Naturhamn som soloseglare

[Georg_Ohm 4 831]

18 timmar sedan skrev raol:

Vad betyder "runtgående"? Är det att de löper runt nåt och tillbaks till båten utan att vara fästa i land?

”Löpande lina” kallar jag det, praktiskt! Men det kan ju slita på linan.

 

Att flytta sig mitt i natten från naturhamn, till gästahamn pga vindökning och/eller vindkantring, eller åskoväder, jodå det har jag gjort några gånger. Inte så kul, inte alltid det är riskfritt heller. 
Jag har väl blivit litet paranoid på det, frugan också. Det är alltid en diskussion vid anlöp till naturhamn om vad som sagts på kustväderprognosen och vad olika väderappar förtäljer. Jag har tillockmed satt upp en extra kompass så att man lätt kan se varifrån vinden kommer ifrån relativt till båten, huvudkompassen är litet svår att läsa av nämligen…

 

Anekdotvarning!

Nu var det väl längesedan vi flyttade oss mitt i natten, senast, kanske femton år sedan. Äxholmen mellan Tanneskären och Fotö (ganska nära Vinga) vinden vände oannonserat helt om. Vi hade då en Nimbus, vågorna klafsade hårt in mot den platta akterspegeln, ankarbandet (Achoromatic) var spänt som en fiolsträng, förtamparna hängde helt slaka, vi hade draggat litet grann, det var väl bara 20 cm mellan stävskenan och berget. Jag drar alltid ut båten någon meter innan läggdags när vi ligger i naturhamn.

Vi hade en väldigt enkel plotter, som inte gav så värst mycket vägledning, det var mörkt och molnigt, klockan var väl omkring 02. Men så blev det en reva i molnen så att fullmånen kunde leda oss med sitt matta sken. Det var jobbigt att ta upp ankaret och samtidigt hålla båten mot vinden och fri från diverse bôar som finns där. Men det tog väl knappt tio minuter att ta sig till Fotös gästhamn, och där mitt i natten fylldes nog alla lediga platser upp av båtar med besättningar klädda i pyamasar. Jag har aldrig varit på Äxholmen sedan dess…

 

Redigerad 30 Juni , 2023 av Georg_Ohm

[adeseaso 44]

On 6/28/2023 at 4:28 PM, _Anders said:

Men nu tänkte jag på det här med naturhamn. Jag har inte vågat ge mig på det än för att båda hålla koll på ett ankare i aktern, samt ta emot i fören känns lite stressigt när man är ensam.

Jag brukar lösa det genom att fästa ankaret och ta med mig ankarlinan fram på fördäck.

 

Jag ankrar en liten bit ut från land och ser till att ankaret sitter. Ankaret läggs i i aktern så att ankarlinan går genom akterstagets hanfot. Detta för att inte aktern ska kunna skruva sig när jag spänner ankarlinan från fören. 

 

När ankaret sitter tar jag lite lagom fart mot den tilltänkta tilläggsplatsen. Då kan jag ta ankarlinan i handen och gå fram på fördäck där jag ser hur det ser ut i vattnet framför båten. Rorkulten låser jag i mittläget med en tamp så att båten rör sig mer beräkneligt. 

 

En förtöjningslina ligger förberedd vid knapen i fören. Jag brukar även ha paddeln redo, är man i en skyddad vik eller vädret är lugnt så duger paddeln gott till att manövrera sista biten vid land om man har en mindre båt och inte har mantåg eller annat som gör det svårt att komma åt och paddla. 

[trewq 591]

Det händer väl någon gång varje år att vinden vänder och det börjar klucka.

Då flyttar jag för annars kan jag inte sova, och det blir aldrig bättre. Så jag ser det inte som särskilt dramatiskt, snarare är det ett litet bonusäventyr, gärna med kolmörker och regn men helst utan stark vind. Flyttade en gång nere i Gryt utan att se just någonting, men gick efter gps i telefonen in på ett ställe där jag inte vågat gå i dagsljus, ubåtskänsla. Sånt minns man!

[Georg_Ohm 4 831]

 

Jag har visat denna bilden tidigare.

På sina ställen i Bohuslän finns det ”spiltor” alltså smala och djupa mindre vikar, där vattendjupet många gånger även tillåter segelbåtar att lägga till.

Inte i denna spiltan, men i en nästan likadan råkade jag ut för att vinden vände helt och kom in rakt akterifrån, ”råkade ut” nja, jag visste att vinden skulle vända under natten, för att sedan bli sydvästlig igen på morgonen, och det stämde. 
Av ren självbevarelsedrift fäller man ju ett ankare innan man går in i spiltan, även om det finns bergöglor på båda sidor, bakom och framför båten. Skulle det skita sig så kan man ju alltid förhala sig ut i ankarlinan.

 

Skall jag avslöja några sådana här spiltor? Dessa spiltor behöver inte vara en kil in i en ö, det kan även vara en smal öppning mellan två öar, eller skär.

Ok, men inga exakta koordinater precis.

Grönskären/Altarholmen väst om Härön. På Vasholmarna nv Gullholmen finns det några stycken, där det dessutom är tio-femton meter djupt alldeles intill berget. Här börjar bergen bli mer oranga av den säregna bohusgraniten. Storön och Porsholmen båda utanför Gåsö, som ligger väst om Skaftö. Storöns spiltor har rätt ekivoka namn, som anspelar på havslevande däggdjurs genitalia. Galgeberget och Trinisla båda i Fjällbackaakrepelagen. Det finns väl några till innan man kommer fram till Sotekanalen, möjligen kan man komma till med segelbåt på Tryggöskär, eller själva Tryggö men jag är osäker. Utanför Hunnebo finns ju en spilta mellan Stora- och lilla Huö, denna känner alla till, så där ligger det alltid båtar, litet lurigt här eftersom det kan vara ganska kraftig ström genom detta hål.

Bara litet längre upp, utanför Bovall finns Länsmanshålet-Tocken, jag har aldrig varit där själv, men där skall man tydligen ligga bra i skydd för sydvästan.

Mellan Flatorna, söder om Dannemarken-Ulvön finns det en ganska rymlig spilta, ett helt stall, här kan seglare ligga på den södra delen, på den norra är det en vandrande sandbank på botten.

Flatorna är som namnet säger, flata, platta. Här låg jag en gång med bara hunden som besättningsmedlem, det drog in ett ordentligt åskväder där man bara hann räkna till ett mellan blixt och knall, hunden skulle upp och pinka, och det fanns inga av Seldéns fina åskledare i närheten, kändes väldigt nervöst.
Utanför Hamburgsund och Hamburgö ligger Jakobsö-Nordön med både en lagun och en rymlig spilta, lagunen är nog inget för seglare skulle jag tro.

Åter till Fjällbackaskärgården, en av de mest populära naturhamnarna i den yttre delen är Skutholmen-Hamnholmen som har en skyddad smal vik där det ryms fem-tio båtar, även här är det djupt ända in till berget. Denna hamn har används i många hundra år, det finns kompassrosor och bomärken inristade i berget de äldsta från 1400-talet, tror jag. Det kunde varit inristat ”Mr Bocksten was here” men det gör det inte…

Grannön heter Vedholmen den har en smal vik på den norra udden, kanske inte lika djupt, men jag har sett att det ligger segelbåtar här. Det är rätt dött, eller sig likt, det finns en kolerakyrkogård alldeles intill den viken. Förövrigt finns det minst tre kyrkogårdar till på öarna runt i kring, även en, tro det eller ej, på Kyrkogårdsön. Om man nu har intresse för gravar finns det en berömd liten inhägnad kyrkogård längst in i den skärgården, söder om Fjällbacka på Stensholmen, här vilar drunknade tyska och brittiska örlogsmän som deltog i Skageracksslaget under WWI. Ja britterna är nog flyttade in till Göteborg, Kvibergs kyrkogård, om jag nu minns rätt. Det är rätt kasst att ligga här, ja med båt på ön alltså, dom i gravarna klagar inte… rätt oskyddat och mycket svall från passerande båtar. Nordsidan är minst dåligt att lägga till vid.

 

Längre norrut, vid Tjurpannan ligger Ulsholmen med en smal vik, dit har jag aldrig velat gå, jag tycker den ön ligger för nära detta förrädiska blåshål, men enligt diverse hamnbeskrivningar skall det vara en relativt bra naturhamn.

 (Det finns många Urs- och Ulsholmar med litet olika stavningar i Bohuslän)

 

Sedan har jag väl dålig koll, tills man kommer upp till den något svårnavigerade plottriga skärgården söder om Syd-Koster. Här finns det många spiltor, Jutholmen, Låddeskären, Otterstenarna, Arholmen, Rundholmen. Jag vet att jag har varit på flera av dessa, men minns inte vilka, men det är bara att kolla var någonstans det sticker upp segelbåtsmaster bakom bergen, där är vattendjupet (oftast) tillräckligt. Även om det är fullt med båtar får det alltid plats några till.
Det kan bli besvärligt om dyningen bär in på flera av dessa öar, många är godvädershamnar.

 

Sedan skall man ju, som jag skrivit tidigare, inte missa Ursholmens (som sagt var, flera öar med likadana eller liknande namn) fyrplats. Men allting i detta området är svårnavigerat, det är gott om bôar, grund, bränningar, undervattensskär, stenar och kanske även ”grynnor” även om vi inte använder det begreppet i Bohuslän.

Om man kollar sjöfartsverkets båtsportskort ser hela området ut som ett stycke småländsk åkermark (fast ljusblå) med många stengärdsgårdar. Men Hydrographica har ju gett ut flera överlappande kort i stor skala över detta område, måhända är dom slutsålda..?
Man har ingen större hjälp av plottern, men ekolodet däremot. Polariserande solglasögon är också bra, då ser man grunden bättre.

 

Gott om knubbsäl är det också. Och då är det per automatik ont om fisk och makrill… (av någon anledning skiljer man på fisk, sill och makrill… jag vet inte varför. Likaledes benämns alltid skaldjur i singularis, ”vi sålde 50 kilo kräfta, och ett ton räka på auktionen inne i Strömstad”.

 

När vi ändå är där… om du absolut skall angöra Nordkosters hamn vid Vettnet, så en varning, den hamnen har en tröskel, segelbåtar kan bli instängda där vid lågvatten. Det kan skilja 90cm mellan låg-och högvatten här i norra Bohuslän. Men chansen att få en plats där är ändå minimal, då Ola, Geir och Olav med familjer har långtidsbokat platserna där. På den tiden man använde sedlar och mynt var den norska valutan fullt gångbar på Kosteröarna. Man hade dubbla tangentbord på kassaapparaterna. Idag kan det bli problem när det inte finns någon hamnvärd, utan man litar på att båtägarna swishar hamnavgiften, enligt uppgift finns inte swish i Norge… har jag hört.

 

Däremot är de södra hamnarna på Syd-Koster gemytliga, nästan som naturhamnar, Brevik är min favorit, även Kyrkosund är bra, inget fel på Ekenäs, men mycket båtar, mycket folk, det bär in på nordliga och ostliga vindar. Så kommer Kostertrafikens färjor stup i kvarten också.

 

 Ja så är det alltid dricksvattenbrist på Kosteröarna, så fyll upp vattentankarna och alla dunkar och PET-flaskor du har på Resö innan du går över Kosterfjorden. Sedan så är det vattnet dom har på Koster inget vidare ändå, det kan smaka litet salt och vara humusfärgat. Ibland finns det varningsskylt på tappkranen, vattenslang finns inte. När det är som sämst duger det inte ens till att borsta tänderna i.

 

 

Redigerad 30 Juni , 2023 av Georg_Ohm

[raol 2 365]

7 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

 

Jag har visat denna bilden tidigare.

På sina ställen i Bohuslän finns det ”spiltor” alltså smala och djupa mindre vikar, där vattendjupet många gånger även tillåter segelbåtar att lägga till.

Inte i denna spiltan, men i en nästan likadan råkade jag ut för att vinden vände helt och kom in rakt akterifrån, ”råkade ut” nja, jag visste att vinden skulle vända under natten, för att sedan bli sydvästlig igen på morgonen, och det stämde. 
Av ren självbevarelsedrift fäller man ju ett ankare innan man går in i spiltan, även om det finns bergöglor på båda sidor, bakom och framför båten. Skulle det skita sig så kan man ju alltid förhala sig ut i ankarlinan.

 

Skall jag avslöja några sådana här spiltor? Dessa spiltor behöver inte vara en kil in i en ö, det kan även vara en smal öppning mellan två öar, eller skär.

Ok, men inga exakta koordinater precis.

Grönskären/Altarholmen väst om Härön. På Vasholmarna nv Gullholmen finns det några stycken, där det dessutom är tio-femton meter djupt alldeles intill berget. Här börjar bergen bli mer oranga av den säregna bohusgraniten. Storön och Porsholmen båda utanför Gåsö, som ligger väst om Skaftö. Storöns spiltor har rätt ekivoka namn, som anspelar på havslevande däggdjurs genitalia. Galgeberget och Trinisla båda i Fjällbackaakrepelagen. Det finns väl några till innan man kommer fram till Sotekanalen, möjligen kan man komma till med segelbåt på Tryggöskär, eller själva Tryggö men jag är osäker. Utanför Hunnebo finns ju en spilta mellan Stora- och lilla Huö, denna känner alla till, så där ligger det alltid båtar, litet lurigt här eftersom det kan vara ganska kraftig ström genom detta hål.

Bara litet längre upp, utanför Bovall finns Länsmanshålet-Tocken, jag har aldrig varit där själv, men där skall man tydligen ligga bra i skydd för sydvästan.

Mellan Flatorna, söder om Dannemarken-Ulvön finns det en ganska rymlig spilta, ett helt stall, här kan seglare ligga på den södra delen, på den norra är det en vandrande sandbank på botten.

Flatorna är som namnet säger, flata, platta. Här låg jag en gång med bara hunden som besättningsmedlem, det drog in ett ordentligt åskväder där man bara hann räkna till ett mellan blixt och knall, hunden skulle upp och pinka, och det fanns inga av Seldéns fina åskledare i närheten, kändes väldigt nervöst.
Utanför Hamburgsund och Hamburgö ligger Jakobsö-Nordön med både en lagun och en rymlig spilta, lagunen är nog inget för seglare skulle jag tro.

Åter till Fjällbackaskärgården, en av de mest populära naturhamnarna i den yttre delen är Skutholmen-Hamnholmen som har en skyddad smal vik där det ryms fem-tio båtar, även här är det djupt ända in till berget. Denna hamn har används i många hundra år, det finns kompassrosor och bomärken inristade i berget de äldsta från 1400-talet, tror jag. Det kunde varit inristat ”Mr Bocksten was here” men det gör det inte…

Grannön heter Vedholmen den har en smal vik på den norra udden, kanske inte lika djupt, men jag har sett att det ligger segelbåtar här. Det är rätt dött, eller sig likt, det finns en kolerakyrkogård alldeles intill den viken. Förövrigt finns det minst tre kyrkogårdar till på öarna runt i kring, även en, tro det eller ej, på Kyrkogårdsön. Om man nu har intresse för gravar finns det en berömd liten inhägnad kyrkogård på  längst in i den skärgården, söder om Fjällbacka, Stensholmen, här vilar drunknade tyska och brittiska örlogsmän som deltog i Skageracksslaget under WWI. Ja britterna är nog flyttade in till Göteborg, om jag nu minns rätt.

 

Längre norrut, vid Tjurpannan ligger Ulsholmen med en smal vik, dit har jag aldrig velat gå, jag tycker den ön ligger för nära detta förrädiska blåshål, men enligt diverse hamnbeskrivningar skall det vara en relativt bra naturhamn.

 

Sedan har jag väl dålig koll, tills man kommer upp till den något svårnavigerade plottriga skärgården söder om Syd-Koster. Här finns det många spiltor, Jutholmen, Låddeskären, Otterstenarna, Arholmen, Rundholmen. Jag vet att jag har varit på flera av dessa, men minns inte vilka, men det är bara att kolla var någonstans det sticker upp segelbåtsmaster bakom bergen, där är vattendjupet (oftast) tillräckligt. Även om det är fullt med båtar får,det alltid plats några till.Det kan bli besvärligt om dyningen bär in på flera av dessa öar, många är godvädershamnar.

På grund av de dominerande sprickriktningarna i Bohuslän (grovt sett NNV-SSÖ och SV-NÖ) är de flesta av dessa spiltor öppna, eller mer oskyddade, mot sydväst, som råkar vara den helt dominerande vindriktningen. Jag vet inte om de är så värst bra platser...
 

7 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

av någon anledning skiljer man på fisk, sill och makrill… jag vet inte varför

Jag vet inte, men har också varit medveten om detta sen jag var barn. Mormor kunde ofta fråga "Vill du ha fisk eller makrill?" när hon skulle bjuda mig på mat. Fisk var i detta fallet rödspotta, eftersom det var och är min favoritfisk, tillsammans med makrill. Min hypotes är att sillen, som stimfisk som dels var viktig ekonomiskt och för mat, dels fångades på ett unikt sätt, kategoriserades för sig av de skälen. Makrillen har en egen smak och är fet, simmar också i stim, på alla möjliga djup och fångades på eget sätt. All övrig fisk av betydelse var bottenlevande, eller nästan bottenlevande, och betedde sig annorlunda, fiskades annorlunda och smakade annorlunda, men inbördes samma som varandra mer eller mindre.
 

8 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

Det kan skilja 90cm mellan låg-och högvatten här i norra Bohuslän.

Nja, jovisst, ska man räkna ytterligheterna, så handlar det om flera meter. Men från en lågvattentidpunkt till nästa eller nästnästa högvattentidpunkt, eller omvänt, är det oerhört orealistiskt med så stor skillnad. Tidvattnet i sig är som mest ca 35-40 cm, men oftast 20-30. Övriga skillnader beror på lufttryck (högtryck ger lågvatten, lågtryck ger högvatten) och vinddrivet vattenstånd (frånlandsvind ger lågvatten nära kusten, pålandsvind ger högvatten nära kusten), men för vinddrivet vattenstånd krävs stormliknande situationer för att det ska handla om mer än en decimeter. Lufttrycksdrivet vattenstånd ändras inte så snabbt, utan det tar normalt några cykler, och även det handlar sällan om mer än nån eller några decimeter över ett eller flera dygn.

Vid den nordligaste mätstationen som SMHI har är skillnaden mellan lägsta och högsta vattenstånd för senaste tre dygnen ca 50 cm, varav tidvattnet står för ca 30-35 cm.

Min åsikt är att man kan räkna med en halvmeters marginal under ett dygn om det inte är kraftiga väderomslag i prognosen (och då kanske man ska söka sig till en säkrare hamn ändå). Sämre väder leder dock normalt till högre vattenstånd, vilket inte är fel.

SMHI:s vattenståndssida har också en flerdygnsprognos. Vattenstånd är väldigt lätt att prognosticera, så det stämmer oftast väldigt bra. Sällan mer än några centimeter fel, och normalt inom en timme eller två i tid.

 

8 minuter sedan skrev Georg_Ohm:

enligt uppgift finns inte swish i Norge… har jag hört.

Nej, men det finns en motsvarighet som heter Vipps!

[Georg_Ohm 4 831]

29 minuter sedan skrev raol:

På grund av de dominerande sprickriktningarna i Bohuslän (grovt sett NNV-SSÖ och SV-NÖ) är de flesta av dessa spiltor öppna, eller mer oskyddade, mot sydväst, som råkar vara den helt dominerande vindriktningen. Jag vet inte om de är så värst bra platser...
 

Jag vet inte, men har också varit medveten om detta sen jag var barn. Mormor kunde ofta fråga "Vill du ha fisk eller makrill?" när hon skulle bjuda mig på mat. Fisk var i detta fallet rödspotta, eftersom det var och är min favoritfisk, tillsammans med makrill. Min hypotes är att sillen, som stimfisk som dels var viktig ekonomiskt och för mat, dels fångades på ett unikt sätt, kategoriserades för sig av de skälen. Makrillen har en egen smak och är fet, simmar också i stim, på alla möjliga djup och fångades på eget sätt. All övrig fisk av betydelse var bottenlevande, eller nästan bottenlevande, och betedde sig annorlunda, fiskades annorlunda och smakade annorlunda, men inbördes samma som varandra mer eller mindre.
 

Nja, jovisst, ska man räkna ytterligheterna, så handlar det om flera meter. Men från en lågvattentidpunkt till nästa eller nästnästa högvattentidpunkt, eller omvänt, är det oerhört orealistiskt med så stor skillnad. Tidvattnet i sig är som mest ca 35-40 cm, men oftast 20-30. Övriga skillnader beror på lufttryck (högtryck ger lågvatten, lågtryck ger högvatten) och vinddrivet vattenstånd (frånlandsvind ger lågvatten nära kusten, pålandsvind ger högvatten nära kusten), men för vinddrivet vattenstånd krävs stormliknande situationer för att det ska handla om mer än en decimeter. Lufttrycksdrivet vattenstånd ändras inte så snabbt, utan det tar normalt några cykler, och även det handlar sällan om mer än nån eller några decimeter över ett eller flera dygn.

Vid den nordligaste mätstationen som SMHI har är skillnaden mellan lägsta och högsta vattenstånd för senaste tre dygnen ca 50 cm, varav tidvattnet står för ca 30-35 cm.

Min åsikt är att man kan räkna med en halvmeters marginal under ett dygn om det inte är kraftiga väderomslag i prognosen (och då kanske man ska söka sig till en säkrare hamn ändå). Sämre väder leder dock normalt till högre vattenstånd, vilket inte är fel.

SMHI:s vattenståndssida har också en flerdygnsprognos. Vattenstånd är väldigt lätt att prognosticera, så det stämmer oftast väldigt bra. Sällan mer än några centimeter fel, och normalt inom en timme eller två i tid.

 

Nej, men det finns en motsvarighet som heter Vipps!

Jo det finns ost-västliga spiltor också, men dom kanske jag håller för mig själv….

I den norra gåsöskärgården finns det också smala vikar, alla är väl kanske inga sprickbildningar, men ger bra skydd ändå.

De i kosterskärgården har ju en del andra öar runt sig så dom är relativt skyddade, men som jag skrev kan det ju bära in dyning iallafall runt de västligaste öarna. Några är ju låga också så det kan bli dåligt vindlä.

 

Du och jag känner ju till det, men man säger att det ”iar” när framförallt gammal dyning bär in, och den dyningen har en himla förmåga att dra sig runt uddar. Men man ser den inte alltid heller, det är ju ”undervattensvågor” (om det nu finns något som heter så) som ömsom putter in vatten, ömsom suger ut vatten mellan öarna. Vissa stora färjor och snabbgående skärgårdsbåtar har en jäkla förmåga att skapa sådana här minitsunamis också.

 

Statistiken kommenterar jag inte då du säkert har rätt!

Redigerad 30 Juni , 2023 av Georg_Ohm

[Georg_Ohm 4 831]

2023-06-29 vid 20:27 skrev Hybro:

En  gång har jag varit ute på Havet med min båt. Räknar inte den gången vi vände i Göteborg.

 

Kav lugnt när vi drog in "lagunen" på västra sidan av Vinga.

En riktigt fin vik med stora stenhällar och bra med båtar förtöjda med ankare och linor i land.

Jag la mig mitt i viken på svaj, och tog jollen in.

 

Efter en halvtimme i godan ro, syntes rejäla vågor snabbt närma sig västerifrån.

Min sambo fattade direkt vad som höll på att hända. Barn lekte i vattenkanten.

Hon började skrika och sprang ned. Fick tag på några ungar och 

mer eller mindre hivade upp dem på de högre klipporna. Några andra vuxna hjälpte till.....

Så kom de stora vågorna! Ingen vacker syn när de landförtöjda båtarna lyftes rakt upp och upp på stenarna. Ett härrans oväsen!

De flesta kastade med igen, när vattnet drog sig utåt.

Mins en stålnät som fick ena sidan på fören rejält intryckt.

 

Förklaringen till vågorna vara att det var vågor från snabba färjor ute till sjöss som tydligen kom i samklang och fick en väldig fart och höjd.

 

Min båt gungade till rejält och lyftes synbart rakt upp men låg stilla. Minns att det klingade från masten från vajrar som slog.

 

 

 

Den viken heter "Gattulven".

Snabbfärjan som orsakade denna tsunami heter Stena Carisma, den har nu varit upplagd vid Stenas danmarksterminal i flera år.

Den kanske kan köpas billigt vid snabb affär... vad jag förstår var denna snabbfärja ett ekonomiskt bakslag för Stena Line.

 

Gattulven duger bra som badplats och godvädershamn, men ingen vik man övernattar i. Snabbfärjan är ju numera upplagd så dess illa beryktade framfarter är inte längre något problem, men det har faktiskt hänt ett dödsfall i dess spår. En man blev illa klämd mellan förstäven på sin båt och berget när han skulle rätta båten från att slå in i klipporna då Carisma hade passerat.

Nu klagas det på Styrsöbolagets mycket mindre snabbgående skärgårdsbåtar, bland annat i den hamnen där jag har min båt, det planeras för en extra vågbrytare, eller mer en "vågförminskare"... men då området nyligen är sjömätt så tar skärgårdsbåtarna delvis en annan väg så svallet har ändå mildrats.

Men i denna skärgård navigerar ju ambulansbåten A/S Rescuer, den kan ju komma i hög fart precis närsomhelst, och den är minsann inte rolig att möta eller bli omkörd av. Ibland kan man bli förvarnad över VHF då man kommunicerar med Styrsöbolagets båtar så att dessa kan lämna fri väg i hamnarna.

 

Så förtöj båten i Vingas gästhamn, ta en promenad över ön till Gattulven.

M/S Carisma utgör inte längre någon fara, men det finns andra katamaranfärjor och en katamaranambulansbåt (skrivihop.se) som man bör se upp med.

 

[speljakt 138]

1 hour ago, Georg_Ohm said:

Gattulven duger bra som badplats och godvädershamn, men ingen vik man övernattar i.

 

Att svajankra över natten i Gattulven funkar fint vid stabil väderlek, helst med vind mellan N över O till S. Jag gjorde det själv senast för en vecka sedan. Svajutrymmet är något begränsat, eftersom viken är smal, men det är bra hållbotten, sand.

[Georg_Ohm 4 831]

23 minuter sedan skrev speljakt:

Att svajankra över natten i Gattulven funkar fint vid stabil väderlek, helst med vind mellan N över O till S. Jag gjorde det själv senast för en vecka sedan. Svajutrymmet är något begränsat, eftersom viken är smal, men det är bra hållbotten, sand.

Nja… jag håller nog inte riktigt med dig om det.

Ok vindlä då från N, O och S, men den vanligaste vindriktningen är V- SV ostliga och nordliga vindar förekommer ju, men dom är inte vanliga sommartid och då blåser det rakt in i den viken. Sedan är det ju då dyningen som letar sig in oavsett vilken riktning vinden har. Närmaste land västerut är ju Jylland, så det kan ju bli minst sagt omysigt om det vill sig illa.

Så om det är fullt i Vingas lilla hamn hade jag istället valt Fotö eller Hönöklåva.

[speljakt 138]

1 hour ago, Georg_Ohm said:

men den vanligaste vindriktningen är V- SV ostliga och nordliga vindar förekommer ju, men dom är inte vanliga sommartid och då blåser det rakt in i den viken. Sedan är det ju då dyningen som letar sig in oavsett vilken riktning vinden har.

Visst är det så, men man får förstås välja rätt natt, med en stabil vindprognos.

Dyning som eventuellt rullar in är inte ett stort problem för den som svajankrar, vilket ju också framgick av Hybros beskrivning.

Så här blåste det på Vinga den natt jag låg i Gattulven. Början i NV, vridande till SO.

[Nils_D 25]

Intressant att läsa alla inlägg i denna tråd, även om kanske inte alla råd är enkelt att tillämpa för trådskaparen eftersom de bygger på andra förutsättningar än att segla ensam på ostkusten i en mindre segelbåt. Tänker därför komplettera med mina erfarenheter. Jag seglar en båt i samma storlek (IF) och i liknande seglingsvatten (mest S:T Anna och Gryts skärgårdar, men har seglat en hel del i Stockholms skärgård också). Har en utombordare på aktern som gör att jag är lite begränsad i mina möjligheter att manövrera med motor när jag är ensam.

 

Ett första råd är att som nybörjare inte försöka förtöja ensam på ställen man inte vet någonting om. De första åren som ensamseglare valde jag att framförallt ta landförtöjning på platser där jag varit tidigare med besättning. En annan lösning är att använda de mycket detaljerade naturhamnsbeskrivningar som bygger på Hydrogaphicas sjökort (Arholma-Landsort och Landsort - Skanör). Dessa litar jag på idag så jag utan tvekan går in ensam på platser där jag aldrig varit tidigare och har hittills aldrig haft några problem. Peppar peppar ta i …

 

Sedan tycker jag man måste skilja på att segla ensam, och att hitta en vik där man kan vara för sig själv. Det sistnämnda har förvisso sin tjusning, men till en lite oerfaren ensamseglare  rekommenderar jag att i början gå till platser där det redan ligger andra båtar (om de inte är för många – när jag seglar i skärgården stoppar jag ner mina fendrar i ett stuvfack och tar helst inte upp dem innan jag är tillbaka i hemmahamnen).

 

Min erfarenhet är att om man som ensamseglare kommer in mot en naturhamn där det ligger någon tidigare, och inte siktar på att ligga alltför nära denne, så får man ofta spontant hjälp av att någon i den andra båten visar var man kan komma in, och ofta tar emot den första förförtöjningen. Och kommer inte någon spontant brukar det alltid komma någon om man pekar på den plats man vill ligga på och frågar ”tror ni jag kommer in där”? Då brukar man få hjälp. I alla fall i de vatten jag seglar.

 

Nästa steg är att fixa landförtöjningen helt på egen hand, där det redan finns många bra råd i denna tråd, som t.ex. att ha ett ”landankare” så man får in ett första fäste. Har länge tänkt skaffa ett sådant, men hittills har jag klarat mig utan. Istället gör jag så här:

 

Kollar innan jag går in var jag kan hitta fästen för förtöjningarna (träd, stenar, sprickor i klippor …) så jag är rimligt säker på att kunna förtöja.

 

Fäller ankaret långt ut, så jag är säker på att få fäste och kunna bromsa farten med ankarlinan men också att lätt kunna dra mig ut igen om försöket misslyckas. Vill undvika att backa med utombordare i sådana situationer.

 

Sedan förtöjer jag i två steg. Först en tillfällig så jag har landfäste medan jag söker efter permanenta fästen jag litar  på. 

Knopar därför en kort (för att inte riskera trassel) förtöjningslina i fören (i mitt fall ofta i pulpitfästet). Går in mot land mycket långsamt och gör fast ankarlinan när jag ser att jag lätt kommer att kunna hoppa i land med den första förtöjningen. Väl i land lägger jag fast den mot något provisoriskt och justerar akterförtöjningen så att båten inte riskerar att slå mot klippan där jag tänkt förtöja. Glider den iväg gör det ingenting bara jag kan dra in den så jag kommer ombord igen.

 

Tar mig sedan i land med två långa förförtöjningslinor och letar efter bra fästen. När det behövs med bergskilar. Kan ibland ta lite tid men båten sköter sig själv så det är ingen brådska.

 

Sedan tillbaka till båten med de två förförtöjningarna som jag lägger på knaparna och  sedan justerar så båten ligger som jag vill, för att sedan efter lite spring fram och tillbaka mellan ankarlina och förförtöjningar ligga väl förtöjd och kan ta bort den provisoriska förförtöjningen.

 

Låter kanske krångligt men är egentligen rätt enkelt. Tar ibland lite tid, men eftersom jag i första steget har en tillräckligt bra tillfällig förtöjning för att slippa oroa mig för båten kan jag låta det ta tid.

 

Fördelen med min lösning med en tillfällig förförtöjning är två. Dels slipper jag hoppa iland med en lång lina där det alltid finns större risk för trassel, dels kan jag i lugn och ro leta efter permanenta förtöjningsfästen utan stress när båten ligger tillfällig förtöjd.