Svjankring

[ahidman 0]

Vilket är det bästa ankaret för svajankring

 

[oceanis 2]

 

Enligt min åsikt så är det CQR och Delta som funkar bäst. Har nu ett Delta men har haft ett CQR tidigare.

 

Per

[toaen 510]

Det beror väl på vad det är för ankarbotten. Under mina 20 första båtår hade jag bara en dragg Bohuslänning som man är, Svajankrade mycket och hade i stor inga problem. Båten var på 3,5 ton.
 
På min havsfidra 1,7 ton hade jag ett CQR på 10 kg och nu har jag ett 15 kg Bruce (min båtlöse svärsons)på en storfidra på 3,1 ton. En sak som jag annser är viktigt är minst 3 - 4 m kätting mellan ankaret och linan.
 
tommy 

[Greip 51]

Nu bryter snart Stora Ankardiskussionen ut! Detta ämne älskar vi att diskutera och alla blir saliga på sitt. Min erfarenhet:

CQR fungerar bra på de flesta bottnar utom lös dy. Bruce likaså. Plätt och stock är totalt förkastligt. Den som anser att plätten funkar bra (jag gjorde det också innan jag visste bättre) har helt enkelt inte ankrat under några ens måttligt krävande förhållanden. 
Själv har jag ankrat (som startbåt under SM i E-jolle) i kuling, i öppen sjö på 15 meters djup, grusbotten med 35 lbs CQR och 60 m kätting. Det satt som berget! (seglingen fick vi däremot ställa in) 
Av andra har jag hört goda erfarenheter av Fortress, Delta och Bügel men inte provat själv.

Ankaret är bara en del, det gäller ju att hålla kvar båten vid ankaret också. Själv har jag kätting hela vägen och det har fördelen att kättingen är självstuvande och att det fungerar väldigt bra under normala svajnätter iskärgården dvs i stort sett vindstilla. Båten ligger väldigt still med kättingen rätt ner. Dessutom slipper man oroa sig för att kättingen nöts. 
När det blåser är kätting rätt kass, sträcks och blir helt stum. Dessutom

låter den illa, man måste ha en lina som tar draget från kättingen sista biten. Annars låter det som båten skrapar mot botten när man vistas i förpiken varje gång kättingen rör sig. Snubber kallas det på engelska, vet inte om det finns ett svenskt ord. Enklast är att trä igenom en tunn men stark lina genom en länk, lägga fast och släcka lite på kättingen så att en bukt bildas.

 

[Jimsan 0]

Att din Svärson Bruce inte har båt är tragiskt, men att använda honom som ankare......... Eller missade jag något

[toaen 510]

Ja du missade något - ett litet s.
 
När man skriver svärsons (skulle egentligen ha skrivit svärson´ s) betyder det att svärsonen är ägare till det föremål det syftar på.
 
Att min svärson inte har någon båt ser jag inte speciellt tragiskt. När jag köpte en båt som låg på Svinninge Marina, Åkersberga, med tillhörande båtplats, sålde svärsonen sin Albin Express, som han också hade på Svinninge, och använder mina båtar istället. Jag har en mindre bohusjulle i Kungshamn på västkusten som mest mina barn använder när dom är här på sommrarna.
 
tommy

 
 

[forgus31 139]

Nej du skrev helt rätt Toaen.
 
Typen: svärson´ s hör hemma på hemmatextade skyltar för korvkiosker och liknande. I svenska språket används ju inte apostrof´ s som i engelska och amerikanska språken.
 
Det heter Kurts eller grannens. 

[forgus31 139]

Jag har ingen bra erfarenhet av svajankring och sover inte bra då.

Ett flertal gånger har ankaret draggat och jag har de flesta gångerna fått upp massor med tång och bottenvegetation med ankaret.
 
Om båten svänger runt i vinden, vilket den gärna gör, så tar ankaret nytt fäste. Efter några nya tag i tången och sjögräset kan ankaret vara intrasslat i gräset och har inget bett längre och släpar sedan på botten.
 
Ett sätt är att slänga i två ankare så man får ett V och förtöja båten i V:ets spets. Då har man större möjlighet att ligga bra med vind från ett håll. Ändrar sig vindriktningen under natten några gånger så kan det bli osäkert även med denna metod.

 
Ankaret jag använt är CQR.

 

[Eilean 3]

Jag tror du gör något fel.

Jag ligger för ankare minst 30 nätter pär säsong och har gjort det i upp till stormbyar  eller i starkt tidvatten som ändrat riktning 180 grader flera gånger under ankringen utan att dragga.

 

Ditt ankare bör vara på 15 kg eller mer, om nu din båt är 31 fot och givetvis ett orginal CQR. Lägg ut ca 5 ggr djupet om du har kätting, 7 ggr djupet om du har lina/kätting medan du backar långsamt med fören mot den förväntadede vindriktningen. När all kätting/lina är ute, fortsätt att backa ytterst långsamt, långsamt tills tåget är sträckt, inga ryck!

När tåget är helt sträckt, öka gasen långsamt, långsamt. Vitsen är att få ankaret att gräva ner sig ordentligt och det måste ske gradvis, utan ryck. Ta hela tiden syfte/enslinje på något. Draggar ankaret längre än några meter är det kört, det är bara att lyfta och lägga om!

Verkar båten ligga still, öka gasen till minst 75 % av max varvtal om du har en normalstark motor, gärna mer med foldingpropeller. Ligg på detta varvtal en liten stund - ankaret skall inte dragga!

Stäng av. Förväntas det svaga/måttliga vindar under natten kan du ta in litet lina/kätting nu. Men  aldrig mer än 3 ggr djupet vid kätting eller 5 ggr djupet vid lina. Men är det blåsigt/byigt och varierande vindriktningar, behåll minst den längden du hade.

Om nu vinden skulle vrida under natten så skall ankaret (om det är ett bra sådant och lagt på rätt sätt) vrida sig i sin grop utan att brytas upp. Bryts det upp sker precis det som du beskriver - det rycks snabbt över botten utan att få en chans att börja gräva ner sig och fångar tång m.m. Du draggar och har du otur så gårt det illa!

Men ett riktigt ankare lagt enligt ovan ligger kvar nedgrävt och behåller sitt grepp även om vinden vrider. Alla andra ankringsmetoder kan man glömma.

 

Att ligga för två ankaren i ett V är inte rekomendabelt - båter rör sig och man ligger omväxlande för ett ankare åt gången. Dessutom brukar de två ankartågen sno ihop sig alldeles förskräckligt om vinde/strömmen vrider. Skall det vara två ankaren skall de ligga i tandem, efter varandra. Men det är en annan histora.

 

 

Senast ändrad av Eilean | 15 maj 2007 | 22:44

[Eilean 3]

Om du tänker ankra på riktigt och inte bara stilla högsommarkvällar i höggryck då favoritviken är full så är detta min rekommendation.

 

I första hand välj Delta, Spade eller möjligen Rocna. Dessa är alla ankaren med rätt viktfördelning som gör att de gräver ner sig lätt. Dessutom har de stor area vilket gör att de gör stort motstånd mot draggning.

 

CQR är en gammal trotjänare och är anfadern till ovanstående ankaren. Det är inget dåligt ankare, men har inte vikten koncentrerad till spetsen och har mindre area än ovanstående. Kan vara knepigt att få gräva ner sig. Men 10-tusentals långseglare har knappast fel.

 

Bruce är synnerligen överreklamerat och omåttligt populärt i Sverige. Men Sverige är förmodligen den seglingsnation som ankrar mest sällan och under de mest fördelaktiga förhållandena, vi ligger ju mot land.

Bruce har visserligen hygglig viktfördelning men är för trubbigt, saknar spets och har därmed svårt att gräva ner sig på hårdare bottnar. Det har alldeles för liten area i dragriktningen och draggar i mjuk lera/dy.

 

Danforthvarianterna (Brittany etc) hör inte hemma bland ankaren för svajliggning. De greppar bara på synnerligen mjuka bottnar och då är de sannolikt oöverträffade. Men  har inte en chans på hårdare bottnar och värst av allt - det bryts alltid loss vid vind/strömkantring, något ett ankare aldrig får göra.

 

Stockankaret duger bara på stenbotten - en botten man skall undvika. Men måste man, är det bara stockankaret som gäller. Jag släpar på ett stort as till stockankare på långfärd - som något att ta till i yttersta nöd.

 

Paraplydraggar, blyplättar, skålankaren etc. är inte ankaren utan fisketillbehör.

 

Kopior är frestande. Men sannolikheten att du skall träffa på en kopia i klass med orginalet är näst intill obefintlig. Däremot troligen något som gjutits av en kinesisk bysmed utan några som helst garantier på korrekt geometri och hållfasthet. Glöm dem!

 

Ett par ord om vikten - välj ett ankare som är minst en storlek över det rekommenderade, helst två storlekar om du inte ankrar med bara kätting.

Även om båten är liten och lätt bör man ha ett ankare som väger minst 10 kg. Är ankaret för lätt orkar det helt enkelt aldrig att penetrera en litet hårdare botten för att kunna gräva ner sig - och då spelar det ingen roll hur liten båt man har.

 

Kätting är alltid att rekommendera om man klarar den extra vikten i stäven och har spel. Räkna med mist 50 meter. Och avlasta med en lina så slipper du oväsen från stävrullen. Kätting måste märkas, annars är det omöjligt att veta hur mycket man lagt ut.

 

Slutligen. Det spelar ingen roll hur fint ankare man har om man inte lägger ut det rätt. Se mitt svar på ett annat inlägg i denna tråd.

 

 

 

Senast ändrad av Eilean | 16 maj 2007 | 08:39

[forgus31 139]

Nej du har nog rätt i att jag inte har dragit fast det. Hade tidigare utombordare och det var inte mycket att dra fast med. Ett hårt tilldaget ankare kan sitta, det har du rätt i. Ska testa nån svajankring igen och backa fast ankaret ordentligt.

 

[Consensus 5]

Men jösses vad ni komplicerar saker o ting. För mig gäller två regler: ankar- och kättingvikt, samt att välja sin ankarbotten.

 

Jag har ett 10 kg Bruce plus lika många kilo kortlänkad tung kätting. Allt sitter fast i en Ankarolina, den större dimensionen. Båten väger ca 5 ton. Ankaret har aldrig draggat, aldrig! Jag backar inte heller ut ankaret, eller drar på med motorn.

 

Jag svajar ca en tredjedel av nätterna, resten ligger jag med akterförtöjning.

[Gäst Veglarn]

Ingen som nämner längd på lina?

5 meter kätting  lycka till.

Fan det var 20 meter djupt

 

Jo jag såg att ni nämnt längden,

jag antar att just längden har en betydelse här.

Det finns uträknat hur mycket man bör lägga ut och ett medeltal är 5 ggr djupet, för att ligga tryggt. Allt beroende på bottenbeskaffenhet och vind, sjö etc.

Man hittar ofta själv ett ankare som man känner att man litar på.

Långseglare har sina favoriter, sen beror det på vart man är.

I medelhavet, som består mest av sand är det ett ankare som nästan alla har som favorit. I våra vatten beroende på vart i landet man är, är det just bottenbeskaffenheten som avgör. Mest sten, hm. Jag vill få upp ankaret också.

Inget ankare ger full garanti, utan är mer eller mindre bra beroende på vad jag just sa.

Ha det.

/U

 

[conny737 0]

Har varit säker på Bruceankarets tillförlitlighet ända till förra året då jag var tvungen att flytta båten pga att ankaret draggade vid måttlig vindökning till 8m/s.

 

Jag tyckte nog att jag drog fast det efter konstens alla regler, men det var en liten vindkantring som antagligen gjorde att ankaret släppte.

 

Tyckte det var märkligt ända till jag läste en ankartest (som verkar vara väldigt väl genomförd) i en tidning som heter Motor boats monthly. Där fick Lewmars variant av Bruce de sämsta resultaten av alla. Så då kan man ju tänka sig hur bra de billiga kopiorna är, se nedan.

 

Bottenförhållandena man testade på var ett sandlager med olika blandingar av lera och sand under.

Kanske inte helt representativt för oss, men nära nog tror jag.

 

Testen gav bäst resultat till de som angavs ovan (Delta, Spade och Rocna)samt Fortress ett par andra som jag inte känner till. Ganska intressant tycker jag det var att man testade West Marines kopia av Fortress. Kopian hamnade långt ned på listan.

 

Nu ger väl inte alltid tester alla de rätta svaren, men när man ser på hur testen lades upp så verkar denna vara ganska tillförlitlig.

 

//

 

Senast ändrad av conny737 | 19 maj 2007 | 16:00

[forgus31 139]

Jag har märkt att båtarna svajar olika mycket när de ligger på svaj. Ligger båten still är det ju lättare att ankaret sitter. Har själv haf Maxi 77 i två omgångar och de kanske har varit extra svajiga. Mest beror det väl på hur man har båten utrustad på däck. T.ex skulle jag tro att vindskydd vid sittbrunn kan ge lite segeleffekt. Eller om det stabiliserar möjligen. Terrängen runt ikring kan också ge kastvindar från olika håll. Kanks eblir en del svajankring i sommar då hamnhyrorna tenderar att bli högre för vart år. Kan vara ett sätt att känna sig som en långseglare också.
 
Äta nudlar och ligga på svaj det är livet.

 

[freddie1 2]

Hej!

 

Jag har en 5,5 m daycruiser (Örnvik 540) och har en 7,5 kg dragg idag. Men jag tänkte skaffa ett bättre ankare och har kikat på bruce-ankare. Efter att ha läst här känner jag mig lite mer vilsen. Lutar dock fortfarande åt bruce-ankaret. Jag ska inte svajligga.

 

På Hjertmans säljer de Breeze-ankare - vad är skillnaden mellan Breeze och Bruce?

 

Hur vet jag om det är ett original bruce-ankare? (De säljer ju liknande på t.ex. Jula)

 

Har läst Rapport om Ankare och ankring  (http://www.sxk.se/tekniska/btf/ankring/af02.htm). Där fick Delta-ankaret rätt kasst på steniga bottnar. Jag har båten på västkusten och där är väl mest sand/lera men även en hel del sten (tror jag i alla fall).

 

/Freddie

[forgus31 139]

http://www.sxk.se/tekniska/btf/ankring/index_ankring.htm
 
där finns en hel del om ankring.
 
Tester med olika ankare kan vara trevlig läsning för ankarköpare. 

[Eilean 3]

Men vad du inte nämner är:

I vilkat vatten/vindar ankrar du? T.ex ligger du kvar när det blåser kuling?

En tredjedel av nätterna säger inte så mycket - du kanske bara sover över 3 nätter om året (skämt åsido). 

Så att du aldrig draggat säger faktiskt inte ett dugg.

 

Att ligga för 10 kg ankare med ankarband skulle jag aldrig våga i annat än det stabilsta högsommarvädret.

[Eilean 3]

Många slupriggade båtar som ankrar med lina beter sig just som du beskriver -de seglar fram och tillbaka och i riktigt hård vind riskerar ankaret att rycka loss.

Att ankra med enbart kätting förbättrar saken radikalt.

Eller så brukar en del hissa ett litet plant segel på exempelvis akterstaget.

Man kan också experimentera med att fästa ankarlinan med en hanfot så att draget går ut från bogen istället för fören.

Eller allra enklast - ankra med aktern mot vinden. Men det är inte så kul om det regnar. Eller om man har en båt med akterruff och platt överhäng.

[Papz 0]

Eilean - där sa du något som sällan skrivs om! Platt överhäng är sannerligen en sömnförstörare och det inser man inte förrän man vaknar kl 4 i en solig sommarvik av att pyttevågorna som kommer runt udden och in under överhänget hamrar sönder alla försök till att somna om.

 

Maxi 999 är en skräck i sammanhanget.

[Segelbo 2]

Här är ett omfattande ankartest:

http://www.ussailing.org/safety/Studies/1994sfanchortest1.htm
Efter att ha läst detta och även andra test, samt tagit del av andras erfarenheter, är jag rätt sugen på att byta mitt 15 kg Bruce mot ett Delta-ankare...

Och här är själva konklusionen, för dem som inte orkar läsa hela testet:

Conclusions

 

1. Our test looked at the ability of popular anchor designs to penetrate and hold in a sand bottom. We attempted to measure the tension that an anchor could withstand without perceptible dragging. This is difficult, however, since it is hard to measure the point at which an anchor begins to drag without observing it underwater. It is even difficult when the anchor can be observed, since it is frequently so deep in the seabed as to make observation impossible.

 

2. It is difficult to surmise the failure mode of an anchor from the surface. Either observation by SCUBA diving or shallow water testing is necessary to determine what happens.

 

3. Similar bottom conditions may have widely varying results, based on our experience with the Performance anchor. It is difficult to explain why it would not set on one side of the wharf, yet is set easily on the other side, nor is it possible to explain why it set better with reduced scope.

 

4. Anchors which come highly recommended, even those which are successful in the marketplace, may not perform in the real world. The most confusing results were those of the Hans-C, which seems like it should work, yet never has in our tests. Perhaps we should test a larger version.

 

5. Anchor stability, once the anchor has engaged, is as important as high tension ratings. The FOB rotated out of the bottom after recording loads over 800 lbs. This might cause a false sense of security when an anchor appeared to be set securely. The Max anchor bent after withstanding 740 lbs. and would not re-set.

 

6. An anchor needs to meet various criteria to work well for boaters. Most anchors have some strengths and some weaknesses, and an anchor that works well in one application may fail in another. For example, we did not credit anchors for their ability to be retrieved in snag-prone bottoms like reservoirs. Anchors like the Mushroom, River, Economy, and Navy might be better suited to this use than the higher holding power yachtsmans anchors.

 

7. An anchor should also engage the bottom quickly, every time it is deployed. It should not set on some occasions and not on others. It should also be capable of remaining in the seabed as the vessel veers in the wind and current. And anchors should not be upset by minor debris in the seabed.

 

8. One area where we need to do more testing is the effect of anchor weight on consistency of performance. Some anchors appeared to skid along the bottom without getting initial penetration, and we suspect that the larger version of each of these anchors might engage much more consistently. In other words, the holding power to weight ratio may not be a smooth relationship, but may have a discontinuity in the curve at a particular weight.

 

Other anchors, like the Delta, grabbed every time they were used, even though they were small sizes. We suspect that this might be due to the central fluke tip, which can exert high localized pressures on the bottom due to the small surface area.

 

9. The Danforth-type anchors, as a class, appeared to hold tenaciously and continue digging as load was applied. Several demonstrated roll instability, and appeared that they would have popped out of the bottom had we continued to pull on them with increased tension.

 

 

Senast ändrad av Segelbo | 22 maj 2007 | 10:20

[Funkis 143]

hehehe, intressant med ankare... Jag håller med om det mesta som sägs i svaren ovan, bra teknik och att dra fast är nog det viktigaste? Samt att välja lite ankartyp efter vad det är för botten? Tror tex att Bruce funkar bättre i vissa delar av Englands och Irlands kuster med den botten de har där, nog värdelös för sanden i Medelhavet? Men en sak har jag räknat lite på = belastningen. Man ser att draget i ankarlinan / kättingen ökar med kvadraten på vindhastigheten. Det innebär att i mer eller mindre vindstilla så kan du ligga med en sten på botten utan att dragga... I vindstyrkor upp till ca 8-10 m/s så är belastningen måttlig och du kan nog ha ganska små ankare - om du drar fast tillräckligt och har en relativt lång lina / kätting så vinkeln till botten är rimlig. Men i vindar över 20 m/s ökar belastningen och man kan se flygbilder från orkanen \ Ivan \ från hamnarna i Västindien, där var det soprent i laguner och hamnar. Jag bedömer att när draget ökar ( beroende på din båts vindfång förstås! ) och går över ca 5000 kg så draggar du, linan eller kättingen går av alternativt så sticker din schackel? Eller så är dina knapar eller winchar inte fästa i båten så att de håller för detta... Sammanfattningsvis så håller jag med om åsikten ovan att vi i Sverige har väldigt skyddade ställen att ankra på och kan säkert klara oss med mindre ankare än utomlands. Och hur ofta ankrar du fritt i över tex 18 m/s vind? Jag har bara ankrat en enda gång så... och då har jag seglat 40 år.