SeaCart 30 för både bana och hav

Artikeln hämtad från Segling augusti 2005.

När en seglare och idéspruta från Stockholm slår sig ihop med en fransk toppdesigner och Marströms högspecialiserade varv i Västervik... ja, då kan resultatet bara bli ett. SeaCart 30 är en hitech-trimaran där helheten blivit mer än summan av delarna.

DET ÄR INTE OFTA

300 FÖRFRÅGNINGAR MED EN GÅNG

Att skapa en livaktig entypsklass är det ambitiösa målet, och de första tre båtarna visade upp sig (i tyvärr alltför svag vind) på Lidingö Runt i mitten av maj. I sommar blir en inledande serie på tio båtar färdig. Och det kan bli många fler, för intresset för SeaCart 30 sträcker sig långt utanför landets gränser. Calle Hennix, initiativtagare och projektledare, har fått över 300 förfrågningar via nät och mobiltelefon. Alla är ivriga att få information, och med Lidingö Runt som deadline för en handfull helt nya båtar har de senaste månaderna inneburit dygnetruntjobb för Calle:

- Ja, det har varit lite "Midnight Marine" nu på vårkanten, suckar han. Men Calle kan glädja sig åt ett koncept som verkar fungera. Folk gillar vad han gör, det verkar som om en nisch är på väg att intas:

- En poäng med den här båten är att den ska kunna seglas på havet också, inte bara på bana, säger Anders Arnborger, lycklig ägare till SeaCart 30 nummer 2, ett kolsvart vidunder som han veckan före Lidingö Runt seglat upp från Marströms varv i Västervik.

En kappseglingsserie på publikvänliga banor är planerad, men också Gotland Runt står med på SeaCarts tävlingsprogram. Det kan verka i häftigaste laget för denna extrema spindel med sitt fågelbad till sittbrunn och två oskyddade trampoliner, men är egentligen inte konstigare än att folk havskappseglar med till exempel lilla jolleliknande J/80. Man är lika utsatt i den båten och har faktiskt ännu mindre utrymme att söka skydd i; nere i SeaCart har man i alla fall hygglig ståhöjd. I bägge fallen rör det sig hur som helst om klart sportiga åtaganden. Ja, direkt fakirbetonade om det blåser på.

Anders Arnborger menar att hans SeaCart kändes både trygg och torr när hon seglades upp till Stockholm och man tillbringade en del av färden på öppet hav. Men då var vindarna måttliga. I lite mera bris och vågor blir det berg- och dalbana och ett ös utan like. Här kommer hon lätt att dåna fram i 15-20 knop, ibland ännu mer, och alla ombord kommer känna av att de lever. Men det är ju just det som är meningen.

STUMMA SKROV

Seglingsupplevelsen lär bli magnifik. Det fina med ett kolfiberbygge à la Marström är att båtens skrov är helt stumma. Det är ingen brylépudding man åker omkring i, det blir en klockren, distinkt touch när skroven möter vågorna. Ingen energi spills ut i vattnet av skrovväggar som flexar i sjöarna, istället känns det som ett spänstigt avstamp vid varje våg. Som en studs; puckel pist istället för djupsnö. Det här märks redan i småvågorna på Baggensfjärden när Segling är ute och känner på SeaCart 30 en majkväll. Vinden är i avtagande, men förskeppet ligger ändå och nafsar ivrigt i vattenytan. Och när en passerande motorbåt skickar iväg lite vågor kan man riktigt känna hur styv båten är i skalen.

Löpvilligheten är enorm. Varje liten vindändring känns omedelbart, hon drar direkt vid minsta ökning. Seglingen med en sådan här båt är motståndslös. Det blåser tre meter per sekund och vi gör tio knop med gennakern uppe. Här seglar man bara på den skenbara vinden, och ska man åka med i vindens riktning är det skarpa skärningar som gäller. Man räknar med att SeaCart 30 kommer att gå snabbast i mellanvindar på 8-10 m/s, Då har man den perfekta kombinationen av hästkrafter och kontrollerbarhet, vid mer vind än så måste man minska segelytan:

- Poängen är att man ska kunna segla fort ofta, man ska inte behöva vänta på stormen, säger Torbjörn Linderson, tekniskt ansvarig på Marström Composites i Västervik.

Det är inga problem att föreställa sig gången på slör i frisk vind och öppet hav. Medan alla gubbar sitter långt fram på trampolinen på Baggens lätta inomhusbana krävs det tyngd i häcken för att få upp fören och hindra dykning i hög fart. Det är som med enskrovsbåtar, bara lite mer som står på spel när det saknas en räddande köl under fötterna:

- Vi får lära oss var gränserna går, konstaterar Anders Arnborger.

SMAL SKOTVINKEL PÅ KRYSSEN

Med dubbla, djupa roder svarar hon direkt på minsta roderrörelse. Balansen är utmärkt, och med två fenor som ska svänga samtidigt är det rorsman som bestämmer när det sker. Det är alltså enkelt att hålla en stabil kurs, samtidigt som man ändå har omedelbar respons. Masten är vingformad och vridbar, den står i en liten kula på rufftaket. Förstaget och ett par vant snett bakåt ut till ytterskroven hindrar den från att falla omkull, den interna stagningen är ett par långa fiolstag över enkla, vinklade spridare. Med en speciell anordning vid bommen kan man enkelt justera mastvingens vinkel i förhållande till vind och segel.

Kryssytan är hela 65 kvm, med merparten i den utbyggda (fem genomgående lattor) och nästan rektangulära storen. Focken är självslående på en kort skena, skotvinkeln på kryssen ligger på smala sju grader. Seglen skotas in hårt och står som skulpterade vingar.

Seglen är mycket plana, här behövs inte mycket kraft för att driva den lätta farkosten, och de höga farterna kräver segel med liten inbyggd form. Höjdtagningsförmågan är bra, menar Torbjörn Linderson, som också är projektsamordnare för SeaCart 30 hos Marstöm Composites.

- Kappseglar man mot kölbåtar pekar deras stävar högre, men de har större avdrift, speciellt när det piper i på havet. SeaCarts lateralplan inklusive roderytan är ganska stort. I lätt- till mellanvind går båten mycket snabbt i förhållande till vindhastigheten, skotvinklarna blir då tajta även om man faller fem grader och tjänar mycket fart. Kölbåtar har inte samma accelerationspotential och kommer därför att vara hänvisade till att peka högre för att få bra VMG.

Gennakern ger en enorm skjuts på öppna bogar. Bara ett asymmetriskt segel fungerar på en så här snabb båt, där man nästan alltid skulle behöva segla med spinnakerbommen framme på förstaget, om man nu hade någon. Hela segelhanteringen är enkel. Storens grovskotning sköts med talja & råtta på travaren, finskotet kommer ut under bommen via ytterligare utväxling inne i profilen. Även focken har en liten utväxlad talja mellan skothornet och travaren på den självslående skenan; det gör att man i alla lägen klarar att sköta den för hand med skot och låsning i bakkant överbyggnaden, en uppsättning på varje sida. De enda två vinschar SeaCart har sitter på rufftaket och hanterar fall, rev samt gennakerskotet. Den mjukt kurvade, grunda sittbrunnen är en plats där man vistas ganska sällan, båten seglas utifrån trampolinen med hjälp av hängpinnar på ett par meters längd, en på varje sida.

HAVSKAPACITET ETT KRAV

Fyra år har det tagit från den första snille blixten i Calle Hennix seglarinbitna reptilhjärna till färdiga, seglande SeaCart 30:or:

- Jag fick idén 2001 och började fundera mer och mer på saken. Det här är så rätt, men det får inte kosta så mycket. Det måste vara en pocket racer, förklarar han. Det krävs en sann entusiast för att dra igång ett projekt av det här slaget. Calle är en rutinerad enskrovsseglare, var bland annat med på The Card i Whitbread 1989/90 och har gjort en massa annat på hög nivå. Men alltid enskrov. Tills han i slutet av 90-talet fick prova på högfartsgebitet på två eller tre skrov. Det ledde till såväl starter i tuffa Archipelago Raid med små sportkattor som segling på de stora 60-fotstrimaranerna. Vid det här laget var Calle såld. Det brukar bli så; de som provat på flera skrov tycks ha svårt att avstå när väl den första munsbiten tuggats och svalts. Se bara på Whitbread- och Volvo-seglare som Roger Nilson och Mange Olsson (äldre generationen), samt Klabbe Nylöf och Magnus Woxén (yngre generationen); för alla fyra är det numera flerskrov som gäller.

Calle Hennix fl erskrovsidé innebar något nytt. Hitech-racers kring 30 fot finns visserligen redan, till exempel Formula 28-katamaranen nere på kontinenten, men den är som en lite större Tornado med sina två smala skrov och en stor trampolin - en ren banracer. Det ovanliga med SeaCart 30 är den dubbla funktionen med racing både inshore och offshore. Och med den målsättningen fungerade det inte med en katamaran, då måste det bli en trimaran:

- Upp till 40 fot blir en katta väldigt liten, det finns ingenstans att ta vägen. Man måste kunna gå ner under däck ute på havet. På SeaCarten har vi det stort och bra därnere, säger Calle.

Allt är ju relativt. Mittskrovet är, jämfört med en vanlig segelbåt, trådsmalt i vattenlinjen, men över den viks skrovet ut till lite mer normala proportioner för att få utrymmen under däck. Det är så här man gör cruiser/racer-trimaranaer beboeliga (till exempel svenska Seaon 96). Durkytan blir alltså liten, men över den finns gott om plats att sitta eller ligga. I SeaCarts "salong" finns bänkar utmed skrovsidan, och för- och akterskeppen rymmer två bra dubbelkojer. I övrigt är det helt rent - och kolfibersvart - under däck (det går att få vit interiör också). Men det är ändå tillräcklig komfort för att man på ett Gotland Runt ska kunna bo ganska bekvämt, särskilt om det finns dynor att ligga på. Något som väl är tveksamt i det här viktväktargänget:

- Man kan ju ligga på flytvästarna, föreslår Calle Hennix som är van vid det enkla seglarlivet.

Maten lagar man på ett enlågigt campingkök på durken eller uppe i fågelbadet. På det hela taget är det alltså ett klart fall framåt jämfört med tuffa katta-racet Archipelago Raid, där man sover i trapets och livnär sig på power bars i en halv vecka. Och sånt går ju det med, det har bland andra Calle Hennix visat.

TOTAL SATSNING

Satsningen på SeaCart är genomtänkt och konsekvent. Pengarna för att genomföra projektet på hög nivå finns; Calle backas av en grupp finansiärer med intresse för segling. De ser nog mer till nöjet att få stötta en proffsig satsning än till eventuella framtida vinster - sådana brukar ju stå skrivna i stjärnorna när det gäller segelbåtstillverkning. För proffsigt är det. Calle vände sig till franske konstruktören Marc Lombard för ritningarna och till Göran Marström för själva bygget. Det är ungefär som att lägga upp höjdhoppsribban på 2,45:

- Det är väl tre eller fyra konstruktörer i världen som är bra på att designa flerskrovsbåtar också för segling på havet, och Marc Lombard är en av dem, säger Calle. En van flerskrovsseglare ser direkt att Marc Lombard har ritat SeaCart 30 för mer än bara inomhusbana. Hon ser ganska kompakt ut, med skrov som är klart högre än normalt i förhållande till sin längd. Avsikten har dels varit att få upp tvärbalkarna över vågorna, dels att skapa större volym och därmed bättre bärighet ute på havet. Och det krävs; hög fart i höga vågor innebär risk för kapsejsning när läskrovet begravs i vattnet och hela segelplanet trycker på snett bakifrån. Då måste det finnas flytkraft som håller emot. De riktigt stora flerskrovsbåtarna, de som jagar Jules Verne-rekordet runt jorden, är fulladdade med reservdeplacement framme i förskeppen, där katamaranerna har fribord som är fyra-fem meter höga:

- SeaCart 30 är designad för att flyga huvudskrovet i vindar över sex m/s, och det betyder att det måste vara mer volym i sidoskroven. Särskilt i den aktre delen, förklarar Torbjörn Linderson.

Han menar att en "plattvattenbåt" hade sett helt annorlunda ut: - Den hade liknat en F 28, med tre smala cigarrer till skrov. Då hade man kunnat bygga en 500-kilosbåt istället.

INTERNATIONELLT LEDANDE BYGGARE

Marc Lombard har under åren designat många produktionsbåtar och är van vid att jobba med varv som vill gå in och ändra på saker och ting för att få en mer tillverkningsvänlig produktion. Och den vanan kommer väl till pass, menar Calle Hennix, eftersom även SeaCart 30 ska seriebyggas . Dessutom är Lombard en innovativ konstruktör, påpekar han:

- Vi har funderat mycket på smarta lösningar, till exempel att båten måste vara lätt att ta isär och plocka ihop för enkla landtransporter mellan de olika seglingarna.

Med Marström Composites som byggare blir det världsklass också på båtarnas fysiska utförande. Göran Marström, olympisk bronsmedaljör i Tornado, har i ett par årtionden varit internationellt ledande byggare av den olympiska katamaranen; man har tillverkat över 550 exemplar vid det här laget. Under många år låg tillverkningen i Åtvidaberg, numera är verksamheten flyttad till Västervik. Här ägnar man sig åt en mycket sofistikerad utveckling och produktion av allt från jolleroder och havskryssarmaster till egenhändigt ritade, avancerade racingkatamaraner, Göran Marströms specialitet:

- Marström tycker att det är ett skrov för mycket på SeaCart 30, ler Calle Hennix.

Det mesta hos Marström Composites görs i förimpregnerad kolfiber som härdas under tryck i autoklav, bara på det viset kan man kombinera maximal styrka med minimal lättvikt. Med SeaCart 30 stod Marström inför utmaningen att göra en seriebyggd båt av one-off-kaliber. Det vill säga: kostnadseffektiv tillverkning med hitech-kvalitet. På ett ekipage som enligt designspecifi kationen fick ligga på max 850 kilo (inklusive utombordaren) krävdes mycken eftertanke och smarta lösningar:

- SeaCart 30 är 50 kilo lättare än 90- talets grand prix Formula 28-båtar, säger Torbjörn Linderson.

- Och då har SeaCart en meter längre förlik på storen, 60 cm längre vattenlinje och förhållandevis generösa innerutrymmen. I konventionell glasfi ber/polyesterteknik hade vikten stigit till cirka 1 100 kilo.

MÅNGA KILON SPARADE

De 100 kilona, och drygt det, sparade man in enligt principen "många bäckar små". Genom att till exempel slopa tung gelcoat och istället måla skroven vann man 28 kilo. Lika mycket till kapades tack vare en speciell lamineringsprocess där sandwichkärnan i Nomex "smältes samman" med det yttre och inre kolfiberlagret utan att man behövde använda lim.

Största enskilda viktvinsten, 50 kilo, nåddes genom att använda waterstag (i 9,5 mm rod) för att förankra tvärbalkarna/ sidoskroven till huvudskrovet. De bägge balkarna är ju det som håller ihop hela farkosten, och de utsätts för enorma dynamiska belastningar när trimaranen seglar i sjögång. Utan stag blir det en mer viktkrävande utformning och infästning av balkarna, så här fanns kilon att tjäna. Waterstag av det här slaget är egentligen inget nytt, men det är en metod som man normalt undviker. Anledningen är att de väldiga laster som ska hanteras kräver att stagen ges en någorlunda brant vinkel, och då hamnar infästningen med nödvändighet långt ner, nära huvudskrovets vattenlinje. Problemet är att de då skapar en hel del motstånd i vågor.

SeaCart har emellertid inte samma problem. Dels är hennes totalbredd jämförelsevis måttlig. Dels, och framför allt, gör också skrovens höjd att vinkeln för stagen blir betydligt mer gynnsam än normalt. Därför har man kunnat fästa waterstagen ända uppe i knäcken där huvudskrovet viks ut från den smala undervattenskroppen:

- Det gör att stagen hamnar ovanför vågtopparna. Dels tack vare höjden, men också därför att vattnet styrs bort av knäcken, förklarar Torbjörn Linderson.

Han menar att viktbesparingen bara är en del av poängen. Metoden att staga upp skroven med waterstag ger, totalt sett, en styvare båt:

- Marströms Tornado var bland de första flerskrovsbåtar som visade i vilken utsträckning styvheten i själva plattformen bidrog till bättre fart. Tornadon var tidigare en båt som rörde sig en hel del med sina små aluminiumbalkar och plywoodskrov. Numera har båtarna balkar som är överdimensionerade i förhållande till brottlasterna, och de har styva Nomexskrov, säger Torbjörn Linderson.

FLERSKROV SLÅR IGENOM

SeaCart 30 har väckt en hel del uppmärksamhet inte bara i flerskrovskretsar - svenska och utländska - utan även bland de många enskrovsseglare som anar draget av fartvinden och i allt större utsträckning frågar sig: Måste man verkligen åka omkring med en blyklump under båten? Flerskrov är på gång, så mycket är klart, men det har tagit sin rundliga tid här i Sverige. I årtionden har det setts som en sysselsättning mest för lite udda seglarkufar, oavsett om det gällt racing eller cruising. Hela utvecklingen av franska cruisingkatamaraner och amerikanska racer/cruiser-trimaraner har gått oss spårlöst förbi - ingen har velat ta in dem eftersom intresset varit noll.

De extrema franska 60-fotare som på senare år kommit till Sverige har förändrat bilden. Särskilt som etablerade enskrovskändisar som Mange Olsson och Roger Nilson börjat segla flerskrov. Det påminner om paradigmskiftet när Sven Tumba och hans hockeykompisar började lira golf en gång i tiden; det krävdes "vanligt folk" med stjärnglans från en fysisk kraftsport för att denna förmenta överklassysselsättning skulle bli accepterad. Och, med åren, högst populär.

Nu verkar något liknande vara på gång med flerskrov. När en inbiten staketseglare i yngre medelåldern som Anders Arnborger skaffar en Seacart 30 är det för att upptäcka något helt nytt i seglingsväg. Han kan sticka ut solo och cruisa i 15 knop, han kan kappsegla i högfartstempo, han kan ta med ungarna ut och campa (under däck) i skärgården under soliga högtrycksdygn. Och han kan ta sin tri på trailern och segla SeaCart-serien på andra platser inom och utom landets gränser. Och han kan, faktiskt, segla Gotland Runt, dessutom.

Det är där som Calle Hennix prickat in nischen. Trippelkombinationen av, 1) flerskrov med spjutspetsteknologi, 2) entypsklass, och 3) trailerbarhet, är ju alltid intressant. Men summan blir ändå fortfarande bara 3. Men lägg till SeaCarts fjärde egenskap: havsgåendet. Då blir summan av kardemumman inte 4, utan 5.

Ett Gotland Runt skulle faktiskt, med lite flyt, kunna klaras på ett dygn. I maj seglade Calle Hennix sin SeaCart från Almagrundet ute på havet in till målet i Sandhamn på 36 minuter. Sträckan är 10,4 sjömil, det blir ett snitt på 17,3 knop.

- Och då blåste det max sex meter i snitt, säger Calle Hennix nöjt. Och mer än så behöver väl inte sägas

- nu är det upp till bevis för SeaCart 30.

Fakta

* SeaCart 30 kostar cirka 1,3 miljoner kronor plus moms.

* En segelgarderob om fem segel kostar cirka 190 000 kronor. Seglen är: stor, fock, stormfock, gennaker (Code 1) och stor genua (Code 0).

* SeaCart 30 är trailerbar inom maxgränsen på 2,50 m. Skroven kan enkelt monteras isär utan att man behöver lätta på inspänningen av trampolinerna.

* Mer information på och kontakt på: info@oceanlakemarine.com och till oceanlakemarine

Text & foto: Bengt Jörnstedt