Ledartavla

Varför inte en H-båt? Den uppfyller vad jag kan se alla dina kriterier bortsett från priset - du kan få den för betydligt mindre pengar än 100 000. Viktigt att tänka på att det lite förenklat finns två slags H-båtar idag. Dels de som seglas av aktiva kappseglare, och som då är optimerade för att seglas hårt med en besättning på tre man. Då sitter skotvinscharna på rufftaket för att gastarna skall vara framåtvända och se fockens förlik när de trimmar seglet. Dessutom ofta korsskotade så man skotar i lovart för att gastarnas vikt skall vara på rätt sida. Dessutom sitter storskotskenan högt i sittbrunnen (i höjd med däcket) för att kunna trimma storen bättre. Och allt detta med topputrustning från Harken och liknande. Och ofta ett pris på långt över 100 000 för en båt som dessutom ofta saknar dynor och annat i ruffen. Men det finns också H-båtar, ofta lite äldre, som ej kappseglas utan används precis som du vill göra; dagsturer och kortare övernattningar inglan. Dessa är betydligt enklare att segla på egen hand. De har fockvinschar på skarndäck vid sidan om sittbrunnen så de lätt kan nås av rorsman, storskotskenan ligger på sittbrunnens tofter så det är lätt att röra sig i sittbrunnen. Jag seglade en välutrustad H-båt av det senare slaget i 10 år och var mycket nöjd med seglingsegenskaperna, både när vi var två och när jag seglade ensam. Det går att övernatta i en H-båt, men det är mycket mera trångt än i andra av motsvarande storlek som IF, Misil, Maxi 68 och 77 m fl. Det som gjorde att jag sålde båten och istället köpte en IF var att H-båtens förpikskojer var för korta för min dåvarande sambo. Man skall helst inte vara längre än 175 cm för att sova bekvämt där. I kojerna i ruffen sover däremot också betydligt längre personer bra. En sista fördel jag vill nämna är att det finns ett aktivt klassförbund. Visserligen inriktat mest på kappsegling men jag fick snabbt bra svar också på mina frågor även om de inte handlade om kappsegling.

Nej, du har helt rätt om du bara betraktar linjära komponenter som ett mostånd eller en säkring. Men likriktaren/laddningsregulatorn är inte linjär utan i princip kortsluten vid felaktig polarisering. Sitter det en säkring mellan batteri och likriktare så kan du nog själv räkna ut vad som händer.

En natt på boj vid Capraia.

Kanske bra att se över polskorna också. Polerna på batterier är olika stora, just för att man inte ska kunna montera fel. Här kanske nån använt två stora, eller våld, för att koppla fel.

När du lagt ned så mycket jobb hoppas jag att du inte använt silicon. Jag hoppas att du använt ett bra marintätningsmedel istället.

Vätgas är lukt- och giftfri vilket gör den så förrädisk, däremot är svavelföreningar kända för lukta ruttna ägg. Håller med. Laddaren kan vara mer eller mindre lämplig att fungera som strömkälla parallellt med laddning, så är det t.ex. i varje Waxholmsbåt som har 5 -10 batterigrupper och lika många eller fler 230 V-laddaren. När landström inte finns spänningssätts 230V systemet av hjälpkärran så laddaren är i drift 24/7. Jag har inte så stor erfarenhet av MasterVolt, men de Victronladdare jag kommit i kontakt med går att konfigurera så att de kan hantera detta scenario på ett utmärkt sätt, speciellt om de kompletteras med tempgivare. Laddaren och de batterier som gasat sätt bör enligt min mening bytas. Varje batterigrupp (start, förb. bog) bör ha en egen laddare eller i vart fall möjlighet till individuell styrning av laddningsförloppet.

Om det inte är en alldeles antik GPS så är den nog att lita på. Fartmätning med GPS använder sig av dopplermetoden för momentana värden kombinerat med faktisk förflyttning baserad på uppmätta positioner med täta intervall. Positionsfelet ökar ofta i låg fart (eftersom fler identiska eller liknande studsande signalvägar ingår i positionsberäkningen - i högre fart växlar de så snabbt att felen närmast tar ut varandra och filtreras bort), men fartfelet bör inte påverkas nämnvärt just för att det baseras på mer än bara position.

Du har ju redan svarat själv tycker jag, i alla fall om det du beskriver med batterierna hände med landströmmen inkopplad....

På den understa bilden sitter 3 kablar i rad, om du lossar skruven så sitter nog tändstiftet under den vita delen. motorn är väl 3 cylindrig?

Jag tycker att det ser ut som en hemmabyggd överdel på ett Smugglerskrov, 21 fot?

Tack för storyn! Var med om någon liknande nu i somras. Blåste en hel del, prövade med dubbelrevat segel och kryssfock, ska kryssa genom ett smalt sund med en stor röd prick i mitten. Vinden tilltar och kryssningsegenskaperna visade sig inte vara bra med dubbelrevat (borde nog spänt upp mer men väl i vinden var det för sent för finlir), stor avdrift mot pricken, slår igen och vinner lite höjd, smalt sund så måste slå igen - nästan helt ute ur sundet nu, samma händer - stark avdrift, vi närmar oss pricken igen, vinden tilltar, båten mycket svårseglad, - beslut måste tas. Upp i vindögat, ned med seglen och på med motorn (som tacksamt startar direkt), får efter lite besvär (vinden tar tag i den bit av storseglet som inte fallit ner på bommen eftersom storfallet trasslat sig och inte löper fritt vilket ger en kraftig sväng, yes, rakt mot pricken men vi löser det genom att göra en 360-graders, dvs ett varv så upp mot vinden igen) upp båten mot vinden och börjar tuffa ut ur sundet. Det går långsamt - ca en knop, vinden håller emot men säkert även strömmen som bildas när halva hela fjärden försöker blåsa in i det smala sundet. Binder upp seglet mot bommen ordentligt och focken helt ner i luckan i fören. Sprayhooden binds ner maximalt. Vita gäss överallt, krum och obehaglig sjö här nära sundet men det var på Mälaren så vågorna blir inte stora. Styr mot en skyddande ö och jag tänker att jag lägger mig i sundet bakom den och väntar ut vinden. När vi närmar oss ön går farten ned mot noll knop. Det finns inte en chans att komma in bakom ön i kraftig motvind och den ström genom sundet som skapas av vinden. Tuffar istället ut på öppet vatten, skönare sjö som inte är krum och efter en stund avtar vinden och vi får en härlig segling resten av eftermiddagen. Nästa gång det händer kommer seglen åka ned tidigare, och allt som kan bindas ner för att minska vindfånget bindas ned hårt och snabbt. Samt förstås en extra dubbelkoll av fallet så det inte trasslar. Också lärt mig nu att ta höjd för strömmarna som bildas när det blåser ordentligt men som inte finns där (märkbart) när det blåser mer normalt.

Räkna med att likriktaren/laddningsregulatorn brunnit, men börja med att leta upp säkringen i motorn, 30 i sprängskissen, men OBS att jag inte vet om den stämmer exakt med din motor. https://www.boats.net/catalog/yamaha/outboard/115hp/115txrs-1994/electrical-2 Jag skulle vara mycket förvånad om CDI-boxen skulle ha gått sönder, den har nämligen ingen direkt koppling till 12V-systemet. Det går t.ex. att rycka igång motorn med snöre utan att ha något 12V batteri öht.

Dagseglade igår utanför Limhamn ett stycke från Öresundsbron. Fina vindar runt 5-7 m/s. Vände halvvägs till Pepparholmen (där bron går ned i tunneln) och farten avtog betänkligt, från 4-5 knop till dryga en knop och åkte sidledes, mot brofästet. Nåja, segling är segling, tänkte jag och höll upp för strömmen. En av fyrarna ligger ett stycke från bron och närmade sig i hög hastighet, jag gled helt enkelt med strömmen i dryg tre knop ned mot kasunfyren, målad i ilsket röd färg. Inte panik, men insåg att det kunde gå raskt åt pipsvängen, hastade efter nyckeln till dieseln som tacksamt startade omedelbart. Full fart fram i tretusen varv och "Britta" kämpade ifrån sig den otäcka tingesten mitt ute i havet. Högst en båtlängd ifrån. Stoppade motorn och höll upp i trettio grader mot strömmen men insåg till slut att med mojnande vind att det var hopplöst, drev med en knop mot bron trots bidevind och kurs mot småbåtshamnen, sonika start av motor igen och tvåtusen varv i tre knop, i vanlig fall dryga fem och en halv. Konklusion: Kan man verkligen lita på fyrar? Så "kom ut kom väck, kom på put, kom på däck" - "all hands on deck", som vi sa "in the Navy".

Vår Coronet 26 Family på 8 meter med 2 x Penta AQ130 drar dryga litern/nm i 5 kn, motsv ca 6 l/h, dvs det tar 3 sek att fylla en tesked (5 ml). Verkar bli lägst förbrukning med en motor i 5 kn. I 17-20 kn dras totalt 2,3 l/nm med båda motorerna, så dina 2 l/nm med enkelmontage och något mindre båt låter väl som inom referensområdet.

Bästa läromästaren är en IF! Lätt att få fart på, förlåtande mot misstag, tål alla väder, svarar direkt på trim, hyfsat komfortabel att bo i. Jollekänsla? Nä! Men förbaskat fin seglingskänsla i båten! Jollekänsla? Kolla Monark 700, Scanper, Triss Norlin. Peter Norlin ritade, vad jag vet, inte en tråkig båt under hela sin livstid,

Som redan sagts x flera i dessa sammanhang så är det batteriet själv som bestämmer laddströmmen, så av den anledningen kan en laddare inte ge för mycket ström. Däremot kan en laddare ge för hög spänning. Det som du tycker luktar av ”apa” är nog vätgas, jag vet inga primater som luktar just så, men när ett batteri ”gasar” så bubblar det och vätgas pyser ut i båten och luktar illa, mer som ruttna ägg än ”typ” chimpans eller orangutang… Du skriver att du mätt upp 14 volt, batterier som är välfyllda med batterisyra (som är 37% svavelsyra) och är spänningen 14 volt borde inte batteriet gasa, det gör det vid ungefär 14,4 volt, men ibland tidigare beroende på batteriets kondition. Om nu ”volten” går upp så vet jag inte vad det betyder, men gissar att du menar att spänningen stiger… ja och hamnar den då över 14,4 volt så bubblar det i batteriet och börjar lukta ruttna ägg. Således lämnar då denna Mastervolt för hög spänning. Men det kan vara så att någonting i båtens elsystem som drar mycket ström lurar laddarens elektronik, en laddare kan ju inte veta om det är ett kylskåp i startfas eller ett urladdat batteri som drer mycket ström och därmed sänker spänningen i elsystemet, och då ökar laddaren sin spänning, vilket ju egentligen inte är alls bra. Laddare skall ladda batterier, punkt slut! Inte försörja båtens olika förbrukare, det är dom i allmänhet inte konstruerade för. Så om nu din kompis batteri inte är underhållsfria, så kan man underhålla dem genom att fylla på med destillerat vatten, och sedan ladda igen. Och då se om dom klarat sig.

Extra spännande krydda i vardagen. Jo, om nu någon till äventyrs inte förstod det, så smakar det lätt smutsiga vattnet i kölskrapen såsom det förväntas göra, alltså väldigt salt, med liten bismak av olja eller om det är rester av det där smörjfettet jag tryckt in i lagret. Läckor i dricksvattensystemet avslöjar sig genom att pentrypumpen startar i tid och otid, och det gör den inte.

Först tror jag du borde läsa hela tråden igen ett par gånger. Och reflektera lite mellan varje genomläsning. För jag är rädd att du nog missat en hel del detaljer och saksammanhang 😉 Läs det jag (och instrumenttillverkarna) skriver om att först samla avledningsledarna lokalt om det blir långt. Nej, läs igen ! Jag hänvisar till jord som metallisk likströmsjord, sedan skriver jag att instrumenttillverkarna ofta kallar denna för RF-jord. Som sagt - läs.... Som sagt läs det jag skrivit. Nej, det kommer inte fungera. Det är ju heller liksom inte fältfritt innan blixten laddar ur heller (vilket redan laddat kondensatorn en del, vilket jag ju förklarat). En kondensator som färgen kommer utgöra en del av kommer f.ö. ladda upp sig fullt i princip direkt vid blixtfält då den är kapacitansmässigt väldigt liten (det är tjock plast i skrovet) och energin stor. Under resten av tiden transporterar den bort just ingenting, och energin får ta andra vägar. Dessvärre riskerar laddningen/potentialen dessutom att ligga kvar ett tag efter blixtens urladdning - om din färgarea fortfarande är hel då. Så glöm det där med att måla och kapacitans, du är visserligen teoretiskt rätt en bit men kommer inte hela vägen. Du lägger inte till en jordslinga. Urladdningsrören är i princip luftgap och har ju ingen förbindelse förrän vid urladdningen. Hur vet du att det inte är till någon nytta för NMEA med en bra avledare kopplad på PE ? Det är även för en garvad elektroniknisse nämligen ganska svårt att "se" om saker verkligen är galvaniskt isolerade och i så fall hur bra. Eller vart och hur ev. skydd ligger dragna/kopplade. Eller vilka spänningspeakar de kan hantera. Överspänningsskydden kan ibland t.o.m. vara kretskortsbanor eller slitsar i kortet som medvetet lagts nära varandra så det ska bli överslag mellan dem vid överspänning. Ett väldigt vanligt och billigt sätt vid massproduktion. Sedan är det ganska anmärkningsvärda slutsatser att dra och påstå att saker inte är till någon nytta, i synnerhet som de flesta tillverkare trycker ganska hårt på att denna avledare skall kopplas in. Tror du de har fel eller skriver det bara för att de "tror" det kan vara bra ? Och om du läste sidospåret ovan om just optointerface så ser du att även den "yttre" optosiolerade sidan måste ha en matningsspänning. Dvs optoisoleringen löser signalmässiga problem med jordloopar som kan bli med många enheter matade från olika håll på ett nätverk (och det är seriöst och bra), men det har knappast något med åskskydd att göra. Ja, ja. Du har fått en alternativ bild nu, och om du läser svaren eller fortsätter att bara skumma dem och gissa resten är upp till dig. Här kommer vi inte längre, och var och en har givetvis rätt att koppla som man vill i sin egen båt. Men det är lite tråkigt att du modererar bort kommentarerna som jag försökt göra på din hemsida, sidan där du beskriver ditt filter/åskskyddsbygge och dess förträfflighet. Fast det är ju å andra sidan den förmånen man har som sajtägare - att man kan låta bara likasinnade komma till tals 🤔 (Nejdå, jag är inte alls bitter. Du gör som du vill nu, och jag har bara försökt förklara. Jag har haft att göra med många mycket mer bångstyriga ingenjörer än du i detta ganska komplexa kapitel inom elstörningar. Men förhoppningsvis har kanske du och andra som läser nu börjat ana att den lösning du presenterar på din hemsida (utan avledare) inte kommer fungera som åskskydd. Bara kosta en massa pengar och arbete).

Ingen aning. Men som @Georg_Ohm frågade - lyser lanternorna fortfarande om du gör ett startförsök ? För du skrev (min fetstilning): Mät även om du har +12V relativt motorgods inne i motorn (med säkringshållaren ihopmonterad igen, förstås). För det är nog bara stegvis och genomtänkt mätning/felsökning var du har spänning o.s.v. som kan leda dig närmare orsaken - om ingen säkring är trasig.

Den sista ingrediensen bör man vara försiktig med...

Ah, den bouquen tar man inte fel på😂

En dominerade omisskännlig sälta som kittlar i gommen och som för tankarna till den Gotska strömmen och Skageracks kalkfattiga vatten. Kryddat med en en lätt pikant flavör av blankdiesel som härrör från ett raffinaderi beläget i västerläge invid Brofjordens strand. Därtill en svag förnimmelse av sötma som hos etylenglykol.

MS25S är en typ av drev, det finns olika och den som är på bilden som du skickade tror jag är drev 120s eller 130s vilket är annorlunda..

Det låter som glappkontakt i ett startrelä. Leta upp varifrån det klickar, bör vara ett "vanligt" relä (typ extraljusrelä) och kolla sedan dess anslutningar. Sitter ofta i närheten av startmotorn.

Jag vet inte varför en säkring skulle gå bara för att det är polvänt. Säkringen bryr sig inte om strömriktning. Det blir ju inte högre ström bara för att elektronerna går i fel riktning. Eller missar jag nåt väsentligt?

Enligt BT oe-nummer så är det samma värden som till Volvo, så det skulle inte förvåna mig om givaren passar det nya instrumentet. Enklast är att prova. Nästa gång kan en upplysning om vad det är för motor vara bra att delge.

Ta bort rostfläckar med oxalsyra. Det finns naturligt i rabarber.

Problemet är att de kräver matning till båda sidorna, dvs även "utsidan" av isolatorbarriären, eftersom CAN är dubbelriktad och isolatorn ju måste kunna "driva" signal utåt också. Och det är den sidan/kretsarna som då ligger lika illa till som om det var interfacet i instrumentet. Sedan har en del CAN-opto löst denna "andra sidas" matningsbehov genom att ha en inbyggd DC/DC som även den är galvaniskt skild via switchtransformator, och man behöver då bara mata ena sidan. Men denna DC/DC är ju också elektronik och då isolationsförmågan är ganska begränsad (500V eller så) så är den ingenting för blixtens omgivande fältstyrka att slå igenom - OM prylen inte kombineras med just skydd och avledare. Fast då är vi ju tillbaka på ruta ett..... Från en Application Note om hur man designar just optoisolerat CAN, där man berör problematiken och rekommenderar skydd till "riktig" jord även på optoisolerade interface: Hur man än vänder sig har man......o.s.v. Visst går det att göra andra lösningar som kanske gör det lite mer motståndskraftigt och tänket med en optobarriär är inte alls fel. Men samtidigt för man in ny elektronik och nya kopplingsvägar, som dessutom inte är gratis. Ofta är då den enkla lösningen absolut mest för pengarna och minst krångel - enkla skyddskomponenter och/eller utnyttja det som redan finns inbyggt med en avledning av energin till "säker" potential... 😉

Tänker att dessa såklart ska placeras nära instrumentet det ska skydda och delar då matningsspänning och potentialreferens? Men är det kV spikar på matningen som har sönder instrumentet kommer det ju inte att hjälpa...

Yes, mycket användbara om man behöver galvaniskt (metalliskt) avbrott på CAN-bussen mellan olika strukturer, delar i stora fordon o.s.v. för att undvika strömloopar. eller för att tillfälligt gå över via opto genom väggen när man mäter i skärmade labb (där man skulle förstöra skärmningen om man drog igenom en metallisk kabel genom väggen). Problemet är att dessa inte är passiva utan kräver matningsspänning, dvs inkopplade till annat och andra potentialreferenser. Och då kvarstår samma problem som med CAN-interfacet i instrumentet.

Kan vara inte bidra med några tips på båtar utöver redan nämnda men tycker det är en väldigt bra inställning du har! Man lär sig bäst hur båten egentligen vill uppföra sig i en jolle-liknande båt. Det har man med sig hela seglarlivet! Att lära sig i en mindre, billigare, båt är väldigt bra då det känns lättare att göra fel som ”kostar” mindre, och alla gör vi fel, ffa i början. Lycka till!

Ankare mitt i hamninloppet?

Jo här är det fullt i hamnen och ganska lugnt efter att ungarna stojat färdigt med SUP.ar och gummibåtar. Annars är det sig likt, båtens namne har ju lämnat Tjörn för gott så nu finns bara en kvar. I morgon tänkte vi fortsätta norrut och åker nog också genom strömmarna, beroende på vinden.

Jag har svårt att tro att en HR26:a skulle ge nån sorts "jollekänsla". Minst ett halvt ton överviktig, förmodligen mer.

Men det var ju den jorden (på båtskrovet givetvis) du alldeles nyss skrev att du inte kunde få till utan en massa besvär....? Tror du blandar ihop det med EMC/radio, kanske eftersom många installationsanvisningar kallar denna för "RF ground" (eftersom den också ofta används för att filtrera ner/bort radiofrekventa störningar). Men den inducerade strömmen vid en blixt (som ju är det vi talar om i denna tråden) är en peak av ett statiskt likspänningsfält. Inga växelströmmar. Ungefär som en bauta-ESD-urladdning. Och då skall det vara metallisk förbindelse på skyddet, då varje isolationsavstånd på vägen till mark/vatten kommer göra att störpulsen hellre hoppar över någon annanstans - som jag skrev ovan. Nu leder ju kapacitanser rent teoretiskt även spikar - i alla fall en gång, tills de är uppladdade. Men lägg där till att det före en blixt ofta är ett ansenligt statiskt elektriskt fält som byggts upp under en tid (innan det blir så högt att det blir "överslag" - en blixt) så kommer denna kapacitiva koppling en målad kopparyta på insidan skulle kunna innebära kontra vattnet inte alls ge den "kortslutning" som är önskvärd när peaken kommer. Och dessutom kan ju "kapacitansen" teoretiskt även hålla kvar laddning långt efteråt. Inte alls kul ! Nej, det finns ju en anledning till att t ex Raymarine specar som de gör. Eller hur ? Sedan kan man tyvärr inte lita på firmors kunskap om detta, vare sig de jobbar med eller för båtvarven. Många här på forumet kan nog vittna om både varv och sakkunniga firmor som inte gjort som de borde. Likaså finns det många "sanningar" som skrivits i böcker, men som sedan kanske visat sig inte varit riktigt så sanna eller snarare generella. I synnerhet inom EMC/ESD/åskskydd. Men det är en annan diskussion 😉

En Hallberg Rassy 26 ligger inte inom nämnda pengar som Ts sagt som max.På den tiden seglade jag A22 samt mälar25,så Expressen var rymlig 😁

Har du glömt att det är kryphöjd i den? Hellre en Hallberg Rassy 26 isåfall, mycket mer gediget träarbete i en HR.

Liquid sunshine. Tre blöta barnbarn, två blöta hundar, imma på insidan av alla rutorna, båda mina medhavda jeans är blöta pga att en annan besättningsmedlem ”lånat” mina regnbyxer. För att toppa dessa glädjeämnen var det stopp i toans backventil… Men dessa glädjeämnen är rätt kortvariga! Det blåser ju iallafall inte. Det var en fin tur genom fjordar och nordströmmarna idag. Kändes ödsligt, mötte kanske 6-7 andra båtar, och två seglare som envisades med att segla genom Björnsundet, sannolikt var motströmmen starkare än bedevinden. Jag har fått nån timma ”egentid” tillsammans med hundarna ombord, så toan är fixad och kaffet påsatt. Malacos salmiakbalkar var lätt fuktskadade, så dom var lätt ”aldente”. I grannbåten har dom tydligen haft värre problem, då man nu torkar sängkläder, fleecetröjer, byxer, sglarjacker och diverse flytvästar. Men dom får snabba sig, snart kommer nästa skur. Fiskehamnen och kallbadshamnen var knôkfulla, med båtar i tredubbla led. Men i norra hamnen var det en och annan plats ledig. Var vi är? Kolla på Marine traffic! Undrar hur @Makro har det i Tjörns huvudstad? Det pratades om åska i annan tråd, här har vi nu minst en bra åskledare, från Seldén tror jag.

Titta på Albin Express Jag hade en när den kom ut vill minnas i slutet på sjuttiotalet.Väldigt trevlig att segla samt snabb.Bakåt svepta spridare 7/8 dels rigg,Lätt att masta på.Ronnie

X-79 är en racer, om jag inte minns fel har den backstag och en mjuk rigg (mast). Inget för en nybörjare. Kan säkert finnas utan backstag oxå.

Jo, eftersom du registrerar dig på forumet för att presenterar din lösning - som inte är en lösning - så kan man kanske behöva vara extra tydlig. Det du gör är i princip att fixa en åskledare utan att ansluta den till jord, bara för att "det är inte lätt att genomföra". Men då FÅR du ju inget skydd. Glöm det där med kopparfärg, aluminiumfolie och annat. Här är det en riktig metallisk anslutning som gäller - läste du inte det jag klippte in från t ex Raymarines manual ? Ja, dioderna kommer kunna kortsluta diffspänningen m.m. mellan ledarna i kabeln. Men om du kan lite ellära eller har jobbat med dylika skydd i strukturer så vet du ju också att det inte är mellan ledarna i samma kabel problemen/spänningen uppstår vid åskurladdning eller störningar från omgivningen. I synnerhet inte i en partvinnad kabel, och i synnerhet inte med den lilla avståndsskillnaden varje enskild ledare i kabeln har procentuellt sett till blixtens avstånd - de kommer i princip utsättas för samma fältstyrka och hela kabeln kan därför ses som en och samma ledare (antenn) som fångar upp detta. Det stora problemet som skjuter sönder interfacet i apparaterna är att kabeln som helhet får en potential långt över andra referenser som instrumentet kan ha (minus via motor/propelleraxel o.s.v.). Det är vad urladdningsrören i skyddet skall ta hand om (eller transorbdioderna på inbyggda skydd), och skicka iväg ner i backen via avledningskabeln. Men det är den ledaren som du kopplar in i NMEA-kabeln igen. Ungefär som att du försöker bromsa en rullande vagn och står på vagnens golv istället för på marken. Till andra som läser detta - det föreslagna tipset fungerar INTE som åskskydd kopplat så som TS föreslår. En bra början om man har åskproblem är dock att skaffa en vettig jordpunkt på sin båt och ansluta enligt installationsmanualen, så kan instrumentens inbyggda skydd få en chans att rädda dem.

Maxi 77 går att hitta billigt med mycket utrustning. Kanske inte dom bästa seglingsegenskaperna men tar sig fram helt okay och är riktigt bra båt att övernatta några nätter i.

Om du seglat Karlskrona-Viggen så kanske Albin Viggen inte är fel? Fenkölad istället för långkölad, seglar väl inte jättebra med moderna mått men väldigt billig och lätt att få tag på var som helst i landet. Kappseglas en del med den också så det lär finnas erfarenheter att lära sig av.

Alla båtar under 8 meter är lätta att vända i trång hamn om du har utombordare, skulle jag säga. Jag seglar mest IF med lång köl (=trög i vändningarna) och det är inga problem att vända båten helt utan framdrift när man kan rotera motorn. Jag har seglat för få mindre båtar för att ge dig konkreta tips men generellt - satsa på en båt där trimutrustning och segel är uppdaterade. Det blir enklare, roligare och mer lärorikt att segla med riktigt bra segel.

Kolla på en Albin 78 Cirrus. 7,80 meter. Den har dock inombordare. Lättseglad och seglar bra i lätta vindar. Går nog att hitta fina exemplar för långt mindre än 100 000 kr.

Låter fantastiskt! Jag är nog inte så sugen att segla dit igen (Vi bor på västkusten), men man undrar ju hur det vore att köra där med husbil.

Fortfarande platser kvar i Skärhamn.

Alltid bra att ha en viss säkerhetsmarginal till fyrar, även om det inte är strömt vatten. 1. Seglade för många år sedan med två tjejer vilka var med och seglade för första gången. Solen strålade och det var svaga sommarvindar ute på en fjärd i skärgården då jag bad om hjälp att hålla i rorkulten och styra rakt fram en stund och jag gick ner i ruffen. Plötsligt - "Vad gör jag med den där?" Jag hoppar upp i sittbrunnnen, tar tag i rorkulten och lyckas undvika en kollision med en jättestor grön lysboj i stål som en av tjejerna styrde mot, (vilket inte var den kurs jag sagt vi skulle segla). 2. Vid en kappsegling utanför Sandhamn skulle fyren Svängen rundas. Vi hade innerläge bland ett flertal båtar och glömde bort var fyren var. Masttoppen var nog bara ca 1m från fyren när den passerades. 3. Även ett större fartyg kan ha problem med fyrar: https://youtu.be/KvRYd8U7qGY

Håller med om det mesta du skriver dock är det i mitt fall så att båtshaken behövs varje gång jag förtöjer i hemmahamn. Då jag alltid (nästan) är ensam ombord så körs båten in mellan y-bommarna och bromsas, därefter går jag fram på fördäck för att ta bryggtamparna, och för att slippa kliva ner på bryggan och hämta tamparna fiskas dom elegant upp med båtshaken. Därefter sker samma sak med aktertamparna som ligger längst ut på bommarna. Därefter återbördas båtshaken till sina plastclips som sitter i nederkant på doghouset. En båtshake på varje sida för den estetiska jämnviktens skull.

1. Beror på hur petig du är med att den visar rätt, men troligen ja. Det finns ingen standard för hur signalen från givaren ska se ut. Troligen kommer nålen i alla fall gå i rätt riktning om du behåller gamla givaren men mer än så är svårt att vara säker på. Men du kan ju alltid prova och se hur tokigt det verkar bli, och rimlighetskontrollera med t.ex. en ugnstermometer som hålls mot givaren eller nåt sånt. 2. Det stämmer, givaren är jordad i motorblocket och gängtejp riskerar att sabba funktionen. Har inte tätat min och den läcker inte. (Tror frågan hamnade i fel forum, uppfattar att den handlar om en kylvattentempmätare på en förbränningsmotor, kanske ska vara i ElSnack i stället för som nu i ElBåtsSnack.)