyskland eller Polen med en Stortriss, bara ni vet vad ni sysslar med. Bifogar en bild från Ystad som jag tog i slutet på Maj -05, när jag seglade Stockholm - Kungshamn med min Storfidra.
 
Den lilla båten till vänster i bild hade just kommit i hamn. Den var från Tyskland. Är det nån som vet vad det är för sort?
 
ha´ t sô pen´ t
tommy 

[cerber0s 1]

Visst är det så att båten i många fall klarar me än besättningen. Nu var det ett tag sedan jag läste boken om Fastnetstormen -79, men om jag inte missminner mig så återfanns samtliga båtar som övergavs, utom en, flytande efter stormen. De flesta dödsfallen skedde i samband med att besättningen gick i flottarna.

[Karolina 0]

Hej. Jag har haft en Triss i några år, är ingen storseglare,men med tanke på min erfarenhet så...
Jag har oxså haft tanke på långfärd. Vi var på Teneriffa förra vintern i 6 mån och där träffade vi några grabbar som med en <9 m segelbåt åkt dit från Svea rike. Deras problem hadde bara varit obalans i prop-axeln.
Förra sommarn åkte vi från Umeå till Husum (Ö-vik) i ca 13 m/s och jag påstår att det inte var i första hand båten som räddade oss. Man fick slita ordentligt med att vara 100% på vakt. För hårt mot vind resultera i tvärstopp, för lågt då hadde hon nog velat lägga ner seglet i blötan. Jag kan erkänna att vi inte hann reva utan åkte med fullt storsegel och fock tills vi kom i lä bakom en udde, där revade vi och gick på motor resterande 2-3 nm.
När vi kom till bryggan låg större båtar där och man klagade på att fru och barn legat och spytt, bara kapten och hund var uppe.
Jag har aldrig varit rädd på stormigt hav med motorbåt, men med segelbåten  fick jag respekt för att naturen bestämmer ganska mycket.
En helt annan fråga; Vet någon var man får tag på brickor till kölbultarna till trissen? 40*40 och 10 mm hål, i ROSTFRITT, inte som original galvat.
 

[arkivdykarn_lw 1]

   Långsegling på öppet hav med Stortriss låter ja vara osagt, men ett viktigt råd -som grundar sig på egna erfarenheter -är att Du låter sy ett storsegel med indraget akterlik, å gärna med en rejäl runda upptill (se bild) så förlorar man inte så mycket yta.

 

  Problemet med Stortrissen inkl. dess orginalstor, är en obehagligt kraftig lovgirighet. Efter ja bytte storsegel balanserade hon perfekt!!

 

(www.waernhoffsegel.se / Karlstad har sytt flera av denna typ till stor belåtenhet, men vilken annan segelmakare kan givetvis sy ett dylikt. Tipset är gratis!).

 

PS topprundan kan läggas ut betydligt mer än seglet på bilden DS 

 

  

[Lucretius 0]

Kul och intressant tråd!!! Jag har seglat en Stortriss MK II längs västkusten flera gånger i hårt väder (upp till 17 m/s) och har funderat på konstruktionens lämplighet för långfärd och jag tycker att några modifikationer är ett måste innan man ens börjar fundera på att korsa t ex Östersjön.

Det första är rodret som i orginal är både för litet, för klent och har klena dåligt avlastade infästningar. Jag råkade t ex ut för ett roderhaveri på trissen utanför Falkenberg i en kuling...

Det andra är ruffluckan som är tunn och går hela vägen ner till sittbrunnsdurken. Om en överbrytande sjö akterifrån spräcker luckan krävs det inte mycket för att vattenfylla ruffen...

Det tredje är att ha bra rev i storen istället för rullrev och en mycket liten stormfock. Det var HELT omöjligt för mig att kryssa med orginal kryssfock och rullrevad stor mot hög sjö och vind på ca 15 m/s. Storen blev bukig och fladdrade kraftigt och ytan var för stor på kryssfocken.

Sedan är det nog inte fel att lasta ut vantinfästningarna och öka dimensionen på vant och stag med en mm. Sedan kanske den klarar ett större hav. Skulle vara kul att testa!

 

[fjollberg 1]

Nu kan man ju segla till Tyskland och ha kustkontakt och nära till nödhamnar hela vägen. Man behöver ju inte korsa Atlanten för att ta sig dit. Att sticka över Öresund är ju knappast mycket värre än många fjärdar. Med vettigt vägval och god koll på vädret borde det vara görbart.

Det sagt så har nog Stortrissen i stort sett samma akilleshäl som min egen lika stora Monark 540, och det är framför allt grov sjö. Jag har gått i och utanför den yttersta delen av Stockholms skärgård i skiftande väder. Vind klarar de bra med lämplig revning, men sjöhävning är värre. Nu är väl Trissen möjligen något bättre i motsjö än Monarken, men om jag skulle bli tvungen att försöka slå mig fri ifrån en läkust med grov sjö skulle jag börja bli lite stressad.

Senast ändrad av fjollberg | 01 juli 2008 | 10:11

[vardshuset 0]

Som sagt; en synnerligen intressant tråd.

Jag har seglat en hel del Stortriss genom mina barns scouter och kan verkligen hålla med om tidigare synpunkter; med några kompletteringar.

Stortrissen är just en jolle med ruff och skall seglas som en sådan: Vikten på rätt ställe gör underverk på en så liten båt.

Infästningar för vant och roder har redan nämnts men bör understrykas.

Seglen tror jag är en nyckelfråga. Många seglar omkring med 30 år gamla originalsegel med alldeles för låg dukvikt. Det är klart båten kränger när det inte går att plana ut seglen. Med ett nytt, hårt ställ tror jag man får annan båt.

Vidare vill jag berätta om ett kul experiment vi gjorde på en Maxi 77. Vi skummade och plastade upp en ny stäv. Den nya, utanpåliggande stäven var rak som en modern kappseglingsbåt. På så sätt förlängdes vattenlinjen med 70 cm och vi fick en spetsigare stäv. Borta var stampandet i motsjö och kursstabiliteten ökade markant.

En dylikombyggnad av en Stortriss skulle göra underverk.

[forgus31 139]

Vidare vill jag berätta om ett kul experiment vi gjorde på en Maxi 77. Vi skummade och plastade upp en ny stäv. Den nya, utanpåliggande stäven var rak som en modern kappseglingsbåt. På så sätt förlängdes vattenlinjen med 70 cm och vi fick en spetsigare stäv. Borta var stampandet i motsjö och kursstabiliteten ökade markant.

Kul experiment!

Det är vad jag saknar med Maxin, just att kunna gå i full fart i motsjö. Man behöver njurbälte och extra försäkring då man upplever att båten går sönder vilken sekund som helst. Konstigt nog klarar den att magplaska på vågorna hela tiden men det stärker inte besättningens moral precis. Snarare tänker man på att det vore bäst att blåsa upp jollen för säkerhets skull.

 

[vardshuset 0]

Hej,

Sommaren 2011 seglade jag en 2000-kronors Mk2 från Stockholm till Estland. Det tog en lång dag till Sandhamn och nästan 40 timmar att segla de 117 sjömilen från Revengegrund till Lehtma på Ösel. Snittfarten var således inte imponerande. Vindarna varierade mellan 0-13 m/s och sjön var tidvis hög.

Jag använde s.k. sheet-to-tiller; ett slags hembygd autopilot. Det gick på det hela taget bra men krävde genua och bottenrevad stor för att båten skulle balansera vettigt. Jag sov några 20-minuterspass med god kurshållning.

Jag kan bara hålla med om reflektionerna i texten ovan om Stortrissens lämplighet. Båten seglar hyfsat och nya segel gör underverk; driv och höjd är helt annorlunda. Infästningar för roder och samtliga stag måste ses över.

Ytterligare en viktig liten detalj är skarven mellan skrov och däck. Jag tog in cirka 400 liter vatten mitt i natten. När jag började ösa såg jag hur solen sken in i glippan som gapade i varje våg.Som tur var hade jag ett rejält spännband jag drog runt hela förskeppet; med en halv rulle silvertejp var båten tät och jag kunde lugnt segla vidare.

Avslutningsvis vill jag säga att den svagaste länken ombord var jag själv; inte båten. Trots att jag är en mycket erfaren havskappseglare så slarvade jag med mat, sömn och omdöme. Sjösjuka och trötthet var nog betydligt farligare än hav och båt.