Fascinerande och frustrerande

Det tjuter i rodren och det är svårt att hålla i sig. Rorsman försöker med hastiga rörelser styra båten rätt mellan vågdalarna. Starten gick för en timme sedan och vi har lämnat Alicante bakom oss. Vi har gjort en kort kryss och rundat ett märke och brakar nu fram i full fart mot Gibraltar för att sedan susa ner förbi det beryktade ostadiga väderbältet kring ekvatorn - Doldrums.

Vi gjorde en bra start och drog ifrån. Första natten var häftig. Jag satt under däck med datorn i knäet och försökte skriva. När det var som svårast att hålla kvar datorn i famnen sneglade jag mot navstationen och loggen. Det gick ett rus genom kroppen, båten röt redan fram siffror kring 30 knop!

Än mer fantastisk var känslan att vi tampades i toppen och att vi efter ett dygn bara hade vår systerbåt Ericsson 4 som nära konkurrent. När vi kom till Gibraltarsundet låg övriga 30-50 NM efter.

Vår första plan slog alltså väl ut. Att kämpa järnet första tre dygnen. Aldrig missa ett segelbyte och vara alle man på däck hela tiden om så krävdes. Men, lika fascinerande som vårt resultat hittills var, lika frustrerande skulle närmsta dygnet bli.

Det har från början sagts att den som når Gibraltar först har enormt mycket vunnet. Det blev tvärt om och vår ansträngning var knappt värd vatten. Vinden dog. Vi parkerade i sundet och till och med backade under ett par timmar medan våra konkurrenter kom med full kraft akterifrån.

Vi blev omseglade då men tog oss tillbaka och på väg in i Doldrums var det bara vi och Puma som tampades i toppen. Övriga var långt bakom. Vi var stolta och enormt peppade att fortsätta vår kamp mot Kapstaden.

Men nu, i skrivande stund, är frustrationen total ombord igen. Vi har fastnat i stiltjen och övriga båtar har senaste dygnet tagit igen allt. De som såg ut att ha förseglat sig helt har nu tagit sig tillbaka och det är close racing igen - omstart.

Vi kan inte annat än bita ihop och fortsätta kämpa. Tredje gången ska ju ge gillt. Hoppas det stämmer.

Gustav Morin