Dagseglade igår utanför Limhamn ett stycke från Öresundsbron. Fina vindar runt 5-7 m/s. Vände halvvägs till Pepparholmen (där bron går ned i tunneln) och farten avtog betänkligt, från 4-5 knop till dryga en knop och åkte sidledes, mot brofästet.
Nåja, segling är segling, tänkte jag och höll upp för strömmen. En av fyrarna ligger ett stycke från bron och närmade sig i hög hastighet, jag gled helt enkelt med strömmen i dryg tre knop ned mot kasunfyren, målad i ilsket röd färg. Inte panik, men insåg att det kunde gå raskt åt pipsvängen, hastade efter nyckeln till dieseln som tacksamt startade omedelbart. Full fart fram i tretusen varv och "Britta" kämpade ifrån sig den otäcka tingesten mitt ute i havet. Högst en båtlängd ifrån.
Stoppade motorn och höll upp i trettio grader mot strömmen men insåg till slut att med mojnande vind att det var hopplöst, drev med en knop mot bron trots bidevind och kurs mot småbåtshamnen, sonika start av motor igen och tvåtusen varv i tre knop, i vanlig fall dryga fem och en halv.
Konklusion:
Kan man verkligen lita på fyrar?
Så "kom ut kom väck, kom på put, kom på däck" - "all hands on deck", som vi sa "in the Navy".