Georg_Ohm

Sangean MMR-99DAB! Jag köpte en sådan för något år sedan, fungerar ypperligt. Det är en kombinerad vevradio, powerbank. Kan laddas av inbyggda solceller eller bäst via USB. Den har även en rätt så bra mindre strålkastare med flera effektsteg, som även kan blinka sos. Väldigt bra ljud, stereoljud i lurarna, kan både ta emot och sända ljud via blåtand eller via kabel. Den har även RDS som kan vara nyttigt att ha i nödsituationer. Det finns en likadan utan DAB som jag nog skulle valt istället. NRK sänder mycket DAB, men inte SR. Det finns några DAB närradiokanaler här, men det förefaller mest som om det är experimentsändningar, eller ändlösa slingor med en viss sorts musik. Nackdelen är väl att den var ganska dyr.

Ja, det är nästa steg.

Ryckfelstrisse, studera näst sista meningen i bilden ovan. Där uppmanas man att dra fast muttrar med en skruvmejsel. Det finns ju visserligen hylsskruvmejsar, men det är en annan sak.

Det är så jag har gjort. Jag har omväxlande haft instrumentets minuskabel på batteriminus och på säker punkt i motorns gods, samma mätvärde. Om väder och vind tillåter tar vi nya tag i morgon eller på tisdag.

Nej, mätte på kabeln som går till alla fyra glödstiften. Sedan på B+ vid batteriet, där ökade strömmen med 2,5A.

Tack för tipset! Jag mätte ju upp 8V och 2,5A vid glödstiften… med nån slags elektrisk lag eller formel kanske man kan räkna ut nånting. Men 2,5A känns ju litet för fyra nya glödstift. Jag får nog göra om den mätningen och stta tångamperemetern vid varje enskilt glödstift.

Volvo-Penta kallar tydligen denna indikator för ”kontrollmotstånd”. Jag tror att denna beskrivningen är det vi saknar. Så här gjorde vi, tändning på- glödning tills det blir rött i kontrollmotståndet - startar motorn som är rätt tjurig, men den går igång, för att sedan stanna, har ingen tomgång. Nytt startförsök nu med varm motor, ingen glöd i kontrollmotståndet, motorn startar nu litet lättare för att sedan stanna igen. Vi har då två fel, eller kanske bara ett fel? Vad jag förstår av @Volvo_Pentas och @Rollens beskrivning, eller om jag missförstod… glöder det inte i kontrollmotståndet då motorn är varm…? Så nästa fel, ingen tomgång, men det är ju mer ett mekaniskt fel som går att justera på högtryckspumpen. eller tre fel… Startmotorn är också tjurig, eller iallafall dess solenoid som inte riktigt puttar in bendixdrevet i startkransen och då inte sluter kontaktparet till startmotorn… det beror inte på dålig batteristatus, då vi kopplat hjälpbatteri och kontrollbelastat alla batterierna med ”brödrosten” men det har jag redan nämnt. Det kanske finns startmotorer att köpa till MD-21, eller fordonselektrisk firma som kan renovera sådana. fel fyra är meteorologiskt Kallt, snålblåst och även mörkt, men det senare lär väl bero på någon någorlunda regelbunden dygnsvariation vad jag erfarit. 🌕

När jag kollar på andra motorers kopplingsscheman finns det ett kraftigt lågohmigt motstånd parallellt med glödinikatorn, på vissa finns det även relän, denna motor har en väl tilltagen strömbrytare som är putsad.

Värdefullt tips! Är inte MD21 en Peugeot- motor från början? Kontrollmotståndet hoppas jag skall hamna på min arbetsbänk i morgon, jag vet ju inte vad det skall ha för resistans, men det ger väl sig. I bussverkstaden finns kanske Boschs modell, men den är kanske för 24 volt, om nu det finns olika sådana…

Det stämmer, men är de parallellkopplade glödstiften seriekopplade med indikatorn?

Hej! Ja i princip hur brukar det vara? Fyrcylindrig motor, som är minst femtio år gammal. Manual saknas. Marinkonverterad Citroën/Peugeot eller något sådant, litet oklart, finner inga märkningar på motorn vad jag kunnat se. Ibland glöder det i indikatorn på instrumentpanelen, då har motorn gått att starta. Grunkan som jag kallar för ”glödindikator” är en sådan där rund och kromad knopp med en massa hål i. Felsökning på indikatorn är inte gjord då den sitter väldigt illa till.. Är månne indikatorn seriekopplad med glödstiften? Hur ”vet” indikatorn att det glöder i glödstiften? Är det någonting med förändrat resistens när grejerna blir varma? Det finns litet oxid i elsystemet, men kretsen batteri- tändningslås- solenoiden, strömbrytaren till glödningen förutom glödindikatorn är kollade och uppmätta, är ok. Vid nästa försök vill det inte glöda och motorn startar inte. Jag misstänkte elfel/batterifel, men batterispänningen ligger på 12;6 volt. 12,4 volt när glödstiften har aktiverats Det flyter omkring 4;5 ampere i kabeln till glödstiften, den totala förbrukningen ökar med lika mycket. Det ser ut som om glödstiften är seriekopplade, och där är det ca 8,5 volt. Då glöder det inte i indikatorn, då faller ju misstanken om seriekoppling. Efter minst två timmars stök med flera startförsök utan laddning är batterispänningen oförändrad. Det blev mörkt och kallt innan jag skulle mäta batterispänningen när startmotorn går, så det är inte gjort. Jag har även kopplat ett nytt, nyladdat 100Ah batteri ned startkablar, detta förändrar ingenting annat än att voltmetern visar 12,7 volt, sammas spänning som hjälpbatteriet. Alla batterirna är testade med den där brutala testaren ”brödrosten” alla får grön lysdiod och ”good”. Glödstiften är nya. Jo strömbrytaren till glödningen är testad och det händer heller ingenting mer om jag kopplar förbi den. Hur skall glödindikatorn fungera? Hur är den kopplad, i serie med glödstiften? Isåfall är det lätt att misstänka den, finns det sådana antika grejer att köpa? Jag skulle ju kunna googla på det mesta, men det är nyttigt med en diskussion.

Jag har tänkt i samma banor. Tack för omtanken.

Det ordnar sig alltid på något sätt.

Jodå, jag lever fortfarande om nu någon undrar. Ingenting blir som man tänkt sig. Har bara bryggseglat några gånger sedan slutet av juli. Båten har legat still och sannolikt blivit bevuxen med en massa havstulpaner. Min gamla mor avled icke oväntat i början av augusti. Det var mycket jobb med att ordna och begravning då vi har en del släktingar som bor både utomlands såsom i Skåne, Dalarna och Härjedalen. Sedan boupptäckning, städning och tömning av lägenheten. Då faller jag illa och får en ful fraktur på underarmen, vänster, tur i oturen. Kunde dock delta i ett veteranbilsrally, men det var svårt att manövrera blinkersen… Väntade i nån vecka på operation, som påbörjades men fick avbrytas då jag inte tålde narkosmedel, blodtrycket försvann. Sedan planerades det in en ny operation där man tog in extra resurser och andra anestesimetoder. Då skrev jag ett testamente och delgav frun alla koder… Men den operationen gick bra. Det blev mycket meccano inopererat. Så nu är jag sjukskriven till mitten av januari-25, och sannolikt sex månader till, planerar att gå i pension i mars. Jag får ännu inte träna armen, inte lyfta, inte vrida. Och jag når inte att peta mig på näsan med vänster hand, och då når jag ju heller inte den delen vi i normala fall sitter på, vilket blir svårt när jag varit på toa, den rena högerhanden får göra det smutsiga jobbet vilket tar emot. Nu kan jag klä mig själv och kan nästan bre smör på brödet. Båten skall snart upp, jag har engagerat en kompis och sonen som får hjälpa till. Drevet skall av och lämnas in för byte av samtliga packboxar etc. @Makro blir litet inblandad i det med kontakten av en bra drevmekaniker. Ja så ser det ut efter operation, ulna var av på flera ställen, radius hade också en fraktur, och låg helt fel, senorna hade lossnat mm. Men studera skruvskallarna noga, visst ser det ut som om det är torx? Så att ensam lyfta av drevet och sedan lyfta in det i bilen är liksom inte aktuellt i nuläget. Så då vet ni varför jag tagit en timeout härifrån, jobbigt att hantera tangentbordet med en hand… Annars mår jag bra… Titanskruvar är dyra, jag får väl en räkning så småningom från ortopedkliniken, en så kallad ”fraktura”.:-)

Förr i tiden dränkte man in bomullskläder i linolja, som sedan fick torka. Dessa användes som regnställ ombord på fiskebåtar och fraktskutor. När jag var ung användes fortfarande ordet ”oljeställ” för en sådan stass, regnbyxer, regnjacka och som pricken över i, en sydväst att sätta på huvudet. Dom där hemmagjorda regnkläderna lär inte ha luktat speciellt gott och dom var enligt uppgift även rätt stela och obekväma att bära, tills… …tills 1913 då Didrikson i Grundsund startade en fabrik där mer moderna och ändamålsenliga sjöplagg tillverkades. Biltema blir ju ofta ifrågasatt inte minst på detta forum, när det gäller kvalitet och så, men en hel del av deras produkter är bra. Bland annat så är deras nuvarande impregneringsmedel bra, tycker jag. Biltemas kapellimpregnering. Innehåller paraffin och någon vaxprodukt, innehåller inte PFOS, så det sägs vara rätt så miljövänligt. Och det är väl där det skaver, inte bara impregneringsmedel utan även andra kemtekniska produkter vi använder, när dom blir miljövänliga försämras dom. Jag har skrivit det förut, men jag häller upp detta impregneringsmedel i en tryckluftsdriven färgspruta, hänger upp min lilla kapellduk och diverse ”vildmarkskläder” på galgar utefter husväggen och går på med färgsprutan. Min kapellduk är ett skydd för den yttre styrplatsen och den impregneras varannat år. Möjligen hade ett gammaldags impregneringsmedel gett längre skydd, men då hade miljön tagit mer skada.