Ledartavla

Att vi har hemmahamn i Vättern är en av anledningarna till förra båtbytet. Till något större och möjlighet att snabbt ta sig någonstans om man behövde... Som @Georg_Ohm skriver har Vättern - och Vänern - mycket kortare och brantare vågor än på t ex västkusten. Vättern är dessutom väldigt djup och har en hel del undervattensströmmar som kan växla och göra sjön extremt ombytlig. På bara en timme kan det gå från spegelblankt till vita gäss och tillbaka igen. Dessutom är vågriktningen ibland oförutsägbar. Som min son sade när han var liten - "det här är nog enda sjön som det kan komma vågor från alla fyra håll samtidigt". Jo, och i skärningspunkten för dem vill man inte vara... Fritt fall ner i vågdal med 5 ton båt så man lättar från holken om man sitter på toa har jag råkat ut för. Då var det ändå inte mer än 10 m/s. Även om Vänern är lite snällare på dessa punkter så skall det inte ignoreras. Vi har kommit fram till att en "halvplanare" är en bra kompromiss: Ganska vass i förskeppet, lite köl som håller styrsel och möjlighet att köra "plöjningsfart" (12-14 knop) utan att nosen sticker upp i skyn när sjön är riktigt grisig (låt vara att det går fruktansvärt oekonomiskt i den farten). Medsjön kan vara lurig i och med att vågorna är så branta (hela akterskeppet lyfter och pekar fören rakt ner/in i nästa våg), men läser man vågorna hela tiden så brukar det gå bra. Vi fick en vindrutetorkararm tillknycklad i en sådan situation av den mötande vågen. Var då väldigt glad att jag kunde fortsätta köra de andra två, då alla satt på separata knappar. I grov medsjö använder jag faktiskt ofta autopiloten och anpassad fart (8-14 knop), uppställd på max respons. Då rattar och kompenserar den snabbare för "vågstyrningen" än vad jag hinner göra med ratten. Många "halvplanare" (båt med roder/rak axel och lite köl men med kraftig motor) planar ut, trots namnet. Den nuvarande går som på räls och snålt som en snipa i 6-7 knop men toppar ändå strax under 30 (!). Men då får sjön allt vara bra snäll... Förra båten var c:a 8m i vattenlinjen. Det var precis för kort för att överbrygga mellan vågorna. Nuvarande är 10m i vl och den lilla skillnaden är enorm i gången vid grövre sjö - stridsvagn istället för guppande anka. Ok, den väger ju en halv gång till, förstås. Så vad innebär då detta ? Ja, en inte alltför liten båt. Och gärna "halvplanare" utan tydlig planingströskel då du kan behöva "plöjköra" med båten i vissa väderlägen. Problemet blir väl möjligen budgeten, men det finns många äldre också förstås. Alternativet är ju att kolla sjörapporten och undvika stökigt väder. Men även stora båtar kan ha det tufft. Här är en video på en av Visingsöfärjorna en novemberdag när den är på väg mellan Visingsö och Gränna hamn. Har hört många historier om hur de måste måtta och sikta vid sidan om och sedan ge fullgas för att lyckas pricka emellan pirarmarna på Visingsö vid nordlig sjö. Just denna (Ebba Brahe) missade piröppningen vid ett tillfälle in mot Gränna och agerade stenkross. Färjan höll faktiskt rätt bra men det gjorde inte piren 🙂. Fast den gången var det faktiskt maskinellt fel (gick inte att få ur framdrivningen och bromsa/ge back). Åter till videon. Här ser man ganska tydligt det @Georg_Ohm beskriver som minst en våg på en annan. Och där de som var på andra vågor inte är längre, blir det....ett "hål" att ramla ner i. Man förstår varför de har 4-punktsbälten på bryggan. Och bilarna ombord behövde inte köra till biltvätten sedan. Ställa in färjan p.g.a. dåligt väder ? Nääääe:

Min erfarenhet av Vänern och Vättern är begränsade, men med inslag av sjösjuka. Med förra båten, en 27 fots Nimbus trotsade vi vågorna, det blåste ju ”bara” 10 m/s något som på Bohuskusten inte var några problem om man då undvek de värsta blåshålen. Men här var den en väldigt krabb sjö, relativt höga vågor med hög frekvens. Det bästa var ju då som annars att gå rakt emot vågorna, det var hårda bud, i Mellerud. Men det var inte dit vi skulle. Sedan var det hej och hå på Vättern, nu ingick inte den sjön i frågeställningen, men en för oss ovanlig sjögång och vågbildning. Oregelbundna våglängder, där det var en minst en annan våg tvärs uppepå den första… vågar man säga att detta är en ”förkastlig” sjö? Det finns ett gammalt talessätt som förtäljer att varje vatten har sin speciella båttyp. Och det är lätt att förstå det talesättet då man tittar på allmogebåtar från olika håll i landet och annorstädes. Varken flipprar eller nimbusar är designade för att vara universella för att ta alla typer av vågor optimalt, och det gäller ju i princip alla massproducerade båttyper. Kolla hur en Rhea ser ut, föredömligt, designade med ett vasst och högt förskepp att ta sjön i Biscayabukten på ett bra sätt! Men med en motorbåt med vasst förskepp och vass bottenvinkel från fören och till ungefär midskepps och ett bärigt akterskepp och med ett relativt dräktigt skrov så tror jag man klarar de vresigaste vågorna, visst kan det rulla en del, men lär inte stampa så förtvivlat som min dåvarande Nimbus då gjorde. Rullningarna kan ju undvikas om man får litet fart genom vattnet, och då gäller det ju att förskeppet klyver vågorna och skickar rykvattnet ut åt sidorna. Det gjorde inte nimbusen, allt stänk och rykvatten hamnade på vindrutorna.

Först tror jag du borde läsa hela tråden igen ett par gånger. Och reflektera lite mellan varje genomläsning. För jag är rädd att du nog missat en hel del detaljer och saksammanhang 😉 Läs det jag (och instrumenttillverkarna) skriver om att först samla avledningsledarna lokalt om det blir långt. Nej, läs igen ! Jag hänvisar till jord som metallisk likströmsjord, sedan skriver jag att instrumenttillverkarna ofta kallar denna för RF-jord. Som sagt - läs.... Som sagt läs det jag skrivit. Nej, det kommer inte fungera. Det är ju heller liksom inte fältfritt innan blixten laddar ur heller (vilket redan laddat kondensatorn en del, vilket jag ju förklarat). En kondensator som färgen kommer utgöra en del av kommer f.ö. ladda upp sig fullt i princip direkt vid blixtfält då den är kapacitansmässigt väldigt liten (det är tjock plast i skrovet) och energin stor. Under resten av tiden transporterar den bort just ingenting, och energin får ta andra vägar. Dessvärre riskerar laddningen/potentialen dessutom att ligga kvar ett tag efter blixtens urladdning - om din färgarea fortfarande är hel då. Så glöm det där med att måla och kapacitans, du är visserligen teoretiskt rätt en bit men kommer inte hela vägen. Du lägger inte till en jordslinga. Urladdningsrören är i princip luftgap och har ju ingen förbindelse förrän vid urladdningen. Hur vet du att det inte är till någon nytta för NMEA med en bra avledare kopplad på PE ? Det är även för en garvad elektroniknisse nämligen ganska svårt att "se" om saker verkligen är galvaniskt isolerade och i så fall hur bra. Eller vart och hur ev. skydd ligger dragna/kopplade. Eller vilka spänningspeakar de kan hantera. Överspänningsskydden kan ibland t.o.m. vara kretskortsbanor eller slitsar i kortet som medvetet lagts nära varandra så det ska bli överslag mellan dem vid överspänning. Ett väldigt vanligt och billigt sätt vid massproduktion. Sedan är det ganska anmärkningsvärda slutsatser att dra och påstå att saker inte är till någon nytta, i synnerhet som de flesta tillverkare trycker ganska hårt på att denna avledare skall kopplas in. Tror du de har fel eller skriver det bara för att de "tror" det kan vara bra ? Och om du läste sidospåret ovan om just optointerface så ser du att även den "yttre" optosiolerade sidan måste ha en matningsspänning. Dvs optoisoleringen löser signalmässiga problem med jordloopar som kan bli med många enheter matade från olika håll på ett nätverk (och det är seriöst och bra), men det har knappast något med åskskydd att göra. Ja, ja. Du har fått en alternativ bild nu, och om du läser svaren eller fortsätter att bara skumma dem och gissa resten är upp till dig. Här kommer vi inte längre, och var och en har givetvis rätt att koppla som man vill i sin egen båt. Men det är lite tråkigt att du modererar bort kommentarerna som jag försökt göra på din hemsida, sidan där du beskriver ditt filter/åskskyddsbygge och dess förträfflighet. Fast det är ju å andra sidan den förmånen man har som sajtägare - att man kan låta bara likasinnade komma till tals 🤔 (Nejdå, jag är inte alls bitter. Du gör som du vill nu, och jag har bara försökt förklara. Jag har haft att göra med många mycket mer bångstyriga ingenjörer än du i detta ganska komplexa kapitel inom elstörningar. Men förhoppningsvis har kanske du och andra som läser nu börjat ana att den lösning du presenterar på din hemsida (utan avledare) inte kommer fungera som åskskydd. Bara kosta en massa pengar och arbete).

OBS - lång OT-varning - men ändå inte.... Påminner om en liknande situation, där vi apterade en liten elektronikgrunka (piezosensor, radiosändare och en processor) på en av försvarets bombattrapper. Det var modellen som ur ett rör sköt ut ett moln av talk, driven av en kolsyrepatron eller tryckluft. Grunkan kände av den mekaniska chocken och skickade sedan via lågeffektradio en utslagssignal till de enheter/simulatorer i närområdet som var inom hörhåll och tillräckligt nära, och s.a.s. "slog ut" dem. Men när man laddat med antingen tryckluft eller kolsyrepatron (minns inte vilket nu längre) så löste inte grunkan ut, utan det blev "master reset" på processorn istället. Vid ett par tillfällen gick den inte igång igen, eftersom programmet i dess interna flashminne även blivit korrupt (upptäckte vi så småningom). En ingenjörskollega mätte med oscilloskop på kretskortet vid aktivering och fick fram mycket märkliga signaler. Efter att - i egenskap av störningsnisse - granskat dem och uppkopplingen så ifrågasatte jag om mätresultaten han sett på oscilloskopet var rätt. Fast på ett något odiplomatiskt sätt kanske, då det var som att jorden inte längre var rund om denne ingenjör inte kunde lita på sitt oscilloskop längre. Efteråt berättade han att han aldrig varit så nära att klippa till mig som då.... Problemet skulle visa sig vara att luften joniserades när den rusade fram så otroligt snabbt i den plastrördelen på vilket kretskortet satt. Eftersom det handlade om snabba förlopp som började i ena änden så hann potentialskillnaden över kretskortets båda ändar nog bli hundratals volt under loppet av....jag tror det var bara någon us (mikrosekund). Men det räckte för att inte bara ge reset utan även för värre saker. Kretskortet hade ändå jordplan, men det var just i det som det blev en vagabonderande ström från ena änden till den andra och som smittade ner resten av signalerna. Det hela löstes genom att sätta en skärmburk över kortet med en avledare, så joniseringsenergin leddes runt istället och därefter bort. Blev dock lite spännande lösning för radioantennen, som ju inte fungerar så bra i en metallburk..... Men varför hände det bara med den ena gasen ? Jo, en annan kollega - mycket duktig på bl.a. matte och att tänka lite utanför boxen - kollade upp vilken joniseringsenergi (elektronvolt) som krävdes för att jonisera olika gaser. Och då visade det sig att luft - som ju mest är kväve, N - skilde sig en hel del i nivå från kolsyrepatronen som ju består av koldioxid, CO2. --------------- Lärdomen var att det finns mekanismer och kopplingsvägar som man inte alltid tänker på. Och att det vid jonisering av luften och elektriska fält (som inte är helt olikt de TS hade problem med kring blixten) kan bli väldigt "konstiga" fenomen. Som dock inte är så "konstiga" när man väl förstår dem. Som jag brukar säga - Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man egentligen kan om allt....

För att återknyta lite till ämnet vill jag nämna möjligheten att det efter det att hela kabeln hamnat på en hög potential sker överslag till jord från en av CAN-bussledningarna. Jag jobbade för många år sedan med att skydda elektroniska sprängkapslar sammankopplade med oskärmad 2-trådbus mot oavsiktlig tändning genom ESD. ESD visade sig dock inte vara det enda problemet utan hela bussen kunde lyftas till 30 kV av det plasma som bildades vid detonationen av den första sprängladdningen. Nästan alltid resulterade detta i ett överslag till jord från en av bussledarna, så att samtliga ännu inte detonerade sprängkapslar "såg" en mycket hög spänning på ingången. Det gick att lösa med ett skydd liknade det Ingemar skissat ovan. Kretskortet som som var ca 25 x 7 mm inkluderade alla skydd skulle rymmas inuti en så kallad plain blasing cap avsedd för krutstubin. CAN-buss ledningen är visserligen skärmad, men det går nog att hitta fall där överslag likt ovan kan inträffa i delar av bussen där ledarna är exponerade.

En av de bättre sakerna jag gjort i båten är att ta ut vattentoaletterna. Slipper rensa igenkorkade kvarnar när familjemedlemmar och annat löst folk använt för mycket papper etc. Skar ut septiktankarna med plasmaskärare och satt igen ett antal skrovgenomföringar. Köpte lite större Thetford-toaletter. Luktar ingenting och man slipper leta tömmningsstationer ute till sjöss. Om vi är 4 personer ute så tar det vecka att fylla dom. Enkla att tömma, inte ens lite snuskigt. Och LJUDLÖSA. Man vaknar inte kl 04.00 när nån går på muggen av att det låter som en tröskmaskin fast man köpt den tystaste toaletterna på marknaden.

Skrev mina inlägg utan ha en aning om vad du har för båt och toalett behov. I den båten blir det trångt med en riktig toalett om du inte byter ut ena stolen😂 Lite trång är den nog med om man ska ha med familjen över helgen och bo på båten. Bra att du hitta en toa med rätt mått.

Du hade rätt. Det var 12.7 både på batteriet och på mätaren så jag kom ihåg fel. Var ner igår och idag. Startar lätt på första försök så kan vara så enkelt som att jag behöver pumpa upp lite soppa när den stått några dagar.

Överdriven rädsla. Vi hade det i förra båten och det funkade hur fint som helst. Hålet sitter i mitten och är rätt litet. Även en välfylld tank skvalpar sitt innehåll mot de helt täta sidorna, bort från hålet i mitten. Nu är ju hålet tätt och så länge tanken inte välts över ser jag det som omöjligt att få den att läcka ut innehållet. Monterad så den inte kan välta i båten är den oproblematisk. Jag upplevde inte nån direkt lukt alls under maximalt fem dygn, förutom parfymen från spolvätskan (borde finnas oparfymerad, men inte hittat).

Porta Potti är nog något jag skulle undvika att ha i en båt överhuvudtaget än mindre chansa på att den skulle vara tät liggandes på högkant, fungerar hyfsat i en husvagn på en jämn väg. Min erfarenhet är att det kan gunga och kränga skapligt mycket även i en större båt och ta hand om eventuellt spill som kan skvalpa eller läcka ur en porta potti är inget jag är sugen på att ta hand om eller känna lukten av i båten. Finns bättre alternativ men tyvärr är dom inte billiga.

Om den inte är fylld mer än till ca 25-30 procent bör det funka fint att lägga den på sidan. Då når innehållet ändå inte upp till hålet. Under det är den tät. Men enklare är kanske att demontera i de två delarna och förvara den så, och montera ihop vid behov.

Jag skulle nog vilja påsta att den absolut bör stå upprätt. Men det är väl bara testa att lägga den på sidan, jag mena r det är ju bara naturliga och närproducerade varor som ev. läcker ut. 😋 Du kan ju om inte annat testa att fylla den med vatten först...

Ja trimplansautomatik funkar bra om man vill ”ploga” i 10-15 knop med en planande båt, det händer att jag gör det när det är för stökig sjö för att gå upp i planing och rullar för mycket för att köra i 7 knop men som @IngemarE också nämner, det är väldigt oekonomiskt och inget körsätt som man vill ha ofta. Tyvärr är det väl ganska ont om halvplanare/ planande ”axelbåtar” som gör över 20 knop bland de äldre, billigare båtarna och som samtidigt har ett bra skrov? Jag skulle själv vilja ha en båt på ca 10m med marschfart på 10-15 knop men som gärna toppar 25-30 och som fortfarande är hyfsat ekonomisk i marschfart.

Men gångjärnen måste ju gärna röra sig runt en rak axel. Annars skulle ju luckan böja sig när den fälls upp...

Undrar om det kan bero på väderspåmännens prognoser som legat på 5-12 m/s och kraftig regn/regnskurar?

Det är värre än så. Strömmar kan induceras i nervbanor av blixtar i närheten och ge hjärtstillestånd och hjärnskador. Det är rätt vanligt med neurologiska problem efter blixtnedslag i omedelbara närheten även för folk som inte träffats.

Nämen, se på tusan. Dagens första båt synlig.🤪

Hej! Det går superfint med båten. Den är lätt att manövrera. Våra barn är 10, 8 och 8 år. Den äldsta sover på den lilla soffan utanför toaletten efter vi har lagt solsängen på som extra madrass och så sticker hans ben lite ut på vår madrass. Det funkar i år och nästa år, men sen är det nog dags att tänka på en lite större båt (om inte någon ska sova på akter solbädd förstås). Vi är ändå super nöjda med valet av båt, det har varit helt rätt att ha den här storleken så vi har lärt att bli trygga med att navigera en båt (väldigt begränsad båtvana innan). Det är genomtänkta lösningar på båten, vi har dock flyttat sticket till landström till fören. Man kunde önska sig en bättre spis än Wallas dieselspis och ett lite större kylskåp, men det fungerar ändå på de två-tre dagars turerna vi har gjort.

Ett sätt att sätta igen hålet är att ta en bit plastmatta, 2 gånger hålets storlek i diameter tex, och väta den med polyester, sätta en tråd i centrum på mattan och lirka in den i hålet och hålla upp den mot undersidan. Bra om man kan fästa tråden. Sedan på med plastmatta med polyester ovanpå. Mattan bör vara ca 5 gånger hålets diameter, typ. Sen lager på lager med plastmatta med polyester. Tre-fyra lager räcket nog. Först måste man rugga upp ytan ovanpå och tvätta med aceton flera gånger på den yta man avser plasta på. Sen avslutar man med gelcoat och sist topcoat. Ett annat sätt är att trycka dit lite tätmassa. Även här kan man använda en bit under med en tråd i, fast här skulle jag rekommendera en lite större bit lite mjukare kartong som trycks ner i centrum tills den kommer igenom och sedan, på samma sätt som i första förslaget, hålla kartongbiten uppe med tråden under tiden tätmassan härdar. Jag har testat bägge varianterna men det var länge sen. Första alternativet funkar bäst om det är lite påfrestning på ytan.

Flippern du har nu har väl ett ganska lättdrivet skrov med flack bottenvinkel vilket gör att båten får stötig gång. Någonstans kring 17-18° och mer vinkel är att föredra. Vår förra 24 fotare hade 24° och ca 2,5 ton, gick riktigt bra i skön för sin storlek. Nuvarande på 30 fot och 4,3 ton har 18° bottenvinkel och går ok, men ett par grader till hade inget gjort. Nackdelen är att det krävs högre fart och mer bränsle om vi inte pratar moderna konstruktioner men då är vi nog över 400kkr i budget också. Gubbarna på kajen har säkert rätt men en Segmo 28 eller 30 kanske? 🙂 Vi åker på västkusten där det ofta är en del sjö, tyvärr har jag ingen erfarenhet av Vänern än, men det kommer.

Förra hösten korsade jag Vänern i en 8,5m ribbåt med ett rätt ”vasst” skrov. Det var inte helt lugnt och inte superstökigt heller enligt min första visuella bedömning. Färden blev allt annat än bekväm. Under färden spekulerades friskt om vad som skulle öka komforten bland passagerarna. När vi väl kom fram fanns ett mindre varv på platsen med lite gubbar utanför. Jag tänkte passa på att fråga den lokala expertisen, och lade fram de olika teorier som vuxit fram under en mycket skumpig resa. Några av gubbarna tittade på varann och skrattade, ”det finns inget skrov för denna sjö”. Vet inte om detta tillförde något i fråga om valet, men jag kände mig inte heller mycket klokare av deras svar.. 🤷‍♂️😊

Jag vet inte om ett skadat batteri kan ”falskvisa” för hög spänning. Kanske inte. Det är säkert mätfel. Du gör nog rätt i att dubbelkolla med multimeter direkt på batteriet.

Well, yes, I am afraid that is the advantage I have. Although I do appreciate your feedback and obvious insight, and it has indeed given me something to chew on, I really do dislike your tone. It is most patronising, and you are treating others like small children. Why do you keep speculating about my ignorance and that I could not get bothered? Right from your first reply! That never goes down well with others, and for this reason I will not make your comments visible. I am not a native Swede, and so this discussion is made more difficult by translating in both directions. But thanks again for giving me something to chew on. PS: In case you think you are not patronising, and it was all friendly advice, then have a look at communication theory between humans. It is the receiving end that will say whether a communication was aggressive / patronising / whatever or not. Not the sender. From what you say, you seem to have to deal "with these engineers" a lot. I have worked in technology for many years, and it never helped to should about the stupid management or other engineers why they would not understand what I had to say. It is the sender who has to make sure the message is received as intended. But enough of that.

Du missförstod. Jag sade inte att det aldrig kommer att fungera. Allt jag sa var att om den inte är ansluten kan den inte hjälpa. Det var B&G som beslutade att inte ansluta NMEA-skölden till PE på sitt kort, inte jag.